Finlands skogscentral (nedan skogscentralen) inledde sin verksamhet i början av 2012. Då trädde lagen om Finlands skogscentral (418/2011, nedan skogscentralslagen) i kraft. Redan då konstaterades det i lagens 39 § 2 mom. att skogscentralens affärsverksamhet senast den 31 december 2014 i sin helhet ska åtskiljas från de offentliga förvaltningsuppgifter som skogscentralen sköter, varvid också den behörighet och det ansvar som avses i 17 § 1 mom. i den lagen ska åtskiljas. Genom lag 142/2014 ändrades skogscentralslagen och tidsplanen för åtskiljande förlängdes med ett år. I sitt betänkande om det lagförslaget (JsUB 27/2014 rd — RP 191/2014 rd) konstaterade utskottet att senareläggningen inte får inverka på utvecklingen av affärsverksamhetsenheten som fristående enhet eller på hur skogscentralens offentliga tjänster fungerar. 

I en utredning till utskottet sägs det att den ekonomiska kopplingen mellan skogscentralens enhet för offentliga tjänster och affärsverksamhetsenhet (Otso skogstjänster) påverkar ställningen för skogscentralens offentliga tjänster som oberoende främjare av skogsnäringarna. Trots att enheternas funktioner har skiljts åt fullständigt är skogscentralen fortfarande en enda juridisk person, vilket medför ekonomiska risker också för enheten för offentliga tjänster. Otso skogstjänster, som driver affärsverksamhet, utgör ett tydligt imageproblem för enheten för offentliga tjänster. 

Det är nödvändigt att åtskiljandet av skogscentralens affärsverksamhet slutförs omedelbart för att skapa en konkurrensneutral lösning. En längre övergångstid medför i enlighet med vad som sägs ovan en betydande ekonomisk och operativ risk för skogscentralens offentliga tjänster. Med tanke på främjandet av skogsnäringarna är det nödvändigt att se till att verksamheten vid enheten för offentliga tjänster är neutral. 

Utskottet konstaterar att Finlands framtid är starkt beroende av hur bioekonomin utvecklas. Skogarna har en central roll för vårt lands framgång. Skogscentralen utvecklar skogssektorns verksamhetsbetingelser och intar en nyckelställning när det gäller att bygga upp bioekonomin. Om åtskiljandet av skogscentralens verksamheter drar ut på tiden kan det äventyra utvecklingen av hela skogssektorn. Den ekonomiska ställningen eller trovärdigheten för enheten för offentliga tjänster får inte försvagas.