Förslaget

Det föreslagna direktiver har bestämmelser om fri rörlighet för tjänster dels när det gäller möjligheterna för tjänstetillhandahållare att etablera sig i en annan medlemsstat, dels när det gäller den fria rörligheten för tjänster som tillfälligt tillhandahålls över gränsen. Förslaget eftersträvar fri rörlighet för tjänster i första hand med hjälp av förenklade administrativa förfaranden. Det föreslagna direktivet är ett s.k. ramdirektiv.

Regeringens ståndpunkt

Regeringen anser att förslaget till direktiv bör understödjas. Behovet av ett tjänstedirektiv av det föreslagna slaget, med ett brett tillämpningsområde, är uppenbart med tanke på att verksamheten på den inre marknaden ska bli effektivare och den europeiska konkurrenskraften kunna utvecklas. Tjänstedirektivet är ett av de viktigaste enskilda instrumenten i arbetet att uppfylla Lissabonmålen. Regeringen omfattar det föreslagna direktivets mål att gallra bort onödig byråkrati inom näringsverksamheten. Denna sak är av särskild betydelse för finska exportföretag.

Förslaget är synnerligen omfattande till sitt tillämpningsområde och sina verkningar. Regeringen anser att det i detta tidiga beredningsstadium ännu inte finns förutsättningar att ta ställning till alla enskilda bestämmelser som ingår i direktivet. I fråga om vissa enskilda bestämmelser kan regeringen slå fast följande ställningstaganden:

Regeringen konstaterar att utbildnings-, hälso- och socialtjänster hör till tillämpningsområdet för det föreslagna direktivet bara när ett betydande vederlag i förhållande till produktionskostnaderna betalas för tjänsteverksamheten. Då uppfyller tjänsten kännetecknen på ekonomisk verksamhet som har definierats i EU-rätten. Direktivet ska därmed inte tillämpas på offentliga tjänster som tillhandahålls utan vederlag eller till ett vederlag som endast delvis täcker produktionskostnaderna. Regeringen betonar att tilllämpningsområdet för det föreslagna direktivet till denna del bör förtydligas och definitionen på vederlag redas ut i den fortsatta beredningen.

Regeringen anser att bestämmelserna i artiklarna 9—13 och som anknyter till tillståndsförfarandena bör understödjas och att de väl motsvarar de principer och bestämmelser som ingår i vår nationella lagstiftning. Dock är formuleringen i artikel 13.5 c att överskridning av tidsfristen för beviljande av tillstånd skulle leda till att tillstånd automatiskt beviljas, problematisk.

Regeringen anser att de otillåtna krav som ingår i artikel 14 samt de krav som ska utvärderas enligt artikel 15 i princip kan accepteras. Apoteksverksamhet bör dock uteslutas från tillämpningsområdet för artiklarna 14 och 15 om man inte kan säkerställa att förutsättningarna för en heltäckande och jämlik läkemedelsdistribution i hela landet kan tryggas. Dessutom betonar regeringen att en slutlig ståndpunkt till förbudet mot ekonomisk behovsprövning enligt artikel 14.5 för taxiverksamhetens del kan bildas tidigast när den taxilagsarbetsgrupp som kommunikationsministeriet har tillsatt har slutfört sitt arbete, den 15 juni 2004. Vid den fortsatta beredningen av förslaget bör det dock säkerställas att den höga kvaliteten och den regionala täckningen i vårt nuvarande taxisystem inte försvagas. Regeringen anser att förhållandet mellan bestämmelserna i det föreslagna direktivet och den koncessionsreglering av televisions- och radiosändningar i Finland och övriga frågor som gäller den nationella radioförvaltningen bör klargöras ytterligare.

Regeringen konstaterar att ursprungslandsprincipen grundar sig på den frihet att tillhandahålla tjänster som har fastställts i EG-fördraget. Det är nödvändigt att principen tas som utgångspunkt för reglerna om utövande av näring för att tjänstemarknaden ska kunna utvecklas. Samtidigt måste det dock säkerställas att det finns möjligheter att göra sådana undantag som är motiverade och som allmänintresset kräver, vilket förutsätter klargöranden och ändringar av förslagets innehåll. Ursprungslandsprincipen i artikel 16 och undantagen till den i artiklarna 17—19 kan accepteras med vissa undantag.

Regeringen anser att en generell tillämpning av ursprungslandsprincipen på rättsförhållanden mellan enskilda är problematisk, i synnerhet i förhållande till den internationella privaträttens regler om lagval. Ursprungslandsprincipens förhållande till regleringen av lagval förblir oklart i förslaget, även om i det ingår vissa undantag som gäller lagval. I det fortsatta arbetet måste man försäkra sig om att i synnerhet de lagvalsregler i den internationella privaträtten som gäller avtalsskyldighet och skadeståndsansvar ställs utanför tilllämpningsområdet för ursprungslandsprincipen. På så sätt undviks bl.a. att lagvalsregleringen splittras på ett sätt som leder till att bestämmelser i flera rättssystem tilllämpas på ett enskilt ärende. I fråga om skadeståndsansvaret bör huvudregeln vara att lagstiftningen på den plats där skadan uppkommit ska tilllämpas (så också i U 47/2003 rd).

Även om det i förslaget ingår bl.a. en möjlighet att göra undantag från ursprungslandsprincipen med hänvisning till skydd av folkhälsan, betonar regeringen fortsättningsvis i fråga om social- och hälsotjänsterna att övervakningen av tjänsten i alla fall bör ske i enlighet med lagstiftningen i respektive mottagarmedlemsstat och av myndigheterna i denna medlemsstat.

Vad gäller ersättning för hälsovården konstaterar regeringen att bestämmelserna i artikel 23 är godtagbara till den del som det kan säkerställas att de i Finland bara tillämpas på ersättningar som ska betalas i enlighet med de nationellt fastställda taxorna i sjukförsäkringssystemet för kostnader som patienten själv har betalt för hälsovård i en annan medlemsstat. För att artikeln ska kunna godkännas krävs det att ordalydelser och definitioner görs mera exakta samt att gränsdragningen gentemot förordningen om tillämpning av systemen för social trygghet 1408/71 görs klarare.

Regeringen konstaterar att bestämmelserna i artiklarna 24 och 25 inte ingriper i bestämmelserna i direktiv 96/71/EG om utstationerade arbetstagare. Den betonar att bestämmelserna i artikel 24 om förvaring i efterhand av uppgifter samt om samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om övervakningen av anställningsförhållanden går i rätt riktning och är förbättringar jämfört med den nuvarande EU-regleringen av utstationerade arbetstagare.

I det fortsatta arbetet måste man sörja för att förutsättningarna för tillsynen över utstationerade arbetstagare inte blir sämre än de är i dag. Vid beredningen bör också det arbete beaktas som en av arbetsministeriet tillsatt trepartsarbetsgrupp gör. I arbetsgruppen bereds regeringens förslag till åtgärder för att effektivisera tillsynen över utstationerade anställdas anställningsvillkor. Riksdagen har förutsatt att regeringen lämnar propositioner om detta till riksdagen under höstsessionen 2004. Vid den fortsatta beredningen av förslaget bör det särskilt beaktas att den nationella reglering som gäller privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft och tillsynsmöjligheterna i fråga om dessa inte får försämras genom direktivet.

Vidare konstaterar regeringen att utgångspunkten för den fortsatta beredningen av förslaget i fråga om utstationeringen av medborgare från tredje land bör vara EG-domstolens rättspraxis och i synnerhet beslutet i målet Vander Elst (C-43/93).

Regeringen konstaterar att den föreslagna skyldigheten att för verksamhet som medför en särskild hälso- eller säkerhetsrisk teckna en ansvarsförsäkring inte uppfyller det krav på exakt avgränsning som förutsätts för reglering som begränsar grundläggande rättigheter (i detta fall näringsfrihet) i fråga om de yrkesrelaterade försäkringar och garantier som fastställs i artikel 27. Det faktum att de branscher som ska inbegripas inom ramen för ansvarsförsäkringsskyldigheten fastställs i ett rådgivande kommittéförfarande uppfyller inte heller grundlagens krav på att det ska föreskrivas om den här typen av frågor genom lag. I anknytning till denna artikel bör det säkerställas att det i fråga om de hälsotjänster som tillhandahålls i Finland också i fortsättningen kan krävas att utländska tjänstetillhandahållare ska ha en patientskadeförsäkring enligt den finska patientskadelagen.

Regeringen betonar att förslaget enligt stycke 35 i ingressen inte ingriper i nationella lagstadgade ensamrätter. I det fortsatta arbetet bör det ombesörjas att en formulering med samma innehåll inbegripas i utformningen av artiklarna. Eftersom det dessutom i artikel 19.1 b har tagits in en tillfällig övergångsbestämmelse i ursprungslandsprincipen utan tidsbegränsning gällande penningspelsverksamhet har detta direktivförslag inga verkningar på vår nationella reglering av penningspel. Dessutom konstaterar regeringen att man i det fortsatta arbetet på förslaget bör säkerställa att direktivet inte ingriper i det nationella minutförsäljningsmonopolet på alkohol.

Regeringen konstaterar att tillämpningsområdet för det föreslagna direktivet och vissa definitioner i den nuvarande formuleringen förblir delvis oklara och att klarhet måste fås i dem innan slutlig ståndpunkt kan tas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de med tanke på tillämpningen av förslaget centrala definitionerna på tillfälligt tillhandahållande av en tjänst och etablering. Likaså bör det vid den fortsatta beredningen säkerställas att i s.k. kumulativa tillämpningssituationer, där tjänstedirektivet ska tillämpas tillsammans med den sektorvisa EU-regleringen, tilllämpningen är så entydig och förutsägbar som möjligt.

Regeringens ståndpunkter justeras i den takt rådsbehandlingen framskrider. Statsrådet kommer att översända ännu en skrivelse till riksdagen om detta förslag till direktiv, och den kommer att gälla bl.a. beskattning.