Motivering

I propositionen föreslås att utbildning för grundläggande yrkeskompetens ordnas av yrkesläroanstalter för yrkesinriktad förarutbildning och av bilskolor för körkortsutbildning för tunga fordon. Den grundläggande utbildningen ska ges av utbildningscentra och som sådana betraktas de som i dagens läge ordnar körkortsutbildning för tunga fordon. Utbildningen ska också kunna ordnas i anknytning till förarutbildningen inom försvarsmakten.

Det är i första hand samhället som ska stå för kostnaderna för yrkesutbildningen och förarutbildningen inom försvarsmakten. Därmed tryggas tillgången till utbildning oavsett de studerandes förmögenhet. Kostnaderna för utbildningen vid bilskolor kommer att begränsa efterfrågan.

Meningen är att studiegången och studiekraven anpassas efter kraven i det nationella utbildnings- och examenssystemet. Läroplanen och examensgrunderna för den grundläggande yrkeskompetensen fastställs av Utbildningsstyrelsen. De kommer att tillämpas på all undervisning oavsett vem som ordnar utbildningen. Vidare fastställs utbildningsprogrammen för fortbildning av Fordonsförvaltningscentralen oavsett vem som ordnar fortbildningen.

Utskottet påpekar att direktivet inte kräver att hela körutbildningssystemet ställs om.

Vidare ställer sig utskottet kritiskt till att lastbilskörkort i klass C framöver som regel bara ska kunna avläggas inom yrkesutbildningen.

Nuläge.

I Finland avläggs i snitt mellan 16 000 och 17 000 lastbilskörkort årligen. De avläggs huvudsakligen vid bilskolor. En del av körkorten avläggs inom den treåriga undervisningen för grundexamen (650—700 nybörjarplatser) och i samband med förarutbildningen inom försvarsmakten (i genomsnitt ungefär 500 om året). Vidare avläggs årligen cirka 1 100 busskörkort i klass D, hälften av dem ordnas på grundval av utbildning vid yrkesutbildningscentrer för vuxna i likhet med körkort av klass CE.

Den som har avlagt körkort i klass C har rätt att avlägga körkort för fordonskombinationer (körkort i klass CE). I dagsläget avläggs årligen 900 på grund av erfarenhet och 500 på grund av utbildning. Utbildningen har då huvudsakligen ordnats vid yrkesutbildningscentrer för vuxna (11 utbildningscentrer) som ett led i den sex månader långa utbildningen för yrkesexamen. Det finns i medeltal åtta bilskolor som ordnar utbildning för förarexamen i klass CE.

I framtiden behöver transportsektorn tillgång till tillräckligt många förare med yrkesförarutbildning. I utfrågningen av de sakkunniga kom det fram att det årliga behovet av nya förare uppgår till cirka 4 000. Så många förare kan inte komma ut på arbetsmarknaden utan ett omfattande utbildningssystem. Vid läroanstalterna under Utbildningsstyrelsen och inom försvarsmaktens förarutbildning avlägger årligen 1 150—1 200 personer körkort i klass C. De, liksom antalet körkort för fordonskombinationer och busskörkort, täcker in bara en del av förarbehovet.

Bristen på utbildningsmöjligheter inom den grundläggande utbildningen har setts som ett problem. Det nuvarande ålderskravet har inte tillåtit att utbildningen har utmynnat i körkort. Enligt information från undervisningsministeriet har förslaget till lägre körkortsålder inget direkt samband med beslutet hur den grundläggande yrkeskompetens som direktivet kräver avläggs. Men en lägre åldersgräns tillåter att utbildning i persontrafik startar i samband med yrkesinriktad grundexamen för unga. En lägre åldersgräns är en chans som direktivet om grundläggande kompetens erbjuder. Det finns all anledning att införa reglerna snabbt, redan innan de övriga delarna av direktivet genomförs. Nuvarande praxis tillåter bara utbildning i godstrafik och är inte attraktiv för alla som är intresserade av transportsektorn. Om vi inför yrkesutbildning också för persontrafik söker sig fler unga till föraryrket. Samtidigt underlättas den lokalt förekommande bristen på förare inom persontrafiken. Anordnarna av yrkesutbildning har förberett sig för att starta bussförarutbildning för unga genom att satsa på försöksverksamhet och avsätta nya resurser för verksamhetsstarten.

Framtiden.

I motiven till propositionen (s. 22) sägs att kostnaderna för undervisning för klass C uppgår till i medeltal 1 650 euro vid bilskolorna. Om utbildningen förlängs stiger kostnaderna för körkort betydligt. Vidare säger regeringen (s. 11) att möjligheten att anlita bilskolornas utbildningstjänster i framtiden kommer att begränsas av kostnaderna för utbildningen eftersom den är längre än normal bilskoleundervisning. I sista hand blir det eleven själv som får stå för kostnaderna om inte till exempel arbetsgivaren träder in. Inom yrkesutbildningen vore kostnaderna inget hinder för att anlita utbildningen. På grund av det ovanstående kommer de som avlägger körkort att ha mycket olika villkor beroende på om de avlägger körkortsutbildningen inom yrkesutbildningen eller vid en privat bilskola. Enligt vissa uppskattningar kan kostnaderna för körkort vid privat bilskola rent av tredubblas jämfört med nuvarande nivå. Därmed minskar möjligheterna att utnyttja den utbildningsvägen samtidigt som tröskeln att söka sig till branschen blir så mycket högre.

Bristen på arbetskraft är ett reellt hot mot transportnäringen i framtiden. Därför måste befintliga utbildningsvägar och tillgänglig utbildningskapacitet utnyttjas för att bristen på arbetskraft inte ska förvärras och framtiden för transportnäringen i Finland kunna tryggas. Om inte de bilskolor som nu ordnar undervisning för körkort i klass C, körkort för fordonskombinationer och busskörkort får likvärdiga ekonomiska möjligheter som yrkesläroanstalterna, är risken att den privata utbildningen upphör när lagen träder i kraft, åtminstone utanför de stora städerna. Därmed kommer den befintliga kapaciteten att vara outnyttjad på många sätt. Det kan hända att utbildningsutbudet kommer att vara mycket varierande i olika delar av landet. Adekvat tillgång till arbetskraft måste tryggas genom att det ordnas yrkesförarutbildning i hela landet och att de nuvarande utbildningsanordnarnas kapacitet utnyttjas, framhåller utskottet.

Det räcker inte med att de nuvarande anordnarna av förarutbildning ges lika möjligheter att anhålla om rätt att ordna utbildning. Dessutom bör de få ekonomiska konkurrensmöjligheter i relation till yrkesläroanstalterna att ordna utbildning.

Tillstånd för fortbildning

I den sista meningen i 10 § 1 mom. i det första lagförslaget sägs att ett utbildningscentrum som har godkänts för utbildning för grundläggande kompetens också har rätt att ordna fortbildning, om Fordonsförvaltningscentralen har godkänt ett utbildningsprogram som används för fortbildningen. Enligt uppgifter till utskottet bygger lärostoffet för fortbildningen på samma lärostoff som utbildningen för grundläggande yrkeskompetens och avsikten är att den som blir antagen till yrkeskompetensutbildning samtidigt får rätt att gå på fortbildning. Utbildningsprogrammen godkänns av en och samma myndighet, dvs. Fordonsförvaltningscentralen. Genom förordning utfärdas det närmare bestämmelser om verkställigheten. När utbildningsanordnarna anhåller om rätt att ordna utbildning för grundläggande yrkeskompetens måste de bifoga bevis för att utbildningsprogrammet för fortbildningen har godkänts av Fordonsförvaltningscentralen, om de har för avsikt att också ordna fortbildning. Kulturutskottet föreslår att kommunikationsutskottet kompletterar 10 § i det första lagförslaget med de preciseringar som ingår i detaljmotiven till propositionen.

Bestämmelserna i 10 § 2 mom. gäller de som anhåller om godkännande uteslutande för fortbildning. Utskottet anser förslaget vara lämpligt bland annat för att den viktiga kunskap och kompetens som behövs för att ge förare fördjupad och preciserad yrkeskompetens kommer att finnas hos många aktörer. Målet bör vara att bygga upp ett omfattande nätverk av fortbildningscentrer bestående av de som anordnar utbildning förgrundläggande kompetens och andra aktörer inom transportsektorn.