Motivering
Riksdagens godkännande
I 94 § 1 mom. i grundlagen krävs att riksdagen godkänner
fördrag och andra internationella förpliktelser
som innehåller sådana bestämmelser som
hör till området för lagstiftningen eller
annars har avsevärd betydelse, eller som enligt grundlagen
av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande.
Rådets beslut på stats- eller regeringschefsnivå om ändring
av artikel 10.2 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet
(ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB) har fattats med stöd av
artikel 10.6 som fogats till stadgan genom Nicefördraget.
Där sägs att rådet med enhällighet
kan ändra bestämmelserna i artikel 10.2 och rekommenderas
att medlemsstaterna godkänner ändringarna. De
träder i kraft efter det att alla medlemsstater har ratificerat
dem i enlighet med sin konstitution.
I sin bedömning av Nicefördraget konstaterade
grundlagsutskottet att den nya artikeln 10.6 i stadgan reglerar
förfarandet vid ändring av bestämmelserna
i stadgan om ECB-rådets beslutsfattande, beslutförhet
och medlemmarnas rösträtt och ansåg att
detta slag av väsentliga bestämmelser om en central
institution hör till området för lagstiftningen
(GrUU 38/2001 rd, s. 3/II).
Det föreliggande beslutet innebär reglering av
denna typ av frågor. Därmed innehåller beslutet
bestämmelser som hör till området för lagstiftningen
och kräver riksdagens godkännande.
Beslutet och grundlagen
I tolkningen av bestämmelsen om Finlands suveränitet
i grundlagens 1 § 1 mom. gäller det enligt förarbetena
till grundlagen att beakta Finlands medlemskap i flera internationella
organisationer (RP 1/1998 rd, s. 72/II).
Suveränitetsbestämmelsen ska numera "granskas
i skenet av Finlands internationella förpliktelser och
särskilt med beaktande av Finlands medlemskap i Europeiska
unionen" (RP 1/1998 rd, s. 73/II).
Enligt 1 § 3 mom. i grundlagen deltar Finland i internationellt
samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga
rättigheter samt i syfte att utveckla samhället.
Momentet har betydelse för tolkningen när man
bedömer om en internationell förpliktelse står
i strid med suveränitetsbestämmelserna i grundlagen.
Enligt förarbetena till grundlagen är det motiverat
att utgå från att sådana internationella
förpliktelser som är sedvanliga i modernt internationellt
samarbete och som endast i ringa utsträckning påverkar
statens suveränitet inte direkt kan anses strida mot grundlagens
bestämmelser om suveränitet (RP 1/1998
rd, s. 74/II). Utskottet har konstaterat att Finlands
medlemskap i Europeiska unionen är en viktig form av internationellt
samarbete som redan har fått sin givna plats (GrUU
38/2001 rd, s. 4—5).
Att tolka suveränitetsbestämmelserna i grundlagens
1 § utifrån att Finland är medlem i Europeiska
unionen innebär enligt utskottets tidigare ståndpunkt
att man måste ta hänsyn till att medlemskapet
har medfört vissa begränsningar i suveräniteten
i olika delar av det allmänna. Mindre justeringar av unionens
uppgifter till exempel utifrån den kompetens som unionen
redan innehar kan i vissa fall vara i samklang med grundlagsbestämmelserna
om Finlands suveränitet, trots att frågan om att
föra över kompetens på unionens institutioner är
en sak som à priori gäller suveräniteten
som den definieras i grundlagen. Normala interna omställningar
i den institutionella verksamheten spelar vanligen ingen roll för
suveräniteten (GrUU 38/2001 rd,
s. 5/I).
Beslutet om ett rotationssystem för rösträtten för
medlemmarna i ECB-rådet inverkar inte på kompetensfördelningen
mellan medlemsstaterna och unionen. Det handlar om att utveckla ECB-rådets
beslutssystem inför utvidgningen av euroområdet.
Samtliga centralbankschefer som är medlemmar av ECB-rådet
ska enligt beslutet i framtiden ha rösträtt bara
när det gäller beslut som kräver kvalificerad
majoritet och när rådet fattar i artikel 10.6
i stadgan avsedda beslut och lägger fram rekommendationer
enligt artikel 41.2. För övriga beslut delas centralbankscheferna
upp i grupper med roterande rösträtt. Varje centralbankschef
har en lika lång rösträttsperiod inom
gruppen.
En sådan ändring i beslutssystemet kan betraktas
som normal utveckling av unionens interna verksamhet på institutionell
nivå. Med tanke på suveränitetsbestämmelserna
måste också bestämmelserna om ECB:s oavhängighet
i artikel 7 i stadgan beaktas. Där sägs att en
medlem av ECB:s beslutande organ inte ska begära eller
ta emot instruktioner från gemenskapsinstitutioner eller
gemenskapsorgan, från medlemsstaternas regeringar eller
från något annat organ. Den nationella centralbankschefen
representerar inte medlemsstaten i ECB-rådet och därmed
ingriper rotationssystemet för rösträtten
formellt inte i en medlemsstats rättigheter. Ändringar
i beslutssystemet på det sätt som avses i beslutet är
inget problem med tanke på suveränitetsbestämmelserna
i grundlagen (GrUU 38/2001 rd, s. 5—7).
Godkännande och beslut om lagförslaget
Enligt grundlagens 94 § 2 mom. fattas beslut om godkännande
eller uppsägning av en internationell förpliktelse
med enkel majoritet utom när förpliktelsen gäller
grundlagen eller ändring av rikets territorium. I så fall
ska beslutet fattas med minst två tredjedelar av de avgivna
rösterna. Ett lagförslag om ikraftträdande
av en internationell förpliktelse behandlas enligt grundlagens 95 § 2
mom. i sin tur i vanlig lagstiftningsordning. Men om förslaget
gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium,
ska riksdagen utan att förslaget lämnas vilande
godkänna det med ett beslut som har fattats med två tredjedelar
av de avgivna rösterna.
Beslutet om att ändra artikel 10.2 i stadgarna för
ECBS och ECB gäller alltså inte grundlagen. Därför
kan beslut om godkännande fattas med enkel majoritet och
lagförslaget i propositionen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.