Allmän motivering

I likhet med regeringen framhåller utskottet att syftet med foderlagstiftningen är att trygga livsmedelssäkerheten. I början av livsmedelskedjan spelar foder en viktig roll för djurs hälsa och välbefinnande och på säkerheten och kvaliteten för animaliska produkter. Dessutom är fodret av stor betydelse för djurproducenternas verksamhetsvillkor i och med att foder är en viktig produktionsinsats inom animalieproduktionen. En fungerande lagstiftning och tillsyn över den garanterar dessutom att foderföretagare behandlas lika och att de har jämbördiga konkurrensvillkor. För att uppfylla målen med lagstiftningen förutsätts det att företagarna tar sitt ansvar för att trygga fodersäkerheten och för att fodret i övrigt ska stämma överens med reglerna.

År 2003 användes cirka 80 procent av den odlade åkerarealen i vårt land till produktion av foderväxter. Största delen av det foder som produktionsdjuren utfodras med produceras och används på gårdar i Finland. Foder spelar en stor ekonomisk roll för djurproduktionen. De foder som livsmedelsproducerande djur utfodras med är i hög grad inhemska, med undantag för nödvändiga proteinfoder som soja och fodertillsatser. Produkterna från foderindustrin står för i snitt en tredjedel av de finländska produktionsdjurens energiintag. Men för till exempel svin och fjäderfä utgör det industriella fodret en avsevärt större andel av utfodringen. Inkomsterna av försäljningen från animaliska produkter var 65 procent av den samlade försäljningen av jordbruks- och trädgårdsprodukter 2004.

Under Finlands EU-medlemskap har foderlagstiftningen ändrats mycket. Genom propositionen införs de ändringar i foderlagen som gemenskapslagstiftningen kräver. Utskottet noterar att kommissionen allt oftare kommer med förordningar i stället för med direktiv som tidigare. Förordningarna är direkt tillämplig lag i medlemsstaterna och får inte tolkas eller genomföras med nationella författningar. En annan anledning till att foderlagen måste revideras är att gemenskapslagstiftningen och vår nationella lagstiftning har överlappande bestämmelser. Dessutom går det inte att genomföra de gemenskapsförordningar som bildar foderlagstiftningen med en nationell förordning eftersom vi måste föreskriva om administrativa tvångsmedel och straff genom lag.

Vidare påpekar utskottet att de viktigaste målen i lagen är desamma som i den gällande foderlagstiftningen. Det primära målet är att garantera att produktionen av djur och animaliska livsmedel håller hög kvalitet. Därför ska användningen av högkvalitativt och riskfritt foder främjas och ekonomiska förluster av dåligt foder motverkas. Den nya lagen ska tillämpas i alla steg av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan, från primärproduktion av foder till utsläpp på marknaden och foderanvändning. Livsmedelssäkerhetsverket Evira ska vara central myndighet och är skyldigt att upprätta en mångårig tillsynsplan i överensstämmelse med kontrollförordningen. Vidare är det viktigt att verket åläggs skyldighet att upprätta en ettårig tillsynsplan för foder.

En sak värd att notera är också att regeringen föreslår att skadeståndsbestämmelsen ändras på det sätt som riksdagen förutsatte våren 2006 vid behandlingen av propositionen om en lag om gödselfabrikat (JsUB 3/2006 rd — RP 71/2005 rd). Därmed får också foderlagen ett strängt skadeståndsansvar oberoende av vållande. Det stränga ansvaret ska gälla den som tillverkar, låter tillverka och importerar foder.

Anmälningsskyldigheten enligt 18 § ska inte gälla de foderföretagare som bara bedriver primärproduktion och levererar små mängder primärprodukter direkt till lokala gårdar för vidareanvändning. Sådan primärproduktion är enligt propositionen till exempel odling av foder på högst en (1,0) hektar stor areal för leverans till en lokal gård som använder fodret. Utskottet menar att arealen måste höjas till tre hektar.

Enligt 19 § ska foderföretagare vara skyldiga att föra journal över verksamheten, som ger information för tillsynen och spårbarheten. Definitionen i 5 § inbegriper inte vissa företagare i termen foderföretagare. Enligt 1 mom. 5 punkten avser foderföretagare inte företagare som bara

• utfodrar livsmedelsproducerande djur som är avsedda för privatkonsumtion,
• tillverkar foder för andra djur än livsmedelsproducerande djur som de äger eller innehar,
• bedriver detaljhandel med foder för sällskapsdjur.

Nedan lägger utskottet till en punkt i förteckningen, d) om utfiskning av skräpfisk och fritidsfiske. Företagarna, till exempel pälsdjursuppfödare, kennelägare och/eller fritidsfiskare är därmed inte skyldiga att föra journal.

I detaljmotiven till 19 § sägs det att den skyldighet att föra journal som avses i bilaga I och II till förordningen om foderhygien också gäller stegen i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan när det gäller annat foder än det som är avsett för djur inom livsmedelsproduktionen. Utskottet vill komplettera motiven eftersom bilaga I inte gäller företagare inom primärproduktionen som utfodrar andra produktionsdjur än de som inte används inom livsmedelsproduktionen (eftersom förordningen om foderhygien inte gäller utfodring av så kallade non-food-djur). Däremot gäller kraven i bilaga II också tillverkare av foder för pälsdjur (foderfirmor).

Det är viktigt att man räknar med att i synnerhet primärproduktionen behöver vägledning och rådgivning och att det därför krävs adekvata resurser. Dessutom påpekar utskottet att reformen inte får leda till ökad byråkrati. Kommersiella dokument måste i förekommande fall räcka som journaler vid utredning av spårbarhet. Det ska inte få krävas extra journaler.

Det finns ett visst behov av att minska resurserna till Livsmedelssäkerhetsverket inom ramen för statens produktivitetsprogram, påpekar utskottet. Framför allt kontrollerna på gränsstationerna måste få adekvata resurser eftersom vi måste kunna garantera effektiv gränsbevakning av allt foder som över huvud taget kan vara riskbenäget. Dessutom behövs det extra resurser för länsveterinärerna som också övervakar foderläkemedel och användningen av dem i djurhållningsenheter.

I 11 § ingår bestämmelser om genetiskt modifierade foder. Det bör utredas om man kunde införa en liknande förteckning över fodertillverkare som inte använder genetiskt modifierade ingredienser (GMO) som den "positiv lista" som Föreningen för bekämpning av djursjukdomar för för att bekämpa salmonella.

Utskottet menar att renbeteslagen bör kunna anmäla sina delägare till Livsmedelssäkerhetsverket för registrering. Det ska inte vara nödvändigt att upprepa namnen på de företagare som redan har anmälts via stödansökan 2006/2007. Dessutom bör anmälningsskyldigheten inte gälla de företagare som bara odlar spannmål, hö osv. på högst tre hektar årligen (så kallad lokalverksamhet i liten skala). Vidare ska det inte behövas någon anmälan när dessa villkor på högst tre hektar uppfylls och företagaren inte utfodrar renarna på något som helst sätt.

Enligt lagförslaget är alltså den som tillverkar, låter tillverka och importerar foder skadeståndsskyldiga enligt en sträng skadeståndsbestämmelse. Det bör här noteras att kraven på råvaro-, bearbetnings- och distributionslogistik för foder till pälsdjur leder till att de värden som ska finnas i innehållsdeklarationen inte kan säkerställas helt och hållet innan fodret levereras och utfodras. Detta är problematiskt med avseende på tillverkarna och ansvarsprincipen. Det är viktigt att saftfoder för pälsdjur får en innehållsdeklaration och att det tillåts avsteg från värdena där för att parterna ska behandlas rättvist vid eventuella tvister.

Av motiven och 52 § framgår det att de förordningar och beslut som jord- och skogsbruksministeriet har utfärdat med stöd av den gällande foderlagen kommer att vara i kraft tills ministeriet har utfärdat förordningar med stöd av den nya lagen. Detta förutsatt att de förordningar som fortfarande ska gälla inte strider mot de nya. De förordningar som fortfarande ska gälla inklusive senare ändringar är jord- och skogsbruksministeriets beslut 41/1999 om foderblandningar, jord- och skogsbruksministeriets beslut 40/1999 om foderråvaror, jord- och skogsbruksministeriets förordning 43/05 om fodertillsatser, jord- och skogsbruksministeriets förordning 60/05 om produkter för utfodring av djur, jord- och skogsbruksministeriets förordning 3/06 om tillsyn över foder, jord- och skogsbruksministeriets beslut 57/95 om foder för särskilda näringsbehov och jord- och skogsbruksministeriets beslut 163/98 om skadliga ämnen, produkter och organismer i foder.

Utskottet förutsätter att effekterna av den nya foderlagen bevakas och att jord- och skogsbruksutskottet får en rapport om resultaten före den 31 december 2009. (Utskottets förslag till uttalande)

Utskottet anser alltså propositionen vara nödvändig och relevant. Därför tillstyrker utskottet lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.