Motivering

Allmänt

Propositionen innehåller tre centrala förslag som rör begränsning av rätten till studiestöd till endast en högskoleexamen på samma nivå och förutsättningarna för beviljande av studiestöd för studier utomlands. Vidare syftar propositionen till att på ett kostnadsneutralt sätt och utan att förändra det nuvarande finansieringsförhållandet mellan stat och kommun samordna grunderna för beviljande av skolresestöd och det gemensamma biljettsystemet för de behöriga myndigheterna som tas i bruk 2015.

Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar, men med följande kommentarer.

Grunderna för beviljande av studiestöd utomlands

Det föreslås att de nuvarande bestämmelserna om beviljande av studiestöd för studier utomlands ändras så att de inte längre är lika starkt grundade på personens boningsort. Stöd ska också kunna beviljas om en person annars på grund av sina levnadsförhållanden kan anses ha fasta band till Finland. Dessutom föreslås att lagen ändras så att det inte längre förutsätts att vistelsen i utlandet är tillfällig.

Utskottet menar att de föreslagna ändringarna av 1 § i lagen om studiestöd är motiverade och anser att möjligheten att få studiestöd för studier utomlands kan främja de studerandes internationella rörlighet och även arbetskraftens rörlighet. Reformen motsvarar också Europeiska unionens domstols avgörandepraxis, enligt vilken 1 § 4 mom. i den gällande lagen om studiestöd samt tillämpningen av momentet kan anses vara alltför ovillkorliga. Likaså bedöms längden på vistelsen utomlands stå i konflikt med unionsmedborgarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom unionens territorium.

Ändringsförslaget har uppskattats också av sakkunniga som utskottet hört, men uppmärksamheten har dock fästs vid att den föreslagna utformningen av paragrafen är alltför oklar, eftersom den inte anger vad som avses med att annars ha fasta band till Finland. Utskottet hänvisar på denna punkt till propositionsmotiven, enligt vilka prövningen av om det är fråga om fasta band ska basera sig på en övergripande granskning av personens levnadsförhållanden. Man kan då beakta omständigheter som hänför sig till personens familjeförhållanden och utkomst samt yrkesmässiga och andra motsvarande levnadsförhållanden. Enligt utskottets uppfattning medför den nya bestämmelsen att behandlingen av ansökan kräver mer utredning, men antalet ansökningar om studiestöd som görs på denna grund uppskattas bli lågt. Utifrån Europeiska unionens domstols avgöranden är det likaså motiverat att bestämmelsen ger möjlighet till individuell prövning och att tillämpningen inte leder till en alltför schablonmässiga tolkning av lagen. Utskottet finner det emellertid viktigt att tillämpningen av bestämmelsen följs upp och att bestämmelsen vid behov preciseras.

De ekonomiska konsekvenserna av reformen bedöms bli små, eftersom ändringen väntas beröra endast några få tiotal studerande per år.

Rätt till studiestöd för studerande som avlagt högskoleexamen

Propositionens innehåll och bakgrund

Enligt propositionen ska en studerande som redan avlagt lägre högskoleexamen, yrkeshögskoleexamen eller högre högskoleexamen inte ha rätt till studiestöd för avläggande av lägre högskoleexamen eller yrkeshögskoleexamen. Rätt till studiestöd ska inte heller föreligga för avläggande av högre högskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen för studeranden som avlagt högre högskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen.

Rätt till studiestöd föreligger inte för avläggande av en andra examen på samma nivå oavsett om studeranden fått studiestöd för sin första högskoleexamen. Studiestödets belopp per högskoleexamen minskar inte i sig, och studiestöd för högskolestudier kan fortfarande beviljas i högst 64 månader.

Propositionen hänför sig till statsrådets rambeslut av den 3 april 2014, enligt vilket de offentliga finanserna ska anpassas och de studerandes övergång till arbetslivet påskyndas, varvid även tiden i arbetslivet förlängs. Reformen väntas ge 10,5 miljoner euro i inbesparingar under 2019, då antalet stödtagare har minskat med 3 200.

Missförhållanden i propositionen

Utskottet menar att förslaget om begränsning av studiestödet till vissa delar är problematiskt. Utskottet fäster uppmärksamhet bland annat vid att de studerande kan ha mycket varierande skäl till att söka in till en andra högskoleutbildning. Det kan ha att göra med till exempel svaga sysselsättningsutsikter eller strukturella förändringar i arbetslivet. Att avlägga ytterligare en högskoleexamen kan också gynna karriären på den bana man valt eller utgöra ett element i ett på förhand planerat studiepaket. I sådana situationer skulle lagändringen inte uppmuntra till att höja och upprätthålla kompetensen, utan tvärtom försämra studiemöjligheterna.

Under sakkunnigutfrågningen framfördes det också att enbart den nu föreslagna begränsningen av studiestödet inte nödvändigtvis främjar snabbare studier, eftersom det inte lönar sig för den som siktar på två examina att avlägga den ena innan också de andra studierna slutförts. I praktiken har sakkunniga bedömt att reformen rentav kan förlänga studietiden för den andra examen till exempel i situationer där den studerande tvingas förvärvsarbeta efter det att stödet upphört.

Utskottet menar att det också är problematiskt och rentav oskäligt ur den enskilda studerandes synvinkel att en studerande inte får studiestöd för att avlägga en andra examen på samma nivå ens i det fallet att han eller hon inte sökt stöd för att avlägga den första examen. Utskottet hänvisar på denna punkt till utskottets förslag till uttalande.

Bedömning av propositionen

Utskottet fäster uppmärksamhet vid målsättningen med och det frågekomplex som ligger till grund för propositionen. Propositionen svarar mot det strukturpolitiska programmets mål att förlänga tiden i arbetslivet. Propositionen ingår i det åtgärdspaket som regeringen fastslagit i planen för de offentliga finanserna för åren 2015—2018. Målet med propositionen är förutom att påskynda utexamineringen och övergången till arbetslivet också att stärka möjligheterna särskilt för dem som inte fått högskoleplats att få utbildning som leder till högskoleexamen. Samtidigt syftar propositionen till att sänka kostnaderna för studiestödet.

Reformen betyder att rätten till studiestöd begränsas till en lägre och en högre högskoleexamen. Dessa examina kan avläggas antingen vid yrkeshögskola eller universitet, och den lägre och den högre examen kan också avläggas inom olika sektorer. Den som avlagt högre högskoleexamen kan enligt förslaget inte få studiestöd för avläggande av lägre högskoleexamen eller yrkeshögskoleexamen, eftersom den högre högskoleexamen i sig redan innefattar en lägre examen.

Det står klart att begränsningen kommer att minska särskilt antalet personer med högskoleexamen som ansöker om studieplats för att avlägga en ny examen. Å andra sidan tillåter maxtiden för studiestöd också i dag endast i mycket begränsad omfattning att en studerande avlägger flera examina på samma nivå. Utskottet fäster också uppmärksamhet vid att den föreslagna lagändringen inte påverkar stödtiden per examen eller på beräkningsgrunderna för stödet, utan stödtiden för alla högskolestudier förblir oförändrad. Likaså stöds byte av studieinriktning under studierna för den första examen på samma sätt som i dag. Stödtiden per examen kan alltså utnyttjas så länge som den studerande inte avlagt den första examen. Då avdras från stödtiden per examen de stödmånader som utnyttjats för de första, avbrutna examensstudierna, och de återstående stödmånaderna kan utnyttjas för avläggandet av den andra examen.

Utskottet har också diskuterat möjligheten att, avvikande från propositionen, bevilja studiestöd för en andra examen på samma nivå, om den studerande inte fått något stöd alls för avläggande av den första examen.

Enligt utredning till utskottet skulle denna modell innebära att mycket få studerande skulle falla utanför begränsningen, för i praktiken är studiestödet den huvudsakliga inkomsten uttryckligen för dem som studerar för sin första högskoleexamen. Modellen vore dock svår att genomföra, eftersom den förutsätter arbetsdryga utredningar till exempel när den studerande redan tidigare haft flera studierätter. Samtidigt skulle spareffekten bli svagare än i den modell som föreslås i propositionen. Utskottet väljer därför att inte föreslå någon ändring av regeringens förslag.

Den lösning som föreslås i propositionen är i detta läge ändamålsenlig med tanke på tydligheten i studiestödssystemet och verkställandet av studiestöd samt med hänsyn till likabehandlingen av de studerande och till de utbildningspolitiska målen.

Sammanfattning

Utskottet anser att propositionen kan godkännas, eftersom den utöver sänkta kostnader för studiestöd leder till ökade möjligheter för dem som står utan studieplats vid högskola att hitta en studieplats. Reformen skapar också förutsättningar för att de studerande blir klara snabbare och övergår till arbetsmarknaden så fort som möjligt efter avlagd examen, vilket motsvarar målen i det strukturpolitiska programmet.

Utskottet ser det dock som nödvändigt att det under nästa valperiod genomförs en totalrevidering av studiestödslagstiftningen, eftersom det nuvarande studiestödssystemet trots den strukturella tydligheten är komplicerat och svårt att överblicka. Det beror bland annat på att det införts åtskilliga ändringar i systemet under en rad år, vilket lett till sämre transparens och begriplighet. De många ändringar som trätt i kraft vid olika tidpunkter äventyrar också likabehandlingen av de studerande. Utskottet menar att studiestödssystemet ska vara flexibelt, logiskt och tydligt och det ska innehålla sporrande element som också gynnar olika studievägar. Utskottet vill också understryka vikten av att noggrant följa hur reformen utfaller. (Utskottets förslag till uttalande)

Utskottet ser det också som viktigt att regeringen vid sidan av reformen utvecklar innehållet i utbildningarna och skapar större flexibilitet i fråga om inriktningen av studierna. Behovet av en andra examen kan till exempel minskas om det ges möjlighet till mer omfattande studieprogram. Reformen sätter också fokus på hur utbildningen på andra stadiet gör de studerande redo för högskolestudier, eftersom de unga måste göra rätt val allt tidigare. Det är likaså viktigt att högskolorna utvecklar sin handledning och information om den kompetens studierna ger och om innehållet i studierna.

Med tanke på vuxenutbildningen och det livslånga lärandet är det viktigt att de studerande också i fortsättningen har möjlighet till andra stöd, till exempel vuxenutbildningsstöd, och kan studera när de är arbetslösa.

Grunderna för beviljande av stöd för skolresor

I fråga om lagen om stöd för skolresor för studerande i gymnasieutbildning och yrkesutbildning föreslår regeringen ändringar som på ett kostnadsneutralt sätt och utan att förändra det nuvarande finansieringsförhållandet mellan stat och kommun samordnar grunderna för beviljande av skolresestöd och det gemensamma biljettsystemet för de behöriga myndigheterna. Bakgrunden till förslaget är det nya biljett- och avgiftssystem för kollektivtrafiken som grundar sig på EU:s tjänsteavtalsförordning. Införandet av systemet kommer att förändra verksamhetsmiljön för stödet för skolresor så att i stället för Matkahuoltos nuvarande riksomfattande skolresebiljett kommer man att till studerande som har rätt till stöd för skolresor sälja en biljettprodukt som grundar sig på resezoner inom stads- eller regiontrafiken. Ändringen förväntas medföra att cirka 2 100 nya stödtagare omfattas av stödet. Totalkostnaderna väntas ändå inte öka, eftersom tarifferna för de nya zonbiljetterna är förmånligare än för närvarande.

Utskottet har uppmärksamgjorts på att också HRT (Helsingforsregionens trafik) är en så kallad behörig myndighet, men verket deltar inte i de andra behöriga myndigheternas gemensamma biljett- och avgiftssystem. Stöd för skolresor betalas därför inte genom biljettsystemet för HRT-regionen.

Utskottet konstaterar att också HRT-regionen har ett motsvarande stöd för skolresor, men det är huvudsakligen regionens kommuner som svarar för finansieringen av stödet. Om det statliga stödet för skolresor skulle utsträckas också till HRT-regionen skulle kostnaderna för skolresestödet öka med cirka 10,5—13 miljoner euro per år. Alternativt måste grunderna för beviljande av stöd för skolresor åtstramas. Å andra sidan skulle det minska stödutgifterna i HRT-regionens kommuner.

Utskottet anser likväl att propositionen är motiverad, eftersom avsikten är att genomföra reformen kostnadsneutralt och utan att förändra det nuvarande finansieringsförhållandet mellan stat och kommun. I detta sammanhang är det därför inte ändamålsenligt att förändra HRT-regionens ställning i fråga om systemet för stöd för skolresor.