Motivering

Av de orsaker som nämns i propostionen och på grundval av erhållen utredning finner utskottet förslaget nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen med följande anmärkningar.

Det primära syftet med propositionen är att minska det studielånebelopp som staten i egenskap av borgensman måste betala. På senare år har statens utgifter för borgensansvar ökat avsevärt. På 1980-talet uppgick det årliga beloppet till cirka 20 miljoner mark. I slutet av 1994 var beloppet uppe i 399,7 miljoner mark och i slutet av 2000 hela 907 miljoner mark. Att låntagarna inte reglerar sina studielån beror till största delen på att de har problem med försörjningen efter studierna. Problemen beror bland annat på svårigheter att få arbete, att de bildat familj och skaffat bostad.

Enligt utskottet är det viktigt att de föreslagna författningsändringarna åtföljs av en översyn av bankernas och Folkpensionsanstaltens rutiner för studielån, åtgärder för att öka och förbättra informationen om studielån och insatser för att påverka föreställningarna och attityderna om lån främst genom bättre ekonomisk fostran i praktiken.

Huvudregeln i propositionen är att statsborgen inte beviljas för studielån om den studerande har registrerats i kreditupplysningsregistret för en betalningsstörning. Utskottet påpekar att statsborgen trots en störning kan beviljas, om betalningsproblemet är en engångsföreteelse, gäller ett litet belopp och det har gått en relativt lång tid efter registreringen eller om personen har reglerat den skuld som registreringen gäller eller om det i övrigt finns särskilda skäl för att bevilja borgen. Utskottet anser förslaget vara lämpligt med tanke på de studerande.

Vidare påpekar utskottet att den reella nivån på studiepenningen har sjunkit med ungefär 10 procent sedan 1995, vilket gjort att de studerande alltmer förvärvsarbetar. När den allmänna intentionen samtidigt är att effektivisera studierna och få de studerande att avsluta sina studier för att studietiderna skall förkortas, anser utskottet att konsekvenserna av studiestödsnivån bör utvärderas i relation till dessa ambitioner.

Vid utfrågningen av de sakkunniga kom det fram en del synpunkter på den planerade ändringen av förordningen om studiestöd. En arbetsgrupp inom undervisningsministeriet har som en metod att minska studiestödsbeloppet föreslagit att de studerande skall få ta ut lånen i fler poster per termin. Förslaget går ut på att högskolestuderande skulle få ta ut lånet i två rater och andra studerande i fyra rater per läsår. Studerande måste ibland göra engångsköp med hjälp av studielån som är mycket stora med beaktande av deras ekonomiska resurser, påpekar utskottet. Ett exempel på sådana utgifter är garantiavgifter för hyresbostäder. Speciellt i början av studierna har de studerande dessutom en rad större utgifter. Dessutom bör det noteras att utgifterna för att ta ut studielån stiger när beloppet tas ut i flera delar. Då minskar de studerandes disponibla medel. Dessa situationer bör beaktas när en ändring av förordningen bereds, understryker utskottet. Av dessa skäl anser utskottet det motiverat att också andra studerande än högskolestuderande får ta ut sitt studielån i två poster.

Utskottet ställer sig avböjande till lagmotionen.