Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringsförslag. 

Allmänt

Utskottet konstaterar att främmande arter är arter som har spridit sig från sitt naturliga utbredningsområde till nya områden med människan, antingen oavsiktligt eller avsiktligt. Regeringen föreslår att det stiftas en ny lag om hantering av risker orsakade av främmande arter med kompletterande bestämmelser för verkställande av förordningen (EU) nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. I lagen föreskrivs också om vissa andra åtgärder för att på nationell nivå minska och förebygga de skador som främmande arter orsakar. Det föreslås också att naturvårdslagens nuvarande bestämmelser om begränsning av spridningen av arter av främmande ursprung överförs till den föreslagna lagen och att jaktlagen ändras. Utskottet konstaterar att den gällande lagstiftningen om främmande arter är splittrad och innehåller klara brister särskilt i fråga om riskhanteringen.  

Det är nödvändigt att lagstifta om främmande arter och därigenom göra det möjligt att förebygga och bekämpa de skador som främmande arter orsaker. Normalt har främmande arter svårt att anpassa sig till den nya livsmiljön och dör snabbt ut. En del främmande arter har dock stor framgång i den nya miljön och orsakar allvarlig skada för ursprungliga arter, ekosystemen, odlingsväxterna och skogsbruket. Invasiva arter kan också förorsaka betydande ekonomisk skada genom att påverka människors, djurs eller växters hälsa eller fastigheters värde. Efter utplåningen och splittringen av livsmiljöer utgör de invasiva främmande arterna det globalt sett näst största hotet mot den biologiska mångfalden. Främmande arter är också den största orsaken bakom utrotning av ursprungliga arter.  

Det uppskattas att det för närvarande i Europa finns cirka 11 000 främmande arter, varav sannolikt 10—15 procent orsakar ekologisk och ekonomisk skada. Storleken på skadorna har uppskattats till minst 12,5 miljarder euro per år. De invasiva främmande arterna orsakar också i Finland stora skador för mångfalden och ekonomin. Någon samlad bedömning av skadornas värde har dock inte gjorts. Enligt jord- och skogsbruksministeriets nationella strategi för främmande arter från 2012 finns det i Finland 157 invasiva främmande arter som orsakar skada och 123 arter som kräver observation eller är lokalt skadliga.  

Globaliseringen, ökande internationell handel och trafik samt ökande turism och den spontana införseln av växter och organismer i samband med detta ökar möjligheterna för främmande arter att spridas. Många ekosystem som har modifierats av människan, såsom trädgårdar och grönområden, är gynnsamma områden för främmande arter att rota sig och sprida sig i. Främmande arter förs oavsiktligt från ett land till ett annat till exempel i form av frön, ägg, sjukdomar eller parasiter eller tillsammans med andra arter. Att fartygstrafiken har ökat är en betydande faktor som inverkat på spridningen av främmande arter. De kan t.ex. sprida sig från ett havsområdet till ett annat via fartygs ballastvatten eller fästa på skrovet. Främmande arter som avsiktligt importeras till Finland är speciellt nyttoväxter för odling och som prydnadsväxter, som källa till bioenergi, fisk-arter för vattenbruk, viltarter för jakt och ett stort antal olika sällskapsdjur.  

Utskottet bedömer att det i regel är svårt eller rentav omöjligt att i efterhand minska skadorna av invasiva främmande arter med kraftig utbredning och att bekämpningskostnaderna ofta blir mycket höga. Utskottet understryker att det är också ekonomiskt lönsamt att identifiera invasiva arter och förhindra spridningen av dem på ett så tidigt stadium som möjligt.  

Artförteckningen i EU-förordningen om invasiva främmande arter

EU-förordningen om invasiva främmande arter syftar till att förhindra både avsiktlig och oavsiktlig införsel av invasiva främmande arter till EU:s territorium och att sådana arter släpps ut i miljön. Utskottet konstaterar att förordningens tillämpningsområde dock inte omfattar nya arter som ändrar sitt naturliga utbredningsområde utan mänsklig aktivitet, till följd av förändrade ekologiska villkor och klimatförändring. 

Förordningen tillämpas på invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Arterna specificeras i en av kommissionen godkänd förteckning (unionsförteckningen). I förteckningen kan upptas främmande arter som hotar biologisk mångfald och kräver samordnade åtgärder på unionsnivå. Utskottet anser att kommissionens förslag till EU:s förteckning över främmande arter är begränsad ur ett finländskt perspektiv och att det därför är viktigt med en tillräckligt bred komplettering av artförteckningen genom en nationell förordning. 

Åtgärder för att bekämpa skadliga verkningar av invasiva främmande arter är enligt förordningen utrotning av arten, populationsbegränsning och inneslutning av en population. De åtgärder som enligt EU-förordningen om främmande arter förutsätter i fråga om de arter som tagits upp i unionsförteckningen är förpliktande. Det finns risk för att en allt större del av de knappa myndighetsresurserna i fortsättningen kommer att styras till uppföljningen, bekämpningen och rapporteringen i fråga om de arter som prioriteras av EU, medan arter som är särskilt skadliga för den biologiska mångfalden i Finland ges mindre uppmärksamhet. Utskottet ser det som nödvändigt att i bekämpningen av främmande arter hitta en balans mellan arter som upptas i unionsförteckningen och arter som på nationell nivå klassats som skadliga.  

Finlands nationella förteckning över främmande arter

Utskottet konstaterar att ett viktigt syfte med förslaget är att förbättra den nationella hanteringen av risker från främmande arter genom att de arter som kan orsaka skada förs in på den nationella förteckning över invasiva främmande arter av nationell betydelse som det ska föreskrivas om genom förordning av statsrådet. Samtidigt föreslås att den prövning av tillstånd för införsel av fågel- eller däggdjursarter enligt 42 § i jaktlagen som görs från fall till fall ska slopas.  

Enligt 11 § i lagförslaget får genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om invasiva främmande arter av nationell betydelse som inte ingår i unionsförteckningen men som i Finland kan orsaka skada för den biologiska mångfalden eller annan skada på vilda organismer eller medföra fara för hälsa eller säkerhet. Såsom annan skada på vilda organismer enligt paragrafens 1 mom. kan enligt propositionsmotiven betraktas t.ex. det att arten, om den råkar komma ut i frihet, kan korsa sig med i naturtillstånd levande arter i Finland, livnära sig på eller annars jaga vilda arter och därmed försvaga deras bestånd eller sprida sjukdomar som är skadliga för vilda arter. Utskottet konstaterar att skaderisken i dag gäller till exempel individer av främmande arter som förs in i Finland som sällskapsdjur och som rymmer ut i miljön.  

Enligt 11 § 2 mom. 1 punkten i lagförslaget ska det alltid vara förbjudet att släppa ut en invasiv främmande art av nationell betydelse i miljön. Enligt 2 punkten i samma moment får invasiva främmande arter av nationell betydelse inte avsiktligt importeras från ett land utanför EU eller från en medlemsstat i EU, innehas, födas upp eller odlas, transporteras, släppas ut på marknaden, förmedlas eller säljas eller på annat sätt överlåtas. Utskottet fäster uppmärksamhet vid att invasiva främmande arter som upptas i den nationella förteckningen enligt propositionen alltså ska kunna beläggas med samma importförbud och andra begränsningar som arterna i unionsförteckningen. 

Utskottet ser det som viktigt att säkerställa att det i gränsområdet mellan lagstiftningen om främmande arter och s.k. fridlysta CITES-arter inte uppstår luckor som gör det möjligt att till exempel införa sällskapsdjur som kan förorsaka betydande skada. Arterna i den nationella förteckningen över främmande arter måste vid behov kunna klassificeras på artgruppsnivå, varvid man kan undvika en ständig uppdatering av förteckningen. I fråga om till exempel varghybrider, mink och mårdhund är det nödvändigt att utreda förutsättningarna för att genom statsrådsförordning klassificera dem som främmande arter av nationell betydelse som orsakar skada, eftersom de i Finland kan orsaka stora skador på biodiversiteten. Utskottet understryker vidare att skador orsakade av nationellt särskilt skadliga invasiva främmande arter måste kunna förhindras genom kostnadseffektiva åtgärder mot den specifika arten.  

Enligt riktlinjerna i förvaltningsplanen för vargstammen i Finland från 2015 ska ny lagstiftning tas fram för införsel och uppfödning av hybrider av hund och varg. Detaljerna i regleringen utarbetas i samband med översynen av lagstiftningen om djurskydd, jakt och främmande arter. I den gällande lagstiftningen saknas bestämmelser som ger rättslig grund att förbjuda införsel, innehav, förmedling och försäljning som sällskaps- eller hobbydjur av korsningar där föräldrarna i föregående fyra generationer är individer av vilda arter. I en rekommendation från den ständiga kommitté som tillsatts med stöd av konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter granskas också ställningen för hybrider av hund och varg som hålls som sällskapsdjur. Kommittén rekommenderar förbud mot eller en begränsning av innehav av varghybrider som uppföds som sällskapsdjur. Utskottet konstaterar att det genetiska skyddet för vargstammen kan stärkas om varghybriderna definieras som en skadlig främmande art. 

I fråga om varghybrider som sporadiskt förekommer i naturen sägs det i förvaltningsplanen för vargstammen att misstankar om varghybrider som förekommer i naturen ska bekräftas på basis av DNA-analyser och individerna elimineras med Finlands viltcentrals tillstånd. Enligt förvaltningsplanen elimineras hybridindivider av storviltsassistansfunktionärerna. Utskottet ser det som angeläget att jaktlagstiftningen ändras så att Finlands viltcentral får ett klart bemyndigande att bevilja tillstånd för att eliminera en korsning mellan hund och varg i naturen.  

Även om några fall av hybrider konstaterats i Finland och det finns en risk för att varghybrider vandrar in från till exempel Ryssland, kan vilda varghybrider enligt Naturresursinstitutet för närvarande inte anses utgöra något betydande hot eller problem mot Finlands vargstam. Det har med säkerhet konstaterats endast tre varghundkorsningar på 2000-talet. För att snabbt och kostnadseffektivt kunna reagera på eventuella problem krävs regelbunden och omfattande insamling av DNA-prover, offentlighet för kontrollmaterial och tillförlitlig uppskattning och undersökning av vargstammens storlek.  

En effektiv begränsning av mårdhundsstammen är särskilt viktig för att skydda bland annat sjöfåglar och skogshönsfåglar och förebygga spridandet av sorkechinokock. Om sorkechinokocken sprids försvåras utnyttjandet av skogsbär, vilket har en tämligen stor betydelse för naturnäringarna och livsmedelssäkerheten. Det bör också påpekas att mårdhunden sprider sig från Finland till Sverige. Utskottet ser det som viktigt med en fortsatt effektiv jakt på mårdhund. 

Verkställigheten av lagen om främmande arter

De myndighetsuppgifter som hör till verkställigheten av EU-förordningen om främmande arter och den föreslagna lagen om främmande arter ska skötas av närings-, trafik- och miljöcentralen och av Tullen och Regionförvaltningsverket i Södra Finland. Naturresursinstitutet och Finlands miljöcentral ska svara för de planerings- och sakkunniguppgifter som verkställigheten kräver. De uppgifter som hör till verkställigheten motsvarar till sitt innehåll de myndighets- och expertuppgifter som med stöd av andra lagar hör till dessa myndigheter och verk.  

Utskottet konstaterar att närings-, trafik- och miljöcentralen i praktiken kommer att sköta merparten av de myndighetsuppgifter som hör till verkställigheten av EU-förordningen och den föreslagna lagen. Ett mål med propositionen är att ordna verkställigheten av förordningen om invasiva främmande arter och den föreslagna lagen som en del av nuvarande motsvarande myndighetsuppgifter, så att den administrativa bördan inte ökar i någon betydande grad. Utskottet menar att målet pekar i rätt riktning men konstaterar att det är svårt att bedöma hur mycket arbete och resurser verkställigheten av lagen kommer att kräva. Eftersom kommunerna inte kommer att ha några direkta uppgifter i anknytning till lagen om främmande arter är närings-, trafik- och miljöcentralerna också för medborgarna den myndighet som i första hand ger information om främmande arter. Rådgivning, information och kundservice utgör centrala element i bekämpningen av invasiva främmande arter och kommer åtminstone inledningsvis att kräva en omfördelning av resurserna. Det har på senare tid gjorts personalminskningar vid närings-, trafik- och miljöcentralerna. Därför måste arbetsmängden uppskattas och uppgifterna fördelas på ett ändamålsenligt sätt mellan de olika ansvarsområdena vid närings-, trafik- och miljöcentralerna.  

I 42 § i jaktlagen föreslås ett tillståndsförfarande för införsel och utsättande i frihet av vilt och viltbestånd av främmande ursprung. Enligt utskottets bedömning kan förfarandet ytterligare strömlinjeformas genom att slopa det föreslagna kravet på att utlåtande ska begäras av Finlands miljöcentral. I stället för utlåtanden om enskilda tillståndsärenden kunde de berörda myndigheterna inom sig förhandla om riktlinjerna. Det skulle minska byråkratin och tillåta snabbare beslut och kundservice. Utskottet föreslår att paragrafen preciseras på det sätt som närmare presenteras i detaljmotiven.  

Bekämpning av främmande arter genom jakt

Utskottet understryker att det vid bekämpning av främmande däggdjursarter ofta gäller att engagera jägare och andra lokala parter i frivillig skötsel av närmiljön och i skyddet av biodiversiteten. Bekämpningen av skadliga däggdjursarter sker i dag nästan enbart genom frivilliga insatser av jägare. Det är därför mycket viktigt att utveckla verksamheten och se till att jägarna är motiverade för viltvården. De mest kostnadseffektiva åtgärderna är de som planeras av professionella inom viltbranschen och iscensätts av jägarna.  

Enligt motiven till 16 § 3 mom. i lagförslaget får man för fångst av främmande arter som klassificerats som skadliga också använda artificiella ljuskällor och anordningar för belysning av målet och speglar och andra bländande anordningar samt även mekaniska anordningar som åstadkommer ljud. Utskottet ser det som ytterst angeläget att tillåta användning av dessa hjälpmedel så att skadliga främmande arter som till exempel mink och mårdhund kan jagas effektivare. 

Utskottet uttrycker sin oro över att det i de naturskyddsområden och nationalparker där jakt är förbjuden är svårt att i tillräcklig grad motivera frivilliga jägare till fångst av invasiva främmande arter. De här områdena är av central vikt för skyddet av biodiversiteten. Därför bör det bli tillåtet att i dem effektivare än i dag eliminera främmande däggdjursarter. Det är angeläget att vid nästa översyn av naturvårdslagen se till att fångsten av skadliga främmande arter alltid är tillåten i naturskyddsområden utan någon tillståndsbyråkrati. Jakt för att reducera beståndet av främmande arter bör endast kunna förbjudas i undantagsfall, om skyddet av området kräver det.  

Fastighetsägarens ansvar

Om en invasiv främmande art som ingår i unionsförteckningen eller en invasiv främmande art av nationell betydelse förekommer på en fastighet, ska enligt 4 § i lagförslaget fastighetens ägare eller innehavare se till att skäliga åtgärder vidtas för att utrota eller innesluta arten, om förekomst av den invasiva främmande arten eller spridning av den kan orsaka betydande skada för den biologiska mångfalden eller medföra fara för hälsa eller säkerhet. Utskottet påpekar att utrotningsskyldigheten särskilt förutsätter att förekomsten kan utrotas eller inneslutas med skäliga åtgärder.  

Fastighetsägarens omsorgsplikt gäller de invasiva främmande arter som ingår i den unionsförteckning som antagits av kommissionen samt invasiva främmande arter av nationell betydelse, som det ska föreskrivas om genom förordning av statsrådet i enlighet med 11 § i den föreslagna lagen. Utskottet konstaterar vidare att den nya omsorgsplikten förutsätter att privatpersoner, organisationer och företag och offentliga samfund övervakar förekomsten av invasiva främmande arter på sina områden noggrannare än i nuläget och att de gör en bedömning av behovet att utrota arter.  

Omsorgsplikt, tillsyn och information

Utskottet understryker att propositionen utökar samtliga involverade parters ansvar i bekämpningen av invasiva främmande arter, vilket är viktigt för en framgångsrik bekämpning av främmande arter. En reglering av avsiktlig införsel av arter i nyttosyfte lyckas ofta genom lagstiftning och tillståndsförfaranden. Därutöver behövs dock absolut också frivilliga handlingssystem; till exempel kan frivilliga åtgärder på plantskolorna effektivt hindra spridningen av främmande växtarter. Propositionen utgår från att riskerna i anslutning till invasiva främmande arter bäst kan hanteras dels genom begränsningar, dels också genom information och rådgivning och ett nära samarbete mellan myndigheterna, medborgarna, organisationerna och branschföretagen.  

Utskottet anser att den ofrivilliga införseln av främmande arter är svårare att kontrollera och ingripa mot. Därför måste man ha god kännedom om de ofrivilliga spridningsvägarna. Främmande arter kan spridas med en mängd införda produkter och ämnen (t.ex. plantor, jordmaterial och träförpackningar). Utskottet understryker att också en minskning av den ofrivilliga införseln kräver effektiv information om riskerna med införsel av främmande arter och om de möjliga spridningsvägarna. Vidare förutsätts aktiv tillsyn. Detta kräver tillräckliga resurser och ett nära samarbete. I det förebyggande arbetet är det enligt utskottet viktigt att iaktta försiktighetsprincipen och undvika risker.  

Den nationella portal för främmande arter som tagits fram i samarbete mellan olika intressenter bör vidareutvecklas. Den bör också göras betydligt mer känd för allmänheten. I anslutning till portalen utvecklas som bäst ett uppföljningssystem för invasiva främmande arter. Med hjälp av detta kan man centralt samla in och registrera data om förekomsten av främmande arter. Förekomsten av nya främmande arter kommer att följas upp med hjälp av en mekanism för tidig upptäckt, vilken kommer att byggas upp i anslutning till portalen för främmande arter. Målsättningen är att konstatera förekomsten av en eller flera individer av en främmande art i Finland eller närområdena redan innan arten spridit sig längre och att informationen om detta snabbt ska föras vidare till den ansvariga myndigheten. Utskottet framhåller också att myndigheterna vid behov ska ha lämpliga beredskapsplaner för snabba insatser, om situationens allvar kräver det.