MOTIVERING

Nuvarande läge

Finlands nationella vaccinationsprogram ger resultat. Över 93 % av barnen i Finland får alla vaccin i programmet före två års ålder. Vaccin som ingår i programmet är bl.a. calmette, difteri, kikhosta, mässling och påssjuka. De årliga utgifterna för vaccinationsprogrammet är ca 10 miljoner euro vilket är 0,1 % av hälsovårdens totalutgifter, 0,5 % av läkemedlens totalkostnader och 1 % av FPA-ersättningar för läkemedel. En nykomling i det nationella vaccinationsprogrammet är Rotavirusvaccinet vars årliga kostnader för samhället beräknas bli 2,6 miljoner, och som beräknas förhindra över 7 500 besök hos HVC, över 2 000 sjukhusvistelseperioder och över 3 000 poliklinikbesök. Detta för att nämna några exempel på hur kostnadseffektivt det på alla sätt kan vara att satsa på preventiv vård.

Enligt lagen om smittosamma sjukdomar är det social- och hälsovårdsministeriet som genom förordning ger närmare föreskrifter om det nationella vaccinationsprogrammet. Det är en långsam och dyr process att införa ett nytt vaccin i programmet, eftersom vaccinet i sin helhet ersätts med offentliga medel då det intagits i programmet. I sjukförsäkringslagen öronmärker man däremot pengar för vård av sjukdomar. I lagens 5 kap. 1 § stadgas att en försäkrad har rätt till ersättning för kostnaderna för läkemedel som en läkare eller en tandläkare ordinerat för behandling av en sjukdom. Preparat för behandling i preventivt syfte omfattas inte av lagen.

Samtidigt som det nationella vaccinationsprogrammet enbart omfattar ett fåtal vacciner, så finns det flere sjukdomar en privatperson kan vaccinera sig mot ifall han eller hon har råd till det och kunskap om möjligheterna att skydda sig mot sjukdomen.

Den svenska och danska modellen

Både i Sverige och i Danmark beviljar man vid sidan av det nationella vaccinationsprogrammet ersättning från sjukförsäkringen för vissa vaccin. I Danmark ersätts delvis vaccin mot influensa, hepatit B och pneumokock, medan man i Sverige får ersättning för HPV-vaccin, dvs. vaccinet som skyddar mot papillomvirus och därmed sänker risken för insjuknande i livmoderhalscancer.

I Danmark jämställs vaccin med läkemedel. Man motiverar ersättningen med att vaccinationen även skyddar andra än bara den som vaccinerat sig och med att det på lång sikt medför inbesparingar.

I Sverige har man poängterat jämlikheten mellan människor. Det är Tandvårds- och läkemedelsverket som besluter om ersättning på basen av nyttan och kostnaderna för vaccinet. Nyttogranskningen görs både ur en medicinsk och ur en samhällelig synvinkel. Man beaktar även hur allvarlig den sjukdom är som man försöker förhindra eller sköta.

Exempel på vaccin som kunde omfattas av sjukförsäkringen

Det finns ett flertal vaccin på marknaden, av vilka många rekommenderas eller är nödvändiga om man reser utomlands, som exempel kan nämnas vaccin mot hepatit B och gula febern. Det finns också några som är nödvändiga eller som rekommenderas även om man bara vistas i hemlandet. Av dessa kan man nämna vaccinet mot fästingburen meningit dvs. TBE. Fästingar som bär på viruset finns allmänt på Åland, men har under de senaste åren spridit sig längs hela kusten. Eftersom man mellan åren 2001—2005 upptäckte 16—33 fall av TBE årligen, av vilka de flesta var på Åland, startade man en vaccinationskampanj som innebär att alla sju år fyllda som bor på Åland är berättigade till skyddet. Detta är ett steg i rätt riktning, men försätter familjer som bor på TBE-områden på fastlandet i en ojämlik situation. Vaccinet kostar ca 30 euro per gång och man bör ta det tre gånger för att fullt skydd skall uppnås. I en familj med fyra personer stiger kostnaderna till 360 euro. En summa som kan vara omöjlig att uppbåda för en mindre bemedlad barnfamilj.

Ett annat vaccin som i många andra länder intagits i det nationella vaccinationsprogrammet är vaccin mot papillomvirus som förorsakar livmoderhalscancer. Vaccinering av både flickor och pojkar i ett tidigt skede förhindrar spridningen av viruset. En av orsakerna till att man varit tveksam till att införa vaccinet i det nationella vaccinationsprogrammet är att det tar lång tid förrän man ser resultaten av massvaccinering. Där var rotavirusvaccinet minskar antalet intagningar på sjukhus för småbarn markant redan inom några år, tar det tiotals år förrän de som blivit vaccinerade mot papillomvirus kommer in i en ålder där risken för livmoderhalscancer ökar. Vi har ett väl fungerande system med screening där man upptäcker cellförändringar och förstadier av cancer i ett tidigt skede, vilket inte helt kan ersättas med vaccineringar, men det skulle vara motiverat att stöda frivillig vaccination mot papillomvirus för dem som vill. Man borde ta in HPV-vaccinet i det nationella programmet snarast möjligt. Fram till det borde man sporra till frivillig vaccinering och därför skulle det vara viktigt att omedelbart göra HPV-vaccinet ersättningsgillt. Vaccinet kostar idag ca 400—500 euro vilket gör att väldigt få har råd att själva bekosta det. Därför är detta i högsta grad en jämställdhetsfråga.