Propositionen syftar enligt dess motiv till att trygga rätten till småbarnspedagogik för alla barn och familjer på en tillräcklig nivå, med beaktande av de ekonomiska realiteterna. Lagförslaget grundar sig på de svaga offentliga finanserna. Propositionen förbättrar kommunernas möjligheter att hitta inbesparingar. Kulturutskottet framhåller att varje barn enligt förslaget har rätt till småbarnspedagogik som ordnas vid ett daghem eller inom familjevården av kommunen i 20 timmar per vecka. Varje barn föreslås dock ha rätt till småbarnspedagogik som heldagsvård om barnets föräldrar antingen arbetar eller studerar på heltid eller är sysselsatta på heltid som företagare eller i eget arbete. Dessutom ska det alltid ordnas småbarnspedagogik i nuvarande omfattning, om det behövs med tanke på barnets utveckling, behov av stöd eller på grund av familjens omständigheter eller om det annars är befogat med tanke på barnets bästa. 

Kulturutskottet betonar att ett lyckat genomförande av reformen, varvid barnets bästa beaktas, förutsätter bedömning av servicebehovet och en sakkunnig servicestyrning. Vid genomförandet av reformen förutsätts kommunerna beakta barnets bästa samt de önskemål barnet och dess föräldrar eller andra vårdnadshavare för fram i fråga om den småbarnspedagogik som ordnas 20 timmar i veckan. Kommunen är skyldig att erbjuda varje barn möjlighet att i enlighet med föräldrarnas eller andra vårdnadshavares beslut delta i småbarnspedagogisk verksamhet antingen under en del av dagen eller en del av veckan. I propositionen framhävs att det ur barnets perspektiv är angeläget att även småbarnspedagogik på deltid ordnas så att målen för småbarnspedagogiken som anges i lagen om småbarnspedagogik uppfylls lika högklassigt som inom heldagsvården. Barnets föräldrar föreslås ha rätt att välja det för barnet och familjen lämpligaste alternativet av dem som kommunen erbjuder. 

Social- och hälsovårdsutskottet har i sitt utlåtande (ShUU 5/2015 rd) fört fram behovet att utöka alternativen till småbarnspedagogik som heldagsvård genom att utveckla de öppna tjänsterna. Barnens föräldrar är de experter som har de bästa förutsättningarna att bedöma barnens behov av småbarnspedagogik. Det allmänna kan stödja föräldrarna i detta genom att tillhandahålla information om de tillgängliga och lämpliga alternativen. I utlåtandet understryks att satsningar på denna handledning och på nya alternativ kan effektivisera verksamheten samtidigt som hänsyn tas till varierande familjesituationer. Kulturutskottet instämmer i detta och poängterar att ett brett serviceutbud gör det praktiskt möjligt att beakta familjernas varierande behov och valfrihet. För att göra det lättare att bedöma barnets och familjens behov och erbjuda de mest lämpliga tjänsterna måste samarbetet mellan småbarnspedagogiken och kommunernas övriga förvaltningssektorer utvecklas.  

Begränsningen av rätten till småbarnspedagogik gäller också den privata vården och sänker det stöd som betalas för vården. Social- och hälsovårdsutskottet underströk också att barn i privat vård och barn i kommunal vård får inte bemötas ojämlikt på så sätt att en vårdnadshavare eller förälder till ett barn i privat vård i praktiken skulle kunna behålla en heldagsplats för barnet på ringare grunder än i den kommunala vården. 

Beslut om rätt till småbarnspedagogik ska fattas med utgångspunkt i familjens regelmässiga livssituation. Genom en ändring av dagvårdsförordningen åläggs kommunerna enligt inkommen utredning skyldighet att alltid omedelbart ordna mer omfattande småbarnspedagogik i de fall där barnets behov av småbarnspedagogik plötsligt ökar till exempel till följd av att en förälder fått arbete. Kulturutskottet understryker småbarnspedagogikens betydelse för samordningen av arbetslivet och familjelivet. Den som ordnar småbarnspedagogiken ska vara flexibel och de facto säkerställa att vårdnadshavaren har möjlighet att arbeta. Möjligheten att tillfälligt avvika från de lagfästa relationstalen, dvs. proportionerna mellan barn och vårdare, säkerställer att kommunen kan ordna service smidigt och snabbt i varierande situationer. 

Sammantaget sett anser kulturutskottet att lagförslaget behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. 

Grundlagsutskottets utlåtande

Grundlagsutskottet har gjort en konstitutionell bedömning av propositionen och i sitt utlåtande (GrUU 12/2015 rd) behandlat rätten till social trygghet och jämlikhet, bemyndigande att utfärda förordning och integritetsskyddet. Grundlagsutskottet kom i sin bedömning fram till att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men lagförslag 2 bara om utskottets konstitutionella invändning mot 24 § 3 mom. beaktas på behörigt sätt. Invändningen anknyter till integritetsskyddet på det sätt som anges nedan. 

Enligt propositionsmotiven uppskattas rätten till småbarnspedagogik ändras från heldagsvård till deltidsvård för 6,7 procent av barnen, dvs. för cirka 11 100 barn. Försämringen av rätten till småbarnspedagogik kan för dessa barns del anses vara tämligen stor. Försämringen gäller bara de barn vars förälder eller annan vårdnadshavare stannar hemma för att med stöd av vissa familjeledigheter och familjeförmåner vårda ett annat barn i familjen eller av någon annan anledning varken arbetar eller studerar. Vid en konstitutionell bedömning bör det också beaktas att 19 § 3 mom. i grundlagen inte ansetts förutsätta att det allmänna ordnar subjektiv heldagsvård uttryckligen med nuvarande innehåll. 

Propositionen leder enligt utlåtandet i praktiken till att rätten till småbarnspedagogik bestäms på olika sätt utgående från om barnets föräldrar arbetar eller står utanför arbetslivet. På motsvarande sätt är också vårdpenningen enligt stödet för privat vård beroende av dessa omständigheter (4 § 4 mom. i lagförslag 2). Vid en bedömning av ärendet utifrån 6 § 3 mom. i grundlagen är det enligt utskottet av avgörande vikt att barnet under alla omständigheter har subjektiv rätt till småbarnspedagogik som heldagsvård om det är nödvändigt med tanke på barnets utveckling, behov av stöd eller på grund av familjens omständigheter eller i övrigt är i enlighet med barnets bästa. Utskottet understryker att i enskilda fall måste barnets bästa i sista hand vara avgörande för huruvida det har rätt till småbarnspedagogik som heldagsvård. Vid en bedömning av förslaget utifrån de ovan framförda synpunkterna är det enligt grundlagsutskottet väsentligt att å ena sidan omfattningen av den kommunala småbarnspedagogiken och å andra sidan stödbeloppet för privat vård i sista hand bestäms av barnets faktiska behov av småbarnspedagogik, varvid hänsyn tas till föräldrars eller andra vårdnadshavares möjligheter att tillgodose barnets behov av omsorg och vård. Det har också betydelse att det huvudsakliga ansvaret för barnets välfärd och uppväxt enligt 19 § 3 mom. i grundlagen ligger hos barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare och att 19 § 3 mom. i grundlagen inte utesluter att lagstiftaren då den föreskriver om rätten till social service också gör en slags behovsprövning. Dessutom har grundlagsutskottet i sin praxis framhållit att inga skarpa gränser för lagstiftarens prövningsrätt kan läsas ut ur den allmänna jämlikhetsprincipen i 6 § 1 mom. i grundlagen när en reglering i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas. Av central betydelse är då huruvida särbehandlingen kan motiveras på ett godtagbart sätt med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna och att särbehandlingen inte får vara godtycklig och skillnaderna oskäliga (se t.ex. GrUU 11/2012 rd, s. 2). Grundlagsutskottet hänvisar också till att det i artikel 18.3 i konventionen om barnets rättigheter förutsätts att en konventionsstat vidtar alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till. Enligt konventionen förutsätts det således inte att det allmänna ska ordna dessa tjänster för de barn som inte har förvärvsarbetande föräldrar. 

Sammantaget anser utskottet att lagförslagen i propositionen, så som de är utformade, i tillräcklig grad uppfyller den skyldighet det allmänna enligt 19 § 3 mom. i grundlagen har att stödja dem som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Förslagen är inte heller problematiska med avseende på grundlagens bestämmelser om jämlikhet. I situationer där barnets bästa kräver det, är det dock ytterst viktigt att barnet får småbarnspedagogik som heldagsvård, menar grundlagsutskottet. Grundlagsutskottet upprepar dessutom sin tidigare ståndpunkt enligt vilken den sammantagna effekten av olika reformer som påverkar familjernas möjligheter att trygga barnens välfärd inte får bli oskälig (se GrUU 11/2015 rd). Regeringen måste också noggrant följa upp verkställigheten av lagstiftningen, så att barnens och barnfamiljernas grundläggande rättigheter inte äventyras genom det praktiska genomförandet.  

Kulturutskottet omfattar grundlagsutskottets syn. 

Regeringen föreslår att bemyndigandet att utfärda förordning i 5 § i lagen om småbarnspedagogik preciseras. Enligt paragrafen ska det i ett daghem och inom familjedagvården finnas det antal sådana anställda som avses i 4 a § som krävs för att de föreskrivna målen för småbarnspedagogiken ska kunna nås. Närmare bestämmelser om antalet anställda i daghemmet eller inom familjevården i vård- och fostringsuppgifter i relation till antalet barn, tillfälliga avvikelser i personaldimensioneringen och på vilket sätt barn som behöver särskild vård och fostran ska beaktas i fråga om antalet anställda samt personalstrukturen utfärdas genom förordning av statsrådet. Därtill kan bestämmelser om personaldimensioneringen för barn som är under tre år och för barn som fyllt tre år utfärdas separat. Enligt propositionsmotiven avses med personalstruktur till vilken del personalen vid daghemmet eller familjedaghemmet ska utgöras av personal som har behörighet för yrkeskunnig personal inom socialvården. 

Grundlagsutskottet hänvisar till ett tidigare utlåtande (GrUU 36/2012 rd) om regeringens proposition med förslag till lag om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre samt lag om upphävande av 20 § i hälso- och sjukvårdslagen (RP 160/2012 rd, den s.k. äldreomsorgslagen). Bemyndigandet att utfärda förordning i 5 § i den föreslagna lagen om småbarnspedagogik påminner i sak, och särskilt i fråga om personaldimensioneringen, om de bemyndiganden som föreslogs i äldreomsorgslagen. Grundlagsutskottet uppställde därför som villkor för att lagförslaget skulle kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning att prövningsrätten hos den som utfärdar förordning begränsas (GrUU 36/2012 rd, s. 3, och de utlåtanden som nämns där). 

I utlåtandet om den nu aktuella propositionen slöt sig grundlagsutskottet efter en samlad bedömning utifrån skillnaderna i omständigheterna och i den berörda lagstiftningen som helhet till att föreslagna 5 § kan stiftas i vanlig lagstiftningsordning. Utskottet konstaterar dock att det i konstitutionellt avseende vore bättre att antingen precisera bemyndigandet att utfärda förordning i 5 § eller att flytta över de bestämmelser på förordningsnivå som utfärdats med stöd av 5 § i lagen om småbarnspedagogik till lagen. Enligt utredning betyder det senare i praktiken 6 och 8 § i förordningen om barndagvård. Dessa paragrafer har nyligen ändrats genom bestämmelser som träder i kraft den 1 januari 2016. Utskottet noterar också att lagen om småbarnspedagogik innehåller ett flertal bemyndiganden att utfärda förordning och att en del av dem inte uppfyller de krav utskottet ställer på sådana bemyndiganden. Det är därför nödvändigt att kulturutskottet i sitt betänkande inkluderar ett uttalande där statsrådet åläggs att, i enlighet med det statsrådet själv säger i propositionsmotiven, göra en översyn av bemyndigandena att utfärda förordning i lagen om småbarnspedagogik. 

Enligt förslaget till 24 § 3 mom. i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn ska Folkpensionsanstalten, utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter, ha rätt att avgiftsfritt till kommunen lämna ut sådana uppgifter som den fått och som eventuellt påverkar omfattningen av ett barns rätt till småbarnspedagogik. Förslaget är enligt grundlagsutskottets utlåtande betydelsefullt med avseende på bestämmelserna om skydd för personuppgifter i 10 § i grundlagen.  

I propositionsmotiven beskrivs inte närmare vad man i den föreslagna bestämmelsen avser med uppgifter som eventuellt påverkar omfattningen av ett barns rätt till småbarnspedagogik. Enligt föreslagna 11 a § i lagen om småbarnspedagogik påverkas omfattningen av rätten till småbarnspedagogik av om föräldrarna eller andra vårdnadshavare arbetar eller är arbetslösa, studerar, är företagare, deltar i sysselsättningsfrämjande service eller rehabilitering och av andra motsvarande orsaker. Likaså påverkas rätten till småbarnspedagogik av barnets utveckling och behov av stöd och av familjens omständigheter i övrigt. 

Enligt grundlagsutskottet är de uppgifter hos Folkpensionsanstalten som avses i förslaget konfidentiella och delvis känsliga personuppgifter. Bestämmelsen specificerar inte de uppgifter som kan lämnas ut, och utlämnandet är inte knutet till nödvändighetskravet. Därför måste 24 § 3 mom. i lagförslag 2 ändras så att rätten att få uppgifter antingen kopplas till nödvändighetskravet eller att innehållet i uppgifterna preciseras. En sådan ändring är en förutsättning för att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Genomförande och uppföljning av reformen

Andelen barn inom småbarnspedagogiken av alla barn i åldern 1—6 år har under de senaste tio åren varierat mellan 59 och 63 procent. Förslaget om att överföra barn inom småbarnspedagogiken som heldagsvård till att ge dem rätt till småbarnspedagogik 20 timmar i veckan gäller ca 11 100 barn, dvs. 6,7 procent av samtliga barn i heldagsvård inom småbarnspedagogiken. Regeringen uppskattar att sparpotentialen för statsandelssystemets del är ca 62 miljoner euro. År 2016 blir inbesparingen ca 25,8 miljoner euro, varav statsandelen utgör ca 6,6 miljoner beräknat enligt en statsandelsprocent om 25,72 procent, och kommunernas egen finansiering utgör ca 19,2 miljoner euro. Från och med 2017 uppgår inbesparingen till 62 miljoner euro, varav statsandelen är ca 15,9 miljoner euro och kommunernas självfinansieringsandel ca 46,1 miljoner euro. Det har framförts varierande bedömningar av hur stora inbesparingar reformen kan ge. Finlands Kommunförbund har i sitt yttrande uppskattat att sparpotentialen till följd av ändringarna av 11 a och 11 b § i lagen om småbarnspedagogik är högst 36,7 miljoner euro. 

I propositionen understryks att småbarnspedagogiken är en tjänst som på längre sikt medför besparingar i och med att behovet av barnskydd och andra korrigerande tjänster minskar. Tröskeln för att ordna småbarnspedagogik som heldagsvård måste därför vara låg. Ändringen får inte leda till att man blir tvungen att ansöka om heldagsvård genom att bli klient hos barnskyddet eller via andra tjänster, som t.ex. socialväsendet eller familjerådgivningen. Ändringen får inte heller leda till att ett barn flyttas från en plats till en annan inom småbarnspedagogiken när en förälders eller annan vårdnadshavares sysselsättningsläge förändras. 

Regeringen medger i propositionen att bedömningarna av de ekonomiska konsekvenserna grundar sig på uppskattningar och att förslagets konsekvenser för enskilda kommuners del varierar. Man kan inte förutse hur enskilda familjer kommer att välja, och en del familjer kommer, liksom idag, inte att använda sig av sin rätt till den av kommunen ordnade småbarnspedagogiken utan välja att sköta barnen hemma med hjälp av hemvårdsstöd eller stödet för privat vård i småbarnspedagogik som ordnas av privata serviceproducenter. 

Under sakkunnigutfrågningen har propositionens konsekvensbedömningar mött omfattande kritik, särskilt i fråga om konsekvenserna för barnen, för familjen och för jämställdheten mellan könen. Bakgrundsmaterialet till konsekvensbedömningen, dvs. en utredning gjord av social- och hälsovårdsministeriet 20014 (2004:16) har ansetts vara alltför gammal för att man ska kunna bygga en trovärdig konsekvensbedömning på den. Beräkningarna har inte heller beaktat de extra kostnader som kan uppstå till exempel för social- och hälsovårdstjänster och andra korrigerande tjänster. 

Under sakkunnigutfrågningen framfördes också oro för att ändringarna kan medföra extra arbete vid planeringen av verksamheten. Utskottet konstaterar att till exempel kommunernas planering och uppföljning av arbetsskift kan underlättas genom elektroniska registreringssystem. 

Kulturutskottet påpekar att kritiken mot konsekvensbedömningarna har varit omfattande och motiverad. I det praktiska genomförandet kommer såväl föräldrarnas val som kommunernas principbeslut om serviceutbudet att få särskild betydelse. Det har helt uppenbart varit svårt att under lagberedningen närmare förutse hur dessa praktiska lösningar kommer att se ut. Ett flertal kommuner har redan beslutat att inte begränsa den subjektiva rätten till dagvård, vilket minskar den totala inbesparing som reformen ger. Utskottet vill därför fästa särskild uppmärksamhet vid behovet att följa upp konsekvenserna av reformen. Uppföljningen måste ta fasta inte bara på de planerade ekonomiska inbesparingarna utan också fokusera särskilt på konsekvenserna för barnen, familjen och jämställdheten. Kulturutskottet omfattar också grundlagsutskottet ståndpunkt att den sammantagna effekten av olika reformer som påverkar barnfamiljernas ställning inte får bli oskälig. Uppföljningen måste också säkerställa att barnens och barnfamiljernas grundläggande rättigheter de facto inte äventyras. Utskottet föreslår ett uttalande om saken. (Utskottets förslag till uttalande 1). 

Kulturutskottet känner särskilt stor oro över reformens eventuella konsekvenser för barn vars familjesituation till följd av ekonomiska, hälsomässiga eller andra problem är skadlig eller rentav farlig för barnets utveckling och hälsa. Sakkunniga har fäst allvarlig vikt vid denna risk. Utskottet noterar att småbarnspedagogisk verksamhet är ett effektivt sätt att förebygga vanskötsel, utslagning och generationsöverskridande utsatthet. Samarbetet mellan småbarnspedagogiken, rådgivningen och barnskyddet måste vara smidigt, så att barnets bästa tillgodoses i alla beslut. En högklassig småbarnspedagogisk verksamhet utjämnar de skillnader som sammanhänger med barnets bakgrund och skapar förutsättningar för jämlikhet. 

Det är ytterst viktigt att de familjer vars resurser och ork utsätts för prövningar får det stöd de behöver i fråga om förfarandet för ansökan om rätt till småbarnspedagogik. Barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare förmår eller orkar inte nödvändigtvis själva kräva att få mer omfattande småbarnspedagogik än 20 timmar för sitt barn eller lämna in en utredning som i tillräckligt hög grad motiverar deras krav. Av den utredning social- och hälsovårdsministeriet gjorde 2004 framgick att många barn hade starka grunder för heldagsvård, däribland att föräldrarna hade svaga språkkunskaper eller problem med den mentala hälsan, att de var arbetsoförmögna eller gått i pension, att allvarligt sjuka syskon till barnen behövde specialiserad vård eller att föräldrarna hade korttidsanställningar. Med stöd av utlåtanden anser kulturutskottet att rätten till mer än 20 timmar småbarnspedagogik ska beviljas alla som behöver det. 

Utskottet betonar att kommunen ska ge barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare rådgivning och handledning till stöd för deras val och beslutsfattande samt i samråd med barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare kartlägga olika alternativ och för varje klient eftersträva att hitta sådana tjänster som motsvarar hans eller hennes behov. Vid uppföljningen av genomförandet av reformen måste särskild uppmärksamhet fästas vid identifieringen av och hjälpen till familjer som riskerar marginalisering eller redan har marginaliserats och vid att barn i sådana familjer fullt ut tillförsäkras rätt till småbarnspedagogik. 

Barnets bästa har företräde

Kulturutskottet betonar att barnets bästa har företräde när det beslutas om omfattningen av rätten till småbarnspedagogik. I propositionen understryks vikten av att ta hänsyn till barnets individuella behov och att barnets bästa har företräde när man bedömer vårdbehovet. I propositionen sägs att tröskeln för att ordna småbarnspedagogik som heldagsvård måste vara låg, så att man inte blir tvungen att ansöka om heldagsvård genom att bli klient hos barnskyddet eller via andra tjänster, som t.ex. familjerådgivningen. I propositionen sägs vidare att en utredning över behovet av småbarnspedagogik som heldagsvård inte får leda till stigmatisering av barnet, familjen eller vårdnadshavaren. 

I oklara situationer där barnets bästa kräver det, är det enligt utskottet dock ytterst viktigt att barnet får småbarnspedagogik som heldagsvård. Förfarandet för bedömning av servicebehovet får under inga omständigheter leda till att familjen stämplas. Dessutom måste man säkerställa att förfarandet inte äventyrar förtroendet mellan barnet, vårdnadshavarna och den inrättning som erbjuder småbarnspedagogisk verksamhet. 

Enligt propositionen kvarstår barnets rätt till småbarnspedagogik som heldagsvård i två månader till exempel om en förälder blir arbetslös, vilket minskar förändringarna i barnets vardag. Närmare hälften av arbetslöshetsperioderna upphör enligt sakkunniga inom två månader. Propositionen säkerställer också att rätten till en plats i samma daghem behålls i det fall att rätten till småbarnspedagogik ändras. Det är dock möjligt att det sker förändringar på gruppnivå på daghemmet. 

Sakkunniga har uttryckt oro uttryckligen för att reformen har negativa följer för barnen till exempel när en övergång från småbarnspedagogik som heldagsvård till deltidsvård kan skilja barnet från en välbekant barngrupp och välbekanta pedagoger. Kulturutskottet vill understryka vikten av kontinuitet i den småbarnspedagogiska miljön och i relationerna till andra människor. Det är likaså viktigt att barnen regelbundet kan delta i den småbarnspedagogiska verksamheten. Med tanke på barnets bästa och målen för småbarnspedagogiken är det angeläget att undvika onödig variation och onödiga förändringar. Sakkunniga har understrukit att barnet har stor nytta av tidiga grupperfarenheter om gruppen är stabil och välbekant. Utskottet anser det viktigt att i uppföljningen av reformen också utreda hur den påverkar kontinuiteten i barngrupperna. 

Fortsatt översyn av lagen om småbarnspedagogik

Andelen barn inom småbarnspedagogiken av alla barn i åldern 1—6 år har under de senaste tio åren varierat mellan 59 och 63 procent. Förslaget om att överföra barn inom småbarnspedagogiken som heldagsvård till att ge dem rätt till småbarnspedagogik 20 timmar i veckan gäller ca 11 100 barn, dvs. 6,7 procent av samtliga barn i heldagsvård inom småbarnspedagogiken. Den nu aktuella reformen kommer således att i olika grupper öka antalet barn som deltar i verksamheten endast en del av dagen eller en del av veckan, vilket påverkar hur väl personalvolymen och lokalerna motsvarar behoven. Enligt kulturutskottets bedömning ökar reformen avsevärt behovet av att utveckla innehållet i småbarnspedagogiken så att det motsvarar de krav samhället ställer på familjerna och som en följd därav också familjernas servicebehov. Den fortsatta beredningen av lagen om småbarnspedagogik utgör ett led i en omfattande utveckling av småbarnspedagogiken och i det sammanhanget måste också den nu aktuella reformen omprövas.  

Utskottet påminner om att det finska systemet för småbarnspedagogiken har fått gott vitsord i OECD:s tematiska bedömning. OECD fäste dock uppmärksamhet vid det låga antalet barn i åldern 3—5 år som deltar i verksamheten jämfört med läget i de andra OECD-länderna. FN:s kommitté för barnets rättigheter har rekommenderat Finland (2011) att förbättra täckningen för och kvaliteten i programmen för småbarnspedagogik. Kommittén rekommenderade också Finland att uppmuntra fler föräldrar vars barn inte går i dagvård att anmäla sina barn till programmen för småbarnspedagogik, så att deras färdigheter i finska språket och deras sociala färdigheter utvecklas, varvid det blir lättare för barnet att börja skolan samtidigt som risken för misslyckanden i skolgången minskar och färre elever hoppar av skolan. Kulturutskottet understryker vikten av att utveckla och bredda de småbarnspedagogiska tjänsterna med hänsyn till familjernas behov och möjligheter, så att allt fler barn deltar i småbarnspedagogisk verksamhet, vilket är till barnets bästa. Vid den fortsatta beredningen av lagstiftningen är det också skäl att överväga att införa incitament som ger ökat deltagande i småbarnspedagogiken. 

Sakkunniga har under hörandet med kraft understrukit att en regelbunden, daglig och hela veckan fortgående småbarnspedagogik är gynnsam för barnets utveckling och har verkningar som återspeglas ännu i vuxenutbildningen. Utskottet menar att det i fortsättningen är angeläget att skapa större klarhet i begreppet småbarnspedagogik och noggrant definiera dess innehåll och målen för de olika verksamhetsformerna. I det sammanhanget är det också skäl att ta ställning till småbarnspedagogiken i familjedagvården och inom annan tidig fostran, som överhuvudtaget inte har definierats. 

I första hand fullföljs målen för småbarnspedagogiken i daghemmen. Enligt ett sakkunnigyttrande är 20 timmar väl genomförd småbarnspedagogik på daghem tillräckligt för att uppnå målen i lagen om småbarnspedagogik. Enligt inkommen utredning uppnås de mål som ställts upp för barnets uppväxt, utveckling och inlärning bäst genom daglig, regelbunden småbarnspedagogik. De bästa lösningarna ur barnets synvinkel är enligt kulturutskottet de som erbjuder barnet regelbunden småbarnspedagogik fem dagar i veckan. 

Med tanke på granskningen av de sammantagna konsekvenserna av reformen av lagen om småbarnspedagogik är det enligt utskottets bedömning nödvändigt att i lag föreskriva om hur många personer med vård- och fostringsuppgifter det ska finnas i förhållande till antalet barn på daghemmen och inom familjedagvården. Personaldimensioneringen har en avgörande betydelse för hur målen i lagen om småbarnspedagogik i praktiken kan nås och för kvaliteten i småbarnspedagogiken. Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande förutsätter kulturutskottet att statsrådet som ett led i översynen av lagen som småbarnspedagogik gör en genomgripande granskning av lagens bemyndiganden att utfärda förordning. I det sammanhanget bör statsrådet också överväga att i lag föreskriva hur många anställda i vård- och fostringsuppgifter det ska finnas i ett daghem eller inom familjedagvården i relation till antalet barn. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande 2).