Motivering

Utskottets ståndpunkt till förslaget till förordning.

Avsikten med propositionen är att i den nationella konkurrenslagstiftningen införa de ändringar som följer av rådets förordning om genomförandet av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget. Förordningen ska tillämpas från den 1 maj 2004. Grundlagsutskottet behandlade ärendet under riksmöte 2001 utifrån ett förslag till förordning. I det sammanhanget tog utskottet upp bl.a. frågan hur kommissionens befogenheter att förrätta inspektioner förhåller sig till hemfridsskyddet i 10 § i grundlagen. I detta perspektiv är 20 a § 1 mom. i lagförslag 1 relevant i propositionen. Enligt lagrummet ger marknadsdomstolen på ansökan av kommissionen tillstånd till inspektion, som till följd av tilllämpningsförordningen kan förrättas bl.a. i en privatbostad.

I överensstämmelse med tolkningspraxis under riksmötet 2001 påpekade utskottet att inspektionsbefogenheterna i förslaget inte var kopplade till en konkret och specificerad anledning att misstänka att brott har begåtts eller kommer att begås mot lagen. Följaktligen ansåg utskottet att förslaget till förordning inte harmonierade med grundlagens bestämmelser om skydd för hemfrid (GrUU 12/2001 rd, s. 3/II).

I den slutliga tillämpningsförordningen ingår i artikel 21.1 en bestämmelse som kopplar samman rätten att genomföra inspektioner i hemfridsskyddade lokaler med en rimlig misstanke om en allvarlig överträdelse av artikel 81 eller artikel 82. Detta korresponderar med utskottets ståndpunkt till förslaget till förordning.

Nyare praxis.

Under riksmöte 2002 ansåg grundlagsutskottet att proportionalitetskravet beträffande en begränsning av en grundläggande fri- och rättighet inte uppfylls när inspektion förrättas i affärslokaler vid misstanke om ett sådant brott som högst kan leda till böter (GrUU 40/2002 rd, s. 2). Men när det gäller inspektioner för kontroll av hur stöd och bidrag som beviljats av offentliga medel används ansåg utskottet att inspektioner kan tillåtas om det finns grundad anledning att misstänka sådana straffbara förseelser som allra högst ger ett bötesstraff (GrUU 69/2002 rd, s. 2—3). Enligt utskottets nya praxis är det helt klart att det måste föreligga grundad anledning att misstänka att lagen överträtts eller kommer att överträdas på ett straffbart sätt för att inspektion ska vara tillåtlig i konstitutionellt hänseende.

Konklusion.

Rätten att genomföra en inspektion kopplas i tillämpningsförordningen samman med en allvarlig överträdelse av artikel 81 eller 82 i fördraget. Gärningen kan vara ett brott och följaktligen straffbar. Men det behöver inte nödvändigtvis alltid vara så.

För den som bryter mot bestämmelserna i de nämnda artiklarna ska enligt 7 § i lagförslaget bestämmas en påföljdsavgift (konkurrensbrottsavgift). Det strider inte mot utskottets nya tolkningspraxis att inspektionsrätten är sammankopplad med ett förfarande som är sanktionerat med en straffavgift. Lagförslaget kan således behandlas i vanlig lagstiftningsordning.