Motivering
Grundlagens 124 §
Syftet med propositionen är att koncentrera sådana
uppgifter för skogscentralen som innebär utövning
av offentlig makt till en klart avskild fristående enhet
(myndighetsenhet) för att säkerställa
att uppgifterna sköts oavhängigt och opartiskt.
Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig
makt föreslås bli överförda
till ett nytt Landsbygdsverk. Skogscentralerna ingår inte
i statens myndighetsmaskineri. Men de anses höra till statens
s.k. indirekta förvaltning och de har vissa uppgifter som
har med lagars genomförande och tillsyn att göra.
Lagstiftningen måste bedömas mot grundlagens
124 §. Den föreskriver att offentliga förvaltningsuppgifter
kan anförtros andra än myndigheter endast genom
lag eller med stöd av lag, om det behövs för
en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna
och det inte äventyrar de grundläggande fri- och
rättigheterna, rättssäkerheten eller
andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär
betydande utövning av offentlig makt får dock
ges endast myndigheter.
Uppgifter får överföras på det
villkor att de blir ändamålsenligt skötta
och i den bedömningen ska bl.a. förvaltningsuppgifternas
art vägas in (RP 1/1998 rd,
s. 179/II). Det stora antalet skogscentraler och deras
lokalkännedom talar för att det åtminstone
inte i alla delar är nödvändigt att koncentrera
de offentliga förvaltningsuppgifterna till Landsbygdsverket, även
om grundlagen inte utgör något hinder för
en sådan åtgärd heller.
I propositionen ingår lämpliga bestämmelser (5 § och
5 a §) om att tjänstemännen vid en myndighetsenhet
ska sköta sina myndighetsuppgifter oavhängigt
och opartiskt i relation till de uppgifter som hör till
skogscentralens direktion eller direktör och myndighetschefens
beslutanderätt. På de anställda vid skogscentralen
som har offentliga förvaltningsuppgifter tillämpas
vad som är föreskrivet om ett offentligt samfunds och
tjänstemäns skadeståndsansvar och om
ersättande av skador som orsakats vid ämbetsutövning
(5 b §). De handlar under straffrättsligt tjänsteansvar
och följer förvaltningslagen, språklagen,
samiska språklagen och offentlighetslagen (8 §).
I 9 b § finns bestämmelser om behörighetsvillkoren
för befattningar vid skogscentralerna.
Som grundlagsutskottet ser det uppfyller lagstiftningen kraven
på bestämmelser i lag, är nödvändig
för en lämplig skötsel av uppgifterna
och garanterar att de grundläggande fri- och rättigheterna,
rättssäkerheten och kravet på god förvaltning
inte äventyras. Utskottet uppmärksammar i alla
fall att den särskilda enhet som nämns i 5 § kallas
myndighetsenhet, trots att den inte är någon myndighet
i egentlig bemärkelse (GrUU 41/2001 rd,
s. 3/II). En bättre benämning skulle vara enhet
för offentliga förvaltningsuppgifter eller åtminstone enhet
för myndighetsuppgifter (GrUU 38/2004
rd, s. 2—3).
Propositionen ger helt korrekt Landsbygdsverket rätt
att utöva betydande offentlig makt, som behandlingsförbud
och föreläggande av vite enligt 16 § i
lagförslag 3, beslut om återkrav av finansieringen
och tvångsindrivning av statens fordran enligt 28 och 30 § i
lagförslag 4, indrivning av statens fordran enligt 9 a § i
lagförslag 5, föreläggande av vite enligt
22 § i lagförslag 6 och beslut om återkrav
enligt 4 § i lagförslag 7. Grundlagsutskottet
har ingenting att anmärka på i fråga
om bestämmelserna. Däremot innebär skogscentralens
beslut om temporärt behandlingsförbud för
högst 30 dagar enligt 16 a § i lagförslag
3 inte betydande utövning av offentlig makt med beaktande
av att det handlar om en rätt kortvarig temporär
säkringsåtgärd.
I 1 a § i lagförslag 1 räknas skogscentralens offentliga
förvaltningsuppgifter upp. De indelas i sådana
som inte innefattar utövning av offentlig makt (främjande
uppgifter) och sådana som gör det (myndighetsuppgifter).
Ordningen är något problematisk i lagstiftningstekniskt
hänseende. Uppgifter och befogenheter har sammanförts
på ett oriktigt sätt. För varje uppgifts
betydelse och innehåll måste det i alla fall bedömas om
den innebär utövning av offentlig makt. Grundlagsutskottet
anser att bestämmelsen åtminstone om handräckning
enligt räddningslagen i 1 a § 1 mom. 9 punkten
måste preciseras så att den bara gäller
den del av uppgiften att ge handräckning som avses i räddningslagen
som inte innefattar utövning av offentlig makt. Utskottet
ser det som ett bättre alternativ att uppgifterna i 1 a § i
lagförslag 1 listas utan någon koppling till utövningen
av offentlig makt.
Besvär
Om rätt för skogscentralen att besvära
sig föreskrivs i 23 § 3 mom. i lagförslag
3, 33 § 4 mom. i lagförslag 4, 11 § 3
mom. i lagförslag 5, 21 § 2 mom. i lagförslag
6 och 4 § 3 mom. i lagförslag 7. Enligt lagrummen
har skogscentralen utöver det som föreskrivs särskilt
om ändringssökande rätt att besvära
sig över beslut som Landsbygdsverket eller förvaltningsdomstolen
har fattat med stöd av lagen, om Landsbygdsverkets beslut
avviker från skogscentralens framställning eller
om förvaltningsdomstolen har ändrat eller upphävt
skogscentralens eller Landsbygdsverkets beslut. Skogscentralens
rätt att besvära sig har motiverats med behovet
att bevara en enhetlig tillämpnings- och rättspraxis
när det gäller genomförande av lagstiftning
och behovet av att bevaka det allmänna intresset.
En myndighet har enligt 6 § i förvaltningsprocesslagen
besvärsrätt på grundval av stadgande
i lag eller om besvärsrätten är nödvändig
för det allmänna intresse som myndigheten ska
bevaka. Grundlagsutskottet har ansett att en myndighets besvärsrätt är
exceptionell i förvaltningsprocessystemet. Framför
allt kan en myndighets allmänna besvärsrätt
bli ett problem med tanke på kravet på behörigt
förfarande i grundlagens 21 § 1 mom., eftersom
myndigheten då kan betraktas som en parts formella motpart
(GrUU 4/2004 rd, s. 10/I, GrUU 36/2004
rd, s. 4/II, GrUU 37/2004 rd, s. 3/II). Å andra
sidan har utskottet ansett att en myndighets besvärsrätt
inte är något problem med tanke på grundlagen,
om den genom lag har begränsats t.ex. till ambitionen att
bevara en enhetlig rättspraxis (GrUU 4/2005 rd,
s. 3/I, GrUU 4/2004 rd, s. 10/I).
Lagförslaget medger skogscentralen en allmän
besvärsrätt jämfört med att
den t.ex. enligt 23 § 3 mom. i den gällande skogslagen
bara har gällt korrigerande åtgärder
enligt 20 § i skogslagen. Det är uttryckligen
en myndighets sak att bevaka det allmänna intresset. Skogscentralen är inte
ett sådant rikstäckande organ som det faller sig
naturligt för att bevaka det allmänna intresset
och en enhetlig rättspraxis, för det finns 13 skogscentraler.
Rätten till ändringssökande motiveras
inte heller med enhetlig rättspraxis när det gäller
Landsbygdsverket och förvaltningsdomstolen.
Även om skogscentralens besvärsrätt
inte direkt kan anses strida mot kravet på rättsskydd
i 21 § i grundlagen, anser grundlagsutskottet att det inte är
motiverat att utvidga den, framför allt när det
gäller beslut av förvaltningsdomstolen.
Återkrav av finansieringen
I 28 § i lagförslag 4 föreskrivs
om återkrav av finansieringen och uppsägning av
lån. Åtgärderna får vidtas om
finansieringsmottagaren bl.a. har lämnat felaktiga uppgifter
som i väsentlig grad har inverkat på att finansiering
har beviljats eller betalats. Bestämmelserna måste
bedömas ur proportionalitetsssynvinkel, för det är
möjligt att felaktiga uppgifter har lämnats också av
orsaker som är oberoende av mottagaren.
Grundlagsutskottet har i fråga om återkallande
av olika slags tillstånd ansett att åtgärden
absolut måste ha samband med allvarliga och väsentliga
förseelser eller försummelser och med att anmärkningar
och varningar till den det gäller inte har lett till att
brister i verksamheten skulle ha korrigerats och att åtgärden
inte bör genomföras förrän den
berörda personen har fått en chans att korrigera
felet (GrUU 43/2006 rd, s. 3/II, GrUU 41/2006
rd, s. 3/I, GrUU 28/2005 rd, s. 2/I,
GrUU 7/2005 rd, s. 9, GrUU 44/2004 rd, s, 2—3,
GrUU 16/2003 rd, s. 2/II). Bestämmelserna
bör lämpligen kompletteras till denna del.
Med tanke på proportionaliteten kan det vara bra att
bedöma också 28 § 2 mom. Utskottet påpekar
att Landsbygdsverket kan besluta att finansieringen dras in helt
eller delvis, men att stöd däremot ska återkrävas
i sin helhet. Det böringå i Landsbygdsverkets
prövningsrätt att bestämma att också stöd
kan återkrävas delvis (GrUU 41/2006 rd,
s. 3/II). Enligt 28 § 2 mom. 2 punkten kan åtgärderna
dessutom genomföras om villkoren i beslutet om beviljande
av finansiering eller i en handling som legat till grund för beslutet
inte har iakttagits. Utskottet vill att försummelse att
iaktta villkoren förenas med ett relevans- eller väsentlighetskrav.