Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 21 maj 2002 en proposition med förslag till lag om ändring av virkesmätningslagen (RP 69/2002 rd) till jord- och skogsbruksutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringssekreterare Vilppu Talvitie och officiella mätaren Lauri Hjelm, jord- och skogsbruksministeriet
kvalitetschef Hannu Tolonen, Forststyrelsen
professor Erkki Verkasalo, Skogsforskningsinstitutet METLA
forstmästare Risto Ranta, Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio
direktör Karen Wik-Portin, Kustens skogscentral
jurist Tommi Siivonen, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK
branschchef Simo Jaakkola, Koneyrittäjien liitto
avdelningschef Pertti Litmanen, Skogsindustrin rf
Dessutom har skriftligt utlåtande lämnats av
Regeringen föreslår att virkesmätningslagen ändras och de operativa uppgifter som hänför sig till verkställigheten av lagen överförs från jord- och skogsbruksministeriet till Skogsforskningsinstitutet. Förslaget innebär att de tre tjänsterna för officiella mätare som finns vid jord- och skogsbruksministeriet och de som utnämnts till dem blir tjänster och tjänstemän vid Skogsforskningsinstitutet när lagen träder i kraft.
Skogsforskningsinstitutet skall svara för tillsynen över fabriksmätningen av virke samt för de praktiska arrangemangen kring de officiella mätarnas och mätningsnämndernas verksamhet. Den högsta ledningen av och tillsynen över verkställigheten av virkesmätningslagen hör fortfarande till jord- och skogsbruksministeriet. Likaså skall ministeriet fastställa mätningsmetoderna för virkesmätning och därtill hörande mätningsanvisningar samt tillsätta virkesmätningsdelegationen och mätningsnämnderna.
Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har antagits och blivit stadfäst.
Virkesmätningslagen (364/1991) innehåller bestämmelser om mätning av virke och mätning av flis- och sågspånspartier som är större än 20 kubikmeter löstmått. I lagen bestäms också om organisationerna för mätning av virke, om officiell mätning och inspektionsmätning. Utskottet påpekar att lagbestämmelserna är primära och förpliktande inom sitt tillämpningsområde, dvs. att ett avtalsvillkor som strider mot lagen är ogiltigt. För officiella mätningar och inspektionsmätningar finns officiella mätare och en mätningsnämnd. Jord- och skogsbruksministeriet fastställer de officiella mätarnas mätardistrikt och för varje mätardistrikt den skogscentral som utgör bas för den officiella mätarens verksamhet. Ministeriet tillsätter också en eller flera mätningsnämnder. Det primära syftet med bestämmelserna är att trygga den svagare partens ställning vid virkesmätning.
Enligt motiveringen är syftet med propositionen att utveckla arbetsfördelningen mellan jord- och skogsbruksministeriet och organisationerna under det på ett ändamålsenligt sätt utifrån principerna för den pågående reformen av centralförvaltningen. Ett av målen för centralförvaltningsreformen är att minska ministeriernas operativa uppgifter så att de bättre kan tjäna som strategiska staber för regeringen. I propositionen framhålls att en överföring av uppgifterna också stärker växelverkan mellan verkställigheten av virkesmätningslagen och den FoU-verksamhet som gäller branschen. Utskottet understryker vikten av att Skogsforskningsinstitutet får tillräckligt med resurser för att klara av de nya uppgifterna.
Den högsta ledningen av och tillsynen över verkställigheten av virkesmätningslagen föreslås alltjämt höra till ministeriet. Likaså skall ministeriet fortfarande ha rätt att dels utfärda normer på lägre nivå när det gäller mätningen av virke, dels tillsätta virkesmätningsdelegationen och mätningsnämnderna.
Av en rapport till utskottet framgår det att jord- och skogsbruksministeriet utifrån ett resultatavtal mellan ministeriet och Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio har fattat beslut om och år 2002 uppdragit åt utvecklingscentralen sådana inspektionsmätningar i terrängen enligt finansieringslagen som tidigare utförts av officiella mätare. Utskottet vill dock påpeka att myndighetsuppgifter enligt 1 § 2 mom. i lagen om skogscentraler och Skogsbrukets utvecklingscentral (1474/1995) inte hör till utvecklingscentralens uppgifter. Å andra sidan har det vid behandlingen av ärendet lyfts fram att utvecklingscentralens agerande i fråga om inspektioner av detta slag motsvarar det tidigare förfarandet gällande centralens arbete ute i terrängen och att de inspektioner utvecklingscentralen utfört på ministeriets förordnande kan ses som teknisk informationsinsamling och inte som myndighetsuppdrag. Men det måste, menar utskottet, absolut utredas om överföringen av uppgifterna strider mot 1 § i lagen om skogscentraler och Skogsbrukets utvecklingscentral.
Av de orsaker som framgår av propositionen och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och befogad. Utskottet tillstyrker lagförslaget med anmärkningarna ovan och ändringsförslaget nedan.
Ett av expertutlåtandena tog upp frågan om förhållandet mellan den föreslagna 37 g § och 10 § i virkesmätningsförordningen. Med hänvisning till den nya grundlagen ansågs det att det föreslagna bemyndigandet i 37 g § måste preciseras, om det är meningen att allmänt förpliktande regler skall kunna utfärdas med stöd av bestämmelsen. Jord- och skogsbruksministeriet har med stöd av 37 g § i den gällande lagen och 10 § i förordningen utfärdat ett beslut om innehållet i fabriksmätningshandlingar som upprättas av en officiell mätare (537/1997), som publicerats i författningssamlingen. Dessutom har jord- och skogsbruksministeriet stött sig på 37 g § när det utfärdat allmänna anvisningar om fabriksmätning. Ministeriebeslutet innehåller tekniska bestämmelser om vad ett protokoll över officiell mätning och inspektionsmätning som gäller fabriksmätning och ett beslut som fattas vid en officiell mätning och som gäller fabriksmätning skall innehålla förutom det som anges i lagen. Ministeriebeslutet ställer strängare kvalitativa krav på handlingar som sätts upp av officiella mätare, för att mätningsparten bättre skall kunna bedöma om beslutet behöver överklagas. Utifrån erhållen utredning föreslår utskottet att 37 g § 1 mom. preciseras så att föreskrifterna bara får vara tekniska.
Med stöd av det ovan anförda föreslår jord- och skogsbruksutskottet
att lagförslaget godkänns med ändringar (Utskottets ändringsförslag).
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i virkesmätningslagen av den 22 februari 1991 (364/1991) 3 § 1 mom. 9 punkten, 5 och 24 §, 32 § 1 mom., 37 e § 1 mom., 37 f §, 37 g § 1 mom. samt 41, 43, 44 och 47 §,
dessa lagrum sådana de lyder, 3 § 1 mom. 9 punkten, 5 och 24 §, 32 § 1 mom., 37 e § 1 mom., 37 f §, 37 g § 1 mom., samt 43, 44 och 47 § i lag 159/1997 och 41 § delvis ändrad i nämnda lag, som följer:
(Som i RP)
Jord- och skogsbruksministeriet kan, efter att ha hört virkesmätningsdelegationen, meddela närmare anvisningar och tekniska föreskrifter om förrättande av inspektionsmätning.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
_______________
Ikraftträdelsebestämmelsen
Helsingfors den 10 juni 2002
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Carl Selenius