Allmänt

Syftet med propositionen är att förtydliga bestämmelserna i läropliktslagen utifrån de brister som framkommit vid verkställandet av lagen. Målet är att det ska finnas en ändamålsenlig utbildningsform och studieplats för fullgörande av läroplikten för var och en av dem som är läropliktiga. Ytterligare mål är att stödja möjligheterna att fullgöra läroplikten, en kontinuerlig utbildningsväg och avläggandet av en examen på andra stadiet. 

Riksdagen godkände flera uttalanden utifrån kulturutskottets betänkande (RP 173/2020 rd – KuUB 15/2020 rd) i samband med behandlingen av läropliktslagen. Den aktuella propositionen är bland annat ett svar på det uttalande där regeringen förutsätts följa och bedöma genomförandet och konsekvenserna av läropliktsreformen på bred front och vidta behövliga åtgärder för att avhjälpa eventuella missförhållanden. Kulturutskottet välkomnar att man snabbt reagerat på uppdagade behov och brister i lagstiftningen. 

Grundlagsutskottet har lämnat utlåtande i ärendet (GrUU 35/2022 rd) och tagit ställning till läropliktens personkrets, bestämmelserna om när en studerande ska anses ha avgått och läropliktslagens paragraf om rätten att få information. Kulturutskottet behandlar nedan grundlagsutskottets ståndpunkter var för sig. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Kulturutskottet tillstyrker lagförslagen i propositionen, men med följande kommentarer och ändringsförslag. 

Minderåriga som kommer till Finland för att studera

I propositionen föreslås det att studerande som vistas i Finland i studiesyfte inte ska vara läropliktiga. Dessutom föreslås det i 2 § en definition av vad som avses med att ha sin vanliga vistelseort. 

Enligt den gällande lagen är barn som har sin vanliga vistelseort i Finland läropliktiga. Enligt etablerad praxis gällande läroplikt enligt lagen om grundläggande utbildning anses ett barn ha sin vanliga vistelseort i Finland, om barnet har en i lagen om hemkommun (201/1994) avsedd hemkommun. Enligt den föreslagna 2 § anses ett barn vid tillämpningen av läropliktslagen ha sin vanliga vistelseort i Finland om han eller hon har en hemkommun enligt lagen om hemkommun och grunden för barnets vistelse i landet är någon annan än studier. 

I sitt utlåtande noterar grundlagsutskottet att propositionen motiverar 2 § i läropliktslagen ganska kortfattat, främst med vårdnadshavarnas svårigheter att leva upp till sin skyldighet att övervaka fullgörandet av läroplikten och med att boendekommunens handlednings- och tillsynsansvar enligt läropliktslagen inte kan anses ändamålsenligt i en situation där en person frivilligt har sökt sig till Finland för att avklara en viss utbildning. Enligt propositionen är det motiverat att studierna är frivilliga för studerande som kommer till Finland för att studera. I ljuset av bestämmelsen och dess motiv förblir det enligt grundlagsutskottet i viss mån oklart vad och utifrån vems utredning beslutet om att inte omfattas av läroplikten ska fattas. 

Grundlagsutskottet anser att det inte har lagts fram tillräckliga argument för den föreslagna regleringen som begränsar rätten till avgiftsfri grundläggande utbildning. Om det inte finns andra godtagbara grunder för den föreslagna bestämmelsen, bör regleringen ändras så att befrielse från läroplikten grundar sig på den läropliktiges eller dennes vårdnadshavares eller någon annan laglig företrädares eget initiativ, till exempel på ansökan och en utredning som parten lagt fram till stöd för den. Den här ändringen är en förutsättning för att lagförslag 1 ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår kulturutskottet strykning av bestämmelsen i den föreslagna 2 § i läropliktslagen om att personer som vistas i landet i studiesyfte ska vara uteslutna från läropliktslagens tillämpningsområde. I stället införs en bestämmelse enligt vilken befrielse från läroplikten ska grunda sig på ansökan. 

Bestämmelserna om när en studerande anses ha avgått

I propositionen föreslås det att bestämmelserna om när en studerande anses ha avgått ändras i fråga om olika former av läropliktsutbildning. Enligt förslaget anses en studerande ha avgått utan att det fattas ett separat beslut om detta, om den studerande tills vidare har avbrutit fullgörandet av läroplikten på någon av de grunder som anges i 7 § i läropliktslagen. Enligt propositionsmotiven blir det tydligare än i nuläget att en studerande anses ha avgått direkt med stöd av ett beslut om avbrytande av studierna utan att den läropliktige eller dennes vårdnadshavare gör en separat anmälan om detta. Syftet med ändringen är att förenkla det administrativa förfarandet. 

Att en läropliktig anses ha avgått ingriper enligt grundlagsutskottet på ett betydande sätt i den grundläggande fri- och rättigheten att få grundläggande utbildning och begränsar samtidigt fullgörandet av den lagstadgade läroplikten. På grund av rättsverkningarna av att en läropliktig anses ha avgått är det nödvändigt att den läropliktige och dennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare på ett begripligt sätt ges tillräcklig information om konsekvenserna av att fullgörandet av läroplikten avbryts, anser grundlagsutskottet. 

Kulturutskottet föreslår utifrån grundlagsutskottets utlåtande att en bestämmelse om informationsskyldighet fogas till 7 § 3 mom. i läropliktslagen, där det föreskrivs om ansökan om att avbryta fullgörandet av läroplikten. 

Läropliktiga som fyllt 17 år

I 4 § 2 mom. i läropliktslagen föreskrivs det om fullgörande av läroplikten efter den grundläggande utbildningen. Enligt 2 mom. 5 punkten i den gällande paragrafen kan en läropliktig som inte har slutfört den grundläggande utbildningens lärokurs vid utgången av läsåret det kalenderår då han eller hon fyller 17 år fullgöra läroplikten genom att delta i grundläggande utbildning för vuxna. För närvarande kan personer som fyllt 17 år enligt läropliktslagen inte fortsätta fullgöra läroplikten i den grundläggande utbildningen för barn, eftersom läropliktslagen inte identifierar denna form av fullgörande av läroplikten. 

Regeringen föreslår nu att bestämmelserna ändras så att läroplikten kan fullgöras också i den grundläggande utbildningen för barn. Avsikten med förslaget är att återgå till det rättsläge som rådde innan läroplikten utvidgades. Innan läroplikten utvidgades hade kommunerna från fall till fall gjort det möjligt att slutföra den grundläggande utbildningens lärokurs i grundläggande utbildning för barn också för dem som fyllt 17 år, om det bedömdes vara det mest ändamålsenliga alternativet. Denna möjlighet har använts i synnerhet om eleven endast saknat ett litet antal prestationer inom den grundläggande utbildningens lärokurs eller om övergången till någon annan utbildning efter den grundläggande utbildningen inte har ansetts vara ett ändamålsenligt alternativ på grund av de färdigheter han eller hon besitter eller hans eller hennes livssituation. 

Utskottet anser det vara viktigt att utbildningsanordnaren får större flexibilitet och prövningsrätt när det gäller att ordna de läropliktigas studieväg i enlighet med barnets bästa. De läropliktigas bakgrund och situation är olika, och de som fyllt 17 år ska ha möjlighet att stanna kvar på den grundläggande utbildningen för barn fram till 18 års ålder, om detta anses vara den bästa lösningen för barnet. 

Trots att den föreslagna bestämmelsen inte ger den läropliktige subjektiv rätt att fortsätta fullgöra läroplikten i den grundläggande utbildningen för barn och inte heller utbildningsanordnaren skyldighet att ordna grundläggande utbildning för läropliktiga som fyllt 17 år, betonar utskottet vikten av att barnets bästa beaktas i frågan. Utskottet hänvisar i detta sammanhang också till 3 a § i lagen om grundläggande utbildning, där det står att barnets bästa i första hand ska beaktas, samt till FN-konventionen om barnets rättigheter och FN-konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som förpliktar förvaltningsmyndigheterna att i första hand beakta barnets bästa i åtgärder som gäller barn. 

Anordnare av grundläggande utbildning har enligt 11 § 1 mom. i läropliktslagen till uppgift att handleda och övervaka att en läropliktig elev fullgör sin skyldighet enligt 10 § 1 mom. att söka till utbildning. Utskottet ser det som nödvändigt att anordnaren av grundläggande utbildning i samband med handledningen alltid från fall till fall också överväger om fortsatt grundläggande utbildning för barn är det bästa alternativet för den läropliktige med beaktande av elevens situation över lag och behovet av särskilt stöd. 

Enligt utredning till kulturutskottet kommer högst 200 läropliktiga per år att fortsätta i den grundläggande utbildningen för barn och en del av dem bara en kort tid. Beslutet om huruvida läroplikten fullgörs i den grundläggande utbildningen för barn eller i den grundläggande utbildningen för vuxna ska enligt utskottet fattas utifrån vad som är bäst för den läropliktige och inte utifrån de finansiella resurserna. 

Utskottet konstaterar att konsekvenserna av den föreslagna regleringen för läropliktiga som fyllt 17 år måste följas noggrant och eventuella ytterligare åtgärder måste vidtas för att säkerställa att barnets bästa kommer i första hand. (Utskottets förslag till uttalande) 

Anvisande av en studieplats för dem som är berättigade till krävande särskilt stöd

Det föreslås att bestämmelserna om anvisande av studieplats enligt läropliktslagen preciseras så att en läropliktig som har rätt till krävande särskilt stöd med den läropliktiges eller vårdnadshavarens eller någon annan laglig företrädares samtycke kan anvisas en studieplats redan innan den tidsfrist på två månader som anges i lagen har löpt ut. Det föreslås också att bestämmelserna preciseras till den delen att den läropliktige efter anvisandet av studieplatsen ska ha möjlighet att inleda studierna på den anvisade studieplatsen så snart som möjligt. 

I åtskilliga sakkunnigyttranden uttrycks det oro över hur studieplatserna för krävande särskilt stöd ska räcka till. Utskottet delar oron och konstaterar att utvidgningen av läroplikten inledningsvis har ökat antalet studerande som söker till utbildning med krävande särskilt stöd, eftersom de i och med läroplikten har sökt till den här utbildningen i yngre ålder än tidigare. 

Enligt utredning till utskottet har undervisnings- och kulturministeriet reagerat på det ökade utbildningsbehovet. Ministeriet har fattat ett ytterligare beslut om tilläggsprestationer för yrkesutbildning 2021, genom vilket specialyrkesläroanstalterna beviljades 171 målinriktade studerandeår för 2021. Genom det egentliga prestationsbeslutet 2022 beviljades specialyrkesläroanstalterna 96 målinriktade studerandeår mer jämfört med det egentliga prestationsbeslutet 2021. Dessutom har antalet studerandeår enligt tillståndet att ordna utbildning ökats på ansökan av en utbildningsanordnare med begränsad uppgift att ordna krävande särskilt stöd. 

Undervisnings- och kulturministeriet kommer att bedöma fördelningen av de målinriktade studerandeåren nästa gång i samband med beredningen av dels det beslut om tilläggsprestationer som fattas i slutet av 2022, dels det egentliga prestationsbeslutet 2023. Ministeriet kommer enligt erhållen utredning också i fortsättningen att i samarbete med yrkesläroanstalterna följa upp hur antalet studieplatser med krävande särskilt stöd räcker till och reagera på eventuella problem genom styrmetoder samt vid behov även genom anordnartillstånd och tilläggsfinansiering. Kulturutskottet anser att tillräckliga studieplatser med krävande särskilt stöd är ett av de viktigaste faktorer som bör bevakas när det gäller utvidgningen av läroplikten. 

Inkvarterings- och reseersättningar

Rätten till inkvarteringsersättning kräver enligt den gällande lagen bland annat att färdvägen från den läropliktiges hem till närmaste gymnasium eller yrkesläroanstalt med flera branscher där det ges möjlighet till undervisning på finska eller svenska enligt den läropliktiges undervisningsspråk är över 100 kilometer. Regeringen föreslår nu att rätten till ersättning för inkvartering och resor utvidgas så att man vid fastställandet av denna rätt beaktar inte bara resans längd utan också hur lång tid den dagliga skolresan tar i anspråk. En läropliktig har enligt förslaget rätt till inkvarteringsersättning också när den dagliga skolresan med det snabbaste färdsättet tar över tre timmar. 

Den föreslagna utvidgningen av inkvarterings- och reseersättningarna innebär enligt propositionen att högst några tiotals nya läropliktiga studerande årligen kommer få rätt till inkvarterings- och reseersättningar enligt läropliktslagen. Det handlar om läropliktiga som bor i skärgårdsområden, så ändringen gäller endast ett fåtal utbildningsanordnare. Enligt läropliktslagen svarar utbildningsanordnaren för beviljande och betalning av ersättning för inkvartering och resor till läropliktiga studerande. Utbildningsanordnarna avses på motsvarande sätt som i nuläget på ansökan få ersättning för kostnaderna i form av en höjning av finansieringen efter prövning. 

Utskottet anser att den föreslagna kompletteringen är motiverad. Utskottet understöder också förslaget om uppföljning och utvärdering av inkvarterings- och reseersättningarna 2023 som komplement till uppföljningsplanen för den utvidgade läroplikten. 

Rätt att få uppgifter

Det föreslås att rätten för den läropliktiges hemkommun att få uppgifter av en tidigare utbildningsanordnare och av dem som deltar i studerandevårdsarbetet utvidgas så att det handlednings- och tillsynsansvar som föreskrivs för boendekommunen i 14 § och den uppgift att anvisa en studieplats som föreskrivs i 15 § i läropliktslagen kan skötas på behörigt sätt. Dessutom föreslås det att tillgången till information om behovet av särskilt stöd förbättras så att en anordnare av yrkesutbildning och en anordnare av utbildning som handleder för examensutbildning har rätt att för sitt eget beslutsfattande få ett beslut om särskilt stöd som fattats under den grundläggande utbildningen. 

Utskottet anser det vara viktigt att bestämmelserna om rätt att få uppgifter säkerställer att de uppgifter som behövs för studierna överförs smidigt från en utbildningsanordnare till en annan. I ett sakkunnigyttrande till utskottet har det påpekats att anordnaren av grundläggande utbildning också bör få information om intensifierat stöd inom den grundläggande utbildningen och inte enbart om beslut om särskilt stöd. Till denna del konstaterar utskottet att det inte fattas något förvaltningsbeslut om att få intensifierat stöd, så bestämmelser om rätten att få uppgifter om beslutet kan inte utfärdas på motsvarande sätt som om beslut om särskilt stöd. Rätten att få uppgifter enligt 23 § 3 mom. i läropliktslagen omfattar dock, om nödvändighetskravet uppfylls, också uppgifter om rätt till intensifierat stöd. 

Utskottet instämmer i det som står i propositionen om att ändringarna i rätten att få uppgifter om behovet av särskilt stöd förbättrar läropliktiga studerandes ställning, anvisandet till rätt studieplats och rätten till särskilt stöd. De föreslagna bestämmelserna om hemkommunens rätt att få uppgifter gör det lättare för de studerande att beakta stödbehovet vid handledningen av de studerande, anvisandet av en studieplats och hänvisandet till andra behövliga tjänster. 

Grundlagsutskottet har påpekat att bestämmelserna i 23 § 5 mom. i läropliktslagen ska vara exakta med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter i 10 § i grundlagen. Bestämmelsen om lämnande av beslut om särskilt stöd är inte kopplad till ett nödvändighetskrav och skyldigheten gäller inte enligt lagtexten endast beslut som är i kraft när den grundläggande utbildningen avslutas. Enligt 17 § i lagen om grundläggande utbildning ska ett beslut om särskilt stöd granskas åtminstone efter årskurs två samt före uppflyttningen till årskurs sju. Inom ramen för de bestämmelser som gäller detta är det således möjligt att beslutet kan vara flera år gammalt, noterar grundlagsutskottet i sitt utlåtande. Enligt grundlagsutskottets uppfattning bör det åtminstone klart framgå av bestämmelsen att den rör beslut om särskilt stöd som fortfarande gäller inom den grundläggande utbildningen. Kulturutskottet föreslår att regleringen preciseras utifrån grundlagsutskottets utlåtande. 

Läromaterialstillägg

I finansieringen av folkhögskolornas utbildning för läropliktiga föreslås det att ett läromaterialstillägg införs. Bestämmelser om beviljande av tillägget föreslås bli intagna i lagen om fritt bildningsarbete. Det föreslagna läromaterialstillägget är ett belopp per studerandevecka som ska beviljas folkhögskolans huvudman utöver priset per enhet. Avsikten är att bestämmelser om beloppet utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt det utkast till förordning som ingår som bilaga till regeringspropositionen föreslås läromaterialstillägget uppgå till 6,90 euro per studerandevecka. Utskottet ställer sig bakom ändringarna i bestämmelserna om läromaterialstillägg. 

Beloppet av läromaterialstillägget för utbildning riktad till läropliktiga vid folkhögskolor har fastställts till samma nivå som det tilläggsanslag för läromedel samt arbetsredskap, arbetsdräkter och -material inom yrkesutbildning som uppskattades i samband med utvidgningen av läroplikten. Läromaterialstillägget beräknas på årsnivå uppgå till cirka 235 euro per studerande. 

Utskottet konstaterar dessutom att regeringens proposition med förslag till en andra tilläggsbudget för 2022 (RP 81/2022 rd) innehåller ett förslag om överföring av 62 000 euro från statsandelsfinansieringen av folkhögskolor till statsunderstöd för finansiering av läromedel för läropliktiga vid folkhögskolor för vårterminen 2022. Utskottet påpekar att finansieringen av läromaterialstillägget för läroplikt framöver inte bör minska basfinansieringen av folkhögskolor. 

Uppföljning

Utskottet ser det som angeläget att regeringen fortsätter att följa upp och utvärdera genomförandet och konsekvenserna av läropliktsreformen och vid behov vidtar åtgärder för att rätta till eventuella missförhållanden. Utskottet betonar fortfarande vikten av att följa upp hur de finansiella resurser som reserverats för läropliktsreformen räcker till och att vidta åtgärder om resurserna visar sig vara otillräckliga.