Motivering

Regeringen föreslår att den årliga räntan på statens försäljningsprisfordringar som uppkommit och lån som beviljats enligt lagen om gårdsbruksenheter skall höjas från och med den 1 januari 2002 till samma nivå som den hade den 31 december 1994, dock till högst 5,5 procent. Men räntehöjningen gäller inte fordringar och lån som nämns i föreslagna 69 a § 2 mom. med de undantag som anges i 3 mom.

Syftet med propositionen är att sätta punkt för den räntesänkning som genomfördes som en nationell stödåtgärd för jordbruket genom en lag som trädde i kraft i början av 1995. Men räntan föreslås inte bli höjd till samma nivå som enligt den lag som gällde i slutet av 1994. Inskränkningen i bestämmelsen skall säkerställa att den uttagna räntan inte överskrider den gällande allmänna räntenivån.

Utifrån det utlåtande som grundlagsutskottet lämnat tidigare i ett liknande ärende (GrUU 2/1991 rd) och efterföljande lagstiftningspraxis är förslaget att höja lagfästa räntor genom lag inte problematiskt med tanke på egendomsskyddet, som tryggas i 15 § 1 mom. grundlagen. Att räntorna höjs till en nivå som svarar mot den allmänna räntenivån blir inte en oskälig börda för gäldenärerna (se t.ex. GrUU 34/1998 rd, s. 2/I) och förslaget kan inte heller annars anses kränka skyddet för förtroendet för gäldenärerna eller deras rättmätiga förväntningar. Lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.