Allmän motivering
Med hänvisning till propositionens motivering och annan
utredning anser utskottet att propositionen är behövlig
och lämplig. Utskottet tillstyrker lagförslaget,
men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Enligt utskottets mening är syftet med propositionen,
dvs. att lagstiftningsvägen skapa förutsättningar
för att trygga kollektivtrafiktjänster på basnivå i
hela landet och att öka anlitandet av kollektivtrafik i
de viktigaste stadsregionerna och inom trafiken mellan dem, mycket
gott mot bakgrunden av behovet att förverkliga medborgarnas
mobilitet, regional jämlikhet och uttalade miljömål.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1370/2007 om kollektivtrafik på järnväg
och väg och om upphävande av rådets förordning
(EEG) nr 1191/69 och (EEG) 1107/70, nedan trafikavtalsförordningen,
träder i kraft den 3 december 2009. I förordningen
finns bestämmelser om åtgärder och tillvägagångssätt som
de behöriga myndigheterna ska tillämpa för att
säkerställa att medborgarna får tillräckliga, högklassiga
och säkra allmänna persontransporttjänster.
Propositionen innebär att trafikavtalsförordningen
genomförs nationellt på ett sätt där man
under de speciella förhållanden som råder
i Finland försöker hitta verksamhetsformer som lämpar
sig bäst för oss också med beaktande
av de krav som verksamhetsmiljön i olika regioner ställer.
Kollektivtrafiken utgör omkring 15 procent av persontransportarbetet
i Finland. Marknadsandelen har minskat år för år,
samtidigt som personbilstrafiken har ökat sin andel. Det
finns många faktorer som påverkar konkurrensen
mellan kollektivtrafik och privatbilism, som samhällsstrukturen,
människors värderingar och preferenser, kostnaderna
för alternativa färdsätt, subventionerna
för kommunal trafik samt trafikskatter och trafikavgifter.
En tät samhällsstruktur gynnar kollektivtrafik,
medan en gles struktur gynnar personbilstrafik.
Kommunikationsutskottet har redan tidigare, bl.a. i sitt betänkande
(KoUB 9/2008 rd) om den trafikpolitiska
redogörelsen sagt att kollektivtrafiken måste
bli attraktivare och att även markanvändningen
ska utvecklas i en riktning som stödjer kollektivtrafiken.
Detta är viktigt inte minst för att bl.a. de miljörelaterade
mål som ställts för trafiken ska kunna
nås. I stadsregionerna lever och rör sig invånarna över
kommungränserna och kollektivtrafiken behöver
ordnas därefter. Kollektivtrafiktjänsterna i både
städer och glesbygder måste planeras i ett större
sammanhang.
De utfrågade experterna anförde att det i framtiden
med tanke på såväl planeringen av kollektivtrafiken
som informationen till passagerarna eventuellt kan behövas
bestämmelser som förpliktar myndigheterna att
på ett enhetligt sätt lagra uppgifter om rutter
och tidtabeller. Enligt utskottet vore det viktigt att undersöka
hur detta kan förverkligas och vilka alternativ som står
till buds och därefter vid behov bereda lagstiftning om
saken.
Kommunikationsutskottet vill särskilt uppmärksamma
mobiliteten för dem som bor i glesbygderna. I den takt
befolkningen åldras och människor i arbetsför ålder
flyttar med arbetet till större kommuncentra och städer
försämras den äldre befolkningens rörelsemöjligheter
om saken inte uppmärksammas särskilt. Där är
det svårt att tillhandahålla skäliga
kollektivtrafiktjänster som är anpassade för
att uträtta ärenden. Utskottet hoppas och tror
att propositionen bidrar till att man i den förändrade
omvärlden småningom allt bättre lyckas
skapa en anpassad kollektivtrafik med hänsyn till hela
kollektivtrafiknätverket. Utskottet vill framhålla
att det är viktigt att också satsa på utveckling
av kollektivtrafiken i stora stadsregioner och inse vilken roll dessa
områden spelar särskilt när det gäller
miljömålen. Utskottet föreslår
att riksdagen godkänner ett uttalande enligt vilket
riksdagen förutsätter att kollektivtrafiken görs
attraktivare och att kollektivåkandet ökas kraftigt
genom bättre biljettsystem, en samordnad service, högre
servicenivå och tillförlitligare transporter.
Särskilt stödet för kollektivtrafiken
i de stora stadsregionerna måste höjas så att
det motsvarar dessa regioners betydande utmaningar när
det gäller att förbättra kollektivtrafiken
och uppnå de formulerade miljömålen för
trafiken.
Utskottet konstaterar att det krävs ett välfungerande
samarbete mellan dels de olika aktörerna i branschen, dels
staten och de regionala myndigheterna för att reformen
ska kunna genomföras med framgång. Kommunerna
måste höras i tillräcklig utsträckning
i samband med att tillstånd beviljas och servicenivåer
definieras. Utskottet slår fast att nivån på statens
och kommunernas anslag till kollektivtrafiken och utvecklingen av finansieringen
kommer att ha en avgörande betydelse för om målen
nås. Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner ett uttalande enligt vilket
riksdagen förutsätter att uppföljningen
av hur lagen fungerar och vilka effekter den har är heltäckande
och att även trafikidkarnas synpunkter och praktiska erfarenheter
beaktas. Kommunikationsministeriet ska före utgången
av 2012 lämna en utredning till kommunikationsutskottet om
hur lagen fungerar och om dess konsekvenser.
Utskottet konstaterar att regionförvaltningsprojektet
ALKU pågår. Inom ramen för projektet överförs
bl.a. vägdistrikten och länsstyrelserna till de
nya närings-, trafik- och miljöcentraler som ska
inrättas 2010. Utskottet påpekar att eftersom
kollektivtrafiklagen träder i kraft före de viktigaste
lagarna inom ramen för regionförvaltningsreformen
ska kommunikationsministeriet så snabbt som möjligt
lägga fram behövliga ändringsförslag
så att exempelvis kollektivtrafiklagens bestämmelser
om länsstyrelserna ges den utformning som den nämnda
reformen kräver.
Förutsättningar för att bevilja
tillstånd för linjebaserad trafik
Huvudregeln för tillstånd för linjebaserad
trafik ska enligt den föreslagna kollektivtrafiklagen vara
att trafikidkaren beviljas tillstånd på ansökan
om sökanden uppfyller tillståndskriterierna. I
22 § regleras villkoren för att bevilja tillstånd och
avslå ansökan.
I vissa undantagsfall kan den behöriga myndigheten
tillämpa förhandsregleringen i föreslagna
22 § 3 mom. som bygger på rättslig prövning.
Enligt bestämmelsen ska ansökan kunna avslås
helt eller delvis om ett godkännande allvarligt kan äventyra
tillgången på tillförlitliga trafiktjänster
eller utbudet på linjen kommer att överstiga den
fastställda servicestandarden med klar marginal.
Det är beklagligt att det praktiskt taget helt och
hållet saknas detaljmotiv till den här bestämmelsen
i propositionen. Med tanke på bestämmelsens acceptabilitet
och en förutsebar och samordnad tillämpning anser
utskottet det nödvändigt att i detaljmotiven i
betänkandet skriva in lämpliga och tillräckligt
exakta anvisningar om hur bestämmelsen ska tolkas.
Anropsstyrd kollektivtrafik
I flera sakkunnigutlåtanden lyfts det fram att bestämmelserna
om anropsstyrd kollektivtrafik inte tillräckligt exakt
och tydligt definierar anropsstyrd kollektivtrafik i förhållande
till konventionell taxitrafik. Enligt utredning kan de föreslagna
bestämmelserna leda till att man utifrån ett tillstånd
för anropsstyrd kollektivtrafik kan bedriva verksamhet
som liknar konventionell taxitrafik, utan några skyldigheter
som gäller för sådan verksamhet.
Utskottet föreslår en rad preciseringar och tillägg
till bestämmelserna, så att gränsen mellan
anropsstyrd kollektivtrafik och taxitrafik blir tillräckligt
klar.
Nya system för regionbiljetter, stadsbiljetter och
pendlarbiljetter
Utskottet har erfarit att de nuvarande region-, stads- och pendlarbiljettavtalen
med alla parters samtycke kan fogas till trafikavtalen under övergångsperioden,
om trafikföretaget särredovisar och en efterkalkyl över
stödet upprättas. I mallen för trafikavtal
under övergångsperioden har man i fråga
om biljettavtal stannat för en lösning där
stöd betalas enligt gällande avtal fram till den
31 augusti 2010 och ersättningar enligt den nya mallen
ska avtalas senast den 30 april 2010. Trafikföretaget får
säga upp trafikavtalet under övergångsperioden
så att det upphör den 31 augusti 2010, om man
inte senast den 30 april 2010 har avtalat om priserna på region-,
stads- och pendlarbiljetter som ska säljas från
och med den 1 juli 2010 och tillhörande ersättningsgrunder.
Biljettstödet har stor betydelse för biljettpriset
och påverkar därmed också passagerarvolymen.
Således får det också konsekvenser för
trafikidkarnas inkomstbildning och spelar en central roll när
man ska övergå till ett nytt system enligt kollektivtrafiklagen.
Utskottet anser att en tidsfrist på sex månader
för att avtala om en ny modell är onödigt
kort och inte medger tillräckligt med tid att ta fram nya
modeller och vidta behövliga åtgärder
för att införa dem, med hänsyn till de
långsiktiga investeringar som verksamheten kräver
och de aspekter som gäller bland annat skyddet för
berättigade förväntningar och stabila
omvärldsvillkor i sektorn. Enligt utredning ställer
heller inte EU-rätten några hinder för
att förlänga tidsfristen i rimlig omfattning.
Det är ytterst påkallat att aktörerna
får tillräckligt med tid att planera en ny modell
för biljettersättning och komma överens
om frågan. Minst ett år är en lämplig
och skälig tid för att få ordning på frågan
med hänsyn till kraven i EU-bestämmelserna.
Samordnade biljettsystem
Det är viktigt att biljettsystemen i olika regioner är
samordnade och kompatibla, både för trafikidkarna
och passagerarna. Samordnad biljettpraxis och flexibel prissättning
kan också göra det mer attraktivt att åka
kollektivt. Men enligt utredning kan de som bedriver trafik på marknadsmässiga
villkor åtminstone inte förpliktas att ansluta
sig till ett enhetligt biljettsystem.
Det är nödvändigt att genom samarbete
mellan aktörerna och behövliga myndighetsåtgärder särskilt
lägga vikt vid att samordna biljettsystemen, eftersom det är
mycket viktigt både för bolagen och busspassagerarna.
Personalen
Regeringen förväntar sig att propositionen
påverkar sysselsättningen i det avseendet att
konkurrensen skärps och kostnader följaktligen
sparas om servicestandarden förblir densamma som nu, vilket
leder till att antalet sysselsatta personer minskar. Målet
att höja servicestandarden leder till fler arbetstillfällen.
Utvecklingen av anropsstyrd kollektivtrafik kommer att föra
med sig ändringar i typen av arbete för busschaufförerna
i jämförelse med att köra i linjetrafik.
Artikel 4 i trafikavtalsförordningen föreskriver
om personalens villkor. Där står det bl.a. att de
behöriga myndigheterna får kräva att
det utvalda kollektivtrafikföretaget erbjuder den personal
som tidigare anställts för att tillhandahålla tjänsterna
samma rättigheter bl.a. i fråga om omställningsskydd
som den skulle ha haft i samband med en överlåtelse
enligt rådets direktiv (2001/23/EG) om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd
för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse
av företag, verksamheter eller delar av företag
eller verksamheter. Detta påverkar dock inte tillämpningen
av nationell lagstiftning eller kollektivavtal. Regeringen tar inte
ställning till tillämpningen av trafikavtalsförordningens
bestämmelser om skydd för personalen.
Utskottet lägger stor vikt vid personalens ställning
och beaktande av den i den föreliggande reformen av kollektivtrafiken.
När en behörig myndighet ordnar trafik enligt
trafikavtalsförordningen, ska den i upphandlingskontraktet skriva
in bestämmelser om att fullgöra skyldigheterna
enligt beställaransvarslagen (1233/2006).
Bestämmelser om tidtabeller
Det behövs särskild uppmärksamhet
på servicestandarden och utbud enligt efterfrågan
olika tider under dygnet, så att den liberaliserade regleringen
av tidtabeller inte leder till att utbudet blir alltför
koncentrerat till rusningstider på bekostnad av andra trafikeringstider.
Kostnadsfördelning mellan kommuner och stat
Utskottet har erfarit att ikraftträdandet av lagförslaget
inte kommer att föra med sig några ändringar
i kostnadsfördelningen för kollektivtrafiken mellan
staten och kommunerna. Det är mycket viktigt att detta
också omsätts i praktiken.
Kommunikationsministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska
fastlägga vilken kollektivtrafik som omfattas av statlig
finansiering och lägga fram ett förslag till framtida
arbetsfördelning mellan staten och kommunerna och till
grunder för kostnadsfördelningen inom organisering
och utveckling av tjänsterna.
Övergångsperioder och trafikavtal
Enligt mallen för trafikavtal under övergångsperioden,
som inte är bindande för parterna, kan trafikföretaget
under avtalstiden föreslå ändringar i
tidtabeller och rutter eller nedläggning av avgångar.
Det är i princip den behöriga myndigheten som
ska godkänna motiverade förslag att minska avgångarna.
Enligt avtalsmallen ska man i trafikavtalet under övergångsperioden ändå inte
kunna lägga till avgångar, men däremot
i viss mån ersätta dem med andra. Ändringar
i trafiken görs genom skriftliga avtal. Men om utökad
trafik ska man ingå ett separat kontrakt om offentlig tjänsteupphandling
eller söka ett särskilt tillstånd för
linjebaserad trafik. Avtalsmallen ska göra det lättare
att upprätta trafikavtal under övergångsperioden,
men den är inte bindande för avtalsparterna. Utskottet
ser det som påkallat att ta fram tillräckligt
flexibla procedurer för trafikavtal under övergångsperioden
för att genomföra eventuella ändringar
under avtalens giltighetstid.
Sakkunniga har påpekat att de långa övergångstiderna
för trafikavtal kommer att försvåra en
flexibel regional planering av kollektivtrafiken och organiseringen
i stora stadsregioner. Därför bör övergångstiderna
i fråga om stora städer kortas av. Visserligen
har en del också menat att det är nödvändigt
med tillräckligt långa övergångsperioder,
så att trafikföretagen och kommunerna får
tillräckligt med tid att anpassa sig till bland annat nya
sätt att organisera trafiken och trafikavtalen när
omvärlden förändras.
Enligt utredning har man i lagförslaget försökt
beakta de stora städernas behov av kortare övergångstider
genom att gradera övergångsperioderna. De föreslagna övergångstiderna,
som är resultatet av en kompromiss, avses garantera en
kontrollerad övergång till tillämpningen
av den nya lagen. Trafikföretagen får tillräckligt med
tid att anpassa sig och det är möjligt att utveckla
trafiken under övergångstiden också.
Vidare menar man i utredningen att det är möjligt att
utöver trafik under övergångsperioden
enligt trafikavtalen också upphandla ny trafik. Dessutom är
det tänkbart att trafik på marknadsmässiga
villkor uppkommer från och med den 3 december 2009.
Enligt propositionen ska den behöriga myndigheten i
Helsingforsregionen inrätta samkommunen Helsingforsregionens
trafik. Utskottet har ingående granskat en utveckling av
trafiken i samkommunens verksamhetsområde. Utifrån behandlingen
och en utredning anser utskottet att det i fråga om Kervoregionen
och Kyrkslättsregionen är motiverat att lagstifta
om att trafikavtalen för övergångsperioden
kan sägas upp redan ett år tidigare än
vad regeringen föreslår.
Detaljmotivering
1. 1. Kollektivtrafiklag
1 §. Tillämpningsområde.
Utskottet föreslår av lagtekniska skäl
att hänvisningsbestämmelsen i 3 mom. korrgeras.
2 §. Definitioner.
För att precisera och tydliggöra skillnaden
mellan anropsstyrd kollektivtrafik och beställningstrafik
som bedrivs med stöd av taxitillstånd föreslår
utskottet att definitionen av anropsstyrd kollektivtrafik i 5 punkten
kompletteras för att det tydligare ska framgå att
anropsstyrd kollektivtrafik måste vara förbeställd
för att kunna köras och att rutten uttryckligen
bestäms utifrån de beställningar som
gjorts på förhand och genom samordning av förbeställda transporter.
Dessutom föreslår utskottet ett preciserande tillägg
om samordning av transporter, dvs. att med samordning av transporter
avses att minst tre förbeställda transporter kombineras
till en linje.
9 §. Tillstånd och handlingar som berättigar
till att bedriva trafik.
För att precisera och tydliggöra skillnaden
mellan anropsstyrd kollektivtrafik och beställningstrafik
som bedrivs med stöd av taxitillstånd föreslår
utskottet att 4 mom. kompletteras med att den som bedriver anropsstyrd kollektivtrafik
inte får ta emot körningar vid taxistationer
och utan förbeställning inte heller på busshållplatser
eller erbjuda körningar på offentliga platser.
Med offentlig plats avses alla platser som normalt betraktas som
offentliga; i ändringsförslaget nämns
områden framför hotell eller restauranger som
exempel.
12 §. Myndigher som beviljar tillstånd för
linjebaserad trafik.
Under utfrågningen av sakkunniga framhölls
det att behöriga kommunala myndigheter bör få ta
ut en avgift för beviljande av trafiktillstånd
på samma villkor som statliga myndigheter. Utskottet föreslår
ett nytt 4 mom. som tillåter den behöriga kommunala
myndigheten att ta ut en avgift för handläggning
av tillstånd för linjebaserad trafik. Avgiftsgrunden
ska i tillämpliga delar motsvara principerna i lagen om
grunderna för avgifter till staten. Närmare föreskrifter
om avgiftsgrunderna utfärdas genom en taxa som kommunen
godkänner.
13 §. Myndigheter som beviljar tillstånd
för anropsstyrd kollektivtrafik.
Med samma motivering som under 12 § föreslår
utskottet ett nytt 3 mom. som tillåter den behöriga
kommunala myndigheten att ta ut en avgift för handläggning av
tillstånd för anropsstyrd kollektivtrafik. Avgiftsgrunden
ska i tillämpliga delar motsvara principerna i lagen om
grunderna för avgifter till staten. Närmare föreskrifter
om avgiftsgrunderna utfärdas genom en taxa som kommunen
godkänner.
18 §. Myndigheter enligt bilaterala avtal.
Utskottet föreslår att "linjebaserad trafik"
byts ut mot "rutter". Ändringen behövs för
att de tillstånd som nämns i bestämmelsen
inte ska blandas ihop med tillstånd för linjebaserad
trafik.
19 §. Förutsättningar för
beviljande av kollektivtrafiktillstånd.
Utskottet föreslår en språklig korrigering
av 1 mom. Ändringen påverkar inte den svenska
texten.
22 §. Förutsättningar för
beviljande av tillstånd för linjebaserad trafik.
Utskottet föreslår att 2 mom. 5 punkten preciseras
och att den felaktiga hänvisningsbestämmelsen
22 § 1 mom. korrigeras till 23 § 1 mom.
I praktiken saknas det detaljmotiv till 22 § 3 mom.
i propositionen. Utskottet konstaterar att möjligheten
att använda den på rättslig grund baserade
förhandsprövning som föreslås
i 22 § 3 mom. för linjebaserad trafik i trafik
som bedrivs på marknadsmässiga villkor är
principiellt viktig, särskilt med hänsyn till
tillgången till service, kvaliteten på servicen
och stabila verksamhetsvillkor för branschen. För
att dessa mål ska nås kan det hända att
22 § 3 mom. skulle behöva tillämpas i
vissa fall. Men enligt information till utskottet är bestämmelsen
enbart avsedd för fall där det är nödvändigt
att avslå ansökan på grund av de i bestämmelsen
nämnda starkt negativa effekterna.
Utskottets uppfattning är att det ofta finns en koppling
mellan tillgången till tillförlitlig service och
stabila branschvillkor. Om villkoren är stabila skapar
det förutsättningar för en långsiktig
och lönsam affärsverksamhet och därmed
till tillgång till service av god kvalitet. Förhandsprövningen
kunde användas för att uppnå dessa mål
t.ex. i sådana fall där ruttutbudet klart överskrider
den fastlagda kvalitetsnivån men till-gången till
tillförlitlig och stabil service äventyras av
att ansökan om linjetrafik tidtabellsmässigt överlappar
eller tydligt ligger alltför nära trafik som redan
beviljats tillstånd för samma rutter. Bestämmelsen
kunde eventuellt också bli tillämplig t.ex. om
bifall till ansökan skulle leda till ett så markant överutbud
att det finns risk för att en eller flera trafikidkare
tvingas lägga ner verksamheten på rutten. Situationer
av detta slag skulle de facto kunna leda till försämrad
servicetillgång och servicekvalitet och till ett instabilt serviceutbud
för resenärerna. Myndigheterna skulle med stöd
av bestämmelsen om förhandsprövning kunna
titta på om ansökan eventuellt ger upphov till
negativa effekter om den godkänns. Utskottet konstaterar
att den behöriga myndigheten trots allt bör klarlägga
om ansökningarna eller tillstånden kunde samordnas
t.ex. genom samarbete mellan trafikidkarna innan den börjar
grunna på möjligheten att avslå ansökan med
stöd av 22 § 3 mom.
Utskottet understryker emellertid att en ansökan om
tillstånd för linjebaserad trafik kan avslås
med stöd av 22 § 3 mom. endast i uppenbart exceptionella
fall där de ovan nämnda målen inte kan
uppnås med andra, mindre konkurrensbegränsande
metoder. Dessutom bör myndigheten innan den tillämpar
bestämmelsen i mån av möjlighet försäkra
sig om att beslutet inte strider mot trafikavtalsförordningen.
A och O är alltså att den föreslagna
bestämmelsen tilllämpas på ett sätt
som är förenligt med gemenskapslagstift-ningen.
30 §. Giltighetstid och villkor för trafiktillstånd.
För att precisera och tydliggöra skillnaden
mellan anropsstyrd kollektivtrafik och beställningstrafik
som bedrivs med stöd av taxitillstånd föreslår
utskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 4 mom. Därmed
blir propositionens 4 mom. 5 mom.
Enligt information till utskottet ingår bland villkoren
för kollektivtrafiktillstånd normalt bl.a. att
körning är tillåten om beställaren är
en enskild person och minst fem personer deltar i transporten. Villkoret
tillåter dock transport av en mindre grupp om passagerarnas
bagage kräver en stor bil eller en passagerares rullstol
tar mycket plats. Utskottet föreslår att 30 § kompletteras
med ett nytt 4 mom. med ett innehåll taget ur tillståndsvillkoret.
Förslaget innebär inte att alla fem personer måste
sitta med under transporten från start- till slutpunkt.
Eftersom alla centrala tillståndsvillkor lyfts upp
på lagnivå i propositionen, lär det inte
behövas särskilda bestämmelser om tillståndsvillkor som
begränsar anropsstyrd kollektivtrafik.
33 §. Återkallande av tillstånd
för linjebaserad trafik och tillstånd för
anropsstyrd kollektivtrafik på tillståndshavarens
begäran.
Enligt 2 mom. kan ett tillstånd för linjebaserad
trafik på tillståndshavarens begäran återkallas
delvis eller helt, om kollektivtrafikutbudet på rutten
eller rutterna har ökat efter att det tillstånd
som enligt begäran ska återkallas har beviljats.
Det förutsätts då att trafiken enligt
det tillstånd som begärs bli återkallat är
olönsam. Utskottet menar att om trafiken är olönsam
måste trafikidkaren ha rätt att på begäran
få ansökan återkallad. Utskottet föreslår
att formuleringen ändras så att ett tillstånd
ska återkallas på tillståndshavarens begäran
i den situationen som avses i bestämmelsen.
34 §. Återkallande av trafiktillstånd
i övriga fall.
För att precisera och tydliggöra skillnaden
mellan anropsstyrd kollektivtrafik och beställningstrafik
som bedrivs med stöd av taxitillstånd och för
att kraven på anropsstyrd kollektivtrafik ska uppfyllas
föreslår utskottet att till 1 mom. läggs en
bestämmelse om återkallande av tillstånd
för anropsstyrd kollektivtrafik när begränsningarna i
9 § inte har följts.
36 §. Upphandlingsförfaranden.
Utskottet föreslår en språklig korrigering
av paragrafen. Ändringen påverkar inte den svenska
texten.
46 §. Kvotering och användning av anslag.
Utskottet noterar att det över huvud taget inte finns någon
bestämmelse i propositionen om återkrav av felaktigt
betald ersättning från statsbudgeten eller en
kommunal budget för tillhandhållande av en trafiktjänst
eller nedsättning av biljettpris. I lagen om tillståndspliktig
persontrafik på väg ()
finns det bestämmelser om återkrav av statsbidrag.
I realiteten har dessa bestämmelser ersatts av bestämmelser
i 5 kap. i statsunderstödslagen ().
Dessutom blir lagen om tillämpning av vissa av Europeiska
gemenskapernas bestämmelser om statligt stöd () aktuell
när kommissionen har beslutat att utbetalningen av stöd
enligt artikel 87.1 i fördraget ska avbrytas och stödet återkrävas.
Dessa lagar täcker emellertid inte situationer där
den behöriga myndigheten eller kommunen har betalat till
trafikidkaren ersättning för att tillhandahålla
trafiktjänster eller sänka biljettpriset och ersättningen
visar sig ha varit felaktigt utbetald på ett eller annat
sätt.
Utskottet föreslår att 46 § kompletteras
med nya 3—6 mom. om återkrav av ersättning
som redan betalats ut och om återkravsförfarandet
i felfall. Dessutom föreslår utskottet att paragraf-rubriken ändas
för att motsvara det nya innehållet.
50 §. Döds- och konkursbons rätt
att fortsätta trafiken.
I 2 mom. talas det felaktigt om innehavaren av ett trafiktillstånd.
Utskottet föreslår att lydelsen ändras
så att bestämmelsen avser innehavare av ett kollektivtrafiktillstånd.
52 §. Godstransport.
Enligt 2 mom. får man transportera gods i trafik som
bedrivs enligt trafikavtalsförordningen efter överenskommelse med
den behöriga myndigheten. Utgående från erhållen
information föreslår utskottet att överenskommelsen
också ska gälla kommunen eller samkommunen.
53 §. Rättelseyrkande och ändringssökande.
I 3 mom. står det att i övrigt får ändring
i ett beslut som fattas med stöd av denna lag sökas
i enlighet med förvaltningsprocesslagen. Beslutet ska iakttas även
om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten
bestämmer något annat. Utskottet påpekar
att besvärsmyndigheten med stöd av 32 § i
förvaltningsprocesslagen kan besluta att förbjuda
att beslutet verkställs och att den föreslagna
bestämmelsen följaktligen är överflödig
på denna punkt. Däremot anser utskottet att den
myndighet som fattat beslut i vissa fall kan ha behov av att förbjuda
att det verkställs. Utskottet föreslår
att bestämmelsen ändras så att beslutet
ska iakttas även om det överklagas, om inte den
myndighet som fattat beslutet bestämmer något
annat.
62 §. Övergångsbestämmelser
för trafiktillståndens och avtalens giltighet.
Utskottet har blivit upplyst om att inom samkommunen Helsingforsregionens
trafik är det endast i Kyrkslätt som kollektivtrafiken
ordnats i form av linjebaserad trafik. Inom Kervo gäller
ett enda tillstånd för linjebaserad trafik. Den
regionala trafiken i Kyrkslätt kommer enligt uppgift att
under en övergångsperiod vara frikopplad från
den övriga trafiken i Helsingforsregionen, trots att det hade
varit bättre att utveckla all trafik samtidigt. Det har
framhållits för utskottet att graderingen av övergångstiderna
beror på att man velat ta hänsyn till att de stora
städerna inte behöver lika långa övergångsperioder
som andra områden. Men utskottet anser i alla händelser
att det för Kervo och Kyrkslätt vore motiverat
med en bestämmelse om att trafikeringsavtal får
sägas upp ett år tidigare än vad som
föreslagits. I och med ändringen kan trafiken
inom Kervo och Kyrkslätt, alltså den lokala trafiken,
läggas om snabbare än regiontrafiken och bl.a.
matartrafiken till järnvägsstationer förbättras
genom interntrafikarrangemang. Ändringen gäller
inte den regionala busstrafiken i de två kommunerna.
Utskottet föreslår att 5 mom. kompletteras med
en ny bestämmelse om att inom Kervo och Kyrkslätt
får vardera avtalsparten säga upp ett trafikeringsavtal
under övergångsperioden så att det upphör
den 30 juni 2013 eller senare, med iakttagande av en uppsägningstid
på 18 månader, om den behöriga myndigheten
har fattat ett beslut enligt 14 § 4 mom. om att ordna trafiken
i enlighet med trafikavtalsförordningen och ordnar trafiken
genom anbudsförfarande.
Dessutom föreslår utskottet en korrigering
av språkdräkten i 9 mom. och en rättelse
av villkoret att bedriva trafik så att linjetrafiktillstånd
ska återkallas i de fall som avses i bestämmelsen
om trafik har bedrivits mindre än två år.