Allmänt
De examina, lärokurser och övriga omfattande samlade kompetenser som ingår i utbildnings- och examenssystemet föreslås bli indelade i åtta kvalifikationsnivåer på basis av det kunnande de förutsätter i överensstämmelse med den europeiska referensramen. Syftet med propositionen är att öka examinas genomskinlighet och jämförbarhet nationellt och internationellt och att förbättra examenssystemets funktion. Genom att beskriva de finländska examina och övriga samlade kompetenser på ett enhetligt och jämförbart sätt och genom att förenhetliga begreppen förtydligas examenssystemet, som för närvarande är splittrat. Genom propositionen eftersträvas att göra det finländska examenssystemet kändare och på så vis underlätta den internationella rörligheten från Finland till utlandet och vice versa både för studerande och för arbetskraften. Ett mål är att också förbättra möjligheterna till utbildningssamarbete och utbildningsexport.
Referensramen bottnar i Europaparlamentets och rådets rekommendation 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (2008/C 111/01). Syftet med den europeiska referensramen är att underlätta jämförelsen mellan olika medlemsländers examina och examensnivåer och främja medborgarnas rörlighet. I enlighet med Europaparlamentets och rådets rekommendation har medlemsstaterna senast 2010 haft för avsikt att koppla sina nationella examenssystem till den europeiska referensramen för kvalifikationer. Finlands lösningar kommer med dröjsmål med tanke på den avsedda tidtabellen.
I förslaget anges examina enligt kompetensgrund för att man vill lyfta fram principen med livslångt lärande och minska klyftan mellan utbildning och arbetsliv. Erkännande av tidigare förvärvat kunnande är av stor betydelse i sammanhanget. Kunskaper och färdigheter fås också utanför utbildningssystemet, såsom i arbetslivet och annan verksamhet. Det ska gå att beakta när kompetensen definieras.
Genom att utfärda bestämmelser om en referensram för examina och övriga samlade kompetenser förändras inte innehållet i de examina som finns. Följden blir inte heller att examina som placeras på samma nivå i referensramen, exempelvis yrkeshögskoleexamina och lägre högskoleexamina, får ett likartat innehåll nationellt eller internationellt. Referensramen förändrar inte heller vare sig den behörighet för vidareutbildning som olika examina leder till eller föreskrivna behörighetskrav för tjänster. Referensramen ingriper inte i beskrivningen av en enskild persons kompetensnivå eller behörighet.
Enligt bemyndigandet i den föreslagna lagen ska det genom förordning av statsrådet föreskrivas om hur examina, lärokurser och övriga omfattande samlade kompetenser placeras på de olika kvalifikationsnivåerna.
Sammantaget anser utskottet att propositionen är behövlig och fyller sitt syfte. Kulturutskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.
Placering av examina i referensramen
Inledningsvis ska de examina och lärokurser som ingår i vårt nationella examenssystem placeras i referensramen. I detta skede inkluderas inte samlade kompetenser som faller utanför examenssystemet som till exempel olika förberedande och handledande utbildningar, samlade kompetenser som hänför sig till behörighets- och kompetenskrav eller samlade kompetenser som siktar på att utveckla kompetensen och förbättra yrkesskickligheten.
Man har velat ge en så tidsenlig beskrivning som möjligt av vårt examens- och utbildningssystem i referensramen. Därför ingår inte gamla examina på institutsnivå som utgått ur examenssystemet (exempelvis tekniker, merkonom och sjuksköterska) i referensramen, vilket leder till att de som endast har dessa examina går miste om referensramens fördelar. Enligt utredning till utskottet har över 330 000 personer i arbetsför ålder examen på lägsta högre nivå, det vill säga institutsexamen. De flesta som har institutsexamen har ännu länge kvar i arbetslivet. I referensramen saknas också bland annat yrkespedagogisk lärarutbildning och de universitetsexamina på magisternivå som tidigare hette kandidatexamen. Vid beskrivningen av högskoleexamina har motstridig terminologi lämnats kvar i propositionen. Den föreslår utskottet att ska förtydligas. Utskottet konstaterar att förordningen om högskolornas examenssystem (464/1998) bör beaktas och att högskoleexamina bör beskrivas enligt deras nivå varvid yrkeshögskoleexamina och kandidatexamina vid universitet är lägre högskoleexamina.
I ett sakkunnigyttrande konstateras att det strider mot våra nationella kriterier att yrkesinriktade grundexamina och yrkesexamina definieras på samma nivå fyra och specialyrkesexamina på nivå fem. Denna fråga och placeringen av krävande specialyrkesexamina i referensramen bör enligt utskottets mening bedömas från fall till fall och i samråd med arbetslivsrepresentanter inom den berörda branschen för att placeringen av examina ska stämma överens med kravnivån i så hög grad som möjligt.
Fortsatt arbete för att utveckla referensramen
Det aktuella förslaget är början på att göra vårt nationella examenssystem tydligare. Den föreslagna lagstiftningen möjliggör en utvidgning av referensramen till att omfatta inte bara examina utan också andra samlade kompetenser. Det är angeläget, menar utskottet, att det fortsatta arbetet med att utveckla referensramen för examina och kompetenser inleds snarast möjligt. Referensramen bör utvecklas till en referensram för kompetenser så att också samlade kompetenser som ligger utanför det formella examenssystemet kan placeras där. De bör placeras i referensramen enligt principer som är konsekventa och medger insyn.
Utveckling av examenssystemet utifrån nationella utgångspunkter
Förslaget har både en nationell och en internationell dimension. Kulturutskottet ser det som viktigt att även om det handlar om en europeisk referensram, ligger nationella avgöranden till grund för utvecklingen av Finlands examenssystem. Referensramen ska framför allt beskriva systemet och främja transparens, och den får inte ensam styra vårt nationella beslutsfattande. Referensramen måste också gå att uppdatera och utveckla flexibelt enligt förändringar i arbetslivet i överensstämmelse med principen om livslångt lärande. Det är viktigt att samtidigt med att referensramen tas i bruk utveckla förfaranden för kvalitetssäkring av examina och kompetenser.