Motivering

Samlingspartiets förslag till en fungerande och motiverande studiestödsmodell finns inskriven i en lagmotion (LM 9/2005 rd) av Suvi Linden, som behandlas i samband med propositionen. I lagmotionen föreslås att studiepenningen inom studiestödet höjs för att bättre motsvara de studerandes levnadskostnader och att gränsen för fri inkomst för studerande höjs med 10 procent. Det sammanlagda studiestödet föreslås bli höjt med högst 750 euro i månaden. På den punkten skiljer sig vårt förslag från regeringens linje att förbättra studiestödet med en större låneandel utan att det avsätts nya resurser för studiepenningen.

Samlingspartiet menar att studiestödet måste ses över för att tillåta studier på heltid och därmed möjliggöra snabbare utexaminering. Vid sidan av de utbildningspolitiska åtgärderna behövs det också större satsningar på de studerandes välfärd och försörjning. I Samlingspartiets modell får de studerande betydligt högre studiepenning i början av studierna. Däremot intar studielån en större andel av studiestödet mot slutet av studierna, efter de 30 första studiestödsmånaderna. Om inkomstgränserna för studiestöd höjs har de studerande bättre möjligheter att skaffa extra inkomster när det behövs.

Studerande med familj upplever kraven på hur studierna fortskrider som ett problem. Den som lyfter både föräldradagpenningens minimibelopp och studiestöd förutsätts avlägga studieveckor i en takt som motsvarar de allmänna kraven. För närvarande krävs det 2,7 studievekor per studiestödsmånad. Denna gräns upplevs som oskäligt krävande eftersom den som studerar under sin föräldraledighet kan få oförutsedda förhinder (sjukt barn m.m.) och är inte alltid kapabel att prestera stipulerat antal studieveckor per stödmånad. Det är skäl att undersöka om det vore motiverat att höja inkomstgränsen något för studerande föräldrar eftersom den som svarar för en familjs utkomst kan förutsättas ha större inkomster.

I samlingspartiets modell ingår ett avdrag för studielån som påminner om regeringens förslag. Avdraget ska beviljas alla som avlagt högskoleexamen i tio år efter utexamineringen. Avdraget föreslås vara 50 procent av amorteringen och göras direkt på skatten. Det högsta avdragsbeloppet är högre än i propositionen, vilket betyder att benägenheten att ta studielån blir större. Denna syn delades också av de sakkunniga.

Regeringens modell för avdrag för studielån är mycket komplicerad, bl.a. på grund av självrisken. Dessutom är det problematiskt för de studerande att avdragsrätten är kopplad till studietiden eftersom de studerande sannolikt vet när de kan bli klara med studierna först långt efter att de har tagit lån. Rätten till skatteavdrag blir verklighet först många år, t.o.m. mer än tio år, efter att studierna påbörjats. Det är svårt att långt i efterskott reda ut eventuella oklarheter i anslutning till studietiden eller lånebeloppet. Vi menar att avdragsvillkoren måste vara så tydliga att de studerande redan när de tar lån vet hur de ska handla och vad som förutsätts av dem. Så är inte fallet med propositionen. Finansutskottet påpekade att ovissheten om förmånens vara eller icke vara och avdragsbeloppet kan leda till att de studerande låter bli att utnyttja förmånen.

Rektor för Helsingfors universitet konstaterade i sitt yttrande att studiestödsmyndigheterna i dagens läge ska behärska inte bara normalt beslutsfattande utan dessutom 15 olika förfaranden i anslutning till kontrollpraxis, indrivning, arrangemang med samtycke, rättelse och avskrivning samt tre system för inkomstkontroll, två system med inkomstkontroll av vuxenstuderande, två system för uppföljning av studieresultat, räntestödslån stöd till utländska studerande samt besvärssystemet. Lagreformen befattar sig inte alls med denna byråkratiska djungel utan ökar förvaltningens arbetsbörda och gör systemet mer komplicerat och tungrott.

Folkpensionsanstalten påpekar i sitt yttrande att det kommer att vara svårt att förhandsinformera kunderna om studielånsavdraget eftersom saken är så invecklad.

Regeringens avdragsmodell resulterar i alltför mycket byråkrati och ökade förvaltningskostnader, och det kan på intet sätt anses vara bra. Ett högsta avdragsbelopp för varje enskild examen i kombination med uppföljning gör att systemet är både otydligt och osäkert för de studerande. Dessutom blir det både komplicerat och tungrott i administrativt hänseende. Om det däremot finns tydliga regler för avdragsvillkoren och avdragsbeloppen som dessutom tillåter insyn behövs inte Folkpensionsanstalten för administrationen, utan skattemyndigheterna kan dra av beloppen direkt när de blivit informerade av läroanstalterna att en studerande har blivit utexaminerad och fått uppgifter om amorteringarna från banken.

Regeringens modell för studielånsavdraget leder till ojämlikhet och är komplicerad och byråkratisk. Den kommer inte heller att göra studielånet mer attraktivt. Ett stort antal experter delar denna uppfattning. Modellen i samlingspartiets lagmotion förutsätter inte examen inom en viss tid för att den studerande ska få rätt till studielånsavdrag utan det räcker med ett examensintyg. Därmed blir systemet inte tolkbart och osäkert för den studerande. Enligt vår modell kan beskattaren verkställa avdraget efter att ha fått information från läroanstalten om att den skattskyldige har blivit färdig och ett meddelande från banken om att amorteringen inletts. I vår modell är Folkpensionsanstalten inte alls inblandad i avdragssystemet.

Motivering

Propositionen och utskottsbetänkandet innebär att nivån på studiestödet förbättras till en begränsad del. Bostadstillägget höjs en aning vilket är positivt. Maximibeloppet för de boendekostnader som beaktas vid beviljande av bostadstillägg höjs från 171,55 euro till 252 euro. Maximibeloppet för statsborgen för studielån för högskolestuderande höjs från 220 euro till 300 euro per månad. Maximibeloppet för statsborgen för högskolestuderande som studerar utomlands höjs från 360 euro till 440 euro per månad.

Tyvärr föreslår regeringen samtidigt att det finländska studiestödssystemet med tonvikt på studiepenning ska köras nere på ett sätt som gynnar välbemedlade studerande och studerande inom branscher där lönenivån är högre. Samtidigt uteblir skatteförmånen för de studerande som på grund av orsaker de inte själva kan påverka saknar praktiska möjligheter att klara av studierna på kortare tid än de nuvarande — i sig knappt tilltagna — examenstiderna. Om man i studiestödet ökar andelen lån som de studerande själv tar försvagar man i själva verket de studerande studiesociala ställning och skapar ojämlikhet bland dem.

Regeringens bedömning av det nuvarande studiestödssystemets pådrivande effekt är felaktig. Regeringen beaktar inte de faktorer som i verkligheten påverkar studietiderna i dagsläget: Arbetsperioder påtvingade av det låga studiestödet, den tid som går åt till att fullgöra värnplikten och tvånget att skaffa arbetserfarenhet på grund av omställningar i arbetslivet.

Utskottet föreslår att de som avlagt högskoleexamen inom utsatt tid kan beviljas rätt till studielånsavdrag i beskattningen. Detta innebär att kostnader överförs på de studerande och att man kör ner studiestödet. Det är en uppenbart negativ utveckling inom det finländska välfärdstänkandet och kan samtidigt innebära ett steg mot att man skrotar systemet med studiepenning. På grund av statsfinansiella orsaker är låneandelen alltid lättare att höja än studiepenningen och bostadstillägget.

Också i samlingspartiets lagmotion föreslås övergång till ett studiestöd med tonvikt på lån. Det väsentliga i detta förslag är att under de 30 första studiemånaderna skulle studielånet vara 50 euro högre per månad än enligt propositionen.

Detta är Samlingspartiets svar på frågan hur man gör det möjligt att studera på heltid. Studielånet skulle också beviljas generösare än enligt propositionen — utan hänsyn till tidsgränser. Samlingspartiets analys av situationen tävlar i samma serie som regeringens.

Vårt svar på frågan är:

• Studiepenningen höjs omedelbart 1.8.2005 med 15 procent för att de höjningar som man underlåtit att göra efter 1995 ska jämnas ut. Detta innebär att en högskolestuderande som inte bor hos sina föräldrar skulle få en studiepenning på 297,86 euro (i dag 259,01 euro) och att studiepenningen för en studerande vid annan läroanstalt skulle vara 245,64 euro (i dag 213,60 euro), om den studerande har fyllt 18 år, har ingått äktenskap eller är underhållsskyldig.
• Regeringens förslag till förhöjningar av bostadstillägget genomförs.
• Bostadstillägget utbetalas året om.
• Studiepenningen för studerande på andra stadiet ska inte längre vara bundet till föräldrarnas inkomster.
• Vi bygger konsekvent upp ett finländskt studiestödssystem baserat på studiepenning och bostadstillägg och faller inte till föga för nyliberalismen.

11 § 1 och 3 mom. Studiepenningens belopp.

I samband med behandlingen av propositionen föreslog jag med hänvisning till min lagmotion (LM 8/2005 rd) att studiepenningen ska höjas med 15 procent. Förhöjningen kunde genomföras från 1.8.2005. Dessutom föreslog jag en motsvarande ändring i paragrafens 3 mom. som gäller möjligheter till förhöjning av studiepenning.

Antalet mottagare av studiepenning år 2003 beräknas uppgå till 249 800. Av dem är antalet högskolestuderande 148 300 och övriga studerande 101 500. För närvarande varierar studiepenningens belopp beroende på utbildningsnivå, ålder och boendeform mellan 21,86—259,01 euro per månad. Den nuvarande studiepenningen motsvarar inte nivån på levnadskostnaderna och ger således inte de studerande möjlighet att på heltid koncentrera sig på sin huvuduppgift, dvs. studierna. Från 1995 har studiepenningen sackat efter den allmänna kostnadsökningen med cirka 15 procent.

Studiepenningens eftersläpning ställer de studerande i en sinsemellan ojämlik situation då deras levnadsstandard mer än förr är beroende av föräldrarnas tillgångar, möjligheter till anställning under studietiden samt studieortens prisnivå. Den låga studiepenningen är faktiskt en av de främsta orsakerna till att studierna drar ut på tiden, då de studerande måste förvärvsjobba vid sidan av studierna.

För att genomföra sin arbetskrafts- och utbildningspolitiska riktlinje med sikte på en längre livslång karriär föreslår regeringen införande av ett system med skatteavdrag och ett mer lånedominerat studiestöd. Att förkorta tiderna är i sig ett godtagbart mål, men det påverkas i hög grad inte bara av studiesociala förhållanden utan också av hur man anordnar utbildningen på universiteten och på läroanstalter på andra stadiet, hur mycket man satsar på studiehandledning och undervisningsresurser samt i hur stor utsträckning man väntar sig att kommande åldersklasser ska delta i beväringstjänstgöringen.

Vänsterförbundet anser att den lånedominerade linje som regeringen slagit in på är ett felaktigt och socialt orättvist sätt att påverka studietidernas längd, och vi anser inte att lånedominans eller därtill anknuten skattesubventionering eliminerar fattigdom under studietiden.

Regeringens nuvarande riktlinjer presenterar ingen lösning på dessa genom undersökningar verifierade problem i de studerandes vardag, och de bidrar inte heller till ökad välfärd för de studerande. Tvärtom bidrar studielånesavdraget till tvångsstyrning av studierna eftersom skatteförmånen är knuten till en kortare tid än tiden för det nuvarande studiestödet som helhet. Finlands studentkårers förbund uppger att de studerande, vilkas studier avancerar långsamt på grund av orsaker de inte själva kan påverka, upplever ett sådant system frånstötande och ytterst besvärligt. Den som råkar i en sådan situation är inte betjänt av att försöka bli färdig under den tid som ger rätt till studielånesavdrag eftersom det slutgiltiga studielånesavdraget ändå inte omfattar alla stöd — dvs. lånemånader som har använts till studier.

Ett lånedominerat studiestödssystem är problematiskt med tanke på skyddet av de kulturella grundrättigheterna. I stället för att utarma de studerande i studiesocialt hänseende bör man höja studiepenningen ytterligare och särskilt inom högskolorna bör man utveckla studiehandledningen och handledningen av slutarbeten i syfte att förkorta studietiderna.

Enligt grundlagens bestämmelse om kulturella rättigheter ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande ut bildning samt utveckla sig själv (GL 16 § 2 mom.).

Som metoder genom vilka den offentliga makten tryggar en jämlik tillgång på högre utbildning tar rättslitteraturen upp avgiftsfri undervisning med tillhörande service samt arrangemang som sänker de indirekta studiekostnaderna (måltids- och boendekostnader), och studiestödssystemet. I samband med reformen av grundrättigheterna framhöll kulturutskottet att utkomstskyddet för de studerande ska fås att motsvara grundskyddet i övrigt (KuUU 2/1994 rd). Ser man till denna riktlinje går propositionen om studielånsavdraget i en totalt annan riktning.

Med ett lånedominerat studiestöd bemöts studerande inom olika studieämnen och branscher på olika sätt. Benägenheten att finansiera studierna genom studielån påverkas av de studerandes egen bedömning av sin framtida förmåga att återbetala lånet. De som riktar sig in på akademiska låglöneyrken kan inte finansiera sina studier på samma sätt som de som siktar på en karriär i en bättre betald bransch.

Ett lånedominerat studiestödssystem förhåller sig inte heller neutralt till studerande ur olika sociala grupper. För dem som kommer ur socialgrupp 1 eller övre medelklass utgör studielånet inte samma sociala risk som för studerande ur andra befolkningsgrupper. Sociala nätverk utgör en väsentlig faktor när det gäller framtida sysselsättning och återbetalning av studieskulder.

Ett annat problem vid sidan av den tilltagande sociala ojämlikheten är frågan hur de utexaminerade klarar av att amortera sin skuldbörda. I flera låglönebranscher inom den offentliga sektorn är behörighetskraven och utbildningens längd jämförbara med de högst betalda branscherna, det vill säga att studiernas längd och den lånemängd som krävs för att klara studierna inte är direkt jämförbara med den kommande förtjänstnivån. Om huvuddelen av studiestödet i framtiden kommer att basera sig på lån, sjunker motivationen att utbilda sig för dessa låglönebranscher ytterligare.

Genom att förstärka ett stödsystem baserat på studiepenning garanterar man däremot att de flesta studerande har en jämlik ekonomisk möjlighet att på heltid koncentrera sig på studierna och på så sätt utöka det finländska kunskapskapitalet.

14 §. Bostadstillägg.

I min lagmotion (LM 8/2005 rd) föreslog jag en passus i utskottets betänkande om utbetalning av bostadstillägg året om, vilket skulle ge bostadstillägg också för sommarmånaderna. Jag finner nivån på studiepenningen och bostadstillägget otillräcklig för närvarande, och studiestödet bör utvecklas och höjas på olika sätt.

I stället för ett lånedominerat studiestöd föreslog jag som en delförbättring att studiestödets bostadstillägg ska betalas året om så de studerande kan få studiestöd också under semesterperioden ifall deras inkomster inte överskrider de belopp som fastställs i 17 § i lagen om studiestöd.

Uteblivet studiestöd under sommarmånaderna leder ofta till att de studerande får problem med utkomsten eftersom till exempel allmänt bostadsbidrag inte beviljas för så kort tid. Många studerande har tvingats ansöka om utkomststöd för sommarmånaderna.

Bostadstillägg året om skulle förbättra ställningen särskilt för de studerande som studerar under sommarmånaderna eller som inte lyckas få sommarjobb. Färre studiebostäder skulle stå tomma under sommaren. Dessutom skulle ändringen minska kommunernas utgifter för utkomststöd.

Ändring av 19 § 1 mom. samt upphävande av 2 och 3 mom.

I min lagmotion (LM 8/2005 rd) föreslog jag som tillägg till utskottets betänkande att beloppet på studiestödet för studerande under 20 år utan familj inte skulle vara beroende av föräldrarnas inkomster. Saken togs också upp i finansutskottets budgetbetänkande för innevarande år (FiUB 41/2004 rd).

För att genomföra ändringen föreslog jag att 19 § 1 mom. i lagen om studiestöd, där man räknar upp de grupper vilkas stöd inte är beroende av föräldrarnas inkomster, ska kompletteras med studiestöd för studerande på andra stadiet samt studerande med rätt till vuxenstudiepenning.

Dessutom föreslog jag att 19 § 2 och 3 mom. ska upphävas i syfte att genomdriva denna ändring.

Det nuvarande systemet tvingar de studerande att förvärvsarbeta under studietiden och fördröjer studierna framför allt för barn i mindrebemedlade familjer, eftersom inkomstgränserna är mycket låga med ett diskriminerande system som följd.

Enligt den gällande lagen om studiestöd beaktas föräldrarnas inkomster i fråga om ensamstående studerande på andra stadiet under 20 år. När bostadstillägg beviljas räknas föräldrarnas inkomster bara i fråga om personer under 18 år då den som ansöker studerar på annat håll än i högskola, är ogift och utan barn. Beloppet på studiepenningen kan också höjas om föräldrarna har låga inkomster. Föräldrarnas inkomst beaktas inte om den studerande har ingått äktenskap eller är underhållsskyldig.