Motivering

Det föreslås att till 37 § 1 mom. 7 punkten fogas en ny grund för avvisning. Enligt den får en utlänning avvisas, om det i en annan medlemsstat i EU har fattats ett sådant beslut om avvisning eller utvisning av honom eller henne som avses i artiklarna 1—3 i direktivet.

Grundlagsutskottet har tidigare konstaterat om direktivförslaget att direktivet inte kommer att kräva ett erkännande av till exempel sådana beslut vars verkställighet innebär ett kränkande av det skydd för privatlivet som regleras i 10 § 1 mom. grundlagen eller brott mot återsändningsförbudet i 9 § 4 mom. grundlagen (GrUU 35/2000 rd, s. 2/II). Lagförslaget innebär inte ett automatiskt erkännande av ett beslut som fattats i ett annat land utan endast att ett sådant beslut kan vara en godtagbar grund för avvisning. Enligt direktivet skall den verkställande medlemsstaten först utreda den berördas ställning för att säkerställa att verkställigheten av avvisningsbeslutet inte strider mot relevanta internationella rättsakter eller gällande nationell lagstiftning. Med detta avses till exempel flyktingkonventionen och Europeiska människorättskonventionen samt grundlagen och utlänningslagen.

Orsakerna till de författningsrättsliga anmärkningar som utskottet gjorde under beredningen av direktivet finns inte längre i det slutliga direktivet. Lagförslaget som innehållsmässigt motsvarar direktivet kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Utskottet understryker dock att det är nödvändigt att den nya avvisningsgrunden tillämpas i enlighet med människorättskonventioner och bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna på ett sätt som motsvarar direktivets syfte.