Nuvarande lagstiftning i finland och i övriga nordiska
länder
Bestämmelserna om barns släktnamn finns i
2 kap. i namnlagen (). Enligt
2 § får ett barn vid födelsen det släktnamn
som föräldrarna har när barnet föds,
om föräldrarna har gemensamt släktnamn.
Har föräldrarna inte gemensamt släktnamn,
får barnet det släktnamn som föräldrarna
anmäler som barnets släktnamn och som någondera
av föräldrarna har när anmälan görs.
Om anmälan inte görs får barnet moderns släktnamn.
Ett släktnamn som någondera föräldern
eventuellt använder personligen förvärvas däremot
inte av barnet.
I många länder (bl.a. Sverige, Norge, Danmark
och Island) är det idag möjligt att ge åt
barnet båda föräldrarnas efternamn även
då de är olika. Det första efternamnet
omnämns i namnlagen som ett så kallat mellannamn,
ett element som helt saknas i finsk lagstiftning. Barn som ges mellannamn
kan då ha två efternamn som båda förknippar
denne till föräldrarna. Den svenska namnlagens
25 § föreskriver följande: "Har
barn förvärvat ett efternamn som bärs
av enbart den ena av föräldrarna får
barnet bära den andra förälderns efternamn
som mellannamn". Då personen gifter sig gäller
samma regler för efternamn som för personer utan
mellannamn, det vill säga man kan välja att ta
ett gemensamt efternamn med maken eller hålla kvar sitt
ursprungliga. Man kan bara ha ett mellannamn.
Behovet av ny namnlagstiftning
Eftersom det idag är lagligt att som gift par bära olika
efternamn så skulle det vara en naturlig utveckling att
göra det möjligt för barnet att bära båda
föräldrarnas efternamn, fastän de är
olika. Det finns en vilja att införa mellannamn även
i Finland så att föräldrar med olika
efternamn inte skulle behöva välja vilket av deras
efternamn de ger åt sitt barn. Barnet skulle istället
bära bådas efternamn; det ena som mellannamn och
det andra som efternamn.
När invandringen ökar till Finland och internationella äktenskap
blir vanligare är det konstlat att hålla fast
vid ett strikt inhemskt namnbruk. Att välja efternamn åt
barnet är ett mycket personligt val. I flera länder,
bl.a alla nordiska, är mellannamn möjligt. T.ex.
i Brasilien nedärvs efternamnen så att barnets
efternamn blir morfaderns efternamn och farfaderns efternamn tillsammans,
utan bindesträck. Man har alltså insett vikten
att barnet har band, i formen av ett nedärvt namn, till
båda sina föräldrar.
Användning av mellannamn i praktiken
Att ge sitt barn ett mellannamn, som i praktiken är
någondera förälderns efternamn, skulle
vara en möjlighet för föräldrarna,
inte ett tvång.
Helsyskon skulle även i fortsättningen ha samma
efternamn, även då det kombineras med ett mellannamn.
Mellannamnet skulle vara personligt och inte nedärvas till
innehavarens barn. Lagförslaget förhindrar det
att det efter några generationer finns personer med åtta
efternamn.
Möjligheten att kombinera partnerns namn med bindesträck
till det egna efternamnet skulle bibehållas. Ifall den
som har ett mellannamn senare gifter sig och tar ett dubbelnamn,
faller mellannamnet bort.
En person kan inte ha fler än två efternamn.
Även i framtiden kan hela familjen ha ett gemensamt
efternamn.