Unga människor som med iver, hopp och tillförsikt ser framtiden an är en stark kraft när vi bygger välfärd, välstånd och framgång i Finland.
Enligt framtidsbarometern är det dock bara 34 procent av de unga som ivrigt väntar på och ser många möjligheter i framtiden. Enligt Ungdomsbarometern är det den egna framtiden, arbetslivet och försörjningen som orsakar mest osäkerhet och otrygghet bland unga.
I det rådande läget skulle regeringen, om den var klok, lägga all sin energi och skicklighet på att stärka de ungas tillförsikt genom att stödja dem när livet är tungt och ge kommande generationer utsikter till en trygg och god framtid.
I stället har Orpos och Purras regering valt en annan väg. I ett läge där man måste satsa på de unga fokuserar Samlingspartiets, Sannfinländarnas, SFP:s och Kristdemokraternas regering på nedskärningar som drabbar de ungas vardag och framtid.
Det är inte fråga om enskildheter, utan den hårda kärnan i regeringens samlade nedskärningspolitik utgörs av åtgärder som riktar sig mot de unga, mot de ungas framtid. Det mest chockerande är att en stor del av försämringarna drabbar samma målgrupper, vilket gör att den sammantagna effekten av nedskärningarna blir ohållbar för den enskilda unga.
Även om de planerade nedskärningarna i undervisnings- och kulturministeriets budget för nästa år inte är lika stora som till exempel inom social- och hälsovårdssektorn, är det dock med tanke på hela valperioden fråga om omfattande nedskärningar. För att åtgärda bristerna i lärandet och nå den parlamentariskt överenskomna höjningen av utbildningsnivån skulle det snarare krävas ytterligare satsningar. Nu satsar regeringen på den grundläggande utbildningen, men minskar samtidigt med den andra handen nivån på undervisnings- och kulturministeriets statsunderstöd med 10 miljoner euro. Genom att frysa indexjusteringarna av kommunernas statsandelar minskas också finansieringen av bildningssektorn. De minskade statsunderstöden innebär omfattande nedskärningar inom vetenskap, kultur, ungdomsarbete och idrott.
De lösningar som man beslutar om gällande den kommunala ekonomin är viktiga för att bibehålla utbildningens kvalitet. Kommunerna står kalkylmässigt för 80 procent av finansieringen av den grundläggande utbildningen och småbarnspedagogiken och för 75 procent av finansieringen av gymnasieutbildningen. Regeringen dämpar kostnadsutvecklingen genom att minska kommunernas index med 1 procentenhet. Genom detta uppnås besparingar på 24 miljoner euro i statens ekonomi nästa år.
Elev- och studerandevård
Elev- och studerandevården är en viktig del av det stödnätverk för unga som skolorna och läroanstalterna bildar. Enligt enkäten Hälsa i skolan (2023) har elev- och studerandevårdstjänsterna dock svårigheter att svara på de ökande utmaningarna i de ungas välbefinnande. Elev- och studerandevården klarar inte på alla håll i Finland av tillhandahålla de tjänster som lagen förutsätter.
När personaldimensioneringen inom de kurators- och psykologtjänster som ingår i elev- och studerandevården har trätt i kraft är det viktigt att följa hur dimensioneringen räcker till och om tjänsterna fås i rätt tid. Det här är särskilt viktigt i de områden där det råder störst brist på personal. Resurser bör också riktas till samarbete och säkerställande av ett tillräckligt informationsutbyte mellan utbildningsanordnarna och välfärdsområdena.
Stöd för lärandet
Stödet för lärande ska vara enhetligt ända från småbarnspedagogiken till andra stadiet. Det innebär att det exakt måste föreskrivas om elevens rätt till de stödformer som han eller hon behöver från småbarnspedagogiken till andra stadiet, dock med beaktande av utbildningsnivåernas särdrag. I den grundläggande utbildningen är stödundervisning och specialundervisning på deltid de vanligaste stödformerna med låg tröskel. Det ska föreskrivas om rätten till dessa också för studerande i gymnasiet och yrkesutbildningen.
År 2024 riktas 5 miljoner euro till såväl yrkesutbildningen som gymnasieutbildningen för att utveckla stödet för lärande. Enligt regeringsprogrammet ska finansieringen utveckla stödundervisningen och specialundervisningen och säkerställa tillräcklig närundervisning inom yrkesutbildningen.
För genomförandet av det särskilda stödet behövs utöver nya arbetssätt också tillräckliga personalresurser. Det är också viktigt att vuxna studerande beaktas jämlikt vid sidan av läropliktiga när stödsystemet för lärande utvecklas. Utmaningar som berör lärandet är inte beroende av åldern.
Yrkesutbildning
Vägen till högskoleutbildning
År 2022 hade över hälften (52 %) av dem som sökte till utbildning som leder till yrkeshögskoleexamen en bakgrund inom yrkesutbildningen. Av dem som tog emot en studieplats hade 48 procent avlagt yrkesinriktad examen. För dem som avlagt yrkesinriktad examen går vägen till yrkeshögskolan ofta via arbetslivet. Dessa personer är eftertraktade på arbetsmarknaden när de utexaminerats.
I nuläget finns det i praktiken ingen fungerande väg från yrkesutbildning till universitet. Mindre än fem procent av dem som tar emot en studieplats vid ett universitet har en bakgrund inom yrkesutbildningen. Om man vill att hälften av de unga ska avlägga högskoleexamen, bör högskolorna intensifiera samarbetet med anordnarna av yrkesutbildning för att främja övergången till universitetsutbildning.
Det är viktigt att man vid antagningen av studerande som har yrkesutbildning eller studentexamen identifierar och erkänner kunnande som har olika betoningar och som förvärvats på olika sätt. Det bör också säkerställas att utbudet av studier hos anordnarna av yrkesutbildning och genomförandet av utbildningen möjliggör individuella val som stöder de studerandes planer för fortsatta studier, till exempel för att stärka de grundläggande färdigheterna.
Högskoleutbildning
Nybörjarplatser
Vid budgetmanglingen beslutades om ett tillägg på 11,7 miljoner euro för att öka antalet nybörjarplatser vid högskolorna. Med detta belopp är det möjligt att genomföra regeringsprogrammets mål att öka nybörjarplatserna inom utbildning för lärare inom småbarnspedagogik till 1 400 platser. För att målet att öka antalet nybörjarplatser ska nås behövs det 250—300 nya nybörjarplatser vid universiteten 2024.
Den fördelning mellan högskolorna som nu fastställs i budgetpropositionen innebär endast 1,7 miljoner euro för universiteten, vilket inte räcker till för att i tillräcklig utsträckning öka utbildningsplatserna. Enligt OAJ:s kalkyl borde nybörjarplatserna för småbarnspedagogiken ha finansierats med 2—3 miljoner euro nästa år för att den eftersträvade nivån ska kunna nås.
Yrkeshögskolornas basfinansiering
I budgetpropositionen för 2024 minskas yrkeshögskolornas reella basfinansiering med ungefär 16 miljoner euro. Även om högskoleindexet och indexjusteringarna för 2022 verkar höja nivån på yrkeshögskolornas basfinansiering med 50 miljoner euro, ökar indexhöjningarna inte högskolornas tillgängliga resurser utan upprätthåller den nuvarande köpkraften i och med att lönerna och de övriga kostnaderna stiger kraftigt.
Tilläggsfinansieringen på 10 miljoner euro för att öka antalet nybörjarplatser underlättar inte yrkeshögskolornas ekonomiska ställning. Med finansieringen som är avsedd för nybörjarplatser tvingar man yrkeshögskolorna att hålla nivån för nybörjarplatserna oförändrad, trots att resurserna minskar på grund av nedskärningarna och på grund av att finansieringen för de tidigare nya platserna har upphört. Tidsbegränsade nybörjarplatser orsakar stora problem till exempel med tanke på rekryteringen av undervisningspersonal. Det bör anvisas bestående anslag direkt till basfinansieringen av yrkeshögskolorna.
I och med de nedskärningar och indexfrysningar som gjordes under 2010-talet är yrkeshögskolornas reella finansiering cirka 200 miljoner euro mindre än i början av 2010-talet. Sedan 2013 har yrkeshögskolornas finansiering per examen sjunkit med nästan hälften per avlagd examen. Trots nedskärningarna har yrkeshögskolorna uppnått de ökade examensmål som ställts upp för dem och mångdubblat antalet studiepoäng som avlagts inom öppna yrkeshögskolestudier. Samtidigt har man under de senaste sju åren lyckats fördubbla den externa finansieringen för forsknings- och utvecklingsverksamhet. Yrkeshögskolorna har på ett betydande sätt anpassat sin verksamhet så att den motsvarar förändringarna i finansieringsnivån och examensmålen, men nu har effektiviseringen nått vägs ände. Yrkeshögskolorna blir tvungna att kompensera finansieringen av examensutbildningen med finansieringen som är avsedd för FoUI-verksamhet och kontinuerligt lärande.
Ersättning för praktik som yrkeshögskolornas social- och hälsovårdsstuderande utför
Regeringen Marin förbättrade yrkeshögskolornas ekonomiska ställning genom att ansvaret för ersättningarna för praktik som yrkeshögskolornas social- och hälsovårdsstuderande utför överfördes till social- och hälsovårdsministeriet genom en lagändring 2022. Ändringen frigjorde 8 miljoner euro av yrkeshögskolornas basfinansiering för att öka och utveckla utbildningen. Fram till dess hade yrkeshögskolorna en ojämlik ställning i förhållande till andra utbildningsformer (yrkesutbildning och universitetsutbildning) i fråga om praktikersättningarna, då det inom de övriga utbildningsformerna antingen är förbjudet att ta ut avgifter eller så ansvarar social- och hälsovårdsministeriet för avgifterna. För yrkeshögskolorna var förändringen därmed viktig inte bara symboliskt utan också ekonomiskt.
Regeringen beslutade däremot skrota reformen och skära ned det belopp på 12 miljoner euro som reserverats för praktiksersättningar från yrkeshögskolornas basfinansiering, utan att överföra finansieringen till social- och hälsovårdsministeriets budget. Den nedskärning som nu görs leder till att yrkeshögskolornas ekonomiska ställning blir ännu sämre än före reformen, eftersom nedskärningen är större än de praktikantersättningar som yrkeshögskolorna tidigare betalat. Nu kommer yrkeshögskolorna att från och med 2024 minska antalet nybörjarplatser inom social- och hälsovårdsutbildningarna. Nedskärningen på 12 miljoner euro motsvarar cirka 450 examina inom social- och hälsovårdsbranschen per år.
Avgifter för öppna högskolestudier / minskad statlig finansiering
De reglerade maximiavgifterna för utbildning vid öppna högskolor ska höjas och därmed minskas också den statliga finansieringen av högskolorna med fem miljoner euro. Öppna högskolestudier är dock ett sätt att erbjuda utbildning för olika målgrupper, inte i första hand ett sätt att höja högskolornas inkomster.
De nedskärningar som föreslås i budgeten på basis av höjningen av avgifterna för öppna högskolor och höjningen av terminsavgifterna för studerande som är skyldiga att betala läsårsavgift kommer inte att betala sig tillbaka under 2024. Dessutom är nedskärningarna ett mycket dåligt budskap att ge högskolorna, som har uppmanats att bredda finansieringsbasen för att kompensera för den svaga statliga finansieringen. Om utbildningsvolymen inte kan upprätthållas, genomförs anslagsbesparingarna så att utbildningen skärs ned när högskolornas basfinansiering minskar.
Höjningen av avgifterna för studerande utanför EU/EES/ Minskningen av högskolornas statliga finansiering
I planen för de offentliga finanserna minskas högskolornas statliga finansiering fram till 2028 med ett belopp på 20 miljoner euro som motsvarar de förväntade intäkterna av studieavgifterna (höjning av minimiavgifterna) för studerande från länder utanför EU/EES. Nedskärningarna för 2024 uppgår till fem miljoner euro. Det ökar marknadsrisken för högskolorna och det minskade beloppet innebär minskade resurser för att utveckla såväl utbildningen som undervisningen för internationella studerande, även om de förväntade intäkterna skulle förverkligas, vilket kan anses osäkert.
Planerna på att studerande från länder utanför EU och EES själva ska täcka kostnaderna för utbildningen genom läsårsavgiften kommer enligt högskolornas och undervisnings- och kulturministeriets egna bedömningar att inverka negativt på antalet internationella studerande. Det är inte realistiskt att vänta sig att de förväntade inkomsterna förverkligas eller att antalet utländska experter ökar i tillräcklig mån. De förväntade intäkterna från avgifterna är spekulativa och kommer sannolikt att leda till att finansieringen, och därmed också verksamheten, minskar.
FoUI-finansiering
Enligt regeringsprogrammet förbinder sig regeringen att genomföra den parlamentariska FoUI-arbetsgruppens förslag om hur finansieringen av Finlands FoU-verksamhet ska höjas till fyra procent av bruttonationalprodukten före 2030. Dessutom konstateras det att det för att nå målet krävs att man särskilt i initialskedet genom finansiering säkerställer utbildningen av FoUI-experter och att man säkerställer högskolornas basfinansiering. I budgetpropositionen har man dock helt och hållet glömt bort att stärka högskolornas basfinansiering. Den ökande FoUI-verksamheten förutsätter åtgärder för att råda bot på bristen på kompetent arbetskraft och tillräckliga satsningar på utbildning av doktorer. Finland har redan nu den största bristen på högutbildade arbetstagare bland OECD-länderna.
FoUI-finansieringen får inte allokeras enbart till finansiella instrument genom vilka man kan ansöka om finansiering. Det är ohållbart att FoUI-finansieringen inte används för att stärka högskolornas basfinansiering. En viktig utgångspunkt för utvecklingen av det parlamentariska FoUI-arbetet var förutsebarhet och långsiktighet, vilket inte enbart uppnås genom kravet på en finansiell hävstångseffekt. I nuläget fördelas forskningsfinansieringen på flera olika finansieringskällor och finansiering från dem beviljas utifrån ansökan. När finansieringen är utspridd och osäker inverkar det också på andelen visstidsanställda vid högskolorna. Särskilt ohållbar är situationen vid universiteten.
Enbart pilotprojektet med doktorsutbildning, som får 40 miljoner euro 2024, räcker inte till för att stärka FoUI-verksamheten. Totalt anvisas 262 miljoner euro under ramperioden för pilotförsök med doktorsutbildning. Yrkeshögskolorna inkluderas i genomförandet av pilotprojektet.
Särskilt när det gäller yrkeshögskoleutbildningen är det oroväckande hur man kommer att säkerställa att finansieringen kanaliseras till den tillämpade forskning som yrkeshögskolorna driver i samarbete med företag. Enligt Statistikcentralens uppgifter är 40 procent av yrkeshögskolornas FoUI-verksamhet tillämpad forskning. I företagen är den tillämpade forskningens andel mycket mer anspråkslös. Det visar att yrkeshögskolornas FoUI-verksamhet bäst matchar med de små och medelstora företagens behov. Yrkeshögskolorna bedriver rikligt med sådan tillämpad forskning som kan höja nivån på företagens FoUI-verksamhet.
Indexfrysningen av studiestödet
På grund av frysningen av regeringens indexjusteringar görs det inga justeringar i studiestödets belopp åren 2024—2027. Det gäller också studiepenningens försörjarförhöjning.
En studerande borde i huvudsak kunna leva på studiepenningen och lägga sin tid på studierna. Nedskärningen av de studerandes försörjningsnivå försvagar de facto möjligheterna att fokusera på studierna och avlägga examen inom planerad tid.
Indexfrysningen av studiestödet har stor inverkan på de studerandes försörjning i en tid där levnadskostnaderna fortsätter stiga. I slutet av regeringsperioden kan det innebära att studiestödet minskar med upp till 300 euro per år. Samtidigt sjunker det allmänna bostadsbidraget med i genomsnitt 912 euro per år för studerandehushåll. Efter 2017 har studielånestocken fördubblats, medan studiestödets köpkraft har försvagats med cirka 100 euro.
För studerande på andra stadiet är det särskilt svårt att studielån får ökad betoning, eftersom de till skillnad från högskolestuderande inte har rätt till lånekompensation om de avlägger examen snabbt. Man kan inte få utkomststöd om man inte tar studielån, det vill säga om man inte skuldsätter sig.
De studerande har i genomsnitt mycket låga inkomster och många lider av psykisk ohälsa. Generellt sett är högskolestuderandenas sociala ställning svag jämfört med den övriga befolkningen. De studerande bör i regel kunna leva på studiepenningen, så den minskade köpkraft som indexfrysningen orsakar är oskälig för de studerande.
Fritt bildningsarbete
I regeringsprogrammet riktas besparingar på 19 miljoner euro till läroanstalter för fritt bildningsarbete (dessutom minskas finansieringen för idrottsutbildningscentren med 1,5 miljoner euro). De här läroanstalterna ordnar utbildning för alla finländare. Besparingarna riktas så att finansieringen av medborgarinstituten minskas med 12,5 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 13 procent av den totala finansieringen för medborgarinstituten. För folkhögskolorna anvisas tre miljoner euro för att stärka utbildningen under folkhögskoleåret för läropliktiga. Anslaget är avsett för att öka antalet nybörjarplatser vid folkhögskolornas utbildning för läropliktiga. Samtidigt minskas dock den totala finansieringen med 2 miljoner euro. Sommaruniversitetens finansiering minskas med 1 miljon euro, vilket utgör cirka 20 procent av deras totala budget. Nedskärningen på 3,5 miljoner euro i studiecentralernas finansiering är likaså en minskning på ungefär 20 procent i centralernas totala budget.
Inom det fria bildningsväsendet finns 291 läroanstalter som till exempel 2021 ordnade 81 000 utbildningar för 1,1 miljoner finländare.
Nedskärningarna innebär att nätverket av skolor minskar och omfattande utbildningstjänster försvinner, särskilt i små kommuner. Nedskärningarna i finansieringen äventyrar finländarnas jämlika möjligheter till kontinuerligt lärande. På många orter blir det svårare för personer i arbetsför ålder och äldre att studera. Kommunernas möjligheter att främja kommuninvånarnas välfärd och kompetens försvåras. Utbildningen för föreningsaktörer och frivilliga minskar och det kunniga civilsamhället urholkas.
Nedskärningarna försämrar också sysselsättningen för undervisningspersonalen samt förvaltnings- och stödtjänstpersonalen i hela Finland, eftersom nedskärningen på 19 miljoner avses träda i kraft fullt ut redan från och med 2024. Det möjliggör inte en kontrollerad strukturell utveckling. Personalens löner är den största utgiftsposten vid sidan av lokaler och material.
Finlands centrala utmaningar enligt regeringsprogrammet är utslagning och psykisk ohälsa bland unga, arbetslöshet och brist på arbetskraft, en sjunkande utbildningsnivå, kompetensbrist, bristfälliga grundläggande färdigheter, åldrande och ett växande behov av social- och hälsovårdstjänster samt stärkande av demokratin och säkerställande av det civila samhällets livskraft.
Inom det fria bildningsarbetet svarar man på dessa utmaningar på ett bra och kostnadseffektivt sätt. De planerade nedskärningarna i finansieringen äventyrar uppnåendet av de mål som regeringen själv satt upp och försvagar tillgodoseendet av de kulturella rättigheterna för alla medborgare.
Nedskärningarna är omfattande och de inverkar direkt på läroanstalternas möjligheter att ordna utbildning och rekrytera kompetent personal. Det påverkar särskilt ställningen för timlärarna, som redan befinner sig i en svår situation. Det föreslås att nedskärningarna ska kompenseras med höjda kursavgifter. Vi anser att det är ett mycket utmanande mål med tanke på att till exempel nästan 50 procent av dem som studerar vid idrottsutbildningscentren är under 20 år. Cirka 20 procent av dem som studerar vid folkhögskolor har något annat modersmål än finska eller svenska och 40 procent av dem som studerar vid medborgarinstitut är över 60 år.
Konst och kultur
Regeringens nedskärningar i utbildningen berör också statsunderstöden. Understöden till konst och kultur minskas med fyra miljoner euro. Konsekvenserna för kultursektorn är betydande när man tillägger regeringens planer på att frysa indexjusteringarna av kommunernas statsandelar och skära ned i den sociala tryggheten. Socialdemokraterna, och också flera andra partier, har dock som mål att öka konstens och kulturens andel så att den utgör en procent av statsbudgeten.
Den finländska kulturpolitikens linje har länge varit att säkerställa tillgången och tillgängligheten till kultur. Kulturen tillhör alla och främjar känslan av jämlikhet och sammanhållning i samhället, förutsatt att alla har en faktisk möjlighet att delta i det gemensamma kulturlivet, oberoende av tillgångar och bostadsort.
Kultursektorn främjar delaktigheten i samhället, förutsatt att alla har råd och känner sig välkomna att uppleva och mötas kring konst och kultur. OECD rekommenderar sina medlemsländer att investera i kultur. Det är värt att notera att OECD har en bred syn på investeringar i kultur. De ska inte bara vara ekonomiska satsningar, utan OECD påminner också om vilken betydelse kulturverksamhet som erbjuds ungdomar med låg tröskel har för samhället: om de unga inte har något meningsfullt att göra tillsammans, har bristen på gemenskap och samhörighet också ett pris.
Konst- och kulturfältet är ett mångfacetterat ekosystem som hela tiden balanserar med knappa och för små resurser. Organisationerna är en nödvändig del av nätverket, till exempel är en konstnärsorganisation ofta det enda forum där en konstnär kan få rådgivning och information som gäller den egna branschen. I statsbudgeten för 2024 föreslås sådana nedskärningar i undervisnings- och kulturministeriets statsunderstöd som direkt riktas till organisationer och stöd inom kultur- och konstsektorn. Genom dessa nedskärningar försvagas konstens och kulturens strukturer, skyddsnät och kunskapsunderlag, och samtidigt också konstens och kulturens röst i samhället.
Frilansare inom teaterbranschen tjänar sitt uppehälle genom korta anställningsförhållanden, med hjälp av stipendier eller som självsysselsatta. Det finns inget heltidsarbete att få i branschen och mellan olika produktioner kan man i praktiken ibland vara tvungen att leva på utkomstskydd för arbetslösa.
De verksamhetsunderstöd för scenkonst som beviljas via Centret för konstfrämjande är just sådana statsunderstöd som enligt uppgift kommer att drabbas av en nedskärning på 5 procent 2024. Med understöden stöds sådana fackorganisationer för teater, dans och cirkus som inte omfattas av statsandelssystemet. De organisationer och aktörer inom det så kallade fria fältet som får finansiering via Centret för konstfrämjande (såsom Regionala danscenternätverket eller Cirko – Centrumet för nycirkus) utgör en betydande del av det finländska ekosystemet för scenkonst. Inga nedskärningar ska riktas till statsandelsaktörerna och de nationella konstinstitutionerna eller deras finansiering. Helst borde finansieringen bli indexbunden.
Statsandelsreformen för scenkonst resulterade i att de organisationer som finansierats via Centret för konstfrämjande åren 2019—2022 fick den tilläggsfinansiering som varit efterfrågad under en längre tid. De nedskärningar i statsunderstöden som nu föreslås hotar att återigen föra branschens utveckling bakåt. De aktörer och organisationer inom det fria fältet som finansieras med statsunderstöd har redan i nuläget knappa ekonomiska resurser och deras strukturer är lätta. Dessa aktörer har inga ekonomiska buffertar, och coronakrisen, de ökade kostnaderna och lönehöjningarna har haft betydande konsekvenser för verksamhetsförutsättningarna. Just dessa aktörer är viktiga arbetstagare för frilansare, och därför inverkar nedskärningarna direkt på sysselsättningsmöjligheterna och inkomstnivån för de frilansare inom scenkonsten som drabbats hårdast av coronakrisen.
I regeringsprogrammet har man planerat ännu större nedskärningar i undervisnings- och kulturministeriets statsunderstöd för de kommande åren: 25 miljoner euro 2025 och 50 miljoner euro 2026. Därefter fattas beslut om nivån vid halvtidsöversynen. Kultursektorn drabbas också av frysningen av indexjusteringen av kommunernas statsandelar, i och med att den kan försämra kommunernas möjligheter att stödja kulturen. Vidare berörs sektorn av nedskärningarna i den sociala tryggheten och bostadsbidraget, som inverkar på ekonomin för många som arbetar med kultur.
Motion och idrott
Regeringen Orpo har som mål att få alla åldersgrupper att motionera mer. Anslagen för den grundläggande idrottsverksamheten inom statens idrottsväsende minskar dock 2024. Anslagen fortsätter att minska gradvis under regeringsperioden.
År 2024 minskar anslagen för den grundläggande verksamheten inom idrottsväsendet med sammanlagt nästan 10 miljoner euro (2023: 155,2 miljoner euro, budgetprop: 145,4 miljoner euro). Nedskärningarn föreslås i huvudsak gälla idrottsorganisationernas verksamhet (1,3 miljoner euro), byggandet av idrottsanläggningar (3 miljoner euro), föreningsverksamhet (1,5 miljoner euro) och idrottsutbildningscentren (1,5 miljoner euro).
Inom det fria bildningsarbetet ordnar idrottsutbildningscentren bland annat träningsutbildning och utbildning för idrottsföreningar, instruktörer, tränare och föreningsaktiva i samarbete med idrottsorganisationerna. De fungerar dessutom som utbildningscenter inom motionsidrott och hälsofrämjande motion för hela befolkningen.
Idrottsutbildningscentren (idrottsinstituten) ordnar grundläggande yrkesutbildning och tilläggsutbildning samt utbildning med fri inriktning inom idrottsområdet. I Finland finns det elva riksomfattande och tre regionala idrottsutbildningscenter.
Statsunderstöden för byggande av idrottsanläggningar har en viktig hävstångseffekt för investeringarna i byggande, och i vissa kommuner har det fastställts att byggprojekt ska inledas endast om statsunderstöd fås för projektet. Med tanke på befolkningens fysiska aktivitet och främjandet av idrott är det viktigt att nedskärningarna i anslagen för byggande av idrottsanläggningar inte riktas till projekt som regionförvaltningsverken beviljar för projekt med näridrottsplatser. Näridrottsplatserna är viktiga motions- och idrottsplatser i synnerhet för barn och unga samt äldre.
Enligt UKK-institutets undersökningar orsakar stillasittandet utgifter på mer än tre miljarder euro för samhället varje år. Man bör vara särskilt oroad över att barn och unga rör på sig för lite. I regeringsprogrammet lyfts främjandet av en fysiskt aktivt livsstil för första gången fram som ett tema som är avgörande för Finlands framtid. De nedskärningar som föreslås i motion och idrott stöder inte på något sätt detta mål.
Ungdomsarbete
Också undervisnings- och kulturministeriets statsunderstöd drabbas av regeringens nedskärningar. Det föreslås att statsunderstödet för främjande av ungdomsarbete minskas med fyra miljoner euro. Förebyggandet av utslagning av unga har beaktats i regeringsprogrammet, men de föreslagna anslagen äventyrar, tillsammans med nedskärningarna i bland annat den sociala tryggheten, uppnåendet av målen. När understöden minskar överförs finansieringsansvaret bland annat på kommunerna. Det finns risk för att verksamheten upphör eller minskar i kommunen.
Det uppsökande ungdomsarbetet och verkstäderna bidrar på ett socialt hållbart sätt till genomförandet av det nationella målet att höja kompetens- och utbildningsnivån samt öka det kontinuerliga lärandet. Det uppsökande ungdomsarbetet har ett nära samarbete med läroanstalterna och hjälper unga vuxna vars studier tidigare avbrutits att hitta tillbaka till studierna. Till exempel 2022 var målet i fråga om nästan 40 procent av de unga som fick vägledning inom det uppsökande ungdomsarbetet (N = 20 450) att göra de ungas utbildningsövergång smidigare, och över 95 procent av organisationerna som arbetar med det uppsökande ungdomsarbetet (N = 237) samarbetade med läroanstalter på andra stadiet (92 procent när den grundläggande utbildningen räknas med). Det uppsökande ungdomsarbetet når flest unga som behöver stöd genom att yrkesläroanstalterna anmäler studerande som avbrutit sin utbildning till det uppsökande ungdomsarbetet i den ungas hemkommun. På det här sättet nådde man år 2022 32 procent av de nästan 6 500 unga som fick vägledning inom det uppsökande ungdomsarbetet.
Verkstäderna har däremot konstaterats vara en viktig alternativ lärmiljö till exempel i samband med läropliktsreformen. I och med den utvidgade läroplikten ligger fokus för studierna på andra stadiet i högre grad än tidigare på att förbättra de studerandes grundläggande färdigheter, studiefärdigheter och motivation. För många som studerar inom yrkesutbildning eller utbildning som handleder för examensutbildning (Hux-utbildning) kan verkstadsverksamheten erbjuda de lösningar som behövs för att stödja lärande och utveckling. Verkstaden erbjuder mindre gruppstorlekar, en personlig handledningsplan, konfidentiella samtal samt individuell handledning som tar hänsyn till livssituationen som helhet. I verkstaden får den unga arbeta med yrkesrelaterade uppgifter, tillsammans med andra unga. När man granskar den regionala tillgängligheten till utbildningsmöjligheter bör man beakta att verkstadsverksamheten i Finland är betydligt mer heltäckande än den utbildning som läroanstalterna ordnar: nästan 90 procent av kommunerna erbjuder verkstadsverksamhet.
Satsningar på lärandet för sådana grupper som endast har grundläggande utbildning och som är svårsysselsatta spelar en nyckelroll för att den allmänna kompetensnivån ska kunna höjas och för att dessa personer ska kunna ta del av de utbildnings- och arbetsmöjligheter som erbjuds alla medborgare på lika villkor. Det är av största vikt att den som hamnat utanför läroanstalterna och den öppna arbetsmarknaden får möjlighet att utveckla sina grundläggande och yrkesrelaterade färdigheter i en gemenskap och genom samarbete, så att alla genuint får möjligheter till kontinuerligt och livslångt lärande.