Motivering

En majoritet inom utskottet ändrar den proposition som regeringen enhälligt har antagit. Ändringen innebär att bara den som genom att utlova eller ge ersättning får en person som är utsatt för koppleri, grovt koppleri, människohandel eller grov människohandel att ha samlag eller utföra en därmed jämförlig handling gör sig skyldig till en straffbar gärning. Genom den avgränsningen urholkar utskottet i själva verket det ursprungliga syftet med lagförslaget utan att de facto tillföra några nya instrument för att få bukt med den organiserade brottsligheten.

En lag är alltid en signal om det som samhället vill eftersträva och vad som samhället anser vara acceptabelt. I likhet med andra länder har Finland genom internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna åtagit sig att ta itu med sexuellt utnyttjande, stärka människors självbestämmandesrätt och integritet samt främja jämställdheten mellan kvinnor och män.

Prostitution och människohandel är ett globalt problem där det oftast är utsatta människor som utnyttjas och alltid får sin självbestämmanderätt och sin integritet kränkt. Därför har det alltid återverkningar på det internationella planet, när ett enskilt land går in för vissa lösningar visavi prostitution eller människohandel.

Merparten av de prostituerade i världen kommer från fattiga och eländiga förhållanden där de inte har några realistiska alternativ. Många av dem har utnyttjats sexuellt redan som barn och först senare kunnat medge att de inte prostituerat sig av fri vilja. Sett i ett internationellt perspektiv börjar unga i medeltal prostituera sig vid 14-års ålder, och prostituerade måste ta emot minst fem kunde per dag. Att bara kriminalisera sexköp i anknytning till koppleri eller människohandel är problematiskt eftersom det är svårt att bedöma vem som är säljare på grund av alla mellanhänder. Dessutom har myndigheterna ingen riktig kompetens för att upptäcka offer för människohandel.

Mycket få prostituerade prostituerar sig av egen fri vilja. I tilläggsprotokollet till Palermokonventionen är tvingande villkor satt mycket lågt. Redan det att någon utnyttjar en annan människas sårbara situation kan anses vara tvingande till prostitution. Även om man teoretiskt sett kan utgå från att några procent av de prostituerade har träffat sitt val frivilligt är det på grund av definitionen för tvingande praktiskt taget omöjligt att skilja mellan så kallad frivillig och påtvingad prostitution.

Prostitution är inte heller ett yrke bland många andra. Det är farligt att prostituera sig. Prostitution utsätter de prostituerade för fysiska och psykiska problem, sexuellt överförda sjukdomar och våld.

Den avgränsning som en majoritet inom lagutskottet går inför erkänner inte det nära sambandet mellan prostitution och människohandel. Undersökningar visar att handeln med människor alltid ökar när efterfrågan på prostitution ökar. FN bedömer att mer än 70 procent av handeln med människor avser sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn, bland annat prostitution. Ungefär hälften av offren är barn. Igenom internationella konventioner har Finland åtagit sig att minska efterfrågan på handel med människor och prostitution. Också i Finland finns det människohandel för största delen av de fall som har utretts av svenska polisen har kommit via Finland.

Att bara kriminalisera sexköp räcker inte till för att avskaffa problemet. Om vi vill förebygga handel med människor måste vi göra något åt attityderna och de omständigheter som ger upphov till en efterfrågan på handel med människor. Vi måste söka effektiva medel för att få bukt med prostitution och svart arbetskraft. Det är viktigt att erkänna sambandet mellan människohandel och prostitution, också för att offren för människohandel ska kunna upptäckas.

Prostitution som fenomen rör alla människor, inte bara prostituerade eller deras kunder. Prostitution är ett strukturellt problem som återspeglar våra attityder. Ett samhälle där människor mot betalning kan utnyttja andra människor för att tillfredsställa sina sexuella behov är ett mycket ojämlikt samhälle. Dessutom får barn och unga en förvrängd världsbild i en sådan miljö. Det är ingen grundläggande rättighet att köpa sex, det är däremot människans fysiska integritet.

Motivering

Man ska inte ge prostitution status som ett lagligt och samhällsuppbyggande arbete. Sexhandel är inte ett arbete bland många andra. När justitieminister Leena Luhtanen presenterade propositionen lyfte hon fram den moraliska signal som ett förbud mot sexköp ger. Det ger en felaktig moralisk signal när förbud mot sexköp bara ska gälla offer för koppleri eller människohandel som utskottet föreslår i betänkandet. Förslaget gör att självständigt företagande inom sexbranschen är lagligt arbete och sexköp ett acceptabelt sätt att anlita tjänster. Även om en prostituerad inte direkt är offer för handel med människor eller koppleri kan det finnas flera olika bakomliggande risker, till exempel alkohol- och drogberoende, psykiska sjukdomar eller ekonomiskt trångmål. En majoritet inom utskottet negligerar dessa omständigheter som över lag i frågasätter om prostitution kan vara en frivillig handling. I själva verket visar också förbudet mot koppleri att försäljning av sex inte kan jämställas med försäljning av andra tjänster.

Det kommer knappast att ha någon lugnande inverkan på sexhandeln om kriminaliseringen bara ska gälla sexköp av offer för koppleri och handel med människor, som den föreslagna kompromissen går ut på. Kopplaren kan beordra en prostituerad att utge sig för att vara en fri yrkesutövare och då kan köparen hänvisa till sin okunskap. Och hur ska en köpare över huvud taget kunna veta vilken sexhandel som gömmer sig bakom prostitution? Det kommer att vara svårt att bevisa att en köpare är skyldig också när det gäller koppleri och handel med människor eftersom gärningen måste vara uppsåtlig och medveten.

Samma problem gäller också köp av sexuella tjänster av unga personer, en handling som redan nu är förbjuden genom lag. Helsingfors hovrätt hade 2005 ett fall där en man som förmedlat en 16-årig flicka dömdes för koppleri. Merparten av flickans kunder kunde inte ställas till svars eftersom det var svårt att bevisa att de hade känt till flickans riktiga ålder. För att gärningen ska vara straffbar krävs det uppsåt och därför krävs det också att förövaren ska ha varit medveten om att den som han har haft samlag eller utfört en sexuell handling med var underårig.

Också koppleri och prostitution av minderåriga kan bäst förebyggas om sexhandel förbjuds helt och hållet. Om det är förbjudet att köpa sex måste också försäljning av sex förbjudas i konsekvensens namn. Lagstiftningen bör ge en signal om att det inte är godtagbar näringsutövning att sälja sin kropp.

Om vi förbjudet sexhandel erkänner vi samtidigt de mänskliga rättigheterna. Ett förbud mot försäljning av sex har avvisats bland annat med hänvisning till att den som säljer är offer och behöver hjälp. Det finns all anledning att satsa mer på att utveckla och bygga ut stödverksamheten för prostituerade. Vår straffpraxis tillåter att sexsäljarens personliga situation beaktas som förmildrande omständigheter. Man kan till exempel beakta underårighet, psykiska sjukdomar och drogberoende i straffen för försäljning av sex.

Bland dem som anlitar sexuella tjänster finns personer som lider av sexberoende. Prostitution kan vara mycket beroendeframkallande hos en del köpare. Det försvårar i många hänseenden deras liv och kan leda till skuldsättning, ja i vissa fall till att de förlorar arbete och familj.

Enligt utlänningslagen är misstanke om försäljning av sexuella tjänster ett kriterium för att utvisa personer. Bestämmelsen kom till i en ändring av utlänningslagen som trädde i kraft 1999. Lagen kräver inte återkommande lösa förbindelser som är typiskt för prostitution, utan enstaka inkomster genom sexförsäljning anses vara en tillräcklig grund för utvisning. Syftet med utlänningslagen var explicit att förhindra att prostituerade och andra säljare av sexuella tjänster kommer till Finland. Med bestämmelserna visade vi att det inte är godtagbart att erbjuda sexuella tjänster.

Unionsmedborgare kan utvisas om de genom sitt uppträdande anses äventyra allmän ordning och säkerhet eller folkhälsan. I ett beslut från 2001 (Mål C-268/99, Aldona Malgorzata Jany m.fl. mot Staatssecretaris van Justitie) framhåller EG-domstolen att andra EU-medborgares prostitution i ett land inte kan betraktas som en verklig fara för den allmänna ordningen om landet självt godtar prostitution bland sina egna medborgare. Följaktligen kan en prostituerad som försöker komma in i landet inte utvisas på grund av sitt yrke, framhåller domstolen. Om försäljning av sexuella tjänster inte förbjuds har företagare från EU-länderna fri tillgång till marknaden i Finland.

Jag omfattar ledamot Sirnös reservation, men föreslår dessutom att lagen får en paragraf som förbjuder försäljning av sexuella tjänster.

Motivering

Regeringen föreslår att strafflagen ändras så att allmän straffbarhet införs i fråga om köp av sexuella tjänster (RP 221/2005 rd). Den som genom att utlova eller ge ersättning får någon att idka samlag eller därmed jämförlig sexuell handling gör sig skyldig till nämnda brott, om gärningen inte bestraffas strängare som köp av sexuella tjänster av ung person. För köp av sexuella tjänster ska också den dömas som använder sexuella tjänster för vilka någon annan har utlovat eller givit ersättning för. För köp av sexuella tjänster ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Försök till köp av sexuella tjänster ska vara straffbart.

Efter påtryckningar från regeringspartierna har majoriteten i utskottet begränsat köpförbudet till fall där någon köper sexuella tjänster av en person som fallit offer för koppleri eller människohandel. Den nya formuleringen delades ut till utskottsmedlemmarna några dagar innan utskottet skulle besluta om betänkandet. En del av utskottsmedlemmarna skulle ha velat höra de sakkunniga på nytt, för det ursprungliga förslaget ändrades väsentligt. Om ytterligare sakkunniga hade hörts, skulle de exakta gränserna ha bedömts och vid behov skulle ärendet ha sänts till grundlagsutskottet. Ett nytt hörande avslogs med rösterna 10—7, fastän grunderna för en ny behandling var vägande. Bl.a. de vetenskapliga sakkunniga önskade att bestämmelserna skulle omformuleras. I den allmänna motiveringen i propositionen (RP 221/2005 rd) nämns uttryckligen att det på många sätt kan anses vara problematiskt att anknyta kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster till människohandel eller koppleri och att en sådan lösning märkbart försvårar möjligheterna att uppnå de mål som ställts för kriminaliseringen. I motiveringen konstateras att straffbestämmelsen skulle bli en symbolisk lagstiftning som fördömer vissa allvarliga former av prostitution.

Internationella förpliktelser som är bindande för Finland medför åtminstone inte tillsvidare en uttrycklig skyldighet att allmänt kriminalisera köp av sexuella tjänster. En sådan kriminalisering nämns inte heller i internationella rekommendationer. Finland har dock förhållit sig allvarligt till de olika formerna av organiserad brottslighet. Finland har färsk lagstiftning om människohandel och koppleri i kraft, gällande koppleri (), grovt koppleri (), människohandel och grov människohandel (), samt köp av sexuella tjänster av ung person (). Också de nya tvångsmedelslagarna stödjer målen i och övervakningen av lagstiftningen.

Lagstiftningsmålen så som minskad efterfrågan på sexuella tjänster, inverkan på människohandels- och koppleribrottsligheten samt skydd av de berörda i svag ställning är alla bra och önskade mål. Huvudvikten i propositionen ligger på förslaget att kriminalisera köp av sexuella tjänster och den omfattande motiveringen till det. Ärendet har varit omtvistat och de som lämnat utlåtande har haft mycket varierande åsikter (motiveringen i RP). Utifrån de sakkunnigas utlåtanden finns det allt skäl att misstänka att en kriminalisering inte är ett riktigt och effektivt sätt att nå lagstiftarens mål. I den allmänna motiveringen konstateras särskilt att bl.a. inrikesministeriet inte understödjer en kriminalisering, eftersom det kan försvåra utredningen av människohandels- och koppleribrott. Dessutom har Pro-tukipiste ry i sitt eget utlåtande kritiserat lagstiftarens tro på att en kriminalisering inverkar på de prostituerades välbefinnande och säkerhet. Också många andra sakkunniga som hörts har dragit samma slutsats.

I ljuset av de allmänna straffrättsliga kriminaliseringsprinciperna är förslaget också kontroversiellt. I olika sammanhang, bl.a. då strafflagen totalreviderades, har lagutskottet tagit ställning till de allmänna förutsättningarna för godtagbar användning av strafflagstiftningen (LaUB 15/2005 rd och LaUU 9/2004 rd). Utskottet har betonat att det bör finnas en godtagbar grund för all strafflagstiftning. För det andra måste det gå att visa att det finns ett vägande samhälleligt behov som förutsätter att ett nytt brottsrekvisit stiftas för att man ska nå ett mål som bedöms vara godtagbart. Bestämmelserna om kriminalisering ska också ha en preventiv verkan, dvs. det ska finnas anledning att anta att den nya straffbestämmelsen har de effekter som eftersträvas. Brottsrekvisitet ska dessutom vara exakt och noggrant avgränsat. Alla dessa kriterier visade sig vara problematiska både i propositionen och kompromissförslaget. Det förslag till utskottsbetänkande som nu behandlas står i strid med utskottets principiella linjedragningar.

I sina egna utlåtanden (bl.a. GrUU 7/2005 rd och GrUU 26/2004 rd) konstaterar grundlagsutskottet att den straffrättsliga legalitetsprincipen i grundlagens 8 § innehåller ett krav på exakthet. Enligt det måste brottsrekvisiten för varje brott uttryckas tillräckligt noggrant i lagen så att man utifrån bestämmelsens lydelse ska kunna säga om en verksamhet eller försummelse är straffbar. Propositionen utgår ifrån att en allmän kriminalisering är ett mer motiverat alternativ med tanke på lagens syfte. Problemet anses vara att definiera och dra gränsen mellan frivillig och icke frivillig prostitution, om bestämmelserna om köp av sexuella tjänster begränsas så att de bara gäller offer för koppleri och människohandel.

Den arbetsgrupp som berett propositionen har övervägt om köp av sexuella tjänster bör kriminaliseras bara då köpet anknyter till människohandel eller koppleri. Detta alternativ avslogs dock av flera skäl. För det första förutsätter uppsåt något slags medvetenhet om anknytningen och denna medvetenhet ska kunna påvisas. Anknytningen till människohandel eller koppleri kan ofta inte antas framgå av omständigheterna vid köpet. Troligen är det också svårt att påvisa uppsåt. Enligt utlåtandet av justitieministeriets lagberedningsavdelning är det oklart hur människohandels- eller koppleribrottet ska vara utrett för att ett straff ska kunna utdömas för ett anknytande köp av sexuella tjänster. Det räcker inte att man bara misstänker ett brott. Om det för det andra krävs en dom, i synnerhet en lagakraftvunnen dom, för ett människohandels- eller koppleribrott, leder det till att behandlingen av ett brott som gäller köp av sexuella tjänster fördröjs och inte kan avgöras i strafforderförfarande. Bara en del av dem som gjort sig skyldiga till människohandels- och koppleribrott kan då ställas till svars för sina gärningar. Straffbarheten gäller således inte köp av sexuella tjänster i en del sådana fall där säljaren faktiskt är offer för människohandel eller koppleri. Straffbestämmelsen om människohandels- och koppleribrottslighet kommer med beaktande av de ovannämnda faktorerna antagligen inte att kunna tilllämpas just alls, utan lagen blir bara skenbar. Om syftet är att genom strafflagstiftningen verkligen ingripa i köp av sexuella tjänster, måste man kunna lösa de bevisnings- och tolkningsproblem som straffbestämmelsen leder till.

Dessutom aktualiseras svårigheten att dra gränsen mellan frivillig och icke frivillig prostitution och att bevisa var gränsen går i enskilda fall. Om kompromissen fullföljs, blir det exempelvis svårt för Finland att avvisa utländska prostituerade som uppger sig vara självständiga yrkesutövare. I den finska utlänningslagen har en grund för avvisning varit att personen misstänks vara prostituerad, medan EG-domstolens linje har varit att en utlänning inte får avvisas på denna grund, om prostitution också är tillåten för medborgare i det egna landet.

Av propositionen framgår också att lagstiftningen uppenbarligen kommer att få skadliga effekter på de prostituerade. Prostitutionen antas gå under jorden och detta bedöms leda till att kopplarna får mer inflytande över de prostituerade. Lagutskottet anser också i sitt utlåtande att det straffrättsliga systemet inte är det primära eller bästa medlet för en minskning av de olägenheter som är förknippade med prostitution. Också förvaltningsutskottet har konstaterat detta. Tillräckliga och mångsidiga stödåtgärder är till bättre nytta för de prostituerade än straffrättsliga bestämmelser. Dessutom ska det beaktas att de prostituerades självbestämmanderätt faktiskt kan vara begränsad t.ex. på grund av ekonomiska faktorer, fastän verksamheten inte är knuten till koppleri, människohandel eller hotelser.

Problem som uppstår då köp av sexuella tjänster kriminaliserats finns det exempel på i Sverige. Vid tillämpningen av lagstiftningen har det framkommit bevisnings- och tolkningsproblem, prostitutionen har gått under jorden, kopplarna har fått mer inflytande, våldet mot prostituerade har ökat och möjligheterna att utreda koppleribrott har försämrats. Med hänvisning till erfarenheterna i Sverige kom den norska regeringen år 2004 fram till att inte föreslå bestämmelser om att kriminalisera köp av sexuella tjänster. I en rapport om kriminaliseringens följder i Sverige visas enligt en expertgrupp som den norska regeringen tillsatt inte att den svenska lagstiftningen har nått sitt mål. Det finns inga bevis för att kriminaliseringen i Sverige har lett till en minskad efterfrågan på sexuella tjänster. I stället har det tydligen uppkommit nya sätt att köpa sexuella tjänster.

I sitt utlåtande konstaterar inrikesministeriet att brotten blir svårare att utreda om kriminaliseringen begränsas till offer för människohandel och koppleri. Antagligen vet köparen inte om säljaren är offer för människohandel eller koppleri. Brottsoffret vågar inte berätta för polisen om sin uppdragsgivare, vilket försvårar förundersökningen. En befogad farhåga är också att de brottsliga organisationerna allt mer börjar arbeta i hemlighet. Seksialan Liitto Salli ry är absolut emot en kriminalisering, med hänvisning till att prostituerade, andra sexarbetare och personer som misstänks vara prostituerade får sämre rättsskydd och försämrade mänskliga rättigheter. Enligt förbundet löser det inte de allvarliga problemen i lagförslaget att begränsa kriminaliseringen till de fall där det är fråga om koppleri eller människohandel. Rättsskyddet eller den sociala ställningen för de prostituerade som är offer för koppleri eller människohandel förbättras inte genom att kunderna kriminaliseras.

Erfarenheterna av nya utredningar av människohandels- och koppleribrott har redan visat att det behövs mer resurser för utredningar av sådana brott. I bakgrunden finns ofta internationell brottslighet, och utredningarna av brotten utgör långsiktigt arbete som kräver tid och specialkunskaper. Man bör kunna övervaka att lagarna följs. Om syftet med lagstiftningen är att ingripa, vore det mer konsekvent att förbjuda både köp och försäljning. Om utskottets kompromissförslag fullföljs, kan följderna strida mot lagens syfte. De prostituerades ställning försämras och yrkesbrottslingarnas verksamhet underlättas.

Brottsutredningar kräver ofta långsiktiga observationer, olika tvångsmedel och samarbete med myndigheter både i hemlandet och i grannländerna. Undersökningarna förutsätter insatser av flera polismän i flera månaders tid. Det är önskvärt att föreslå ytterligare resurser för polisen samtidigt som mer kriminalisering föreslås. Nu håller det på att gå tvärtom, eftersom finansministeriets produktivitetsprogram förutsätter att antalet tjänster inom polisförvaltningen minskas och inte ökas.