Allmän motivering

Allmänt

Kulturutskottet konstaterar att bakgrunden till propositionen är en officiell anmärkning från kommissionen den 21 februari 2014 angående 25 i och 47 § i upphovsrättslagen. Enligt kommissionen strider bestämmelserna mot artikel 3 i direktiv 2001/29/EG (upphovsrättsdirektivet) och artikel 8.2 i direktiv 2006/115/EG (direktivet om närstående rättigheter). Den gällande upphovsrättslagen har till denna del fått sitt innehåll med utgångspunkt i grundlagsutskottets ståndpunkt (GrUU 7/20015 rd, s. 6/II). Propositionens utgångspunkt är att grunderna för en rättslig bedömning av genomförandet av en begränsning av de grundläggande rättigheterna har ändrats väsentligt såväl juridiskt som reellt efter den bedömningen som presenterades i grundlagsutskottet år 2005 och att det i nuläget därför finns starka skäl för en omvärdering av frågan. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande kommit fram till att det som sägs i propositionen om ändrade förhållanden möjliggör en uppdatering av grundlagsutskottets ståndpunkt från 2005. Men grundlagsutskottet har emellertid på det sätt som framgår nedan ställt vissa villkor för att lagen ska kunna stiftas i vanlig lagstiftningsordning.

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande synpunkter och ändringsförslag.

Distributionsskyldighet

Kulturutskottet understyrker att föreliggande proposition endast gäller upphovsrättsersättningar för vidaresändning inom ramen för distributionsskyldigheten (s.k. must carry). För vidaresändning som inte omfattas av distributionsskyldighetet har hittills betalats ersättningar. Med distributionsskyldigheten avses att de som erbjuder nättjänster i kabeltelevisionsnätet är skyldiga se till att kanaler av samhällelig betydelse är tillgängliga också i kabelnätet.

Bestämmelser om distributionsskyldigheten finns i informationssamhällsbalken (917/2014, 227 §). Det finns inalles 7 kanaler, fyra public service-kanaler och tre kommersiella kanaler, som omfattas av distributionsskyldigheten. Distributionsskyldigheten för de kommersiella kanalerna gäller till den 31 december 2016 och tanken är att distributionsskyldighetens omfattning ska omprövas före det. Grundlagsutskottets bedömning att förhållandena har ändrats sedan 2005 grundar sig delvis på att antalet kanaler med distributionsskyldighet har minskat stadigt. Det betyder att den föreslagna skyldigheten att betala upphovsrättsersättningar för vidaresändning som omfattas av distributionsskyldigheten har begränsats i samma mån. Skyldigheten är nu ett lindrigare ingrepp i teleföretagens egendomsskydd än vad det var tidigare.

I 227 § 1 mom. i informationssamhällsbalken föreskrivs att teleföretag som tillhandahåller nättjänster i kabeltelevisionsnät är skyldiga att utan ersättning distribuera allmännyttigt televisions- och radioprogramutbud. I paragrafens 6 mom. sägs det att bostadsaktiebolag, fastighetsaktiebolag och med dem jämförbara förvaltare av centralantennsystem ska se till att programutbud och tjänster som avses i 1 mom. tillhandahålls användarna i oförändrad form och samtidigt som den ursprungliga sändningen.

Enligt propositionsmotiven till informationssamhällsbalken avses med teleföretag en aktör som tillhandahåller nättjänster eller kommunikationstjänster till en på förhand oavgränsad krets av användare, det vill säga utövar allmän televerksamhet.

Den fullständiga begränsning av upphovsrätten som i gällande 25 i § i upphovsrättslagen har kopplats till distributionsskyldigheten och den i propositionen föreslagna rätten till ersättning för vidaresändning av material som omfattas av distributionsskyldigheten gäller teleföretag som tillhandahåller "nättjänster i kabeltelevisionsnät som huvudsakligen används för sändning av televisions- och radioprogramutbud och som en betydande del av nätets slutanvändare använder som huvudsaklig väg att ta emot televisions- och radioutsändningar ".

Med stöd av bestämmelserna i informationssamhällsbalken och motiveringarna till dem i regeringens proposition är det klart att 25 i § i upphovsrättslagen och de ändringar som föreslås i den inte kan tillämpas på bostadsaktiebolag, fastighetsaktiebolag och med dem jämförbara förvaltare av centralantennsystem.

Vidaresändning och upphovsrätt

Utskottet konstaterar att vidaresändning av televisionsprogram är en från upphovsrättslig synpunkt betydelsefull åtgärd som den som vidaresänder bör ha tillstånd till för sin egen affärsverksamhet och som det ska betalas avtalad ersättning för. Däremot behövs det inget tillstånd för vidaresändning av sådant som omfattas av distributionsskyldigheten, eftersom vidaresändningen då grundar sig på lag. I propositionen förslås det att lagens 25 i § 2 mom. kompletteras med en skyldighet att betala upphovsrättsersättning för vidaresändning. Vid utfrågningen av sakkunniga var innehållet i och avgränsningen av begreppet vidaresändning förmål för mycket diskussion.

Enligt expertisen baserar sig det internationella skyddet för upphovsrätten vid utsändning och vidaresändning på artikel 11 bis i Bernkonventionens Parisutformning (1971). Enligt Bernkonventionen får konventionsparterna i sin lagstiftning föreskriva villkor för tillämpningen av de i artikeln nämnda rättigheterna. Men villkoren får inte kränka upphovsmännens moraliska rättigheter eller rätt till ersättning. Avgörande med tanke på vidaresändning är att vidaresändningen av den ursprungliga utsändningen sköts av en annan aktör än det ursprungliga sändarföretaget.

Också EU-lagstiftningen erkänner upphovsmännens rätt vid vidaresändning. I satellit- och kabeldirektivet (93/83/EEG) föreskrivs särskilt om vidaresändning via kabel av urspungliga televisions- och radioprogram från andra medlemsländer. I det så kallade informationssamhällsdirektivet (2001/29/EG) föreskrivs det om upphovsmännens rättigheter vid utsändning och vidaresändning.

Enligt utredning till utskottet har begreppet vidaresändning en innebörd som definieras i ovan nämnda avtal och direktiv och som för klarhetens skull bör följas också i den nationella lagstiftningen. Utskottet återkommer till denna fråga i detaljmotiveringen.

Verkställande och uppföljning

De sakkunniga har understrukit att det system som gäller program som omfattas av distributionsskyldigheten trots ändringarna i lagstiftningen fortsättningsvis måste vara tillgängliga till ett skäligt pris för konsumenterna. Den ersättningsrätt som rättsinnehavarna tillerkänns kommer att öka teleföretagens kostnader och de kommer sannolikt att överföras på prisen för det avgifter som tas ut hoskonsumenterna för konsumenttjänster. Utskottet konstaterar att det är främst konsumenterna som i form av en utökad och mångsidigare kommunikation drar nytta av distributionsskyldigheten, som begränsar sig till bara ett fåtal kanaler. Detta ligger även i den allmänna yttrandefrihetens intresse. Kabelaktörerna, dvs. teleföretagen, får förstärkning av en allt större kundkrets och kan också sälja kommersiella tevetjänster till den.

Utskottet understryker att det finns all anledning att följa förhandlingarna mellan parterna, ersättningsnivån och andra detaljer. Grundlagsutskottet har baserat sitt utlåtande delvis på den bedömningen att ersättningsskyldigheten till sin storleksordning i praktiken torde bli betydligt lägre - 0,03 euro/hushåll/kanal - än år 2005, enligt propositionsmotiven (s. 14/II).

Kulturutskottet finner det viktigt att alla förhandlingsparter så snabbt som möjligt försöker finna gemensamma förhandlingsförfaranden så att tolkningsmöjligheterna i praktiken undanröjs.