Motivering
Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs
och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget
utan ändringar.
Regeringen föreslår ändringar i luftfartslagens
(1194/2009) bestämmelser om obemannade luftfartyg
för att göra dem mindre restriktiva och underlätta
användningen av luftfartyg av detta slag. Det undantag
från flygreglerna som hittills endast gällt obemannade
luftfartyg som används för försöks-
och forskningsändamål utvidgas nu till att gälla
alla obemannade luftfartyg. Trafiksäkerhetsverket medger
detta undantag. Dessutom föreslår regeringen en
del ändringar gällande registrering av luftfartyg
och de behörighetskrav som bl.a. unionslagstiftningen ställer
på hälsan. Propositionen uppges inte få några
större ekonomiska eller andra konsekvenser.
Användning av obemannade luftfartyg
Med obemannade luftfartyg avses luftfartyg som är avsedda
att användas utan förare. Modellflygplan som enbart
används för hobby eller sport betraktas inte som
obemannade luftfartyg. Obemannade luftfartyg används framför
allt för olika räddnings-, gränsbevaknings-,
militär-, försöks- och forskningsuppdrag
men allt mer också för kommersiella ändamål.
Under sakkunnigutfrågningen påpekades det ändå att ändringarna är
alltför begränsande med hänsyn till säkerhetsmyndigheternas
uppgifter och även till eventuella framtida användningsändamål.
Enligt rapport till utskottet planerar man att i allt högre
grad utnyttja den nya tekniken exempelvis för att bevaka
gränserna och upprätthålla gränssäkerheten.
I framtiden kan obemannade luftfartyg behövas i allt större
utsträckning för bl.a. efterspaningar och andra
specialuppdrag. En av nackdelarna är att tillståndsprocessen är
alltför tidskrävande i relation till de operativa
insatserna.
När det gäller militär luftfart och
luftfart med statsluftfartyg (gränsbevakningsväsendets,
polisens och tullens luftfartyg) får Trafiksäkerhetsverket
enligt 3 § 2 mom. i luftfartslagen medge sådana
undantag från trafikreglerna för luftfart som
det kommit överens om med den militära luftfartsmyndigheten
eller inrikesministeriet, förutsatt att undantagen inte äventyrar
säkerheten inom den civila luftfarten. I undantagsansökan
ska uppges hur man säkerställer att ett obemannat
luftfartyg inte krockar med ett annat luftfartyg eller föremål
eller exempelvis en fallskärmshoppare uppe i luftrummet.
Undantagen kan också vara permanenta.
Dessutom ska områdeskontrollen enligt 8 § 5 mom.
i luftfartslagen på begäran av en räddningsmyndighet,
polismyndighet eller militärmyndighet, gränsbevakningsväsendet
eller tullen begränsa eller förbjuda luftfarten
inom ett visst område för högst ett dygn,
om det är nödvändigt för att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
Det här gäller givetvis också t.ex. fall där
myndigheterna måste få använda obemannade
luftfartyg för räddningsinsatser eller i andra brådskande
tjänsteuppdrag. I nödsituationer uppges områdeskontrollen
mycket snabbt kunna införa restriktioner i luftrummet för
annan luftfart och för det behövs ingen tidskrävande
tillståndsprocess.
Med tanke på flygsäkerheten är det
bra att vi i Finland har en myndighet som ansvarar för
den allmänna flygsäkerheten och som kan göra
en sammantagen bedömning av hur säker de olika förvaltningarnas
verksamhet är. Stödjande sig på erhållen
utredning anser utskottet att man bl.a. utifrån 3 § 2
mom. och 8 § 5 mom. i luftfartslagen kan tillgodose även
säkerhetsmyndigheternas behov i betryggande utsträckning
och tillräckligt flexibelt när det gäller
användningen av obemannade luftfartyg. Utskottet hoppas
att den flygsäkerhetsansvariga myndigheten ser till att så sker även
i praktiken.
Krav i Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter
En fråga utanför propositionen som kom upp
under sakkunnigutfrågningen var Trafiksäkerhetsverkets
planer att i sina föreskrifter om bruksflyg kräva
att obemannade luftfartyg får användas inom högst
500 meters synhåll från operatören och
på högst 120 meters flyghöjd. Det här anses
begränsa säkerhetsmyndigheternas verksamhet alltför
mycket. Men enligt information till utskottet grundar sig dessa
begränsningar, som gäller alla som arbetar med
bruksflyg, på en internationell uppfattning om vad som
generellt taget är säkert.
Däremot ser utskottet inget hinder för att
en förvaltning anhåller hos Trafiksäkerhetsverket om
undantag enligt luftfartslagens 3 § för statliga
luftfartyg, även från kravet på avstånd
och höjd. Det är ytterst angeläget att
man tar hänsyn till säkerhetsmyndigheternas lagstadgade
uppgifter när man beviljar undantag och att man i förekommande
fall i samråd med tillståndsmyndigheterna ser
till att den säkerhet m.m. som enligt lagen krävs
för undantag kan tillgodoses. Det kan vara mycket viktigt
med permanenta undantag t.ex. för polisen, gränsbevakningsväsendet,
tullen och försvarsmakten.
Användningen av obemannade luftfartyg i kommersiellt
syfte uppges än så länge vara ganska
anspråkslös. De kommersiella flygningarna med
plan av detta slag kommer sannolikt att öka i framtiden,
och utskottet ser det som viktigt att det kan ske under bibehållen
luftfartssäkerhet.
Andra synpunkter
Under sakkunnigutfrågningen påtalades det
att det inte ställs några utbildnings- eller hälsokrav på personer
som flyger obemannade luftfartyg med en operativ massa på 150
kg och mer. Enligt information till utskottet håller man
inom EU på att ta fram regler för dessa frågor.
Därför är det ingen idé att
just nu nationellt börja fundera på ändringar
av bestämmelserna. Men rent generellt bör de för
säkerheten vitala hälsokraven vara så pass
flexibla att man i enskilda fall också kan ta hänsyn
till individuella egenskaper.
Utskottet anser att de föreslagna ändringarna kan
antas utan ändringar. Arbetet med en översyn av
luftfartslagen har inletts och i det sammanhanget kan man titta
noggrannare på vad som behöver ändras
i lagen och ta ställning till om erfarenheterna från
tillämpningen av de nu föreslagna bestämmelserna
föranleder ändringar i lagen.