Allmän motivering

Allmänt

Regeringen föreslår att djurskyddslagen ska ändras så att lagen kompletteras med de bestämmelser som följer av rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, nedan avlivningsförordningen. Avlivningsförordningen är direkt tillämplig lagstiftning. Undantag är de bestämmelser som gällde den 8 december 2009 och som syftade till att vid tidpunkten för avlivningen säkra ett djurskydd som var mera omfattande än djurskyddet i avlivningsförordningen. Avlivningsförordningen har tillämpats från och med den 1 januari 2013.

Enligt kraven i avlivningsförordningen ska djurskyddslagen kompletteras med bestämmelser om t.ex. behöriga myndigheter och övervakning. Bestämmelserna om tillsynsmyndigheter och ordnandet av tillsynen ändras inte. I linje med grundlagen överförs dessutom grundläggande bestämmelser om avlivning och slakt av djur från djurskyddsförordningen till djurskyddslagen. Närmare bestämmelser om avlivning och slakt av djur ska enligt förslaget utfärdas genom förordning av statsrådet.

I strafflagen görs det enligt förslaget sådana ändringar av teknisk karaktär som behövs för att bestämmelserna om straff för brott vid slakt och avlivning av djur ska förbli oförändrade. Bestämmelserna om administrativa tvångsmetoder ändras så att tillsynsmyndigheten ges rätt att förutom för djurets ägare eller innehavare meddela föreläggande eller förbud också för den som har brutit mot djurskyddslagen.

Utskottet konstaterar att rådets avlivningsförordning kräver kompetensbevis av alla som medverkar i att avliva och slakta djur när djuren slaktas för försäljning. Utskottet finner det problematiskt att det i rådets avlivningsförordning också ingår byråkratiska krav som inte på något sätt kan anses främja djurskyddet. Utskottet konstaterar att kraven ökar verksamhetsutövarnas arbetsbörda och medför nya kostnader för en bransch som har det svårt med lönsamheten.

Kompetensbevis

I enlighet med artikel 21 i rådets avlivningsförordning kan kompetensbevis beviljas den som har tillräcklig utbildning eller inom ramen för övergångsperioden tillräcklig praktisk erfarenhet och som skriftligen försäkrar att han eller hon inte under de tre senaste åren har gjort sig skyldig till allvarligt brott mot EU:s djurskyddslagstiftning eller den nationella djurskyddslagstiftningen. Kompetensbeviset är personligt till skillnad från t.ex. tillstånd att transportera djur, som beviljas enskilda företag och renbeteslag. Under övergångstiden fram till den 8 december 2015 kan den som har tillräcklig erfarenhet ersätta utbildningen med enbart ett prov. Utskottet konstaterar att kompetensbeviset inte heller behöver förnyas såsom tillstånd att transportera djur, utan det gäller permanent.

Priset på kompetensbeviset bestäms enligt de faktiska kostnaderna för den beviljande myndigheten i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Utskottet finner det ytterst problematiskt att det över huvud taget tas ut avgift för kompetensbeviset. Utskottet vill betona att processen med att godkänna kompetensbeviset bör göras ytterst enkel så att avgifterna blir så låga som möjligt. Jordbruket och särskilt rennäringen lider av ständiga kostnadsökningar som försvagar lönsamheten. Utskottet förutsätter att kostnaderna för verksamhetsutövarna minimeras när kompetensbevis enligt avlivningsförordningen beviljas. (Förslag till uttalande)

När systemet med kompetensbevis införs uppstår särskilda problem för rennäringen. Utskottet anser det nödvändigt att kostnaderna för det skriftliga provet för verksamhetsutövarna jämkas till en låg nivå genom att många personer kan delta i provet samtidigt. I fråga om renarna bör provet kunna avläggas också i renbeteslagen varvid kostnaderna för att avlägga provet ytterligare kan minskas. Dessutom föreslår utskottet nedan i detaljmotiveringen att djurskyddslagen ska kompletteras med en bestämmelse om att provet för sänkning av kostnaderna för rennäringen ska gå att avlägga också under renskiljningen.

Sameområdets utbildningscentral erbjuder utbildning för grundexamen i renskötsel och yrkesexamen i renhushållning. Utskottet konstaterar att bägge examina innefattar avsnitt om att slakta och avliva renar. Utbildningscentralen är redo att också anordna skriftliga prov under övergångsperioden. Utbildningscentralen har verksamhetsställen i Ivalo, Enare, Enontekiö och Kaamanen. Utbildningen för grundexamen är gratis medan läroanstalten kan ta ut en avgift för fristående examen i anslutning till yrkesexamen. Utskottet finner det ytterst angeläget att eventuella avgifter för fristående examen är låga.

Djurskyddsförseelse

Utskottet konstaterar att en bestämmelse om djurskyddsförseelse har ingått i djurskyddslagen (247/1996) ända från början. Bestämmelsen fick huvudsakligen sitt nuvarande innehåll i samband med den totalrevidering av strafflagen som trädde i kraft 1997. I det sammanhanget graderades bestämmelserna om djurskyddsförseelse i förhållande till bestämmelserna i strafflagen så, att tillämpningen av bestämmelsen i strafflagen förutsätter att ett djur har behandlats på ett grymt sätt eller att det har utsatts för onödigt lidande, onödig smärta eller onödig plåga, medan tillämpningen av bestämmelsen om djurskyddsförseelse inte förutsätter det. Förseelsebestämmelsen är sekundär i förhållande till bestämmelserna i strafflagen.

EU:s lagstiftning förutsätter att administrativa förseelser kriminaliseras. I artikel 23 i avlivningsförordningen åläggs medlemsstaterna att fastställa bestämmelser om sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av förordningen, och sanktionerna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Det föreslås att djurskyddslagen ändras enligt vad som följer av avlivningsförordningen.

Enligt lagförslaget ska bestämmelsen om kriminalisering främst kompletteras med punkter som gäller försummelse av vissa skyldigheter enligt avlivningsförordningen. De nya punkterna är tillräckligt väl avgränsade eftersom de hänvisar direkt till de artiklar i avlivningsförordningen som beskrivningen av den straffbara handlingen ingår i. Utskottet konstaterar att de administrativa förpliktelser som föreslås ska förebygga djurskyddsproblem och möjliggöra djursskyddsövervakning. Eftersom det endast är egentligt djurplågeri som döms enligt strafflagen, dvs. gärningar genom vilka man uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förorsakar djur smärta, plåga eller lidande, måste paragrafen om förseelse kvarstå i djurskyddslagen för att förseelser mot förebyggande skyldigheter över huvud taget ska kunna bli straffbara.

I statsrådets förordning om övervakningen av tvärvillkor som gäller folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och anmälan om sjukdomar, djurens välbefinnande samt identifiering och registrering av djur (118/2010), särskilt i dess 25 § (Påföljder vid försummelse), sägs det att om de villkor och krav som avses i förordningen inte iakttas ska t.ex. stödet för djurens välbefinnande minskas på det sätt som anges i artikel 24 i förordningen om gårdsstöd och artiklarna 70 och 71 i tillämpningsförordningen. Påföljden vid försummelse att iaktta villkoren eller kraven är enligt artiklarna 70.8 och 71.1 i tillämpningsförordningen en minskning med i regel tre procent av det totala beloppet av stödet för djurens välbefinnande. I 25 § i statsrådets förordning hänvisas det i fråga om påföljder vid försummelser till både EU:s förordning om gårdsstöd och tillämpningsförordningen, vilka i EU:s medlemsstater är direkt tillämplig rätt. Påföljderna gäller alla de kompletterande villkor vilkas övervakning förordningen föreskriver om, och statsrådets förordning innehåller inga hänvisningar till den djurskyddsförseelse som avses i 54 § i djurskyddslagen. Det handlar således om situationer där stödet enligt EU-bestämmelserna måste sänkas för att den som ansöker om stöd inte uppfyller stödvilkoren. Utskottet anser att EU:s nuvarande bestämmelser om de ovan nämnda kompletterande villkoren är oskäliga med avseende på verksamhetsutövarna.

Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte i september 2012 en arbetsgrupp och en styrgrupp för att bereda en total översyn av djurskyddslagen. I samband med översynen ska sanktionssystemet i anslutning till bestämmelserna om djurskydd bli föremål för en övergripande granskning, och det ska bedömas vilket system som med tanke på fortsättningen vore mest ändamålsenligt. Utskottet finner det nödvändigt att systemet med sanktioner i djurskyddslagen görs betydligt tydligare i samband med totalöversynen och att verksamhetsutövarnas rättsliga ställning förbättras. De nuvarande bestämmelserna om förseelser har genom ändringar blivit alltför komplicerade och delvis oskäliga. Bestämmelserna om bemyndigande i djurskyddslagen bör i sammanhanget bli föremål för en kritisk granskning.

Oönskad ansamling av sanktioner

Utskottet konstaterar att en oönskad ansamling av sanktioner (sanktionskumulation) måste beaktas vid straffmätning genom att i enlighet med principerna i 6 kap. i strafflagen som jämkningsgrund beakta övriga påföljder som gärningen har förorsakat förövaren. Sanktionskumulation ingår vanligen i bestämmelser om åtalseftergift och domseftergift. Åklagaren kan avstå från att väcka åtal om straffet ska anses oskäligt med beaktande av övriga påföljder som brottet har förorsakat förövaren och om inte ett viktigt allmänt eller enskilt intresse kräver att åtal väcks.

Straffet behöver inte utdömas om det skulle leda till ett oskäligt resultat för gärningsmannen på grund av annat som följer av ett brott som begåtts eller av domen. Utskottet vill betona att dessa bestämmelser ska tillämpas, om återkrav av jordbruksstöd som föreläggs en person som gjort sig skyldig till djurskyddsbrott eller djurskyddsförseelse anses uppfylla förutsättningarna i bestämmelsen.

Slaktmetod som används på religiösa grunder

Lagförslagets 33 § b motsvarar den nuvarande bestämmelsen enligt vilken blodavtappningen med avvikelse från 33 § kan inledas samtidigt som djuret bedövas. Den slakt som avses i paragrafen tillåts endast om den utförs i slakterier i närvaro av en besiktningsveterinär. Också i detta sammanhang konstaterar utskottet att en totalrevidering av djurskyddslagen är under beredning under ledning av jord- och skogsbruksministeriet. Utskottet anser att bestämmelserna om slaktmetod som används på religiösa grunder bör granskas i ett bredare perspektiv i samband med totalrevideringen.

Anmälan om verksamhet som gäller avlivning av djur

Utskottet konstaterar att anmälningsskyldigheten enligt 33 c § 1 mom. gäller avlivning av djur om stora mängder djur regelbundet avlivas på en gång. Utskottet föreslår nedan i detaljmotiveringen att paragrafens 1 mom. ska kompletteras med en uttrycklig precisering enligt vilken anmälningsskyldigheten inte gäller avlivning av djur som ska användas som livsmedel.

Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringar.