Allmän motivering

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Allmänt

Syftet med lotsning är enligt 1 § i lotsningslagen att främja säkerheten inom fartygstrafiken och att förebygga miljöolägenheter som trafiken kan orsaka. Enligt definition i 2 § 1 mom. är lotsning verksamhet i anslutning till manövrering av fartyg, varvid lotsen är befälhavarens rådgivare samt sakkunnig i fråga om vattenområden och sjöfarten.

Det är i princip obligatoriskt med lotsning i Finland. Ett linjelotsbrev utfärdat av Sjöfartsverket, framöver Trafiksäkerhetsverket, eller dispens kan emellertid befria från denna skyldighet. Med linjelotsning avses undantag enligt 14 § i lotsningslagen från skyldigheten att anlita lots. Sjöfartsverket kan på ansökan bevilja ett fartygs befälhavare eller styrman ett fartygsspecifikt linjelotsbrev för en viss farled, om denne på i lagen angivet sätt visar att han eller hon har kännedom om den farled fartyget använder och uppfyller övriga villkor i lagen.

I samband med organisationsomläggningen vid Sjöfartsverket överfördes lotsningsverksamheten genom lotsningslagen (940/2003) och lagen om Lotsverket (938/2003) från Sjöfartsverket till Lotsverket, som inledde sin verksamhet den 1 januari 2004.

Rätt att utöva lotsningsverksamhet

Enligt propositionen och information till utskottet ger bestämmelserna om lotsningsverksamhet i den gällande lotsningslagen Lotsverket exklusiv rätt att utöva denna verksamhet. Men hösten 2007 uppstod tvist om lotsningslagen faktiskt skulle tolkas så att Lotsverket är den enda aktören som har rätt att tillhandahålla lotsningstjänster.

Justitiekanslern ansåg i sitt beslut 878/1/07 att om man ser till lagstiftningen om Lotsverket och lotsning som en helhet framgår det att avsikten med ombildning till affärsverk inte varit att ändra den rådande situationen (monopolställningen), även om man i bestämmelserna inte uttryckligen tagit ställning till om det är tillåtet att bedriva privat lotsningsverksamhet. Justitiekanslern föreslog att kommunikationsministeriet överväger om det finns skäl att se över lagstiftningen så att lagstiftarens avsikt framgår tydligare.

Regeringen motiverar lagändringen med att den får lagstiftarens avsikt att framgå tydligare. Alltså föreslår regeringen att 4 § 1 mom. om lotsningsverksamheten förtydligas så att Lotsverket ska tillhandahålla lotsningstjänster som avses i lotsningslagen på de områden där lots enligt 5 § ska anlitas. Dessutom föreslår regeringen att det ska vara straffbart att tillhandahålla lotsningstjänster eller utöva lotsningsverksamhet på uppdrag av andra än den tillhandahållare av lotsningstjänster som avses i lagen.

Grundlagsutskottet konstaterar emellertid i sitt utlåtande (GrUU 12/2010 rd) att lagen inte blir tydligare bara genom att ta in en straffbestämmelse som regeringen föreslår. Därför har kommunikationsministeriet under utskottsbehandlingens lopp lagt förslaget att 4 § kompletteras med ett nytt 2 mom. med följande lydelse: "Ingen annan än det affärsverk som nämns i 1 mom. får tillhandahålla lotsningstjänster eller bedriva lotsningsverksamhet."

Kommunikationsutskottet instämmer med grundlagsutskottet och föreslår att 4 § kompletteras med ett nytt 2 mom. med den lydelse kommunikationsministeriet föreslagit. Den aktuella propositionen och det föreslagna nya 4 § 2 mom. uppges inte förändra rättsläget när det gäller vem som har rätt att utöva lotsningsverksamhet och tillhandahålla lotsningstjänster. Det handlar bara om att göra bestämmelserna tydligare, som det påpekats för utskottet.

Behovet av ytterligare utredning

Bland de sakkunniga fanns det många som ogillade Lotsverkets ensamrätt till lotsning och som gav sitt odelade bifall åt att lotsningsverksamheten öppnas för konkurrens.

Utskottet ser lotsningen som en vital faktor för sjöfartssäkerheten och menar att det är viktigt att man har som mål att upprätthålla en hög servicenivå inom lotsningen och utvecklar lotsningsverksamheten. Därför behöver det utredas med tillräcklig noggrannhet vilka alternativ det finns att ordna lotsningsverksamheten och vilka följder de får. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande).

Om man senare vill diskutera en ny uppläggning av lotsningsverksamheten, måste det finnas tillräckligt med information om de olika alternativen, understryker utskottet. Frågor som kräver svar är enligt vad som framkom vid sakkunnigutfrågningen bl.a. förutsättningarna för att öppna för konkurrens och de olika alternativens konsekvenser, konkurrensutsättningsmodellen, prissättningsmekanismen, de statsfinansiella verkningarna och finansieringen, riskhanteringen och skadeståndsansvaret, ordnandet av lotsutbildningen och lotsarnas oberoende ställning. Först när tillräckligt ingående utredningar gjorts ges det möjligheter att fatta motiverade och hållbara beslut om hur lotsningsverksamheten kan läggas upp för att motsvara framtida behov.

Oavsett hur lotsningsverksamheten ordnas, är det enligt utskottet viktigt att lotsningstjänster finns att tillgå överallt där lots ska anlitas och att lotsningen håller adekvat nivå också i framtiden. Dessutom måste det ses till att lotsningen fungerar vid störningar under normala förhållanden och under undantagsförhållanden.

Språkfrågan

Användningen av olika språk och de kommunikationsproblem som då kan uppstå utgör riskfaktorer som kan vara en starkt bidragande orsak även till fartygsolyckor.

Enligt propositionen kan linjelotsbrev hädanefter beviljas även i det fall att den sökande avlagt den skriftliga examen och den provlotsning som krävs på engelska. Han eller hon ska dessutom behärska engelska i behövlig omfattning och känna till de ortnamn på finska eller svenska som används vid navigering, fartygstrafikservice och isbrytningsservice på det vattenområde som examen gäller. Utskottet noterar att då engelska godkänns som linjelotsningsspråk kommer andelen linjelotsning enligt beräkningar att öka från nuvarande ca 60 till nästan 70 procent av lotsningsmarknaden.

De utfrågade sakkunniga hyste mycket motstridiga åsikter om hur de språk som används vid linjelotsning påverkar säkerheten. Detta gällde t.ex. hur förslaget att tillåta engelska vid sidan av finska och svenska påverkar lotsningen och sjöfartssäkerheten. Det fanns sådana som ansåg att den bästa lösningen med tanke på sjöfartssäkerheten vore att godkänna engelska som enda officiella språk.

Utifrån erhållen information anser utskottet propositionens förslag att införa engelska som språk vid linjelotsning vara motiverat. Men när det gäller språk är det viktigt att på det internationella planet, inte minst inom EU, försöka finna en gemensam strategi i språkfrågan. Det är angeläget att i EU aktivt driva på en med avseende på säkerheten god praxis och gemensamma krav för språken vid linjelotsning. Detta är viktigt också för att säkerställa jämlika villkor för alla medlemsstaters fartyg. Besluten om lotsningsspråk bör fattas med hänsyn till att säkerheten inom sjöfarten garanteras och att linjelotsningen håller samma om inte bättre säkerhetsnivå än nu. Utskottet poängterar att de behövs effektiva riskhanteringsmekanismer för att sjöfarten ska bli säker.

Effektivitet och avgifter

Av de fartyg som anlöper finska hamnar uppges ca 40 procent anlita lots. De lotsningsavgifter som fartygen betalar till Lotsverket uppgår till i runt tal 40 miljoner euro om året. Prissättningen av lotsningen baserar sig på enhetspriser enligt nätverksprincipen, vilket gör det möjligt att ha samma taxor i hela landet (korssubventionering) oavsett lönsamheten i hamnarna.

Enligt vissa sakkunnigyttranden är den höjning av lotsningsavgifterna som aktualiserats samtidigt med den föreliggande propositionen alltför stor. Vidare har det påpekats att målet avseende servicetider inte nåtts fullt ut. Utskottet anser det viktigt att man på behörigt sätt ser till att lotsningen är tillräckligt effektiv och avgifterna skäliga.