Detaljmotivering

9 §. Ansvar för anordnandet.

Den viktigaste ändringen finns i 2 mom. i paragrafen om ansvaret för att anordna verksamheten. Propositionen utgår från att ansvaret för att psykolog- och kuratorstjänster lyfts över från de utbildningsanordnare som avses i 7 och 8 § i lagen om grundläggande utbildning på den kommun där läroanstalten finns. Ändringen görs genom att undantagsbestämmelsen i fråga om de anordnarna stryks i 2 mom. Den gäller både privata och statliga utbildningsanordnares undervisning.

Lagförslaget samordnar bestämmelserna om psykolog- och kuratorsverksamhet för privata gymnasier och grundskolor eftersom de kommuner där läroanstalten finns enligt den gällande lagen är skyldiga att ordna med psykolog och kurator för gymnasierna. Detta har stor praktisk betydelse, särskilt för privata skolor där det finns både grundskola och gymnasium.

Kulturutskottet framhåller att det är motiverat att det är kommunen där läroanstalten finns som har ansvaret för att ordna verksamheten, framför allt när utbildningsanordnaren inte har kunnat tillhandahålla psykolog- och kuratorsverksamhet i tillräckligt stor omfattning för sina studerande. I det fallet ger reformen möjligheter att tillhandahålla bättre service utan merkostnader. Trots det anser kulturutskottet att förslaget sammantaget sett är problematiskt eftersom reformen i värsta fall kan betyda att välfungerande service flyttas bort från skolvardagen och helt i onödan försvårar samarbetet mellan kommunen och utbildningsanordnaren. För både de studerandes och hela skolsamhällets välbefinnande är det i stället ytterst viktigt att samarbetet fungerar så smidigt som möjligt och ger goda resultat. Dessutom finns det risk för att reformen leder till överlappande psykolog- och kuratorsverksamhet, om kommunen står för verksamheten men den kompletteras med service som utbildningsanordnaren tillhandahåller. Det är inte vettigt att ha den typen av överlappningar, när den kollektiva elevhälsan också innefattar individuella insatser, som är av mycket stor betydelse för enskilda studerande.

Lagförslaget är problematiskt med avseende på de specialläroanstalter som avses i 10 § eftersom paragrafen tillåter att de ordnar social- och hälsovård för sina elever. När lagen kom till var tanken att ge dessa specialskolor möjlighet att ordna rehabiliteringsinriktat stöd för eleverna som ett led i skolverksamheten. Bestämmelsen tillämpas på sex lär- och resurscenter som ordnar grundläggande utbildning, rehabilitering med inlärningsstöd plus vägledning och stöd för elever som går i en närskola. Deras särskilda expertis är inriktad på autism i hela dess vidd, neuropsykiatriska störningar, språk och kommunikation, syn, hörsel, rörelse och motorik, neurologiska och andra kroniska sjukdomar och multibehov.

Enligt uppgift till utskottet kan det ge upphov till komplicerade situationer med avseende på det samlade stödet till eleverna om psykolog- och kuratorsverksamheten överförs på kommunen där läroanstalten finns. Det kan nämligen hända att de kommunala insatserna för att stödja växande och utveckling inte kopplas tillräckligt väl ihop med det samlade individuella arbetet med eleverna.

Under behandlingen i utskottet kom det dessutom fram att de finländska skolorna i utlandet inte nödvändigtvis alltid erbjuder elevhälsa i den utsträckning som krävs. I dessa fall finns det ingen kommun som kan åläggas ansvaret för att ordna servicen.

Av denna anledning föreslår utskottet att 2 mom. kompletteras med följande tre meningar: "Den kommun där läroanstalten är belägen är skyldig att ordna psykolog- och kuratorstjänster för de studerande också när utbildningsanordnaren är privat eller statlig, om inte utbildningsanordnaren tillhandahåller tjänsterna helt eller delvis i egen regi och på egen bekostnad. Kommunen kan ge utbildningsanordnaren stöd för att ordna tjänsterna. En utbildningsanordnare i utlandet ska ordna psykolog- och kuratorstjänster för sina studerande."

Den föreslagna ändringen sammanfattar det viktigaste innehållet i propositionen, nämligen att den kommun där en läroanstalt är belägen är ansvarig för att ordna psykolog- och kuratorstjänster på läroanstalterna i hela kommunen. I och med ändringsförslaget blir utbildningsanordnarna lagstadgade tjänsteleverantörer och de har den primära beslutsrätten beträffande servicen, men på egen bekostnad. Diskussionen om att dela in verksamheten i psykolog- och kuratorsverksamhet å ena sidan och övrig service å andra sidan blir då överflödig, eftersom det handlar om att kunna ordna tillräckligt heltäckande och fungerande service till de studerande antingen i någondera anordnarens regi eller i samarbete mellan dem. Servicen måste ordnas när de studerande och den ska vara lätt tillgänglig för att det över huvud taget ska vara möjligt att nå den kvalitetsförbättring i elevhälsan som är syftet med lagen om elev- och studerandevård.

Det förslag som utskottet lägger fram avser alla privata och statliga grundskolor, yrkesskolor och gymnasier. Utskottets bedömning är att ändringen inte har några större direkta effekter för gymnasierna, men den spelar en viktig roll för privata och statliga samskolor, där kriterierna för att ordna psykolog- och kuratorstjänster samordnas. Också i det hänseendet uppfyller förslaget målet med propositionen.

Förslaget utgår från att kommunen där läroanstalten finns som regel är skyldig att komplettera verksamheten, om utbildningsanordnaren bara kan stå till tjänst med bristfällig eller i övrigt partiell verksamhet. Utbildningsanordnaren och kommunen ska samverka på ett bra sätt för att säkerställa adekvat och kostnadseffektiv service. Bestämmelsen tillåter också att kommunen uppfyller sin plikt genom att ge utbildningsanordnaren stöd för att de studerande ska få den service de har rätt till.

Utskottet understryker att stöd i det här fallet inte avser en betalning enligt upphandlingskontraktet. I stället handlar det om att två verksamhetsutövare med lagstadgat och likvärdigt ansvar för att ordna en verksamhet enas om en samarbetsform. Samtidigt påpekar utskottet att det inte bara avser individuellt inriktad elevhälsa (5 §) utan också den lagstadgade generellt inriktade elevhälsan (4 §), som tillhandahålls av alla anordnare av elevhälsa i samarbete med hela personalen på en läroanstalt.

Förslaget att utbildningsanordnaren ska kunna ordna psykologverksamhet för sina studerande bygger på utlåtandet från social- och hälsovårdsutskottet och utfrågningen av sakkunniga i kulturutskottet. Både utskottet och de sakkunniga ansåg att privata utbildningsanordnare ska kunna få tillstånd enligt lagen om privat hälso- och sjukvård för att tillhandahålla psykologtjänster. Följaktligen måste tillstånds- och tillsynsmyndigheterna i sina beslut beakta att det fram till i dag har rått stor juridisk osäkerhet kring frågan, påpekar utskottet. När social- och hälsovårdsministeriet i fortsättningen överväger att samordna, förtydliga och uppdatera lagstiftningen om privat social- och hälsovård bör det samtidigt bedöma vilket det verkliga behovet av psykologtjänster på privata och statliga skolor enligt denna lag är och om ett förenklat anmälningsförfarande kan införas utan att klient- och patientsäkerheten äventyras.

Den sista meningen i utskottets ändringsförslag förtydligar skyldigheten för finländska skolor i utlandet att ordna med psykolog- och kuratorsverksamhet för sina studerande i tillräckligt stor omfattning. Kulturutskottet är medvetet om att det i vissa länder kan vara komplicerat att ordna verksamheten på grund av nationell lagstiftning, obligatoriska tillstånd och andra bestämmelser. Det är dock av största vikt att skyldigheten att ordna service också för de studerande vid dessa skolor sägs ut klart och tydligt.