LAGMOTION 7/2001 rd

LM 7/2001 rd - Henrik Lax  /sv m.fl.

Granskad versio 2.1

Lag om ändring av 11 § lagen om fiske

Till riksdagen

MOTIVERING

Det länsvisa spöfiskekortet och övriga ändringar som gjordes i lagen om fiske på basen av en lagmotion år 1996 har haft många negativa följdverkningar. Vattenägare klagar på de störningar som handredskapsfisket medför. Fiskevårdsmedlen har sjunkit kraftigt sedan lagen trädde i kraft. En jämförelse av fiskelagens inkomster från sålda spöfisketillstånd 1996 och motsvarande1997 kombinerat med deras vattenägarandel av spöfiskemedlen visar att vattenägarna är stora förlorare i reformen. I Sverige har man på riksdagens initiativ startat en utredning som skall ompröva det fria handredskapsfisket. Det här motiverar man bland annat med att fisken inte är en oändlig naturresurs och att det fria handredskapsfisket har blivit ett hinder för utvecklingen av en livskraftig fisketurism i skärgården. I Finland borde en motsvarande omprövning ske. Denna lagmotion tar dock enbart upp frågan om fredning av områden från så kallat spinnfiske, dvs. handredskapsfiske som avses i 8 § lagen om fiske.

Då lagen om fiske ändrades år 1996 ställdes stora förhoppningar till dess 11 § om fredning av områden från handredskapsfiske. Man såg här en möjlighet att få lindring i de problem det friare handredskapsfisket skulle förorsaka. Modellen till denna paragraf kom från ett förslag till ändring av lagen om fiske som jord- och skogsbruksministeriet utarbetat, men som aldrig avgavs till riksdagen. I det förslaget skulle spöfiskekorten ha varit fiskeområdesvisa och ett fiskeområde hade kunnat freda 25 procent av sitt vattenområde från handredskapsfiske. Nuvarande bestämmelse i 11 § kom till under riksdagsbehandlingen och eftersom den lagmotion som låg till grund för behandlingen inte innehöll något förslag om ändring av denna paragraf finns det inga motiveringstexter som skulle ge vägledning för hur den skall tolkas. Paragrafen tolkas i första hand av TE-centralernas fiskeenheter. Fiskeriförvaltningen har uppgjort vissa gemensamma linjedragningar för tolkningen vid ett möte 26.3.1997. Nu har det visat sig att tolkningen av paragrafens kriterier är mycket sträng. De fredade områdena kommer inte ens nära den 25 procent riksdagen satte som gräns. Sommaren 2000 var på hela Nylands TE-centrals område enbart 3 486 ha vattenområde fredat från handredskapsfiske på basen av 11 § lagen om fiske. De flesta förbudsområden är mindre än 20 ha stora. Det faktum att de flesta fredningsansökningar förkastas talar också sitt tydliga språk. Här måste man dessutom ta i beaktande att många vattenägare uppgivet lät bli att söka om fredning då den stränga tolkningslinjen slogs fast, även om de ansåg att orsak för fredning fanns. Mot ovan beskrivna bakgrund råder det inga som helst tvivel om att den tolkning 11 § lagen om fiske har fått inte motsvarar lagstiftarens avsikt med paragrafen. Därför måste paragrafen ändras.

Då lagen ändrades år 1996 gavs uppgiften att besluta om fredning till landsbygdsnäringsdistrikten. I dag är det TE-centralernas fiskeenheter som fattar beslut om fredning. Det föreslås att detta beslut skall fattas av fiskeområdena. De har den bästa kunskapen om förhållandena som råder på sitt eget område. Möjligheten för fiskeområdena att fatta beslut i frågan skulle stärka deras arbete för de mål för lagen som det bestäms om i 1 §: största möjliga produktivitet hos vattenområdena, ett rationellt utnyttjande av fiskbeståndet samt försorg om vården och ökning av fiskbeståndet. På det här sättet förbättras även möjligheterna att infria riksdagens vilja att skadeverkningarna av handredskapsfisket skall minimeras.

Det första kriteriet för fredning är tryggandet av en osedvanligt effektiv vård av fiskbeståndet. Enligt tolkningsdirektivet skall det vara fråga om en kontinuerlig och betydligt mer effektiv än normal fiskevårdsverksamhet i allmänhet inom ett väl avgränsat område där man samtidigt förverkligar åtgärder i fråga om fisket för att t.ex. trygga en kommersiell eller annan ekonomisk verksamhet. Med tanke på hur medlen för fiskevård sjunkit på grund av lagändringen år 1996 och hur det friare handredskapsfisket i sig minskat incentiven för fiskevård är det skäl att tröskeln för detta kriterium sänks avsevärt. Det föreslås att ett vattenområde skall kunna fredas från handredskapsfiske som avses i 8 § där detta krävs för att säkerställa resultaten av vård av fiskbeståndet. Det skall inte längre krävas att åtgärden skall vara kontinuerlig och mer effektiv än normal fiskevårdsverksamhet. Därmed kan fredning komma ifråga vid normal fiskevårdsverksamhet förutsatt att fredningen behövs för att trygga resultaten.

Det andra kriteriet är skyddet av viktiga lekområden för rovfisk. Enligt tolkningsdirektivet skall det vara fråga om vattenområden dit rovfiskar samlas eller vandrar från vidsträckta områden och vilka har betydelse för ifrågavarande stammars fortbestånd. Ytterligare krävs det att det i närheten finns få viktiga lekområden. Enligt denna tolkning är det så gott som omöjligt att skydda lekområden för gädda eftersom gäddan inte vandrar långa sträckor till sin lekplats. Inte ens gamla lekområden vars värde har varit känt i decennier har kunnat fredas på grund av tolkningsdirektivets stränghet. Detta kriterium måste luckras upp så att områden kan fredas också för andra än vandringsfiskar. Därför föreslås att ordet viktiga stryks. Då kan kända lekplatser fredas även om det inte är fråga om lekplatser för vandringsfisk och även om det skulle råka finnas andra lekplatser i närheten. Att kunna freda lekområden är oerhört viktigt med tanke på den skadliga inverkan eutrofieringen och igenslamningen av lekområden har på fiskebeståndet. Igenslamningen eskaleras ytterligare av en ökad framfart med motorbåtar, speciellt i grunda havsvikar.

Det tredje kriteriet är förhindrande av överdrivna störningar. Här är tolkningsdirektiven mycket stränga. Det krävs att störningen är kontinuerlig och orimlig samt uppkommer på grund av ett stort antal spinnfiskare. Dessutom skall störningen vara omedelbar och kunna påvisas, dvs. det måste finnas dokumentation över den. I praktiken kan det handla om exceptionellt populära handredskapsfiskeområden i närheten av större städer. Det måste vara möjligt att idka handredskapsfiske utan att förorsaka störningar. Därför föreslås att ordet överdrivna stryks. Därvid skulle det vara möjligt att freda områden även om störningen inte har skett kontinuerligt och det varit fråga om en enda handredskapsfiskare om det är uppenbart att störningen kan upprepas.

Det fjärde kriteriet är tryggandet av havsfåglars häckning under häckningstiden. Handredskapsfiske stör inte enbart havsfåglars utan även sjöfåglars häckning. Därför föreslås att fredning kan ske också för att trygga sjöfåglars häckning.

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi

att riksdagen skall godkänna följande lagförslag:

Lag om ändring av 11 § lagen om fiske I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen av den 16 april 1982 om fiske () 11 § 2 mom., sådant det lyder i lag 1045/1996, som följer: 11 §

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Ett fiskeområde skall förbjuda handredskapsfiske som avses i 8 § inom ett vattenområde, där detta krävs för att säkerställa resultaten av vård av fiskbeståndet, för att skydda lekområden för rovfisk eller för att förhindra störningar eller för att trygga havs- eller sjöfåglars häckning under häckningstiden. Förbudet utfärdas på ansökan av vattenområdets ägare eller en arrendator, en yrkesfiskare, den regionala miljöcentralen eller den vars intresse ärendet gäller eller på fiskeområdets eget initiativ, och det förbjudna området kan totalt utgöra högst 25 procent av fiskeområdets vattenareal.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

_______________

Denna lag träder i kraft den               .

_______________