Allmän motivering

I anknytning till statsrådets redogörelse om kulturens framtid (KuUB 11/2010 rd — SRR 4/2010 rd) förutsatte riksdagen 2010 att regeringen förbereder en proposition om att ombilda centralkommissionen för konst till Centret för konstfrämjande. Nu har regeringen lämnat en proposition som fått mycket kritik under utfrågningen av sakkunniga i utskottet. Reformen är enligt utskottet ändå administrativt ändamålsenlig, uttryckligen med avseende på organiseringen och utvecklingen av konstförvaltningen. Propositionen kan alltså godkännas med de ändringar som utskottet föreslår.

Centret med sina regionala verksamhetsställen kommer att bilda en sammanhängande helhet för främjande av konst och kultur. Centret blir handlingskraftigare än den nuvarande centralkommissionen för konst och förvaltningen blir mer samordnad. Ledningen av centret blir mer överskådlig än centralkommissionens ledning. Avsikten är att det centrala verksamhetsstället blir kvar i Helsingfors och att centret självt får besluta hur många regionala verksamhetsställen det ska ha och hur deras uppgifter ska organiseras.

Förvaltningen och insynen förbättras av att beslutsprocesserna om statsunderstöd och stipendier blir tydligare. Förbudet mot att överklaga beslut i bidrags- och stipendieärenden ska slopas, så att beslutsprocesserna blir insynsvänligare och konstnärernas rättssäkerhet bättre. Ämbetsverkets verksamhet och befogenheter i relation till ministeriet och förtroendeorganen framgår klarare. Då blir det möjligt att samordna och effektivisera förvaltningsstrukturerna och verksamheten.

På regional nivå finns förtroendeorganen kvar, alltså 13 regionala konstkommissioner som bl.a. ska besluta om stipendier till enskilda konstnärer utifrån kollegial bedömning. De regionala konstkommissionernas verksamhetsområden förblir desamma som tidigare. Personalstyrkan i regionerna förblir också oförändrad.

Uppgifterna för Centret för konstfrämjande.

Centret för konstfrämjande ska finnas till för att främja konst och kultur. Främjandet av kultur hör till centrets uppgifter till den del den uppgiften inte ankommer på någon annan myndighet. I sina utlåtanden befarar många sakkunniga att centrets breda uppdrag i fråga om kultur kan leda till att de kulturrelaterade uppgifterna prioriteras för högt på bekostnad av centrets egentliga uppgift, alltså att främja konst.

Enligt utredning avses med främjande av kultur att centret ska ha hand om uppgifter kring t.ex. barnkultur, kulturell mångfald och projektet Kultur i vården. Redan nu har ministeriet delegerat uppgiften att fördela hithörande statsbidrag till Centralkommissionen för konst och de regionala konstkommissionerna. Reformen innebär att centret också ska ta över bl.a. finansieringen av konstskolorna. De uppgifter som centralkommissionen för konst nu sköter ses över och centret får en större mängd uppgifter som kräver självständiga beslut och aktiv verksamhet. De regionala verksamhetsställena kan tilldelas riksomfattande specialuppgifter.

Utskottet ser det som viktigt att konstkommissionsväsendets konstfrämjande arbete organiseras tydligare genom att centrets myndighetsuppgifter och förtroendeorganets uppgifter baserade på kollegial bedömning skiljs åt. Utskottet föreslår därför att paragraferna om ansvarsområde, organisering av verksamheten och uppgifter ändras så att centrets och konstkommissionsväsendets uppdrag tydliggörs.

Antalet regionala verksamhetsställen.

Undervisnings- och kulturministeriet har som ett led i reformen förberett en minskning av antalet regionala verksamhetsställen. Utskottet anser inte att den här planen är motiverad. Enligt utredning har nämligen dagens system med 13 verksamhetsställen fungerat. Visserligen har personalstyrkan varit liten, men verksamhetsställena har haft stor betydelse för de orter där de finns och för det övriga verksamhetsområdet. Utskottet framhåller att de regionala konstkommissionernas expertis bör kunna nyttiggöras på bred front inom regional utveckling. Därför bör de regionala verksamhetsställena kunna bistå de regionala konstkommissionerna i bevakningen av konstnärlig verksamhet i regionen.

Också de nuvarande orterna där de regionala konstkommissionerna finns bör få behålla sin möjlighet att ha filialer, menar utskottet. Enligt en tilläggsutredning är avsikten att genom förordning föreskriva att ämbetsverket ska besluta om hur många de regionala verksamhetsställena ska vara, var de ska finnas och att de ska kunna ha filialer.

Betydelsen av kollegial bedömning.

Utskottet lyfter fram betydelsen av kollegial bedömning i alla bidrags- och stipendieärenden inom konstsektorn. I det här avseendet är det viktigt hur förtroendemännen väljs och hur bred expertis förtroendeorganen har.

Enligt propositionen ska medlemmarna i kommissionen ha god konstnärlig sakkunskap. Konstnärlig sakkunskap finns enligt motiveringen förutom bland utövarna av konst också till exempel bland dem som arbetar med förvaltnings-, musei-, undervisnings- och forskningsuppgifter inom en konstart och bland konstkritiker inom konstområdet. Enligt den gällande lagen om konstens främjande (328/1967) ska medlemmarna av de statliga konstkommissionerna vara meriterade utövare av konst eller kännare på konstområdet i fråga. Enligt förordningen om organisering av konstens främjande (1105/1991) ska det i statens konstkommissioner finnas sakkunniga inom olika konstriktningar och utbildningen inom konstområdet i fråga. När konstkommissionerna tillsätts ska det dessutom enligt lagen om konstens främjande ses till att de olika konstarterna blir företrädda i dem och att även regionala och språkliga synpunkter beaktas. Utskottet anser att bestämmelsen i propositionen är förenlig med dagens praxis när det gäller att utse medlemmar och inte kommer att bidra till försämrade möjligheter till kollegial bedömning.

Men sakkunniga har framfört en misstanke om att den kollegiala bedömningen blir lidande om alla medlemmar i konstkommissionerna inte utses på samma sätt som nu, alltså bland personer som föreslagits av organisationer. Innan de statliga konstkommissionerna tillsätts ska konstrådet enligt 6 § 4 mom. i lagförslaget höra aktörer som är viktiga med tanke på konsten. När medlemmarna väljs ska det ses till att kommissionen får en mångsidig konstnärlig och övrig sakkunskap och att språkliga och regionala synpunkter beaktas. Utskottet anser att regeringen är inne på rätt linje när den bestämmer att också andra personer än de som föreslagits av organisationer och institutioner får utses till medlemmar.

Avsikten är att göra systemet för konstfrämjande smidigare genom att minska uppsplittringen och göra det möjligt att på ett smidigt sätt reagera på förändringar på konstfältet, står det i propositionen. Kommissionernas ansvarsområden eller exakta antal anges inte längre i den nya lagen. Det ska finnas minst sju och högst tio statliga konstkommissioner och medlemmarna ska utöver ordföranden vara minst fyra och högst elva. Antalet medlemmar kan variera beroende på hur stor räckvidd kommissionerna har och hur många olika konstarter som är företrädda i respektive kommissioner. I den nya lagen finns det inte längre någon bestämmelse om bemyndigande att tillsätta sektioner.

Utskottet vill dock lägga vikt vid att det finns sektioner, i synnerhet när det gäller att bedöma nya framväxande konstområden och konstformer och produktioner över konstgränserna. Behandling i sektioner bidrar till en bredare kollegial bedömning, expertis och trovärdighet i bedömningen med tanke på den som blir bedömd. Utskottet menar att det är mycket viktigt att det finns möjlighet att tillsätta sektioner. Enligt en tilläggsutredning tänker undervisnings- och kulturministeriet föreslå en bestämmelse i förordningen om att konstrådet kan tillsätta sektioner i de statliga konstkommissionerna för att förbereda ärenden som gäller kollegial bedömning. Men eftersom frågan är viktig och för att konstrådets uppgifter ska vara tydligt angivna föreslår utskottet att det här skrivs in i lagen.