Allmän motivering
Allmänt
Sammanfattningsvis anser utskottet att propositionen är
behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker
lagförslagen, men med följande anmärkningar
och ändringsförslag.
Posttjänsterna hör till den viktiga basservicen i
samhället. De måste finnas tillgängliga
på lika villkor för att samhället ska
fungera och medborgarnas rättigheter med anknytning till
kommunikation ska bli tillgodosedda. Heltäckande och högkvalitativa
grundläggande posttjänster bör vara åtkomliga
enligt jämlika principer för alla invånare
och företag i hela landet.
Genom propositionen ska den gällande lagen om posttjänster )
ersättas med en ny postlag som nationellt genomför
EU:s tredje s.k. postdirektiv (2008/6/EG). Dessutom
föreslår regeringen att riksdagen godkänner
de senaste ändringarna i världspostkonventionen.
De viktigaste syftena med propositionen är bl.a. att säkerställa
tillgången på grundläggande posttjänster,
bemöta ändringar i omvärlden, göra
det lätttare att bedriva verksamhet inom sektorn och komma
in på marknaden och att skapa förutsättningar
för konkurrens.
Postsektorn genomgår för närvarande
stora omställningar. Den viktigaste faktorn som leder till
förändringar i omvärldsvillkoren är
att kommunikationen i allt högre grad sker elektroniskt, vilket
oundvikligen så småningom leder till att mängden
brevförsändelser minskar. Framför allt den
elektroniska konsumentfaktureringen kommer att minska brevutdelningen
ytterligare. Den sjunkande volymen i tidningsutdelningen medför
också utmaningar för postverksamheten. Däremot
kan den ökade handeln på nätet komma
att öka behovet av paketutdelning. En viktig faktor är
också uppkomsten av och ökningen i konkurrensen
inom sektorn. Sakkunniga har uttryckt sin oro över att
om konkurrensen uteslutande ökar på affärsekonomiskt
lönsamma områden och inom lönsamma produktkategorier,
kan det bland annat via priskonkurrensen försvåra möjligheterna
för företag som är skyldiga att tillhandahålla
samhällsomfattande tjänster att ha hand om olönsamma
utdelningsrutter och kontor i glesbygden. Å andra sidan
har det framhållits att den som tillhandahåller
samhällsomfattande tjänster har stora konkurrensfördelar
jämfört med nykomlingar i branschen, så de
krav som konkurrensläget ställer på utbudet
av samhällsomfattande tjänster kanske inte blir
så hårda som väntat i vissa sammanhang.
Många av dem som har yttrat sig har påpekat att
utdelning fem dagar i veckan enligt propositionen ingår
som en väsentlig del av ett bra och fungerande postsystem.
Utskottet instämmer och framhåller att det är
mycket viktigt att postlagen och tolkningen av den säkerställer
en fortsatt utdelning fem dagar i veckan åtminstone på samma
sätt som nu. En del sakkunnigutlåtanden uppger
att propositionen utökar undantagen från utdelningen
fem dagar i veckan. Utifrån en utredning noterar utskottet
att regleringen i det här avseendet förblir densamma
som tidigare och att möjligheten till undantag fortfarande
kommer att vara ganska begränsad.
Utskottet anser att den föreslagna postlagen är ytterst
angelägen och att det är ett utomordentligt viktigt
mål att garantera posttjänster på lika, skäliga, öppna
och icke-diskriminerande villkor. Men det direktiv som ska genomföras
och som är bindande för Finland verkar inte fullt
ut på behörigt sätt beakta särdragen
i omvärlden för de finländska posttjänsterna.
I jämförelse med många andra EU-länder är
Finland ett tämligen glest bebott land med långa
avstånd. Bosättningen är koncentrerad
till de södra delarna av landet. De stora glest bebyggda
områdena inbegriper också insjö- och
skärgårdsområden där utdelningskostnaderna
självfallet är höga.
Utskottet har ur många synvinklar sett på det så kallade
nationella spelrum som direktivet tilllåter och kommit
fram till att propositionen huvudsakligen har använt det
nationella spelrum som finns. Därför är
det mycket påkallat att i tilllämpningen och tolkningen
av den lag som nu stiftas väga in våra särskilda
omständigheter så att högkvalitativa
posttjänster kan garanteras i hela landet, också i
glesbygden och skärgården. Det betyder att de
myndigheter som tillämpar och tolkar lagen måste
ha en rationell tolkning som fullföljer syftet med lagen.
Utskottet anser att de koncessionsvillkor för postföretag
som postlagen medger är en viktig mekanism som gör
att verksamheten på marknaden i förekommande fall
kan styras enligt målen. Det är viktigt att koncessionerna
förenas med villkor som behövs på grund
av omständigheterna och de särskilda behoven i
landet så att allt spelrum som direktivet tillåter
kommer till nytta. På så sätt kan vi
också påverka innehållet i framtida EU-riktlinjer
för koncessionsvillkor.
Innehållet i och kvalitetsstandarderna för samhällsomfattande
tjänster
Omfattningen av de samhällsomfattande tjänsterna
anges utförligare i 15 § i lagförslaget än
i den gällande lagen. Hit hör brevförsändelser som
väger högst 2 kg och som betalas på sedvanliga
sätt för kontantbetalning. Bland paketen medräknas
paket som väger under 10 kg, betalas på sedvanliga
sätt för kontantbetalning, lämnas in
på ett verksamhetsställe och avhämtas
på ett verksamhetsställe. Dessutom ingår
postförsändelser som väger högst
20 kg och som kommer till landet. Praktiskt taget kommer de samhällsomfattande
tjänsterna framför allt att omfatta brev- och
pakettjänster som anlitas av konsumenter och företagsanvändare
som är jämförbara med konsumenter
i fråga om behovet av posttjänster. Däremot
utesluts försändelser som kunderna faktureras
för enligt separata avtal, alltså till exempel
en stor del av de posttjänster som anlitas av företag.
I 15 § preciseras vad som uttryckligen är
den minimiprodukt som den som tillhandahåller samhällsomfattande
tjänster ska erbjuda. Ett sådant enhetsprissatt
standardbrev ska enligt propositionen vara en brevprodukt som ska
vara framme den andra vardagen från det att den sänts.
Enligt den föreslagna 19 § ska sådana
brev delas ut så att minst 95 procent av försändelserna är
framme senast den andra vardagen efter inlämningsdagen
och minst 98 procent senast den tredje vardagen.
Propositionen möjliggör att produktionsprocessen
för posttjänsterna i princip kan byggas upp utifrån
en brevprodukt som förmedlas långsammare än
i dag. Enligt utredning har behovet av leveranser över
en natt minskat bland annat på grund av den ökade
elektroniska kommunikationen. Exempelvis väljer en betydande
del av företagskunderna ofta redan nu en långsammare leverans
för sina brevförsändelser, eftersom det är
billigare. Ändringen förbättrar möjligheterna till
bland annat sammanslagning av den tidiga tidningsutdelningen och
dagsutdelningen av brevpost om man så vill, men det kräver
inte att dagens praxis ändras. Sakkunniga har dock pekat
på vissa bekymmer med anknytning till en sammanslagning,
bland annat ökat nattarbete och problem med tillgång
på arbetskraft.
I ett brev till kommunikationsutskottet den 11 november 2010
uppger kommunikationsminister Lindén att regeringen har
behandlat en ändring i den föreliggande propositionen
på den punkten att en kvalitetsstandard införs
för leveranstiden för brev som ska befordras över
en natt. Ändringen kunde genomföras genom att 19 § 1
mom. i lagförslaget kompletteras med följande
passus: "Inrikes brevförsändelser som ingår
i de samhällsomfattande tjänsterna och som har
lämnats in för förmedling av den som
tillhandahåller samhällsomfattande tjänster
och för utdelning den vardag som följer på inlämningsdagen
och för vilka gällande avgift har betalats ska
delas ut så att minst 80 procent av försändelserna är
framme senast den vardag som följer på inlämningsdagen."
I en utredning till utskottet framhåller kommunikationsministeriet
att kompletteringen dessutom kräver att 15 § om
samhällsomfattande tjänster preciseras så att
den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster
alltid ska tillhandahålla en brevprodukt som är
framme den andra vardagen efter avsändningsdagen. Om tillhandahållaren
utöver detta vill erbjuda en snabbare brevprodukt som är
framme nästa vardag, tillämpas kvalitetsstandarden
enligt 19 §. Utifrån en utredning anser utskottet
att ändringsförslagen är motiverade och
föreslår att 15 och 19 § ändras
så som ministeriet föreslagit utskottet.
Koncessionsvillkor och bättre möjligheter
att starta verksamhet i postbranschen
Postdirektivet gör det möjligt att fortsätta
med koncessionsförfarandet och ställa mindre omfattande
koncessionsvillkor på andra företag än
det företag som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster.
Propositionen utgår från att andra företag än
det som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster
tilldelas skyldigheter inom ramarna för direktivet. Enligt
utredning arbetar Belgien möjligen för närvarande
på bestämmelser som föreskriver att andra
postföretag än det som tillhandahåller
samhällsomfattande tjänster är skyldiga
att dela ut post två gånger i veckan. Enligt samma
utredning ska postföretagen stegvis bredda sitt verksamhetsområde
så att det täcker in 80 procent av landet.
Däremot kommer till exempel Sverige enligt utredning inte
att ställa några särskilda kvalitets-
eller tillgångskrav på postföretag med
undantag av det företag som tillhandahåller samhällsomfattande
tjänster.
Utskottet noterar att koncessionsvillkoren är en viktig
mekanism för att påverka verksamheten på marknaden
och säkra utbudet på samhällsomfattande
tjänster enligt syftet med postlagen. Vi bör dra
nytta av koncessionsvillkor på det sätt som våra
särskilda nationella förhållanden kräver
så att syftena med postlagen säkert fullföljs.
Koncessionerna ska beviljas av kommunikationsministeriet. Utskottet
anser att beslutet om koncessioner väger tungt i samhället
och får omfattande effekter inom de olika förvaltningssektorerna.
Därför föreslår utskottet att
lagförslaget ändras så att koncessionerna
beviljas av statsrådet.
Syftet med den nya lagen är förutom att säkerställa
de samhällsomfattande tjänsterna också att allmänt
främja postbranschens och posttjänsternas utveckling,
står det i propositionen. Flera förslag går
ut på att sänka tröskeln för
dem som vill starta verksamhet inom sektorn. Det rör sig bl.a.
om postföretagens tillgång till olika delar av
postinfrastrukturen. Enligt 37 § ska det postföretag
som förvaltar postnummersystemet hålla uppgifterna
i systemet offentligt framlagda och dessutom lämna ut dem
till andra postföretag. Föreslagna 38 § föreskriver
att det postföretag som förvaltar ett adressregister
på begäran av ett annat postföretag ska
lämna ut adressaters namn- och adressuppgifter och uppgifter
om uppdrag som gäller ändringar i utdelningen,
om det andra postföretaget behöver dem för
att köpa sin postverksamhet. Föreslagna 39 § föreskriver om
postföretagets tillträde till postlådor
och liknande som ett annat postföretag innehar.
En del av dem som yttrat sig har ansett att bestämmelserna
som syftar till att öppna upp för konkurrens inte
räcker till för att det verkligen ska uppstå konkurrens
på postmarknaden. Vissa sakkunniga har också tagit
upp att de krav som bland annat ställs via koncessionsvillkor
gör läget osäkert för
nykomlingar i branschen.
Ett hinder för inträde på marknaden
kan bli att nya aktörer inte nödvändigtvis
kommer in i låsta trapphus i flervåningshus. Ett
förslag har varit att fastighetsägaren ska bli
skyldig att lämna ut en nyckel eller dörrkod till
postföretaget. Visserligen har det vid utfrågningen
av sakkunniga kommit fram att bostadsaktiebolag och liknande fortfarande
bör ha rätt att besluta vem som har rätt
att komma in och dela ut post i fastighetens lokaler och låsta
trapphus. Utskottet anser att lösningen i propositionen är
motiverad, att varje postföretag för sina egna
behov ska begära dörrkoder och nycklar till exempel
av fastighetsägarna enligt separat överenskommelse.
Det är ännu mycket svårt att förutse
alla konsekvenser som en öppen konkurrens på postmarknaden
och en eventuellt ökad konkurrens kommer att få,
noterar utskottet. Den ökade konkurrensen får
inte leda till sämre tjänster i glesbygden. Utskottet
föreslår att riksdagen godkänner följande
ställningstagande:
Riksdagen förutsätter att utvecklingen
på postmarknaden och kvaliteten och tillgången
på posttjänster noga följs upp och att åtgärder
genast vidtas om det behövs för att säkerställa
utbudet av högkvalitativa posttjänster i hela
landet. Vid uppföljningen bör effekterna på utdelningspriserna
i glesbygden särskilt utvärderas. Kommunikationsutskottet
bör senast den 31 maj 2013 få en utredning om
uppföljningen och de åtgärder som vidtagits.
Den föreslagna lagen föreskriver om nya uppgifter
för Kommunikationsverket. Utskottet framhåller
att det är mycket viktigt för konsekvensbevakningen
och måluppfyllelsen att verket tillförsäkras
de resurser det behöver.
Effekter på tidningsutdelningen
Enligt 1 § ska lagen tillämpas på tillhandahållande
av samhällsomfattande posttjänster och andra posttjänster.
Vissa sakkunniga lyfter i sina utlåtanden fram betydelsen
av den postverksamhet som regleras i postlagen för tidningsutdelningen.
Lagen ska inte innehålla bestämmelser om tidningsutdelning.
En del experter har föreslagit att postlagen bör
se till att dagstidningar och andra tidningar delas ut fem dagar
i veckan med skäliga kostnader i glesbygden och att också tidtabellerna
för utdelningen bör regleras. Kostnaderna för
tidningsutdelning väntas stiga till följd av bland
annat de sjunkande volymerna, den allmänna kostnadshöjningen
och konkurrensen till följd av den nya postlagen.
Utskottet anser att en fungerande, kostnadseffektiv och högkvalitativ
tidningsutdelning är viktig för att invånarna
ska ha möjlighet till information på lika villkor.
Utskottet oroar sig särskilt över framtiden för
utdelningen av lokaltidningar och landsortstidningar om kostnaderna stiger
betydligt framöver. Men att tillämpningsområdet
för postlagen är avgränsat så att
det inte gäller tidningsutdelning motsvarar rättsläget
i dag. Tidningsutdelningen hör nära samman med postutdelningen,
eftersom den till en del genomförs inom samma serviceproduktion
som posttjänsterna. Postlagen har därmed en tydlig
indirekt effekt på tidningsutdelningen, men enligt utredning
har detta vägts in så gott det går i
beredningen av propositionen. Utskottet anser att postlagens räckvidd
med fog bör förbli densamma som hittills men att
framtiden för lokaltidningar och landsortstidningar bör
säkerställas på andra sätt framöver.
Verksamhetsställen för samhällsomfattande tjänster
Enligt 16 § i lagförslaget ska den som tillhandahåller
samhällsomfattande tjänster ha verksamhetsställen
där produkter och tjänster som ingår
i de samhällsomfattande tjänsterna tillhandahålls.
Verksamhetsställena ska placeras så att användarna
kan uträtta ärenden vid ett verksamhetsställe
som ligger på ett rimligt avstånd från den
permanenta bostaden. Verksamhetsställenas placering ska
inte längre vara kopplad till en kommun. När det
bestäms vad som är rimligt avstånd ska
avseende fästas vid områdets befolkningstäthet
och areal, de behov att uträtta ärenden som framkommer
på området, placeringen av tjänster i
allmänhet och andra lokala förhållanden
samt utvecklingen av nya former av posttjänster.
Bestämmelsen möjliggör också mobila
verksamhetsställen så länge förfarandet
inte riskerar de samhällsomfattande tjänsterna.
I många utlåtanden har sakkunniga framhållit
att lagändringen inte får leda till gallringar
i nätet av verksamhetsställen eller en sämre
servicestandard. Många som yttrat sig har också föreslagit
att begreppet rimligt avstånd preciseras i lagen.
Enligt utredning ska det rimliga avståndet bedömas
så att det ställs i proportion till bostadsområdet
och serviceområdet. I glesbygden är avstånden
till alla tjänster längre än i tätorter,
så det rimliga avståndet är där
olika långt än till exempel i huvudstadsregionen.
Eftersom kunderna har olika lång väg till service
och förhållandena varierar betydligt i olika delar
av landet, går det inte att skriva in något schablonmässigt
antal kilometer i lagen. Därför är
det också motiverat att närmare bestämmelser
om reglerna för att organisera nätet av verksamhetsställen kan
utfärdas genom förordning av statsrådet
enligt 16 § 4 mom.
Utskottet anser ändå att regeringens förslag om
ett skäligt avstånd mellan verksamhetsställena
inte nödvändigtvis kommer att garantera standarden
på tjänsterna på alla håll i
landet. Därför föreslår utskottet
att kravet på skäliga avstånd kompletteras
med en skrivning om att den som tillhandahåller samhällsomfattande
tjänster ska ha minst ett verksamhetsställe som
tillhandahåller samhällsomfattande tjänster
i varje kommun.
I sina yttranden har vissa sakkunniga föreslagit att
lagen ska föreskriva om grunderna för ersättningar
till postombud, eftersom ersättningarna i många
fall inte täcker kostnaderna. Det är ofta naturligt
att kunna uträtta postärenden i anknytning till
andra vanliga dagliga ärenden. Det är viktigt
att det här serviceutbudet bevaras, menar utskottet. Den
gällande lagen om posttjänster har inga bestämmelser
om hur postombuden rent praktiskt ska organisera sin verksamhet. Men
en sådan reglering på lagnivå kan fortfarande
inte anses vara lämplig, eftersom postombudens verksamhet
och ersättningar bygger på ett avtal mellan postföretaget
och verksamhetsutövaren. Utskottet vill framhålla
vikten av skäliga villkor för alla parter när
postombudens verksamhet organiseras.
Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster
ska enligt 16 § 1 mom. med till buds stående medel
sörja för att verksamhetsställena är tillgängliga
för dem som vill uträtta ärenden. Tillgängligheten är
synnerligen viktig för specialgrupper såsom synskadade
och rörelsehindrade. Principen är att den som
tillhandahåller samhällsomfattande tjänster
själv ska ordna med lokaler som är tillgänglighetsanpassade
för kunderna. Däremot är postombudens
lokaler inte på samma sätt i tillhandahållarens
besittning. Den som tillhandahåller samhällsomfattande
tjänster ska dock i den utsträckning det är
möjligt beakta tillgängligheten också då avtal
om ombudsposter ingås, står det i detaljmotiven
till den föreslagna paragrafen. Utskottet ställer
sig bakom förslaget om tillgänglighetsanpassade
verksamhetsställen, särskilt med tanke på funktionshindrade
och rörelsehindrade. Men det behövs tillräckligt
lång tid för att omsätta tillgängligheten
i praktiken. Därför föreslår
utskottet en sex månaders övergångstid
för tillämpningen av skyldigheten.
Skäliga priser på de samhällsomfattande tjänsterna
Principerna för prissättning av samhällsomfattande
tjänster föreskrivs i 26 §. Syftet är
att alla ska få grundläggande tjänster
till rimligt pris. Lagen garanterar också att standardbrev
har samma pris i hela landet. Kommunikationsverket övervakar
att skyldigheterna i fråga om priser fullgörs.
Vissa sakkunniga har påpekat att propositionen inte
till alla delar preciserar principerna för kostnaderna.
Enligt utredning har åsikterna redan länge gått
i sär om priserna på samhällsomfattande
tjänster enligt den gällande lagen. Vissa prissättningsbeslut
som Kommunikationsverket fattat har också behandlats i
domstolar till följd av överklagande.
Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna
om priserna på samhällsomfattande tjänster är
tillräckligt exakta och heltäckande. Det är mycket
viktigt att i tvisterna om priserna snarast möjligt få ett
slutgiltigt beslut som alla parter kan nöja sig med.
Finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna
Propositionen utgår från att de samhällsomfattande
tjänsterna tillhandahålls på marknadsmässiga
villkor och finansieras med inkomster. Men 33 § föreskriver ändå om
att den som tillhandahåller samhällsomfattande
tjänster har rätt till ersättning för
nettokostnader som utgör en orimlig ekonomisk belastning.
Dessutom ska andra postföretag betala en del av kostnaderna.
Principen är att den som tillhandahåller samhällsomfattande
tjänster inte får ersättning för
alla kostnader, utan bara för den del som utgör
en orimlig ekonomisk belastning för tillhandahållaren.
Vid bedömningen av om belastningen är orimlig
ska företagets storlek, företagsverksamhetens
natur samt omsättningen av företagets postverksamhet
och annan verksamhet som nära anknyter till den beaktas.
Dessutom ska andra omständigheter beaktas som är
jämförbara med dem som nämnts ovan.
För att kostnaderna ska ersättas måste
det uppstå nettokostnader enligt direktivet. De andra postföretagen
ska då betala en del av nettokostnaderna som ska ersättas
på ett sätt som särskilt föreskrivs
genom lag. Det betyder enligt utredning att de som bedriver postverksamhet
påförs en särskild skatt eller avgift.
Utskottet anser att en eventuell skatt ska föreskrivas
i en särskild skattelag som bland annat ska innehålla
bestämmelser om grunderna för skattskyldigheten och
skattens storlek och om de skattskyldigas rättsskydd så som
grundlagen kräver. Betalningsskyldigheten ska bestämmas
på ett öppet och icke-diskriminerande sätt.
Dessutom ska EU-bestämmelserna om statligt stöd
vägas in. Förslaget föreskriver om en
viktig finansiell mekanism och ett förfarande för
att i sista hand garantera utbudet av samhällsomfattande
tjänster. Utskottet föreslår vissa preciseringar
i 33 § om kostnadsersättning.
Utskottet framhåller betydelsen av den arbetsgrupp
som kommunikationsministeriet har tillsatt för att fundera
på finansieringen av samhällsomfattande tjänster
och noterar att dess arbete om möjligt bör påskyndas
så att bl.a. förutsebarheten förbättras.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
följande uttalande:
Riksdagen förutsätter att finansieringen av
samhällsomfattande tjänster bör säkerställas
om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster
förorsakar nettokostnader som blir en oskälig
ekonomisk belastning för tillhandahållaren. Kommunikationsutskottet
bör senast den 1 september 2012 få en utredning
om de åtgärder som vidtagits för att
säkerställa finansieringen.
Posttjänsterna i skärgården
Postgången är särskilt viktig i glesbygden
men också i yttre skärgården. Det beror
bland annat på att det i yttre skärgården
ofta inte finns andra kommersiella alternativ för postutdelning.
Dessutom finns det inte nödvändigtvis snabba nätuppkopplingar
att få överallt, så det gör
att användningen av elektronisk kommunikation är begränsad
som alternativ till konventionell postutdelning. En tillförlitlig
postgång och en fungerande förbindelsefartygstrafik är
numera ett nödvändigt villkor för att
det ska gå att bedriva näringsverksamhet och för
att skärgården ska förbli livskraftig.
Sakkunniga har påpekat att postutdelningen kan bli
effektivare i skärgården om förbindelsefartygstrafiken
och postutdelningen samordnas. Utskottet har begärt och
fått en utredning som visar att postutdelningen i skärgården
drar nytta av de möjligheter som förbindelsefartygstrafiken
erbjuder. Utskottet anser att de här funktionerna bör
fungera tillräckligt samordnat i de svåra förhållandena
i skärgården. Transporterna i skärgården
bör organiseras med hänsyn till behoven av postutdelning,
så att denna kan ordnas rationellt och kostnadseffektivt.
Organiseringen av skärgårdstrafiken hör
till uppgifterna för närings-, trafik- och miljöcentralen
i Egentliga Finland.
Kopplingen till mervärdesskatt
I sina yttranden har vissa sakkunniga ansett att det strider
mot direktivet att de samhällsomfattande tjänsterna
avgränsas till försändelser som betalas
kontant. Synpunkten hänger samman med propositionen om ändring
av mervärdesskattelagen (RP 210/2010
rd), som samtidigt är under behandling i riksdagen
och avses träda i kraft samtidigt som postlagen. Där
avgränsas de skattefria posttjänsterna enligt
definitionen av samhällsomfattande tjänster i
15 § i postlagen.
Enligt utredning föreskriver artikel 3 i postdirektivet
att de samhällsomfattande tjänsterna bör
inbegripa brev som väger mindre än 2 kg och paket
som väger mindre än 10 kg. Men direktivet anger
inte att alla produkter inom de här viktgränserna
ska ingå i de samhällsomfattande tjänsterna.
I förslaget till postlag garanteras de samhällsomfattande
tjänsterna genom standardpaket och brev med frimärken.
Definitionen av de produkter som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna
stämmer således enligt utskottet överens
med postdirektivet.
Beskattningen enligt proposition RP 210/2010 rd innebär
att priset på frimärken inte innehåller
moms. I motiveringen till propositionen om postlagen uppger regeringen
felaktigt att betalning i nätbutik inte betraktas som kontantbetalning
enligt bestämmelsen om samhällsomfattande tjänster.
Utskottet noterar för tydlighetens skull att det inte har
någon juridisk betydelse om frimärket är
köpt i en nätbutik eller någon annanstans.
Förbud mot direkt marknadsföring
I nuläget finns det möjlighet att förbjuda
att ens personuppgifter används för direkt marknadsföring.
Med direkt marknadsföring avses marknadsföring
där konsumenten kontaktas per post, per telefon eller elektroniskt.
Företag som använder sig av direkt marknadsföring
skaffar adressuppgifter från olika källor och
de bör till exempel i reklambrevet uppge var de har fått dem.
Sättet att förbjuda direkt marknadsföring
varierar efter form av direkt marknadsföring. Man kan begränsa
den direkta marknadsföringen genom att meddela förbudet
direkt till marknadsföraren eller försäljaren.
Då gäller förbudet företaget
i fråga. Ett annat sätt är att förbjuda
att namn- och adressuppgifter lämnas ut från myndigheternas
register eller meddela förbudet till en centraliserad tjänst
för begränsning av direkt marknadsföring.
Utskottet anser att en ökad konkurrens på postmarknaden
och ett ökat antal företag inom sektorn
inte heller i praktiken får störa användningen
av de olika sätten att begränsa direkt marknadsföring.
I förekommande fall bör överföringen
av uppgifter om förbud mot direkt marknadsföring
organiseras mellan verksamhetsutövarna.
Godkännandet av världspostkonventionen
Utifrån 94 § 1 mom. i grundlagen godkänner riksdagen
fördrag och andra internationella förpliktelser
som innehåller sådana bestämmelser som
hör till området för lagstiftningen eller
annars har avsevärd betydelse eller som enligt grundlagen
av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande.
Världspostkonventionen är ett fördrag
med s.k. delad behörighet, vars bestämmelser dels
hör till EU:s, dels till medlemsstaternas behörighet.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner
världspostkonventionen enligt propositionen till den del
den hör till Finlands behörighet.
Ikraftträdande
Det är viktigt att tidpunkten för ikraftträdandet anges
så att verksamhetsutövarna får tillräckligt med
tid att bereda sig på att lagen träder i kraft. Utskottet
föreslår också att 16 § om tillgänglighetsanpassade
verksamhetsställen börjar tillämpas sex
månader från det att lagen har trätt
i kraft.
Detaljmotivering
4 §. Koncessionsmyndigheten och koncessionsförfarandet.
Utskottet anser att beslutet om koncessioner väger
tungt i samhället och får omfattande effekter
inom de olika förvaltningssektorerna. Därför är
det motiverat att koncessionerna beviljas av statsrådet.
5 §. Innehållet i koncessionsansökan.
Utskottet hänvisar till det som sagts ovan i detaljmotiveringen
till 4 § och föreslår att statsrådet
nämns i stället för kommunikationsministeriet.
6 §. Förutsättningarna för
beviljande av koncession.
Utskottet hänvisar till det som sagts ovan i detaljmotiveringen
till 4 § och föreslår att statsrådet
nämns i stället för kommunikationsministeriet.
9 §. Innehållet i koncessionen.
Utskottet hänvisar till det som sagts ovan i detaljmotiveringen till
4 § och föreslår att statsrådet
som också beviljar koncession ska ställa koncessionsvillkoren
i stället för kommunikationsministeriet.
I sitt utlåtande (GrUU 56/2010 rd)
menar grundlagsutskottet att föreslagna 9 § 2
mom. 5 punkten bör strykas, eftersom bestämmelser om
ersättning bör ingå i en skattelag som
avses i föreslagna 33 §. Skyldigheten att betala
en bidragsandel behöver således inte
ingå i koncessionsvillkoren. Utskottet instämmer
i grundlagsutskottets synpunkter och föreslår
att 9 § 2 mom. 5 punkten stryks så att 6 punkten
blir 5 punkten. Utskottet föreslår också att
ordalydelsen "får förena" omformuleras så att
koncessionen bör förenas med villkor.
Föreslagna 9 § 2 mom. 1—4 punkten
gäller huvudsakligen det företag som är
skyldigt att tillhandahålla samhällsomfattande
tjänster, så koncessionsvillkoren för
andra postföretag ska enligt propositionen ställas
utifrån 2 mom. 6 punkten. Enligt den får
kommunikationsministeriet förena koncessionen med villkor
som kompletterar bestämmelserna i denna lag eller de bestämmelser
som utfärdats med stöd av den och som gäller övriga
med dessa jämförbara villkor som är nödvändiga
för att säkerställa kvaliteten på,
tillgången till och effektiviteten hos posttjänster.
Enligt utredning tillåter postdirektivet att minimikrav
på ordnandet av postverksamhet eller koncessionsvillkor
som är nödvändiga för att säkerställa
kvaliteten på, tillgången till och effektiviteten
hos posttjänster också ställs på andra postföretag än
det som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster,
så länge kraven inte är lika höga.
Dessutom är skyldigheten att betala en del av kostnaderna
för samhällsomfattande tjänster och kvalitetskraven
alternativa bara om kvalitetskraven motsvarar eller är
jämförbara med kraven på samhällsomfattande
tjänster. Att det ställs lägre krav,
t.ex. på veckoutdelning, utesluter däremot inte
enligt direktivet att samma verksamhetsutövare blir skyldig
att betala en del av kostnaderna för samhällsomfattande
tjänster. Trots direktivet kan koncessionsvillkoren också på andra
postföretag än det som tillhandahåller samhällsomfattande
tjänster alltså ställa krav på t.ex.
hur ofta insamling och utdelning ska utföras per vecka
eller vilken den regionala tillgången till tjänster
ska vara. Andra jämförbara villkor kan gälla
t.ex. antalet insamlingsställen i ett område.
Koncessionsvillkoren är inte avsedda att höja
tröskeln för dem som vill etablera sig inom sektorn,
utan att säkerställa tillgången till, kvaliteten
på och effektiviteten hos tjänsterna.
I koncessionen bestäms alltid postföretagets geografiska
verksamhetsområde. Tillgången till tjänster
kan avse bl.a. hur tjänsterna finns att få veckovis
och per område. Som exempel på villkor av den
här typen kan koncessionsvillkoren säkra tjänsterna
t.ex. i ett visst geografiskt område, hela koncessionsområdet
eller glest bebyggda delar av koncessionsområdet. Om det
i koncessionsområdet ingår t.ex. både
glesbygd och tätbebyggelse, kan ett koncessionsvillkor
som gäller tillgång till tjänster behövas
för en del av området. Då kan koncessionen
t.ex. förenas med ett villkor om hur ofta utdelning och
insamling ska utföras per vecka i en glest bebyggd del
av koncessionsområdet. Den som tillhandahåller samhällsomfattande
tjänster ska samla in och dela ut post fem dagar i veckan.
För andra postföretag kan det gälla som
villkor att insamlingen och utdelningen ska utföras betydligt
mer sällan. Det kan då t.ex. röra sig
om ett krav på utdelning och insamling en gång
eller möjligen två gånger i veckan.
Enligt utredning har vissa länder också infört andra
typer av koncessionsvillkor när de tillämpat postdirektivet.
Man har försökt säkra kvaliteten t.ex.
genom att ställa villkor på att koncessionshavaren
tillförlitligt ska tillhandahålla sina posttjänster.
Tillgången till tjänster kan förbättras
genom ett villkor om att postföretaget ska garantera att
tjänsterna tillhandahålls i koncessionsområdet.
Sådana här villkor kan ställas för att
postföretaget ska bli skyldigt att se till att tjänster
enligt koncessionen de facto finns att få i praktiken.
Utskottet föreslår att ordalydelsen i 9 § 4 mom.
justeras så att den tydligare åskådliggör principen
i direktivet att parallella koncessionsvillkor kan ställas,
t.ex. om utdelningsskyldigheter, men att de inte får vara
lika höga som villkoren för samhällsomfattande
tjänster. Utskottet ser koncessionsvillkoren som en viktig
mekanism för att motverka problem på marknaden. De
bör också i förekommande fall styra verksamheten
så att glest bebyggda områden inte särbehandlas
i fråga om posttjänster. I propositionsmotiven är
tröskeln för att ställa koncessionsvillkor
ganska hög. Utskottet anser att koncessionsvillkor för
t.ex. tillgång till, kvalitet på och effektivitet
hos tjänsterna bör kunna ställas och
också ändras om det behövs för
att marknaden ska fungera och syftena med postlagen fullföljas.
11 §. Återkallande av koncession.
Utskottet hänvisar till det som sagts ovan i detaljmotiveringen
till 4 § och föreslår att statsrådet
nämns i stället för kommunikationsministeriet.
12 §. Överföring av koncession.
Utskottet hänvisar till det som sagts ovan i detaljmotiveringen
till 4 § och föreslår att statsrådet
nämns i stället för kommunikationsministeriet.
13 §. Åtgärder med anledning av
att postverksamhet upphör.
Utskottet hänvisar till det som sagts ovan i detaljmotiveringen
till 4 § och föreslår att statsrådet
nämns i stället för kommunikationsministeriet.
15 §. Postförsändelser
som ingår i de samhällsomfattande
tjänsterna.
Utifrån en utredning föreslår utskottet
att 1 mom. 1 punkten om innehållet i de samhällsomfattande
tjänsterna preciseras så att i fråga
om inrikes brevförsändelser ska åtminstone
sådana brevprodukter tillhandahållas som är
avsedda att delas ut den andra vardagen räknat från
inlämningsdagen och som kvalitetsnormen enligt 19 § för
samhällsomfattande tjänster tillämpas
på. Preciseringen innebär att den som tillhandahåller
samhällsomfattande tjänster själv får
avgöra om den tillhandahåller snabbare brevprodukter
som avses bli levererade nästa vardag och som utskottet
föreslår att 19 § ska föreskriva
om.
16 §. Verksamhetsställen.
Utskottet anser att regeringens förslag om ett skäligt
avstånd mellan verksamhetsställena inte nödvändigtvis
kommer att garantera en jämlik tillgång till tjänster på alla
håll i landet. Därför föreslår
utskottet att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster
dessutom i varje kommun ska driva åtminstone ett verksamhetsställe
som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster.
19 §. Kvalitetsnorm för samhällsomfattande tjänster.
Med hänvisning till det som sagts ovan i den allmänna
motiveringen föreslår utskottet utifrån
en utredning att 19 § 1 mom. kompletteras med en kvalitetsstandard
för brevförsändelser som delas ut den
vardag som följer på inlämningsdagen.
Sådana brev ska delas ut så att minst 80 procent
av försändelserna är framme den vardag
som följer på inlämningsdagen.
33 §. Kostnadsersättning till den som tillhandahåller
samhällsomfattande tjänster.
Ordalydelsen i föreslagna 2 mom. bör lämpligen
preciseras och lyfta fram att den skattelag som enligt bestämmelsen
möjligtvis stiftas senare ska föreskriva om hur
den ersättning som de an dra postföretagen betalar
ska bestämmas och om grunderna för ersättningen.
Andelen i kostnaderna kan fördelas mellan de andra postföretagen
så som särskilt föreskrivs genom lag,
t.ex. i proportion till företagets omsättning
eller försändelsevolymer.
37 §. Postnummersystemet.
Utskottet hänvisar till det som sagts ovan i detaljmotiveringen
till 4 § och föreslår att statsrådet
nämns i stället för kommunikationsministeriet.
43 §. Utdelning.
Enligt föreslagna 2 mom. ska personliga specialbehov
som adressatens rörelsehinder och minst 75 års ålder
beaktas i enlighet med vad som bestäms närmare
i Kommunikationsverkets föreskrifter. Syftet är
att likabehandla rörelsehindrade och äldre i fråga
om postutdelning. Men utifrån en utredning anser utskottet
att ordalydelsen ger ett intryck av att innehållet i bestämmelsen
i hög grad beror på vad det står i Kommunikationsverkets
föreskrifter. Utskottet föreslår följaktligen
att ordalydelsen preciseras så att faktorerna tydligt och
klart ska beaktas uttryckligen utifrån den föreslagna bestämmelsen
på lagnivå men på det sätt som närmare
framgår av Kommunikationsverkets föreskrifter
enligt 48 §.
48 §. Kommunikationsverkets rätt att meddela föreskrifter.
Utskottet föreslår att bestämmelsen om
bemyndigandet för Kommunikationsverket att meddela föreskrifter
preciseras så att den motsvarar ordalydelsen i 43 §.
51 §. Begränsning av ansvaret.
I 1—3 mom. föreskrivs det om de maximala beloppen
för ersättningar som postföretaget betalar
och om jämkning av ersättningarna. I 4 mom. står
det att de högsta lagstadgade skadeståndsbeloppen
kan justeras genom förordning av statsrådet. Utskottet
anser att de lagstadgade högsta beloppen inte kan ändras
genom förordning och föreslår att 4 mom.
utgår.
52 §. Anmärkning och preskription.
Enligt 2 mom. 2 punkten ska preskriptionstiden för
ersättningar börja när adressaten har
meddelats att försändelsen har försvunnit.
Men enligt föreslagna 49 § 3 mom. är
det avsändaren som har rätt till ersättning
om en försändelse försvinner. Utifrån
en utredning föreslår utskottet att preskriptionstiden
enligt 52 § 2 mom. 2 punkten ska börja när
avsändaren har fått meddelandet eller när
han eller hon borde ha upptäckt försvinnandet.
57 §. Behandling av obeställbara försändelser vid
Kommunikationsverket.
Utifrån en utredning föreslår utskottet
att den föreslagna tröskeln för att tillämpa
grunden i 3 mom. 2 punkten, "är skäl", harmoniseras
med ordalydelsen "är uppenbart" i föreslagna 3
punkten.
80 §. Ändringssökande.
Utskottet hänvisar till det som sagts ovan i detaljmotiveringen
till 4 § och föreslår att statsrådet
nämns som koncessionsmyndighet.
83 §. Ikraftträdande.
Utskottet föreslår en lagteknisk korrigering
i 83 § 3 mom. i den finska versionen, i rubriken på den
lag som hänvisningen gäller. Ändringsförslaget
påverkar inte den svenska texten.
84 §. Övergångsbestämmelse.
Utskottet anser att det behövs tillräckligt
med tid för att rent praktiskt genomföra det i
och för sig välkomna förslaget om tillgänglighetsanpassade
verksamhetsställen. Utskottet föreslår
därför att 16 § börjar tillämpas
sex månader från det att lagen har trätt
i kraft.