Motivering

Riksdagens samtycke

I 94 § 1 mom. i grundlagen sägs att riksdagen godkänner fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftningen eller annars har avsevärd betydelse eller som enligt grundlagen av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande. Anslutningsfördraget innehåller en lång rad bestämmelser i fråga om vilka det på behörigt sätt och i detalj utifrån praxis i grundlagsutskottet klargjorts att de hör till området för lagstiftningen. Riksdagens godkännande krävs också av den motiverade orsaken att unionens utvidgning innebär sådana upprepade och fortlöpande utgifter för staten som omfattas av riksdagens budgetmakt. Utskottet förenar sig om propositionen också på den punkten att fördraget har avsevärd betydelse på det sätt som avses i grundlagen. Unionens utvidgning är principiellt, ekonomiskt och politiskt sett en mycket viktig fråga både för unionen och för Finland som medlemsstat.

Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen krävs riksdagens godkännande också för uppsägning av en sådan förpliktelse som avses i paragrafen. Anslutningsfördraget ersätter Europaavtalen med de nya medlemsstaterna. I dem ingår bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Till sina effekter kan upphävandet av en folkrättsligförpliktelse jämställas med uppsägning av en förpliktelse (GrUU 18/2002 rd, s. 2/II). Också därför kräver fördraget riksdagens godkännande.

Riksdagens beslut om godkännande täcker in hela anslutningsfördraget, dvs. också anslutningsakten med bilagor och protokoll som utgör en del av fördraget. Däremot omfattar riksdagens beslut inte den särskilda slutakt som de nuvarande och blivande medlemsstaterna upprättar i samband med att anslutningsfördraget undertecknas. I slutakten ingår sammanlagt 44 förklaringar. Den är inte juridisk till sin natur.

Fördragsbestämmelserna och grundlagen

På grund av unionens utvidgning ingår det i anslutningsfördraget nödvändiga anpassningar till de fördrag som ligger till grund för unionen samt anslutningsvillkoren för de nya medlemsstaterna. De institutionella ändringarna i anslutningsfördraget grundar sig på protokollet om Europeiska unionens utvidgning i Nice-fördraget. Anpassningarna inför utvidgningen gäller antalet representanter från varje medlemsstat och det totala antalet ledamöter i Europaparlamentet, röstviktningen i rådet samt kommissionens storlek och sammansättning. Dessa institutionella bestämmelser ändrar inte nämnvärt Finlands ställning i beslutsprocessen i unionen i förhållande till förpliktelserna i Nicefördraget. Nicefördraget anses i sin tur inte beröra grundlagen på det sätt som avses i lagens 94 § 2 mom. och 95 § 2 mom. (GrUU 38/2001 rd, s. 4—8). Utskottet ser på dessa anpassningar i anslutningsfördraget som det slag av normal utveckling av unionens verksamhet på det institutionella planet som inte spelar någon roll med tanke på suveränitetsbestämmelserna i 1 § i grundlagen (GrUU 38/2001 rd, s. 5/I).

I artikel 6.2 i anslutningsakten nämns de avtal som de nya medlemsstaterna ansluter sig till genom ett protokoll. Ett enhälligt råd ingår protokollet på medlemsstaternas vägnar med tredje länder och internationella organisationer. Avtalen är blandade avtal och därmed innebär rådets kompetens att det får traktatkompetens. Det handlar om sådan begränsad traktatkompetens som inte inverkar på avtalens innehåll och som rådet utövar utifrån beslut som fattas med enhällighet. Saken är inget problem i konstitutionellt hänseende.

Beslut om godkännande och om lagförslagen

Beslut om godkännande av internationella förpliktelser fattas enligt 94 § 2 mom. i grundlagen med enkel majoritet, utom när förpliktelsen gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium. I så fall krävs det två tredjedels majoritet för godkännandet. Ett lagförslag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse behandlas i sin tur enligt 95 § 2 mom. i grundlagen i vanlig lagstiftningsordning. Men om lagförslaget gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium ska det utan att det lämnas vilande godkännas med två tredjedelar av de avgivna rösterna.

Med stöd av det som sagts kan beslut om godkännande av anslutningsfördraget alltså fattas med enkel majoritet och förslaget till lag om sättande i kraft av fördraget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.