Propositionen innehåller lagförslag om Europeiska unionens direktstöd till jordbrukare och om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling. Dessutom föreslås det att lagarna om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen och om verkställighet av vissa EU-stöd och vissa nationella jordbruksstöd ändras. Lagförslagen hänför sig till reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och till den nya EU-lagstiftning som gäller finansieringsperioden 2023—2027. Genom dem genomförs huvudsakligen Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken för 2023—2027, nedan den strategiska planen, och verkställs kommissionens beslut om godkännande av planen (C(2022) 6022 final). Lagförslagen kompletterar EU-lagstiftningen till den del genomförandet av den förutsätter nationell reglering. Jord- och skogsbruksutskottet välkomnar varmt lagförslagen i propositionen och tillstyrker dem med vissa små ändringar. Samtidigt vill utskottet lyfta fram omständigheter som bör beaktas vid verkställigheten av lagstiftningen och vid beredningen av förordningar som utfärdas med stöd av den. 

Utskottet har i flera utlåtanden nyligen betonat livsmedelsförsörjningens betydelse vid väpnade konflikter, vid extrema väderförhållanden som blir vanligare i och med klimatförändringen och vid störningar där livsmedelsimporten försvåras eller förhindras (JsUU 15/2022 rd — E 41/2022 rd och JsUU 11/2022 rd — SRR 1/2022 rd). Att bedriva jordbruk i tillräcklig utsträckning och i ett så stort geografiskt område som möjligt bidrar till att förbättra livsmedelsförsörjningen och upprätthålla den infrastruktur som behövs för landsbygdens livskraft. Jordbruksmarkens andel av Finlands area är under tio procent, men dess existens har en avgörande betydelse för landsbygden i hela landet, landskapet på landsbygden, den biologiska mångfalden och näringsverksamheten. Enligt utskottet måste den inhemska livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningen tryggas under alla förhållanden. För att EU:s klimatmål och de nationella klimatmålen ska kunna nås måste jordbrukets förmåga att producera mat säkerställas och åtgärderna riktas så att de främjar jordbruksmarkens avkastning och företagens lönsamhet (JsUU 14/2022 rd — SRR 2/2022 rd). Jordbruksstöden bör vid sidan av aktiv matproduktion uppmuntra till klimatåtgärder. Med hjälp av Europeiska unionens direktstöd, ersättningarna för landsbygdsutveckling och de nationella stöden till jordbruket och trädgårdsodlingen upprätthålls jordbruket och husdjursskötseln, trädgårdsodlingen och övriga lantbruksnäringar, såsom renhushållningen. Dessutom främjas bevarandet av åkrar i odlingsbruk. Enligt utredning till utskottet har enbart de ändringar som gäller EU-finansierade stöd inte någon större inverkan på gårdarnas inkomstutveckling, om de nationella stöden förblir oförändrade. Gårdarnas inkomstutveckling är inte lika mycket beroende av stödsystemen som av utvecklingen av priserna på jordbruksprodukter och insatsvaror. Stödsystemen påverkar dock i betydande grad jordbrukets omvärld och därmed dess verksamhetsmöjligheter. 

Beredningen av EU:s reform av jordbrukspolitiken har mer än tidigare fokuserat på miljö- och klimataspekter. Naturresursinstitutet har gjort en konsekvensbedömning av den strategiska planen. Enligt den bedöms genomförandet av planen i någon mån minska utsläppen i vattendragen från jordbruket när det gäller kväve, löslig fosfor och partikelfosfor. Erosionen på åkrarna beräknas också minska. Den biologiska mångfalden väntas öka, men ökningen varierar mellan olika grupper av organismer och mellan åtgärder med olika verkningsfullhet. Det har dock konstaterats att betesdjur har en positiv inverkan när det gäller att bevara åkrar och biologisk mångfald på ängar. Att klimatförändringen bromsas är också en förutsättning för jordbrukets kontinuitet. Jordbrukets utsläpp av växthusgaser bedöms minska något tack vare såväl nya åtgärder som skärpning av nuvarande åtgärder och större målarealer. Minskningen utgör cirka 5,5 procent av jordbrukets utsläpp av växthusgaser enligt basscenariot. Stödåtgärdernas klimat- och miljökonsekvenser beror på flera olika faktorer. För att få grundläggande inkomststöd måste jordbrukaren uppfylla strängare miljökrav än för närvarande. Kraven på villkorlighet för att få stöd gör det möjligt att uppnå i någon mån högre klimat- och miljömål. Dessutom blir en del av det nuvarande direktstödet en del av det frivilliga miljösystemet. Detta leder till att det för att bibehålla den nuvarande stödnivån krävs att producenten deltar i miljösystemet och vidtar de åtgärder som ingår i det. För att den nuvarande stödnivån ska nås krävs således mer åtgärder på gårdsnivå än för närvarande. Åtgärderna inom miljösystemet är dock utformade så att de kan väljas av ett så stort antal jordbrukare som möjligt. Utskottet betonar att aktiv matproduktion är primär i förhållande till alla andra stödobjekt. 

Genomförandet av den strategiska planen

För det första påpekar utskottet att genomförandet av den programperiod som inleds vid ingången av nästa år inte får fördröjas. Med tanke på detta har utskottet haft som mål att behandla propositionen skyndsamt. Samtidigt förutsätter det att förvaltningen gör allt den kan för att stöden och ersättningarna ska kunna sökas och betalas ut så snart som möjligt. Situationen verkar vara allvarlig i fråga om de EU-finansierade areal- och djurbaserade stöden och ersättningarna. Enligt uppgifter som Livsmedelsverket publicerat är avsikten att stöden ska betalas tidigast i december 2023 och en del under första halvåret 2024. Detta är en helt ohållbar situation för många gårdar där amorteringstiderna för insatsvaror och lån har anpassats efter stödutbetalningarna. Det finns en risk för att den nya utbetalningsplanen i slutändan kommer att leda till att gårdar går i konkurs eller lägger ner sin verksamhet utan att skulderna verkställs. 

Enligt utredning beror förseningarna i stödutbetalningarna på kraven i EU-lagstiftningen under den förestående finansieringsperioden, såsom olika tillsynsåtgärder som stödbetalningen förutsätter och som måste samordnas med Finlands korta växtperiod. Förseningarna gäller dock inte de nationella stöden, som betalas ut enligt den nationella lagstiftningen. En del av utbetalningarna av nationella stöd tidigareläggs på grund av utbetalningstiderna för de stöd som finansieras med EU-medel. När besluten om verkställigheten av stöden fattas är målet att bevaka de sökandes intressen, inklusive möjligheten att lämna in ansökan efter utsatt tid, behovet av rådgivningstjänster vid ansökningstidens utgång, möjligheterna att rätta och delvis återta ansökningar, tryggandet av den biologiska mångfalden samt säkerställandet av ansökningarnas kvalitet. Den enda möjligheten till flexibilitet nationellt är att ansökan får lämnas in för sent. Tidigare kunde ansökan lämnas in högst 25 dagar för sent. Nu föreslås en möjlighet till sju dagars dröjsmål. Om dröjsmålsdagar tillåts får uppgifter om de sampel som krävs för kvalitetsbedömningen lämnas till kommissionen först efter det att den tillåtna dröjsmålstiden har löpt ut. Utifrån uppgifterna väljer kommissionen ut kvalitetsbedömningsobjekten för samplet och sänder dem till medlemsstaten. 

När det gäller arealbaserade stöd hänför sig problemen enligt utredning särskilt till förvaltnings- och tillsynssystemet under den förestående programperioden samt till uppfyllandet av stödvillkoren under finländska förhållanden. Exempelvis kan arealmonitoreringen för uppföljning av stödvillkoren i fråga om biodiversitet infalla sent, först i slutet av växtperioden. Utskottet anser det vara viktigt att man inom stödförvaltningen separat utreder om övervakningen av att stödvillkoren iakttas verkligen förutsätter att utbetalningen fördröjs. Det bör också utredas om dröjsmålet kan förkortas genom att arealmonitoreringen eller den tid som reserverats för korrigering av stödansökningar förkortas. Effekterna av ändringarna i systemet är inte enbart negativa, trots att utbetalningen av stöd ska schemaläggas på ett annat sätt. I och med arealmonitoreringen är det möjligt att avsevärt minska den mycket detaljerade tillsynen på plats. Tillsynsvolymen på fem procent minskar till 1–2 procent redan 2023. Härefter kommer de nationella myndigheterna att övervaka resultat och output. De verifierade resultaten rapporteras till kommissionen och stöden betalas ut utifrån dem. Stödmottagarna varnas för eventuella avvikelser i outputen, varefter de ges möjlighet att ändra ansökningarna. Då kan en stödmottagare som självmant gjort korrigeringar få mer stöd än han eller hon skulle ha fått utan korrigeringsmöjlighet i det påföljdssystem som används under innevarande period. Stödet betalas dock ut senare. När det gäller djurbaserade stöd påverkas dröjsmål med utbetalningen av att kravet på en så kallad referensdag vidgas. Detta ökar antalet registerkörningar för djurberäkning. 

Utskottet menar att det här är en ohållbar situation. Särskilt de gårdar som investerat kraftigt och som är beroende av köpt gödsel och foder är sårbara när ränte- och prisnivån snabbt stigit. Prishöjningen på insatsvaror, särskilt energi och gödselmedel, har redan förvärrat lönsamhets- och likviditetskrisen på gårdarna. Gårdarna har kunnat förlägga amorteringarna på lån och konsumtionskrediter till den tidpunkt då stöden betalas ut. Beskattningen är ett eget problem när stöd betalas ut retroaktivt följande skatteår. Utskottet kräver att de olägenheter som förorsakas av försenade utbetalningar av stöd och ersättningar avvärjs på ett eller annat sätt. Stödmyndigheterna bör fortsätta att påverka kommissionen så att stöden kan betalas ut åtminstone enligt nuvarande tidsschema eller i form av förskott. För att trygga den nationella livsmedelsförsörjningen måste man se till att inga gårdar råkar i trångmål på grund av försenade stödutbetalningar. Flexibla utbetalningstider för nationella stöd måste utnyttjas fullt ut. Dessutom bör gårdarna erbjudas borgen för likviditetslån och annat som kan underlätta situationen. 

Villkoren för EU:s direktstöd till jordbrukare

I de yttranden som utskottet fått har bland annat slopandet av stödrättigheterna ansetts vara en positiv nyhet. Detta betraktas som en ändring som minskar den administrativa bördan ur såväl stödmottagarens som stödförvaltningens synvinkel. Propositionen innehåller inte alla väsentliga stödvillkor, utan en betydande del av villkoren klarnar först när de statsrådsförordningar som utfärdas med stöd av lagen finns tillgängliga. Utkasten till förordningar har ställts till utskottets förfogande och utifrån dem vill utskottet fästa uppmärksamhet vid vissa centrala begrepp och definitioner. 

Definitionen av aktiv jordbrukare ingår i den strategiska plan som kommissionen har godkänt. Enligt förslaget till lag om Europeiska unionens direktstöd till jordbrukare kan aktiva jordbrukare beviljas grundläggande inkomststöd, omfördelningsinkomststöd, inkomststöd för unga jordbrukare, stöd för miljösystem samt produktionskopplade inkomststöd. Det grundläggande inkomststödet motsvarar det nuvarande grundstödet med den skillnaden att stödrättigheterna frångås. Stödet för miljösystem är för sin del ett stödsystem som helt finansieras av Europeiska unionen för att främja miljön, klimatet och djurens välbefinnande. En annan ny stödform som föreslås bli införd är omfördelningsinkomststödet, som kan betalas för högst 50 hektar per stödsökande. Produktionskopplade inkomststöd är bidrag för dikor och mjölkkor, bidrag för tjurar, bidrag för nötkreatur i yttre skärgården, bidrag för slaktkvigor, bidrag för tackor, bidrag för hongetter, bidrag för slaktlamm och slaktkillingar, bidrag för stärkelsepotatis och bidrag för specialväxter. Kompensationsersättning, miljöersättning som baserar sig på en miljöförbindelse och ersättning för ekologisk produktion kan dessutom beviljas endast aktiva jordbrukare. Med aktiv jordbrukare avses stödmottagare som under föregående år har fått högst 5 000 euro i direkta stöd eller om denne kan anses bedriva jordbruksverksamhet åtminstone till ett minimum. 

I de yttranden som utskottet fått har definitionen av aktiv jordbrukare kritiserats. Det har ansetts att man med hjälp av definitionen inte kan säkerställa att stödet styrs till aktiv matproduktion. Det har påpekats för utskottet att definitionen av aktiv jordbrukare har skrivits in i Finlands strategiska plan och att en ändring av den i detta skede skulle förhindra att genomförandet av den nya programperioden inleds och att definitionen av aktiv jordbrukare bygger på flera andra stödsystem som, om de ändrades, skulle skjuta upp genomförandet. Ändringar i den strategiska planen och stödsystemen kräver kommissionens godkännande. Utskottet anser att situationen är beklaglig och att jord- och skogsbruksministeriet borde ha försökt hitta metoder för att styra stöden till matproduktionen så att den understödda produktionen resulterar i jordbruksprodukter som är avsedda för marknaden. Produktion av detta slag inbegriper möjligheten att sälja skörden direkt från åkern så att köparen utför skörden och andra överenskomna åtgärder. Ett alternativ är enligt utskottet att kräva att jordbrukaren omfattas av pensionsförsäkring för lantbruksföretagare. Definitionen av aktiv jordbrukare bygger då på den så kallade LFöPL-arbetsinkomsten. Hur en sådan definition skulle fungera och möjligheterna att införa den bör utredas framöver. Om det behövs bör definitionen tas in i Finlands strategiska plan genom ett förfarande för att ändra planen. 

I 2 § 10 punkten i förslaget till lag om direktstöd till jordbrukare definieras jordbruksmark. Enligt den avses med jordbruksmark areal som omfattar åker, permanenta grödor och permanent gräsmark. Bestämmelser om jordbruksverksamhet finns i 5 § i den föreslagna lagen. Med produktion av jordbruksprodukter avses där odling av växter inom primärproduktion med åkerbruks- eller trädgårdsodlingsmetoder eller hållande av produktionsdjur. Med underhåll av jordbruksmark avses att jordbruksmarken sköts så att den förblir öppen. Jordbruksmark som inte används för produktion av jordbruksprodukter ska slås årligen eller hållas öppen genom betning eller på något motsvarande sätt. Med att hålla jordbruksmark öppen avses enligt motiveringen till paragrafen att buskar och träd inte ges tillfälle att växa på marken. Utskottet betonar än en gång vikten av att stöden riktas till livsmedelsproduktionen. I stället för att se till att marken är odlingsbar bör stödmottagarna använda jordbruksmarken för jordbruk. Detta skulle till exempel kunna ske inom en tidsfrist för att åter börja använda jordbruksmarken för livsmedelsproduktion. 

Produktionskopplat djurbaserat inkomststöd kan enligt 14 § i förslaget till lag om direktstöd till jordbrukare beviljas aktiva jordbrukare som iakttar gängse produktionssätt. Stödet beviljas på grundval av vederbörligen identifierade och registrerade djur. Det är fråga om ett stödsystem som är centralt med tanke på Finlands livsmedelsförsörjning, utan vilket produktionen av viktiga jordbruksprodukter skulle minska väsentligt i Finland och koncentreras till färre gårdar än för närvarande och i huvudsak till produkter med låg förädlingsgrad. Utan produktionskopplat inkomststöd skulle det finnas en risk för minskad och ensidigare produktion på grund av de höga produktionskostnaderna och de betydande produktionsrisker som hänför sig till väderförhållandena. Med gängse produktionssätt avses enligt motiveringen till paragrafen bland annat att gårdar med mjölkkor ska producera mjölk och gårdar med dikor ska producera kött. Enligt gängse produktionssätt ska gårdar med får producera kött och gårdar med hongetter producera mjölk. Enligt det utkast till förordning som lämnats till utskottet krävs det i fråga om djurbidrag att gården levererar mjölk eller förädlade mjölkprodukter till försäljning eller säljer djur till livs eller slakt och även i övrigt iakttar gängse produktionssätt. Med tanke på djurbidragens räckvidd önskar utskottet att vattenbuffel genom förordning läggs till som produktionsdjur vid sidan av andra nötkreatur som en art som godkänts för köttproduktion. Inom nötkreatursproduktionen, särskilt när det gäller kvigor, är den svaga efterfrågan för närvarande ett problem som kan styra husdjursaveln i en riktning där könstillhörighet väljs ut redan vid användningen av avelsmaterial. Det är inte till fördel för avelsdjurens genom på lång sikt. Avslutningsvis understryker utskottet att det är en viktig utgångspunkt att gårdar som får produktionskopplat stöd producerar produkter för marknaden. Då läggs vikten vid att de jordbruksstöd som är livsviktiga med tanke på försörjningsberedskapen måste riktas till aktiv matproduktion. Motsvarande krav bör också tillämpas på stöden till trädgårds- och åkerväxtodling. 

När det gäller arealbaserade stöd är avsikten att genom förordning av statsrådet närmare definiera jordbruksverksamhet som omfattar underhåll av jordbruksmark och produktion av jordbruksprodukter på jordbruksmark. Jordbruksmark är tegdiken med tillhörande dikesrenar inom basskiften, andra ändamålsenliga dikesrenar på skiften, skyddszoner och andra motsvarande områden. Arealer vars huvudsakliga syfte inte är jordbruksverksamhet är inte jordbruksmark. Avsikten är att närmare bestämmelser om dessa ska utfärdas genom förordning av statsrådet. Jordbruksmarken ska genomgå normala grundliga iståndsättningsåtgärder som jordbruksverksamheten kräver och det ska aktivt ses till att den är odlingsbar, alternativt ska förhållandena på jordbruksmarken naturligt lämpa sig för jordbruksproduktion. Undantag från kravet på växtföljd ska kunna göras i fråga om småbruk. Vid växtodling avses med produktion av jordbruksprodukter sådan odling där ett ettårigt eller flerårigt växtbestånd har grundats genom sådd eller plantering med tillräckligt antal frön eller plantor inom utsatt tid och i syfte att producera en bärgnings- och marknadsduglig skörd eller uppnå lämplig klimat- eller miljöfördel. Vid växtodling ska en lämplig sort användas. Gödsling, växtskydd och andra sedvanliga odlingsåtgärder ska genomföras så att de stöder produktionen av skörd med grödor. Närmare bestämmelser om kravet på att hålla jordbruksmarken öppen utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt utredning till utskottet gäller kravet trädor, miljöavtal om skötsel av jordbruksnaturens mångfald och landskapet och arealer där markanvändningsslaget är naturbete eller naturäng. Som sagt påpekar utskottet att det utifrån användningen av jordbruksmark som berättigar till stöd bör vara möjligt att skilja mellan huruvida stödet riktas till produktion av skörd som släpps ut på marknaden eller till annan verksamhet. Det ökar transparensen i användningen av stödmedlen och skapar ett faktaunderlag för politiska beslut. 

I de yttranden som utskottet fått fäster man uppmärksamhet vid behandlingen av permanent gräsmark i förvaltningen av stöden. Det är inte alltid klart om det är matproduktion eller skötsel av landskapet som stöds. Dessa olika produktionssätt ska i rapporteringen klart skiljas åt med olika koder så att det tydligt kan konstateras om stödet går till matproduktion eller skötsel av landskapet. Enligt ett utkast till förordning som lämnats till utskottet ska arealer med gräsväxter eller andra vallfoderväxter som utgör mer än 50 procent av jordbruksskiftets areal godkännas som areal med permanent gräsmark. Om kravet uppfylls, kan det på jordbruksskiftet för permanent gräsmark finnas andra växter än gräs- och vallfoderväxter som ska användas för bete och som lämpar sig som foder för produktionsdjur. Lövträdsplantor och buskar med löv kan stå var för sig eller i små grupper. Till arealer med permanent gräsmark hör inte kvävefixerande grödor och vallväxter för fröplantage i monokultur. Utskottet konstaterar att det är viktigt att inom stödförvaltningen tydligt skilja mellan dessa olika typer av gräsmark. 

I de yttranden som utskottet fått har kravet på att nya basskiften ska vara permanent grästäckta fått kritik. Enligt utredning till utskottet följer kravet av EU:s lagstiftning och de så kallade villkorlighetskraven. Kravet på god jordbrukshävd ingår i Finlands strategiska plan, där det står att mark som efter 2022 börjat användas som jordbruksmark genom röjning eller på annat sätt efter att ha varit i annan användning ska vara permanent grästäckt. Tillåtna förnyelsemetoder är direktsådd eller reducerad bearbetning så att det nya gräsväxtbeståndet sås omedelbart efter den tidigare bearbetningen av växtbeståndet. Det är förbjudet att plöja. Utskottet anser att det bör följas upp hur de här begränsningarna påverkar mängden växtskyddsmedel och behovet av sådana. Det finns vissa undantag från kravet på permanent grästäcke. Avsikten är att genom förordning av statsrådet föreskriva om kravet på permanent grästäcke enligt den strategiska planen. Kravet är en del av de villkorlighetskrav som är obligatoriska för de flesta stöd. Kravet på permanent gräsmark gäller inte arealer som senast den 31 december 2022 är odlingsbara genom att åtgärder för grundläggande iståndsättning har vidtagits och arealen kan odlas för produktion av sedvanlig skörd. Det ska heller inte gälla sådana ändringar som förbättrar basskiftets form och som konstateras vara godtagbara i samband med uppdateringen av åkerskiftesregistret. Kravet gäller vidare inte ändringar som förbättrar skiftets form och som närmare anges genom förordning eller nya arealer jordbruksmark som kommit i stödtagarens besittning på grund av ägoreglering. De här arealerna bör bland annat också omfatta täckta diken som ansluts till basskiften, anser utskottet. 

Villkor för stöd som delvis finansieras av EU

Slopandet av kompensationsersättningens husdjursförhöjning under den kommande programperioden har kritiserats. Enligt utredning har husdjursförhöjningen under de senaste åren finansierats med något under 50 miljoner euro per år, vilket utgör mindre än tio procent av den totala finansieringen av kompensationsersättningen och mindre än tre procent av alla djurbaserade stöd och arealstöd till jordbruket. Förhöjningen har varit i bruk sedan 2005, då en del av de nationella djurstöden måste omvandlas till stöd som bestäms enligt arealen. I fortsättningen styrs de finansiella resurser som använts för förhöjningen tillbaka till produktionskopplade djurbaserade stöd samt jordbruksinvesteringar och åtgärder för djurens välbefinnande. Syftet med ändringen är att rikta stöd till aktiv matproduktion. Som sagt menar utskottet att detta är ett välkommet mål. Vi måste se till att husdjursproduktionens ställning inte försämras ytterligare. 

Härefter ska jordbruksmark som berättigar till ersättning för ekologisk produktion och miljöersättning vara minst fem hektar stor eller, om det är fråga om miljöersättning för odling av trädgårdsväxter, minst en hektar ersättningsberättigande areal som används för odling av trädgårdsväxter. Ett villkor som ska gälla för kompensationsersättning i hela landet är minst fem hektar ersättningsberättigande jordbruksmark. Närmare bestämmelser om ersättningsberättigande arealer utfärdas genom förordning av statsrådet. Ersättningsberättigande areal är areal som år 2022 berättigar till miljöersättning eller kompensationsersättning. Arealer som år 2022 endast är ersättningsberättigande i fråga om kompensationsersättning är fortfarande ersättningsberättigande endast i fråga om kompensationsersättning. Med beaktande av anslagsläget i statsbudgeten kan rätt till ersättning dessutom beviljas för en areal som har kommit i en aktiv jordbrukares besittning genom ägoregleringar, om nyskiftesplanen har vunnit laga kraft och ägorna har tagits i besittning i enlighet med den. Ersättningsberättigande areal ska vara jordbruksmark. 

Avsikten är dessutom att genom förordning av statsrådet föreskriva om förfaranden genom vilka befintliga små basskiften som inte berättigar till ersättning under vissa förutsättningar kan anslutas till ett större och ersättningsberättigande basskifte invid. Denna åtgärd av engångsnatur genomförs av myndigheterna före ansökningsomgången följande vår. Avsikten är att ett motsvarande förfarande också i fortsättningen ska tillåtas så att sammanslagningar görs årligen i samband med uppdateringen av åkerskiftesregistret. Ökningen av ersättningsberättigande arealer ökar behovet av anslag för delfinansierade ersättningar. Storleken på de skiften som ska sammanslås och deras sammanlagda areal behöver således regleras inom ramen för den tillgängliga finansieringen. Avsikten är inte att uppmuntra jordbrukarna till åkerröjning, så de skiften som ska slås samman ska vara begränsade till sin storlek och till sin form sådana att sammanslagningen kan anses förbättra basskiftenas form och underlätta odlingsåtgärder. Dessutom är avsikten enligt utredning att tillåta att ersättningsberättigandet för skiften som en aktiv jordbrukare besitter överförs, om skiftena är av samma markanvändningsslag. Avsikten är att detta ska tillåtas också mellan olika markägare inom verksamhetsområdet för samma närings-, trafik- och miljöcentral. Om man vill slå samman två gamla basskiften i odling genom att avlägsna ett dike mellan dem, kan detta göras under förutsättning att andra element som avgränsar basskiftet, såsom ägande, inte begränsar sammanslagningen av de två ursprungliga skiftena. För det nya skiftet gäller inte kravet på grästäcke. Om de gamla skiftena var ersättningsberättigande, kommer även det nya skiftet som uppkommit på detta sätt att vara ersättningsberättigande. 

Det nationella intresset, särskilt försörjningsberedskapen och självförsörjningen, kräver att jordbruksmarken börjar användas för aktiv matproduktion till den del den har använts för annat ändamål. Detta kan också gälla arealer där åtgärder som berättigar till miljöersättning vidtas. Enligt utredning till utskottet är det i stor utsträckning möjligt att ändra och avsluta ett miljöavtal i liknande situationer som för närvarande. Det är möjligt att frångå ett miljöavtal vid force majeure eller exceptionella omständigheter. Närmare bestämmelser om ändring och avslutande av avtal utfärdas genom förordning av statsrådet. Avsikten är att de åtgärder som ingår i avtalet ska kunna ändras under avtalsperioden. Om det till exempel på grund av exceptionella naturförhållanden eller något annat oöverstigligt hinder inte är möjligt att använda marken för bete i enlighet med planen i det gällande miljöavtalet eller om detta skulle medföra olägenhet för naturvärdena inom avtalsområdet, är det möjligt att avtala med närings-, trafik- och miljöcentralen om ersättande skötsel av området eller avslutande av avtalet. Utskottet anser det vara viktigt att utnyttja den flexibilitet som systemet tillåter fullt ut bland annat för att satsa på aktiv matproduktion och undvika att naturvårdsområden används för bete i alltför stor utsträckning. 

Enligt lagförslaget om vissa ersättningar för landsbygdsutveckling beviljas ersättning på grundval av ekologisk produktion. Ersättningen främjar begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen samt en hållbar energianvändning. Syftet är att främja också hållbar utveckling och effektiv förvaltning av naturresurser samt skyddet för den biologiska mångfalden och att stärka ekosystemtjänsterna och bevara livsmiljöer och landskap. Enligt lagförslaget kan ersättning för ekologisk produktion eller övergång till ekologisk produktion beviljas aktiva jordbrukare som ingår en femårig förbindelse att bedriva ekologisk växtproduktion eller ekologisk husdjursproduktion och som har anmält sig till kontrollsystemet för ekologisk produktion samt iakttar produktionsreglerna för ekologisk produktion i EU:s lagstiftning. Enligt EU:s mål ska andelen ekologisk produktion på jordbruksmarken i unionen öka till 25 procent fram till 2030. Ett nytt utvecklingsprogram för ekologisk produktion fram till 2030 (Luomu 2.0) godkändes i juni 2021. Målet med programmet är att öka andelen ekologiskt producerad areal till 25 procent år 2030. Ett mål för den strategiska planen är att andelen ekologisk odling ska ha ökat till 20 procent av åkerarealen 2027. Utskottet betonar vikten av ersättning för ekologisk produktion för att målet ska nås. Dessutom anser utskottet att det är nödvändigt att branschen för ekologisk produktion är representerad i uppföljningskommittén för Finlands strategiska plan. Det är viktigt att branschen deltar i genomförandet av planen och åtgärderna och i uppföljningen av effekterna. 

Utskottet understryker vikten av professionell rådgivning för hela näringen. Gårdarna kan få ersättning för rådgivningstjänster som rör odlingsmetoder och som ger aktuell teknisk och vetenskaplig information. Rådgivningstjänsten omfattar användning av digitala verktyg för hantering av näringsämnen. Det är fråga om odlingsplaneringsprogram som uppfyller vissa kriterier. Jordbrukaren beställer en näringsämnesplan av rådgivaren, som genomför planen med ett godkänt digitalt verktyg för hantering av näringsämnen. Utskottet anser att denna konkreta åtgärd är mycket välkommen, eftersom den främjar en resurssmart användning av näringsämnen, förbättring av markens växtstatus och hållbar vattenhantering. Samtidigt vill utskottet lyfta fram finansieringen av rådgivningsorganisationerna inom ekobranschen, som med beaktande av målen för en ökning inom ekobranschen bör komma upp till samma nivå som finansieringen av andra rådgivningsorganisationer. 

Ansökan om och tillsyn över stöd och ersättningar

Enligt 31 § 1 mom. i förslaget till lag om verkställighet av vissa av Europeiska unionens jordbruksstöd och vissa nationella jordbruksstöd, nedan verkställighetslagen, ska stödet inte beviljas om ansökan om stöd är mer än sju kalenderdagar försenad. En motsvarande bestämmelse finns också i 17 § i lagförslaget om nationella stöd. En ansökan om stöd innebär också en anmälan som gäller stöd enligt 12 § i förslaget till verkställighetslag. Enligt gällande EU-lagstiftning och nationell lagstiftning avslås en ansökan som har försenats med mer än 25 dagar. I de yttranden som utskottet fått har förslaget både understötts och kritiserats. Kritiken utgår särskilt från att EU-lagstiftningen för den förestående perioden tillåter att ansökan korrigeras och ändras också efter ansökningstiden. Dessutom gör EU-lagstiftningen det möjligt att lämna in ansökan för sent vid force majeure. Sådana är bland annat naturkatastrofer och jordbrukarens arbetsoförmåga. Ansökningstiderna måste också förkortas på motsvarande sätt, så att den tillåtna förseningstiden för ansökan hinner gå ut senast vid den egentliga ansökningstiden den 15 juni. 

Enligt utredning till utskottet försenas årligen ett betydande antal, rentav hundratals, ansökningar och anmälningar om stöd. Merparten av de ansökningar som kommit in för sent har lämnats in inom 1–7 kalenderdagar från utgången av ansökningstiden. I fortsättningen sker ansökan om stöd i ett digitalt system. Utskottet är särskilt oroat över de situationer där dröjsmålet beror på störningar i datakommunikationsförbindelserna eller fel i den utrustning som används av den sökande. Enligt utredning till utskottet anses som force majeure som avses i EU-lagstiftningen och som gör det möjligt att lämna in ansökan efter utsatt tid till exempel inte att den sökandes bredbandsförbindelse avbryts eller att det förekommer omfattande störningar i den på ett sådant sätt att det blir omöjligt att lämna in ansökan elektroniskt. Detta är mycket speciellt med tanke på säkerhetssituationen i Europa och det ökade cyberhotet. Utskottet anser att detta är en brist och att det också för dessa situationer behövs en bestämmelse som gör det möjligt att lämna in ansökan för sent. Enligt utredning till utskottet är syftet med förslaget till verkställighetslag att ansökan, med vissa undantag, ska göras elektroniskt oberoende av om stödansökan lämnas in före utgången av ansökningstiden eller inom de tillåtna förseningsdagarna. Störningens eventuella varaktighet ska beaktas när det föreskrivs om antalet förseningsdagar. Enligt utredning till utskottet har man vid beredningen av propositionen å ena sidan övervägt omständigheter som hänför sig till den sökandes rättsskydd och å andra sidan omständigheter som hänför sig till genomförandet av stödsystemen. Som ett resultat av detta har regeringen beslutat att föreslå att förseningsdagarna ska vara sju kalenderdagar. Om ansökan lämnas in inom sju kalenderdagar, avslås ansökan inte, men stödet sänks på samma sätt som nu. Denna påföljd är tillräcklig för att förebygga onödiga dröjsmål i ansökningarna. I ljuset av det som sägs ovan godkänner utskottet förslagen om tillåtna förseningsdagar. 

Under den förestående perioden kommer behovet av inspektioner på plats att minska. Arealmonitoreringssystemet kontrollerar att förfarandena och jordbruksverksamheten inom de arealer som anges i ansökan motsvarar uppgifterna i stödansökan. Satellitbilder från arealmonitoreringen är öppet tillgängliga till exempel via tjänsten SentinelHub bland annat utifrån skiftets koordinater. Det har uttryckts oro över huruvida uppgifter om enskilda markägare i fortsättningen kommer att vara fritt tillgängliga och det har framförts att uppgifterna bör skyddas som företagshemligheter. Enligt utredning genererar arealmonitoreringssystemet inte några uppgifter om vem som äger skiftena. Dessutom har det framförts att de uppgifter som ska offentliggöras enligt 10 § 3 mom. i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021) inte får innehålla, eller kunna sökas fram med hjälp av, gårdsbruksenhetens registreringskoder, namn på personer, adresser, andra kontaktuppgifter eller andra uppgifter med hjälp av vilka det direkt går att identifiera fysiska personer. 

För de skiften som stödansökan gäller ger arealmonitoreringen ett resultat som med hjälp av färger anger om uppgifterna är felfria eller om de är bristfälliga. Resultaten finns tillgängliga endast för den som ansöker om stöd och för förvaltningen. De publiceras inte och är inte offentligt tillgängliga. Om skiftet utifrån resultatet är felaktigt exempelvis på så sätt att angivelserna i stödansökan inte motsvarar resultatet av arealmonitoreringen, sänds en elektronisk begäran om utredning till den som sökt stödet. I samband med begäran om utredning ges sökanden möjlighet att vidta korrigerande åtgärder, såsom att ändra stödansökan eller lämna in en tillräcklig utredning om att stödvillkoren iakttas inom den tidsfrist som anges i begäran om utredning. En sådan tillräcklig utredning kan ges till exempel genom att ta ett fotografi som innehåller geografisk information och som registreras i Livsmedelsverkets informationssystem. Fotografiet med geografisk information visar en åtgärd som vidtagits på skiftet, till exempel slåtter eller växter. Det blir inte tillgängligt i det allmänna datanätet utan ska bara ge myndigheten mer information för handläggningen av stödansökan. Om myndigheten vid tillsynen använder obemannade luftfartyg eller fotografier med geografisk information ska den se till att skyddet för privatlivet och integritetsskyddet i övrigt inte kränks. Inom eller med hjälp av arealmonitoreringssystemet behandlas inte uppgifter om ägande eller besittning av ett skifte. Med dessa begränsningar anser utskottet att bestämmelserna är ändamålsenliga. Slutligen understryker utskottet att producenternas rättsskydd bör tillgodoses i all tillsyn och i de åtgärder som vidtas efter det att tillsynen utförts.