Motivering

Regeringen föreslår en precisering av bemyndigandet att genom förordning från jord- och skogsbruksministeriet bestämma om den köpeskilling som kan lånefinansieras. Enligt utredning till utskottet är det tänkt att i förordningen föreskriva att stöd inte beviljas för markförvärv där priset på åker eller skogsmark som används för gårdsbruksändamål överstiger gängse pris på orten. Jämförelsen av markköp på orten bör göras utifrån det sålda områdets läge, areal, jordmån, dikning, avstånd från ekonomiskt centrum och andra jämförliga faktorer som är relevanta för områdets produktiva värde. Men om det har gjorts bara ett fåtal överlåtelser på orten under de två år som föregått överlåtelsen eller om överlåtelserna av någon annan orsak inte ger en tillförlitlig bild av prisnivån på den mark som skaffats för gårdsbruksändamål, bedöms det godtagbara priset utifrån den förvärvade gårdsbruksenhetens eller områdets produktiva värde. När det gäller förvärvad skogsmark skall sökanden lägga fram en uppdaterad skogshushållningsplan eller någon annan tillförlitlig kalkyl över värdet på den mark och det skogsbestånd som används för gårdsbruksändamål. — Den del av priset på jordbruksjord som kan lånefinansieras får dock inte överskrida ett i förordningen nämnt maximibelopp per hektar inom en arbetskrafts- och näringscentrals område.

Regeringen föreslår också bland annat ändringar vad gäller räntorna på fordringar och lån enligt lagen om gårdsbruksenheter (188/1977). I propositionens motivering påpekas att Finland vid anslutningen till EU fick möjlighet att av nationella medel bevilja stöd till gårdsbruksenheter i ekonomiskt trångmål. Som ett led i denna process sänktes räntorna på statens försäljningsprisfordringar som uppkommit och lån som beviljats med stöd av lagen om gårdsbruksenheter till fyra procent om de vid tidpunkten för anslutningen var högre än så. EG-kommissionen krävde dock att räntesänkningen gäller endast under den övergångstid anslutningsfördraget medger, det vill säga till utgången av 2001.

Räntorna har från och med den 1 januari 2002 i det stora hela återställts till nivån den 31 december 1994. Men eftersom räntenivån vid den tidpunkten var betydligt högre än nu återställs räntorna inte till sin ursprungliga nivå om den tidigare räntan var högre än 5,5 procent, utan höjs till 5,5 procent. Maximiräntan baserade sig på uppskattningen att inget statligt stöd längre ingår i en ränta av denna storlek då den jämförs med EG-kommissionens referensränta sådan den antogs vara i början av 2002.

Riksdagen förutsatte i sitt svar (RSv 212/2001 rd) på regeringens proposition med förslag till ändring av lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (RP 207/2001 rd) att regeringen snabbt reagerar på förändringar i referensräntorna. Referensräntan ligger för närvarande på 5,06 procent. Den har sjunkit snabbare än vad som antogs när regeringspropositionen bereddes. För att undvika ständigt återkommande lagändringar har regeringen i den nu föreliggande propositionen ansett det ändamålsenligt att binda räntorna på lån som beviljats och statens försäljningsprisfordringar som uppstått med stöd av lagen om gårdsbruksenheter direkt till referensräntan. Räntebindningen gäller de räntor som den 31 december 1994 var större än 5 procent och som den 1 januari höjdes från 4 till 5,5 procent. Räntan på dessa lån och försäljningsprisfordringar ändras om referensräntan ändras. Räntan stiger emellertid inte över räntan på lånet respektive försäljningsprisfordringar sådan den var den 31 december 1994.

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och befogad. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar med anmärkningarna ovan.