Allmän motivering

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag.

Förbudet mot marknadsföring av mobilabonnemang per telefon

Enligt utredning har finländarna i genomsnitt 1,5 telefonabonnemang per person. För närvarande är marknadsföringen per telefon en av teleföretagens viktigaste metoder att få kunder och resulterar i att ungefär en miljon mobilabonnemang per år byts ut i Finland.

Men den är förknippad med en del problem. Framför allt rör det sig om äldre konsumenter som kan ha svårt att få en uppfattning om t.ex. alla avtalsvillkor relaterade till abonnemanget. Abonnemangsavtalen är enligt propositionsmotiven komplicerade servicepaket som inte är särskilt väl lämpade att marknadsföras per telefon. Marknadsföringen av abonnemang per telefon har enligt utredning kunnat leda till att det gamla abonnemanget har sagts upp enbart utifrån telefonsamtalet och då har det hänt att konsumenterna varit utan fungerande telefonanslutning i flera dagar för att det tagit tid att leverera en ny per post. Marknadsföringen uppges inte heller alltid leva upp till bl.a. bestämmelserna i kommunikationsmarknadslagen (393/2003) om överföring av telefonnummer. I vissa fall har överföringen begärts redan innan något avtal ingåtts om det nya abonnemanget.

Enligt 65 a § i lagförslag 1 får telefonanslutningar till mobilnätet inte marknadsföras till konsumenterna per telefon, om inte konsumenten uttryckligen begär det. Men förbudet gäller inte marknadsföring till teleföretagets egna mobiltelefonkunder. Utskottet ser det som viktigt att förbättra konsumenternas villkor enligt syftet med bestämmelsen och att lösa problemen med marknadsföringen per telefon. Sakkunniga har påpekat att förbudet mot marknadsföring per telefon kan få negativa konsekvenser för konkurrensen, framför allt när det gäller villkoren för nykomlingar på marknaden men också i det avseendet att konkurrensen mellan de nuvarande aktörerna minskar. Förslaget kan också enligt utredning leda till att arbetstillfällena på de tjänsteföretag som har hand om marknadsföringen per telefon minskar i viss mån.

Som grundlagsutskottet ser det i sitt utlåtande GrUU 6/2012 rd kan de allvarligaste problemen med marknadsföringen till konsumenter per telefon undanröjas genom att nuvarande praxis stäms av mot den gällande lagstiftningen. Ett nummer kan inte överföras förrän det finns ett nytt abonnemangsavtal. Utskottet uppmärksamgör kommunikationsutskottet på möjligheten att lyfta fram principen genom att precisera lagen på denna punkt. Kommunikationsutskottet har tänkt igenom möjligheten att nu också precisera den gällande lagstiftningen om överföring av nummer och den vägen få bukt med problemen i praktiken. Utskottet anser att det är lämpligast att bedöma de eventuella ändringsbehoven inom ramen för den pågående beredningen av en informationssamhällsbalk.

Ett förbud som det föreslagna mot marknadsföring av mobilabonnemang per telefon är en mycket exceptionell åtgärd. Det är viktigt att den föreslagna bestämmelsen föreslås bli temporär och uteslutande ska gälla marknadsföring av mobilabonnemang per telefon. Övriga marknadsföringskanaler kommer alltså fortfarande att vara tillgängliga för eventuella nya teleföretag på marknaden.

Utskottet påpekar ändå att det i propositionen hade behövts en betydligt mer övergripande beskrivning av de problem som marknadsföringen per telefon har orsakat konsumenterna. Då hade det gått att utifrån propositionen göra en mer exakt bedömning av hur problemen kan lösas. Det är särskilt viktigt med heltäckande motiveringar om förslaget gäller att förbjuda någon verksamhet helt och hållet och kan påverka konkurrensen på marknaden. Dessutom är propositionen behäftad med brister i motiveringen också på andra punkter men också i finslipningen.

Trots problemen med propositionen anser utskottet utifrån en utredning att det föreslagna förbudet mot marknadsföring av mobilabonnemang per telefon är acceptabelt. Men det är viktigt att de olika effekterna av och fördelarna och nackdelarna med förbudsbestämmelsen bevakas och utvärderas övergripande och att eventuellt behövliga ändringar bereds redan innan den treåriga giltighetstiden går ut, om det behövs. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner följande uttalande:

Definitionen av egen kund

Enligt 65 a § i lagförslag 1 får teleföretag trots förbudet marknadsföra mobilabonnemang till sina egna mobiltelefonkunder. För tydlighetens skull påpekar utskottet att kunden i alla fall bör anses upphöra att vara kund när en begäran om överföring av numret har gjorts. Det betyder rent konkret att det inte längre kommer att vara möjligt med så kallad win back, alltså att operatören försöker få tillbaka en kund som ska flytta över till en annan operatör. I nuläget är win back vanligt.

Utskottet påpekar att konsumenter som ska få sitt nummer överfört inte nödvändigtvis alltid inser att de fortfarande är uppbundna vid ett eventuellt tidigare visstidsavtal. Konsumenter som har ett tidsbegränsat avtal om så kallad bundling kan få betala avtalsenliga avgifter länge efter att numret överförts.

Specificerad teleräkning

Utskottet ställer sig i princip bakom förslaget att precisera och komplettera 80 § i lagförslag 1 om specificerade teleräkningar. Det behövs för att beställarna och framför allt konsumenterna ska få sina rättigheter tillgodosedda. Utskottet föreslår dock att 80 § i lagförslag 1 och 24 § 5 mom. i lagförslag 2 delvis slås samman, så att de gällande bestämmelserna om specificerade räkningar blir tydligare.

Sakkunniga har påpekat att teleföretaget i nuläget inte alltid vet vem mottagaren av avgiften är på grund av en teknisk eller någon annan liknande orsak. Utskottet föreslår att ikraftträdandet av ändringarna i bestämmelserna om specificerade räkningar skjuts fram så att teleföretagen får tillräckligt med tid att genomföra behövliga ändringar i system och liknande.

Fullständig specificering av räkningar till abonnenten

Utskottet anser att det är mycket viktigt för abonnenten att få information om betalningen av räkningar för abonnemang. Om bestämmelserna om specificerade räkningar delvis läggs om kan det bidra till att motverka meningsskiljaktigheter som t.ex. kan uppstå mellan arbetsgivare och arbetstagare i fråga om tjänstetelefoner. Mobiltelefoner används i informationssamhället allt oftare för att betala för olika slags tjänster, så det kommer att bli allt viktigare att avgifterna för dessa specificeras på räkningen. Syftet med den föreslagna bestämmelsen om fullständig specificering är att göra teleräkningen mer informativ samtidigt som mobiltelefonen får ökad betydelse som betalmedel. Enligt propositionsmotiven ska specificeringen utöver andra avgifter än sådana som beror på användning av kommunikationstjänster omfatta avgifterna för avgiftsbelagda tilläggstjänster, som sms-tjänster eller samtal till ett visst telefonnummer för ärendehantering, kollektivtrafikbiljetter, betalningar för varor, tävlingar och andra tidsfördrivstjänster.

Ett mobilabonnemang medger enligt grundlagsutskottets utlåtande nuförtiden en lång rad möjligheter att använda och skaffa tjänster och varor och nya sätt att använda abonnemanget tas hela tiden fram. När det handlar om att använda telefonabonnemanget enbart som betalmedel vid en automatisk tjänst — som att köpa en kollektivtrafikbiljett — gäller inte samma skydd för meddelandehemligheten för betaltransaktionens identifieringsuppgifter som vid kommunikation över lag. Då jämställs en tjänstetelefonanslutning närmast med arbetsgivares kreditkort och faktureringsuppgifter om det. I avgiftsbelagda tilläggstjänster kan det utöver betalningar ingå kommunikation som involverar identifieringsuppgifter som kan kopplas till abonnentens privatliv. Som exempel nämner grundlagsutskottet olika slag av diskussionslinjer för konsumenter.

I sitt utlåtande kräver grundlagsutskottet att 24 § 5 mom. i lagförslag 2 justeras så att den fullständiga specificeringen till abonnenten bara gäller uppkopplingar som har att göra med att betala en vara eller tjänst, om den i första hand orsakar abonnenten andra avgifter än avgifter för användning av kommunikationstjänster. Det är ett villkor för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande noterar kommunikationsutskottet att föreslagna 24 § 5 mom. i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004) inte innehåller en tillräckligt exakt avgränsning av uppkopplingar som förorsakar abonnenten andra kostnader än dem som föranleds av användningen av kommunikationstjänsten och som ska vara fullständigt specificerade. Utskottet föreslår därför att bestämmelsen preciseras enligt grundlagsutskottets krav på det sätt som närmare presenteras i detaljmotiven.

Avgiftsfri specifikation per uppkoppling

Vid utfrågningen av sakkunniga lyftes det fram att 24 § 2 mom. i lagförslag 2 bl.a. med tanke på konsumenternas rättigheter behöver kompletteras med att specifikationer per uppkoppling ska vara avgiftsfria. Utskottet anser att förslaget är lämpligt framför allt ur konsumenternas synvinkel och föreslår att teleföretaget på begäran av en abonnent avgiftsfritt ska specificera räkningen per uppkoppling.

Övergångstider

Utskottet ser det som viktigt att teleföretagen för att kunna fullfölja specifikationsskyldigheterna gör behövliga ändringar i sina system och liknande och Kommunikationsverket ser över sina föreskrifter snarast möjligt. Det är ändå skäligt att ändringarna i 80 § i lagförslag 1 och i 24 § i lagförslag 2 träder i kraft först den 1 juni 2013.