Motivering
Regeringen föreslår att kollektivtrafiklagen (),
vägtrafiklagen () och
lagen om kommersiell godstransport på väg () ändras.
Genom propositionen försöker man bland annat skapa
bättre förutsättningar för att
bedriva linjebaserad trafik på marknadsvillkor och underlätta
tillståndsmyndigheternas arbete. Det allmänna
syftet med förslagen är enligt propositionen att
kollektivtrafikmarknaden ska fungera så effektivt som möjligt.
Syftet är att i detta nu avhjälpa vissa problem
som har uppdagats vid den praktiska tillämpningen av lagen.
Flera av de förslag som förekom i diskussionerna
och även i offentligheten under beredningen har gallrats
bort från den slutliga propositionen. Därför
har man också i utfrågningen av sakkunniga delvis
koncentrerat sig på sådana frågor som
enligt önskemålen borde ha reglerats i lag. Enligt
inkommen utredning till utskottet fortsätter man bereda
och utvärdera dessa frågor inom ramen för
de lagberedningsprojekt som gäller vidareutveckling av
persontrafiken.
Regeringen föreslår att bestämmelsen
om en minimitrafikeringstid på två år
slopas, liksom bestämmelsen i 22 § 3 mom. om möjligheten
att på vissa villkor vägra bevilja tillstånd
för linjebaserad trafik. För att bekämpa
svart ekonomi föreslås bland annat att det för
kollektivtrafiktillståndens del fogas till ett villkor
som förhindrar konkurskedjor och bestämmelser
om att de arbetsrättsliga skyldigheterna ska efterlevas.
Enligt kollektivtrafiklagen ska närings-, trafik- och
miljöcentralen i Södra Österbotten minst
en gång per år utreda om förutsättningarna
för beviljade kollektivtrafiktillstånd fortfarande
uppfylls i fråga om i princip alla tillståndshavare.
Genom förslaget ska bestämmelserna om tillståndskontrollen ändras
så att myndighetstillsynen och resurserna för
den i fortsättningen ska kunna inriktas på betydande
fall mer effektivt än för närvarande.
Det föreslås i propositionen att tillståndsmyndighetens
rätt att få uppgifter ur andra myndigheters register
ska utvidgas. På det sättet försöker
man säkerställa att tillståndsmyndigheten
har tillgång till den heltäckande och aktuella
information den behöver för att utföra
sina uppgifter. Utskottet anser att alla förslag som leder
till en mera förnuftig resursfördelning och som
gäller myndighetens rätt att få uppgifter är
befogade och värda att understödja.
Det är bra att dödsbon enligt förslaget
till ändring av lagen om kommersiell godstransport på väg
får fortsätta trafiken under högst sex
månader efter tillståndshavarens död,
förutsatt att dödsboet inom tre månader
från dödsdagen till tillståndsmyndigheten
uppger en trafikansvarig. Utskottet anser förslaget vara
viktigt för kontinuiteten i verksamheten för i
synnerhet små lastbils- och bussföretag. Det är
också bra att bestämmelserna om förarens
ansvar i vägtrafiklagen utökas med bestämmelser
om att föraren ska se till att bland annat barn och personer
med funktionsnedsättning tryggt kan ta sig in i och ut ur
fordonet. Dessutom föreslås det att dessa skyldigheter
och kraven på en säker användning av
hjälpmedel och på exempelvis fastspännandet
av rullstolar i fortsättningen ska gälla också förare
av andra fordon som är registrerade för högst
16 passagerare än förarna av tillgängliga taxibilar.
Det föreslås också att en bestämmelse
om Trafikverkets uppgift i samband med den nationella utvecklingen
av kollektivtrafiken ska fogas till kollektivtrafiklagen. Vidare
föreslås ett flertal lagtekniska ändringar
i lagen.
Förslagen om slopande av vissa bestämmelser.
Ett centralt förslag i propositionen är att
22 § 3 mom. i kollektivtrafiklagen ska upphävas.
Enligt bestämmelsen kan en ansökan avslås
när ett godkännande allvarligt kan äventyra
tillgången på tillförlitliga trafiktjänster
eller utbudet på linjen kommer att överstiga den
för området fastställda servicenivån
med klar marginal. Enligt bedömningar kommer det här
att underlätta inträdet på marknaden, öka
utbudet på linjebaserad trafik och främja konkurrensen.
Bestämmelsen har betraktats som svår att tillämpa
och tolka i praktiken och bland annat ansetts kunna leda till att
de olika aktörerna behandlats orättvist. Förslaget
att slopa bestämmelsen har fått ett förhållandevis
brett understöd bland de sakkunniga som hörts.
Enligt utskottet ligger det i princip också i konsumenternas
intresse att hindren för marknadsinträde undanröjs.
Slopandet av bestämmelsen kommer förmodligen att
underlätta tolkningen av lagen och göra besluten
om trafiktillstånd mera enhetliga och förutsägbara.
Samtidigt är det är emellertid ofrånkomligt
att de behöriga myndigheternas möjlighet att ingripa
i exempelvis problem som gäller någon specifik
rutt i viss mån försämras, påpekar
utskottet. Enligt inkommen utredning finns det risk för
att förslaget i och med den försvagade myndighetskontrollen ger
rum för osund konkurrens och åtminstone i teorin
också ger större möjligheter till att
avsiktligt störa marknaden på en viss rutt. Det är
enligt utredningen möjligt att man på detta sätt
exempelvis försöker utesluta en viss aktör
från marknaden, vilket i sin tur kan leda till avbrott
i servicen och därigenom öka myndigheternas arbetsbörda.
En mycket viktig synpunkt är trots det att förslaget ökar
aktörernas frihet att själva planera sina rutter
och gör det möjligt att organisera dem i större
och eventuellt mera lönsamma helheter, till exempel genom
att kombinera vissa av dem. Det är i sista hand fördelaktigt
också med tanke på tillgången på tjänster
att underlätta marknadsinträdet och främja
konkurrensen. Det är emellertid viktigt att de behöriga
myndigheterna har tillräckliga befogenheter att sörja
för tillgången på tjänster och
för att verksamhetsbetingelserna är stabila. Det
här bör dessutom beaktas när lagstiftningen
vidareutvecklas.
Det föreslås att också bestämmelsen
i kollektivtrafiklagen om en minimitrafikeringstid på två år
slopas. Utskottet påpekar att passagerarna i princip i
rimlig mån ska kunna lita på att det finns ett
kontinuerligt utbud på busstrafik och på att linjerna är
bestående. Enligt utredning har en del busslinjer dragits
in i förtid enbart genom en anmälan till tillståndsmyndigheten,
fastän det för närvarande enligt kollektivtrafiklagen är
ett tillståndsvillkor för linjebaserad trafik
att tillståndshavaren förbinder sig att bedriva
trafik i minst två år. Det här kan emellertid
anses bevisa att bestämmelsen om minimitrafikeringstid
inte har fungerat som det var tänkt och inte är
ett effektivt sätt att trygga ett fortsatt utbud på service.
Enligt inkommen utredning har det också visat sig att minimitrafikeringstiden är
ett orimligt villkor för företagarna i situationer
där en linje visar sig vara olönsam eller upphör
att vara lönsam. Dessutom kan slopandet sänka
tröskeln för inträde på marknaden
eller för att inleda trafik på en viss rutt och
sålunda också i vissa fall öka serviceutbudet.
Utskottet ställer sig därför bakom förslaget.
Trots det är det viktigt och bra att man inte föreslår
slopande av den bestämmelse enligt vilket tillståndsmyndigheten
ska meddelas om en eventuell nedläggning av trafiken på en rutt
tre månader innan trafiken läggs ned för
att myndigheten ska hinna bedöma olika alternativ och möjligheter
att ordna trafiken på annat sätt.
Utskottet hoppas att förslagen om att slopa de bestämmelser
som visat sig vara problematiska kommer att underlätta
vardagen för trafikidkarna och göra att nya företagare
etablerar sig på marknaden, samtidigt som det ökar
servicen till kunderna. Som helhet betraktat är konsekvenserna
av de föreslagna bestämmelserna förmodligen
relativt små med avseende på kollektivtrafiksystemets
funktion, konstaterar utskottet. Att organisera kollektivtrafik
och upprätthålla dess servicenivå innebär
fortfarande en ansenlig utmaning, i synnerhet i glest bebodda områden. Detsamma
gäller fungerande kollektivtrafik mellan exempelvis kommuner
och landskapscentrum. Det är väsentligt att man
försöker hitta nya svar även på dessa
frågor och på hur trafiken ska göras
lönsam inom ramen för de projekt som ska utveckla
lagstiftningen om persontrafiken. Enligt utskottet är det
bra att man i lagberedningen enligt uppgift har börjat
utvärdera olika alternativ till den så kallade
allmänna regeln och andra motsvarande åtgärder
och möjligheterna att på så vis främja
kollektivtrafikutvecklingen.
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar.