Motivering
Konventionerna
Med hänvisning till propositionens motivering och annan
utredning anser utskottet att det är angeläget
och lämpligt att godkänna medborgarskapskonventionen
och tillträda konventionen om begränsning av statslöshet.
Utskottet tillstyrker propositionen, men med följande anmärkningar.
Syftet med medborgarskapskonventionen är att främja
en successiv utveckling av de rättsliga principerna för
medborgarskap och att införliva dem med den nationella
lagstiftningen. Konventionen lyfter fram vars och ens rätt
till medborgarskap och förbjuder att någon fråntas
sitt medborgarskap på godtyckliga grunder. Lagstiftningen
i de avtalsslutande staterna ska också utgå från
principen att äktenskap, upplösning av äktenskap
eller makes förändrade medborgarskap under äktenskapet
inte automatiskt får inverka på den andra makens
medborgarskap.
Syftet med konventionen om begränsning av statslöshet är
att var och en ska ha medborgarskap i någon stat. Där
ingår en rad bestämmelser som ska hindra att en
person blir statslös.
I 5 § 1 mom. i grundlagen sägs det att barn
får finskt medborgarskap vid födelsen och genom föräldrarnas
medborgarskap enligt vad som närmare bestäms genom
lag. Enligt grunder som bestäms i lag kan medborgarskap
också beviljas efter anmälan eller på ansökan.
Utifrån 2 mom. kan ingen fråntas eller befrias
från sitt finska medborgarskap annat än på grunder
som bestäms i lag och under förutsättning
att han eller hon får medborgarskap i en annan stat.
I förarbetena till grundlagsreformen framhålls
det att den statsförfattningsrättsliga betydelsen
av finskt medborgarskap har minskat väsentligt efter att
bestämmelserna i grundlagen om de grundläggande
fri- och rättigheterna genom en reform 1995 utsträcktes
till att i regel omfatta alla personer inom Finlands jurisdiktion (se
RP 1/1998 rd, s. 78/I). Trots det tillmäts
medborgarskapet fortfarande betydelse också i den nya grundlagen.
Det finns bestämmelser om förvärv och
förlust av medborgarskap i flera internationella konventioner,
bland dem särskilt den internationella konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om
barnets rättigheter och konventionen om all slags diskriminering
av kvinnor.
Medborgarskapet kan fortfarande sägas utgöra
ett viktigt band mellan den enskilde och staten. Det är
alltså både rättsligt och de facto en viktig
institution för den enskilda människan. De konventioner
som nu föreslås bli antagna är betydelsefulla
framför allt för att deras centrala syfte är
att undvika att en person blir helt utan medborgarskap. På det
hela taget ser utskottet dem som ett mycket positivt tillskott till
det befintliga regelverk om medborgarskap som grundlagen och våra
internationella åtaganden utgör.
Riksdagens samtycke och behandlingsordningen
Som det framgår av propositionens motivering innehåller
båda konventionerna en lång rad bestämmelser
som hör till området för lagstiftning och
därför krävs riksdagens samtycke till
konventionerna. Som exempel hänvisar utskottet till artikel
26 i medborgarskapskonventionen och artikel 13 i konventionen om
begränsning av statslöshet. I båda anges
vilken verkan konventionerna har på lagstiftning som är
eller kan komma att träda i kraft eller på respektive
stats nu gällande eller senare i kraft trädande
internationella åtaganden. När det handlar om
frågor som ska regleras i lag, hör konventionsbestämmelserna
själva till området för lagstiftning.
Regeringen föreslår två reservationer
mot medborgarskapskonventionen. Den första gäller artikel
21.3 g) och där ska konstateras att åtagandena
enligt artikel 21 inte är bindande för Finland,
om man utifrån värnpliktslagen måste
förordna trupper till extra tjänstgöring.
Den andra reservationen gäller artikel 22.a). Enligt punkt
a) anses en medborgare som inte har obligatorisk militärtjänst
inte ha fullgjort sina militära förpliktelser
i Finland. Men personen kan befrias från militärtjänst
med stöd av 74 eller 76 § i värnpliktslagen.
Vidare föreslår regeringen att Finland lämnar
ett meddelande om att den ålder som avses i artikel 22.b) är
30 år. Där är det fråga om när
en person med medborgarskap i flera stater anses ha fullgjort sin
militärtjänst i en annan stat i det fall att personen är
medborgare i en stat där det inte finns obligatorisk militärtjänst och
personen har sitt varaktiga hemvist inom den statens territorium.
Grundlagsutskottet brukar utgå från att riksdagen
genom sitt explicita beslut ger sitt samtycke till reservationer,
uttalanden och förklaringar som påverkar innehållet
i en för Finland bindande internationell förpliktelse
eller förpliktelsens omfattning i relation till konventionerna (se
t.ex. GrUU 16/2005 rd, GrUU 15/2004 rd, GrUU 21/2003
rd). Detta gäller också meddelanden med likadana
effekter (se GrUU 21/2003 rd och GrUU 9/2003 rd).
Förslagen till två reservationer och ett meddelande
i propositionen ligger i linje med utskottets praxis.
Utskottet anser att reservationerna är lämpliga
och tillstyrker riksdagens samtycke till dem. När propositionen
lämnades till riksdagen hade riksdagen en proposition med
förslag till ny värnpliktlag (RP 37/2007
rd) under behandling. Lagen trädde i kraft i början
av året. Men ikraftträdandet förutsågs
i formuleringen till den föreslagna reservationen till
artikel 22.a) i medborgarskapskonventionen och därför
har utskottet ingenting att anmärka på i fråga
om formuleringen.
Utskottet tillstyrker också riksdagens samtycke till
att Finland lämnar ett meddelande med anledning av artikel
22.b) i medborgarskapskonventionen.
Innehållsligt har konventionerna samband framför
allt med 5 § i grundlagen om hur man förvärvar,
beviljas och befrias från medborgarskap. Båda
konventionerna innehåller också diskrimineringsförbud,
som är betydelsefulla med tanke på 6 § 2
mom. i grundlagen. Vidare innehåller medborgarskapskonventionen
som sagt bestämmelser som har samband med skyldigheten
att försvara landet i 127 § i grundlagen. Vissa
bestämmelser i den konventionen har dessutom betydelse
med tanke på rätten att söka ändring
och rättsskyddsgarantierna i 21 § i grundlagen.
Konventionerna och de föreslagna reservationerna till medborgarskapskonventionen
och meddelandet med anledning av den harmonierar med de här
bestämmelserna i grundlagen. Därmed kan beslut
om dem fattas med enkel majoritet.
Lagförslagen
De föreslagna lagarna om sättande i kraft
av konventionerna kan utifrån det som sagts ovan behandlas
i vanlig lagstiftningsordning.