Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 17 oktober 2008 en proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om service och stöd på grund av handikapp samt 4 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (RP 166/2008 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning och bestämde samtidigt att grundlagsutskottet ska lämna utlåtande till social- och hälsovårdsutskottet.
Utskottet har hört
jurist Jaana Huhta, social- och hälsovårdsministeriet
professor Mikael Hidén
professor Kaarlo Tuori
professor Veli-Pekka Viljanen
Dessutom har skriftligt utlåtande lämnats av
juris licentiat Maija Sakslin
Regeringen föreslår ändringar i lagen om service och stöd på grund av handikapp. Lagen kompletteras med bestämmelser om personlig assistans för personer med grav funktionsnedsättning, en service som kommunen har särskild skyldighet att ordna.
I motsats till det nuvarande systemet ska en anhörig eller någon annan närstående person i regel inte kunna utses till assistent för en person med grav funktionsnedsättning. Assistans ska kunna ordnas också genom att kommunen ger den vårdbehövande en servicesedel för köp av assistenttjänster. Ett tredje alternativ är att kommunen köper tjänsterna, tillhandahåller dem själv eller ingår avtal om servicen med en eller flera andra kommuner.
Propositionen hör ihop med budgetpropositionen och avses bli behandlad i samband med den. Lagen avses träda i kraft den 1 september 2009.
Regeringen diskuterar i motiven till lagstiftningsordning hur äldre personers rätt till personlig assistent förhåller sig till 6 § 2 mom. i grundlagen. När det gäller frågan om anhörigas eller andra närståendes rätt att vara assistent åt en person med grav funktionsnedsättning utgår regeringen i sitt resonemang från egendomsskyddet i grundlagens 15 §. Regeringen menar att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Enligt lagförslag 1 kompletteras 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp med en bestämmelse om rätt till personlig assistans för personer med grav funktionsnedsättning. I sak innebär detta att assistansen inte längre är en anslagsbunden tjänst utan att personer med grav funktionsnedsättning har subjektiv rätt till den och att kommunen har särskild skyldighet att tillhandahålla den.
I 19 § 1 mom. i grundlagen föreskrivs det att alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv har rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. I 3 mom. i samma paragraf står det att det allmänna ska tillförsäkra var och en tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster enligt vad som närmare bestäms genom lag. Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna kan utgångspunkten i 3 mom. anses vara att nivån på tjänsterna ska vara sådan att den ger alla människor förutsättningar att fungera som fullvärdiga medlemmar i samhället (RP 309/1993 rd, s. 75—76). Grundlagens 22 § kräver att det allmänna ser till att de grundläggande fri- och rättigheterna tillgodoses.
Den nu föreslagna lagändringen bidrar till att tillgodose rättigheterna enligt grundlagens 19 § och är därmed förenlig med grundlagens 22 §. Utskottet påpekade i samband med behandlingen av reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna att man måste se till att kommunerna faktiskt har möjligheter att klara av de nya uppgifter och skyldigheter reformen medför (GrUB 25/1993 rd, s. 3/II, se även GrUU 41/2002 rd, s. 3/II). I sista hand är det staten som ska se till att kommunerna har tillräckligt med pengar för att tillhandhålla även de nu aktuella tjänsterna så att alla med grav funktionsnedsättning ska kunna garanteras omsorg på lika villkor, var än i landet de bor (se även GrUU 37/2006 rd, s. 2—3).
När det gäller att ordna personlig assistans definierar den nya 8 c § i lagförslag 1 den som gravt handikappad som till följd av ett långvarigt eller framskridande handikapp eller sådan sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp och behovet av hjälp inte i främsta hand beror på sjukdomar och funktionshinder som har samband med normalt åldrande. Rätten till assistans är i bestämmelsen inte bunden till ålder utan till den objektiva orsaken till funktionsnedsättningen, och följaktligen behöver den inte bedömas utifrån 6 § 2 mom. i grundlagen.
Enligt 8 d § 4 mom. i lagförslaget kan en anhörig eller annan närstående inte utses till personlig assistent för en person med grav funktionsnedsättning, om detta inte av särskilt vägande skäl kan anses förenligt med den funktionshindrades intresse. I bestämmelsen handlar det om en rimlig lagfäst begränsning av sättet att ordna en tjänst som bekostas av det allmänna. Bedömd mot egendomsskyddet i 15 i grundlagen saknar begränsningen relevans.
Grundlagsutskottet anser
att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Helsingfors den 14 november 2008
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Risto Eerola