Motivering

Under sakkunnigutfrågningen påpekades det att enligt lagförslaget är jord- och skogsbruksministeriet per definition statsbidragsmyndighet (11 a §). Av denna definition och statsunderstödslagens 34 § om ändringssökande följer att det först ska sökas rättelse i ett beslut som jord- och skogsbruksministeriet fattat i egenskap av statsbidragsmyndighet varefter ministeriets beslut med anledning av rättelseyrkandet överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen som enda rättsinstans. Besvärsordningen kommer sig av hänvisningen i statsunderstödslagens 34 § 2 mom. som föreskriver att förvaltningsprocesslagen (586/1996) tillämpas på sökande av ändring i beslut som en statsbidragsmyndighet fattat med anledning av ett rättelseyrkande. Besvär över beslut som fattats av ministerier anförs enligt förvaltningsprocesslagen hos högsta förvaltningsdomstolen.

Experter hävdar därför att en förvaltningsdomstol och inte högsta förvaltningsdomstolen bör vara första rättsinstans när det gäller sådana ministeriebeslut som i allmänhet normalt hör till en central statlig förvaltningsmyndighets behörighet. Efter att förvaltningsprocesslagen trädde i kraft (den 1 december 1996) har ambitionen varit att decimera fallen där högsta förvaltningsdomstolen är den enda fullföljdsinstansen och att över lag låta bli att bygga upp sådana fullföljdsförfaranden.

Utskottet konstaterar att lagförslaget handlar om att samordna lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral med statsunderstödslagen. Av statsunderstödslagen följer att beslut som ministeriet fattat om statsbidrag liksom också andra beslut av ministeriet överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen. Samtidigt vill utskottet påpeka att de nu aktuella statsbidragsbesluten inte är sedvanliga beslut som en central förvaltningsmyndighet fattar. Det statsbidrag de tretton skogscentralerna och skogsbrukets utvecklingscentral får 2004 uppgår till 44 510 000 euro. Statsbidraget fördelas med ett enda beslut. Fördelningen av statsbidraget för skogscentralernas och utvecklingscentralens omkostnader dikteras i många stycken av politisk ändamålsenlighet (bl.a. skogspolitiska och regionalpolitiska omständigheter). På grund av det ovan sagda anser utskottet det motiverat att i linje med propositionen bibehålla den i statsunderstödslagen föreskrivna rätten att överklaga beslut av ministerier och statsrådet direkt hos högsta förvaltningsdomstolen.

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker, med anmärkningarna ovan, lagförslaget utan ändringar.