Regeringen har misslyckats i sin ekonomiska politik.
Regeringen Stubb står fast vid regeringen Katainens centrala
finanspolitiska mål: att höja sysselsättningsnivån
till 72 procent, att sänka arbetslösheten till
5 procent, att få statens skuldsättning att börja
minska och att bevara kreditbetyget på nivån AAA.
Inte ett enda av regeringens mål kommer att bli uppfyllt.
Katainens och Stubbs regeringar kommer in i rekordböckerna
för en historiskt svag ekonomisk utveckling. Innevarande år
ser ut att bli det tredje recessionsåret i följd.
Något sådant har inte hänt sedan depressionen
på 1990-talet. Det är också ytterst sannolikt
att till och med hushållens disponibla inkomster minskar
under regeringsperioden — för första
gången sedan recessionsåren på 1990-talet.
Nu är 450 000 människor utan jobb, och sammantaget
berör arbetslösheten redan en miljon människor.
Vi behöver förstå kärnan
i den ekonomiska orsaken till att Finlands kreditbetyg har sjunkit.
Betyget sjönk för att vi saknar ekonomisk tillväxt och
för att skuldsättningen inte minskar. Och det blir
ingen minskning utan tillväxt. Det sänkta kreditbetyget
visar att skuldhållbarhet i grunden handlar om ekonomisk
tillväxt och sysselsättning. Utan dem har vi ingen
skuldhållbarhet.
I mer än tre års tid har regeringen gjort
nedskärningar och höjt skatterna. Resultatet är
klart: vi har depression, arbetslösheten är på väg
att explodera och skuldsättningen har inte minskat. Kommentarerna
efter det sänkta kreditbetyget visar att regeringens nyckelministrar
knappt finner någonting att korrigera i regeringens ekonomiska
politik. Det är ofattbart.
Finlands ekonomiska utveckling har också sackat efter
det övriga euroområdet. Motiveringarna till Standard & Poor's
sänkning av kreditbetyget talar sitt tydliga språk:
vårt lands konkurrenskraft är inte på nivå med
den starka euron. Vår ekonomiska politik och vår
ekonomiska struktur måste uppdateras till euroåldern
eftersom vår ekonomiska verktygslåda inte längre
inkluderar devalveringen som verktyg för att korrigera
gamla misstag i den ekonomiska politiken. Annars riskerar vi att
drabbas av en massarbetslöshet lik den i krisländerna.
Finlands ekonomiska situation är lika allvarlig som
vid recessionen på 1990-talet, delvis rent av allvarligare.
För att landet ska kunna ändra kurs behöver
vi en handlingskraftig regering. Utan beslut kan det inte bli någon
förändring. Men statsminister Stubb har vid flera
tillfällen konstaterat att denna regering inte fattar nya
beslut. Så det är lönlöst att
vänta sig någon kursändring av denna
regering.
De problem i vår ekonomi som kreditvärderingsföretaget
Standard & Poor's räknar upp har åtminstone
oppositionen känt till redan länge. Men kreditvärderarna
har litat på att Finlands regering vid behov förmår
fatta även stora beslut för att vända
ekonomin uppåt. Nu är förtroendet förverkat:
den andra viktiga orsaken till nedklassningen var nämligen
regeringens oförmåga till reformer.
Den här oförmågan kan tydligt utläsas
också i den tjänstemannarapport om strukturpaketet
som offentliggjordes i samband med budgetmanglingen. Kaos råder.
De centrala reformerna är försenade och målen
långtifrån uppfyllda. Ändå har regeringen
inte redogjort för betydande reformer för att
nå dessa mål. I stället för
att reformer fokuserar regeringen på att gräla
offentligt om snart sagt varje fråga och på att
snurra på sin egen utnämningskarusell. Samtidigt
har vi också i riksdagen tvingats till helt exceptionella åtgärder
för att regeringen ens ska kunna bevara någon
form av handlingskapacitet och för att lagstiftningsarbetet
inte ska gå helt i stå. Ingen styr skutan, verkar
det som.
Det hade varit i Finlands intresse och en fosterländsk
gärning att hålla val så snart regeringen
Katainen hade avgått. Men regeringspartierna ställde
sina egna intressen framför nationens. Efter det har ekonomi-
och sysselsättningsläget förvärrats än
mer. Samtidigt har de största regeringspartierna intagit
valposition.
Endast genom val kan landet få en handlingskraftig
regering som förmår genomföra faktiska reformer.
För Finlands vidkommande är det ansvarslöst
att vänta till nästa sommar.
På grundval av det ovanstående
och med hänvisning till 43 § i Finlands grundlag
framställer vi följande interpellation till den
behöriga ministern:
Vad tänker regeringen göra åt
den ogynnsamma ekonomiska utvecklingen och den ökande arbetslösheten,
hur tänker regeringen säkerställa
att de strukturella reformer som redan är bestämda
men fortfarande oskötta och försenade förs
framåt,
kommer regeringen att fatta nya beslut om att balansera upp
statsfinanserna och om de strukturella reformerna och
vilka åtgärder tänker regeringen
vidta för att få upp kreditbetyget?