Motivering
Centraliserad handläggning av mål och ärenden
som gäller industriella rättigheter och upphovsrätt
Immateriella rättigheter brukar delas upp i industriella
rättigheter och upphovsrätt. De industriella rättigheterna
omfattar bland annat patent, varumärken och mönster.
Upphovsrätten gäller bland annat litterära
och konstnärliga verk.
Immaterialrättsliga mål behandlas i nuläget decentraliserat
i många olika domstolar. De viktigaste tvistemålen
och ansökningarna som gäller industriella rättigheter
behandlas i första instans centraliserat i Helsingfors
tingsrätt, som också behandlar alla brottmål
som gäller industriella rätttigheter. Tvistemål,
ansökningsärenden och brottmål som gäller
upphovsrätt behandlas för sin del i alla tingsrätter.
De beslut som tingsrätten fattar i de här ärendena
får överklagas hos hovrätten och hovrättens
beslut får överklagas hos högsta domstolen
om den beviljar besvärstillstånd. Dessutom behandlar
registermyndigheterna i administrativt förfarande ärenden
som gäller industriella rättigheter. Ändring
i registermyndigheternas beslut om att bevilja eller registrera
industriella rättigheter får sökas genom
besvär hos Patent- och registerstyrelsens besvärsnämnd.
Nämndens beslut får överklagas hos högsta
förvaltningsdomstolen.
En rad arbetsgrupper har under de senaste tio åren
funderat på hur behandlingen av immaterialrättsliga
mål kunde utvecklas och effektiviseras. Olika alternativ
har lagts fram för att i så hög grad
som möjligt centralisera behandlingen till samma organ.
Alternativen har bland annat varit att centralisera tvistemål
och brottmål eller tvistemål och besvärsärenden
som behandlas i administrativt förfarande eller tvistemål,
brottmål och besvärsärenden som behandlas
i administrativt förfarande. Helsingfors tingsrätt
och marknadsdomstolen har setts som främsta alternativ till
domstolar som centraliserat ska behandla immaterialrättsliga
mål.
I regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens
regering står det att behandlingen av immaterialrättsliga
mål ska koncentreras till marknadsdomstolen och att de
behövliga resurserna ska garanteras. Den aktuella propositionen
bygger på den här riktlinjen. I propositionen föreslås
det att marknadsdomstolen centraliserat ska behandla besvär över
beslut av de registermyndigheter som beviljar industriella rättigheter,
alla tvistemål och ansökningsärenden
som gäller industriella rättigheter och upphovsrätt plus
alla anknytande ärenden som gäller säkringsåtgärder.
Dessutom ska alla besvär över de beslut som Kommunikationsverket
fattar med stöd av lagen om domännamn dirigeras
till marknadsdomstolen.
Utskottet anser att det särskilt för parterna är problematiskt
att behandlingen av immaterialrättsliga mål är
uppdelad på olika domstolar. Genom att behandlingen i så stor
omfattning som möjligt centraliseras kan organisationen
förenklas men samtidigt kan också behandlingen
bli bättre och effektivare. För en centralisering
talar också det faktum att det är fråga
om en relativt liten ärendekategori som kräver
fördjupad expertis.
Utifrån en utredning ställer utskottet sig
bakom förslaget att marknadsdomstolen centraliserat ska
behandla immaterialrättsliga mål. Den blir alltså första
instans i tvistemål och ansökningsärenden
och besvärsinstans i ärenden som behandlats i
administrativt förfarande. Det faller sig naturligt att
koncentrera ärenden av den typen till marknadsdomstolen
med hänsyn till att denna redan nu behandlar mål
och ärenden både i förvaltningsprocess
och i enlighet med rättegångsbalkens bestämmelser
om behandling av tvistemål i tingsrätten. De besvärsärenden
som behandlas i administrativt förfarande är avgörande
för centraliseringen, för årligen behandlas i
genomsnitt ca 200 besvärsärenden av det slaget. Årligen
behandlas i genomsnitt ca 100 tvistemål och ett tjugotal
brottmål. Antalet mål i marknadsdomstolen kommer
alltså att öka med ungefär 300 per år.
I sitt utlåtande (GrUU 33/2012 rd) anser grundlagsutskottet
att breddningen av marknadsdomstolens behörighetsområde
faller inom ramen för 98 § i grundlagen. Det föreslagna
behörighetsområdet är exakt definierat
och i propositionen läggs det med tanke på grundlagen fram
tillräckliga skäl för att koncentrera
immaterialrättsliga frågor till marknadsdomstolen.
Förslaget gäller inte immaterialrättsliga
brottmål, så de kommer beroende på mål
att behandlas antingen i Helsingfors tingsrätt eller i
alla tingsrätter. Dessutom kommer tingsrätterna
fortfarande att vara behöriga att behandla yrkanden på ersättning
med anknytning till immaterialrättsliga brottmål.
Centraliseringen fullföljs alltså inte till alla
delar, vilket i sig kan anses vara beklagligt. Visserligen är
brottmålen relativt få jämfört
med andra immaterialrättsliga mål.
I och med propositionen kommer marknadsdomstolen att få mer
omfattande behörighet och fler mål att behandla.
Också sammansättningarna i immaterialrättsliga
mål kommer att stärkas så att den behövliga
expertisen garanteras. Regeringen uppger att kostnaderna för
reformen är beaktade i statsbudgeten för 2013
och i rambeslutet för 2013-2016. För att reformmålen
ska nås ser utskottet det som nödvändigt
att se till att marknadsdomstolen har de resurser den behöver.
Sammansättningar och behörighetsvillkor
För att expertisen i immaterialrättsliga mål
ska vara garanterad är regeringen särskilt noga
med sammansättningen i marknadsdomstolen och behörighetsvillkoren
för ledamöterna.
Den grundläggande sammansättningen i immaterialrättsliga
mål är tre lagfarna ledamöter. Det bygger
på att marknadsdomstolen i princip redan nu arbetar kollegialt,
i en sammansättning med flera ledamöter. Sammansättningen
i tvistemål om patent, nyttighetsmodeller och kretsmönster
ska vara tre lagfarna ledamöter och en marknadsrättsingenjör.
När ett beslut av Patent- och registerstyrelsen som gäller
patent, nyttighetsmodell eller kretsmönster överklagas, är marknadsdomstolen
domför i en sammansättning med en lagfaren ledamot
och en marknadsrättsingenjör samt ytterligare
en marknadsrättsingenjör eller en sakkunnigledamot
med uppdraget som bisyssla. Det är enligt utskottet viktigt för
en högkvalitativ beslutsprocess att sammansättningen
inkluderar både lagfarna ledamöter och tekniska
experter i mål som gäller uppfinningar. Det är
också bra att sammansättningen i den typen av
mål är flexibel när det gäller
att anlita en marknadsrättsingenjör och en sakkunnigledamot
med uppdraget som bisyssla, för då går det
att på bästa sätt garantera att expertisen
så bra som möjligt motsvarar det tekniska område målet
gäller.
I besvärsärenden som gäller uppfinningar
utgörs majoriteten i sammansättningen av personer
som inte är lagfarna. Utskottet har inga invändningar
med tanke på ärendenas natur och behovet av teknisk
expertis. Dessutom är den lagfarna ledamoten alltid ordförande
i sammansättningen. Vidare är det möjligt
att stärka sammansättningen med en lagfaren ledamot
eller högst två sakkunnigledamöter. Dessutom
kan ärendet hänskjutas till ett förstärkt
sammanträde eller till plenum.
När sakkunnigledamöter utnämns ser
utskottet det som viktigt att alla områden inom både teknik
och konst täcks in.
Överklagande i mål som gäller industriella rättigheter
och upphovsrätt
Allmänt
Immaterialrättsliga tvistemål och ansökningsärenden
handläggs i första hand i marknadsdomstolen i
enlighet med rättegångsbalken, står det
i propositionen. Överklagande av marknadsdomstolens avgöranden
i immaterialrättsliga tvistemål och ansökningsärenden
sker genom besvär hos högsta domstolen med iakttagande
av det nuvarande besvärstillståndssystemet.
Besvär över registermyndigheternas beslut om
att bevilja eller registrera industriella rättigheter handläggs
i marknadsdomstolen på det sätt som föreskrivs
i förvaltningsprocesslagen. Marknadsdomstolens avgöranden
får överklagas genom besvär hos högsta
förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen
beviljar besvärstillstånd. I fråga om
besvär som inte ska centraliseras till marknadsdomstolen
och som Patent- och registerstyrelsens besvärsnämnd
för närvarande behandlar ska överklagandet
ske hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Då går
det att lägga ner besvärsnämnden.
De föreslagna bestämmelserna innebär
en förändring i nuläget i tvistemål
och ansökningsärenden respektive administrativa
besvärsärenden, eftersom marknadsdomstolens avgöranden i
båda kategorierna kan tas upp till behandling i högsta
domstolen bara om denna beviljar besvärstillstånd.
I sitt utlåtande granskar grundlagsutskottet bestämmelserna
om överklagande mot 21 § i grundlagen. Besvärsrätten är
en grundlagsfäst huvudregel som det å andra sidan är
möjligt att lagstifta mindre avvikelser från genom
lag. Grundlagsutskottet noterar också med hänvisning
till sina tidigare utlåtanden att åtagandet enligt
artikel 6.1 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna att
var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter
och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott,
ska vara berättigad till en rättvis och offentlig
förhandling inom skälig tid och inför
en oavhängig och opartisk domstol som upprättats
enligt lag, inte kräver någon rätt att överklaga
hos en annan rättsinstans. I sitt utlåtande stannar
grundlagsutskottet för att de föreslagna bestämmelserna
inte inskränker rätten att få ett beslut
om egna rättigheter och skyldigheter behandlat av en domstol
eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan, eftersom
rätten att överklaga hos marknadsdomstolen inte är
begränsad. Däremot begränsar förslaget
rätten att överklaga marknadsdomstolens avgöranden
till högsta förvaltningsdomstolen och högsta
domstolen.
Överklagande till högsta domstolen
Enligt grundlagsutskottets uppfattning leder förslaget
att binda besvärsrätten till högsta domstolens
besvärstillstånd inte i detta sammanhang till att
parternas rätt till en rättvis rättegång äventyras
och förslaget står alltså inte i strid
med 21 § 2 mom. i grundlagen. I utlåtandet påpekar
grundlagsutskottet att ändring i marknadsdomstolens avgöranden
i marknadsrättsliga ärenden för närvarande
får sökas genom besvär hos högsta
domstolen med iakttagande av systemet med besvärstillstånd.
Det har betydelse för parternas rättssäkerhet
att de föreslagna bestämmelserna avses säkerställa
expertisen i industriella rättigheter och upphovsrätt
bland annat genom reglering om sammansättningar och behörighetsvillkor
för domstolens medlemmar och att bestämmelserna
bidrar till snabbare behandling. Å andra sidan finns det
enligt grundlagsutskottet inga grundlagsrelaterade hinder för
att överklagandet styrs till hovrätterna.
De sakkunniga som lagutskottet hört har varit av olika åsikt
om överklagandet av marknadsdomstolens avgöranden
i tvistemål och ansökningsärenden om
industriella rättigheter och upphovsrätt. En del
har förespråkat regeringens modell medan andra
har ansett att överklagandet ska ske hos hovrätten,
vars avgöranden får överklagas hos högsta
domstolen om den beviljar besvärstillstånd.
Utskottet har övervägt saken och beslutat
ställa sig bakom propositionen. Här har utskottet lagt
vikt vid att marknadsdomstolen är en specialdomstol vars
avgöranden redan nu överklagas direkt hos högsta
domstolen via systemet med besvärstillstånd. Det
skulle alltså vara exceptionellt att marknadsdomstolens
beslut överklagas hos en allmän domstol. Utskottet
tillmäter det särskilt stor betydelse att regeringen
i sitt förslag är noga med bestämmelserna
om sammansättningen i marknadsdomstolen och behörighetsvillkoren
för ledamöterna så att expertisen i immaterialrättsliga
frågor garanteras. Detta är viktigt med hänsyn
till särdragen hos den här typen av mål.
Utskottet anser att parternas rättssäkerhet förbättras
betydligt tack vare förstärkta och kompetenta
sammansättningar. Om avgörandena redan i första
instans håller så hög kvalitet som möjligt
kan behovet att överklaga dem väntas minska. Då kortas
rättegångarna ner och parternas rättegångskostnader
sjunker. Med hänsyn till de förstärkta
och kompetenta sammansättningarna i marknadsdomstolen skulle
det enligt utskottet inte bara vara fråga om att ändra bestämmelserna
för att hovrätten ska kunna behandla besvär,
utan det skulle också kräva att hovrätten
höjde sin immaterialrättsliga och tekniska kompetens.
Det vore en utmaning att genomföra detta rent konkret,
eftersom det bara finns ett begränsat antal personer som
har den expertis som krävs för att behandla immaterialrättsliga
frågor i ett land av Finlands storlek.
Enligt förslaget ska ändring i marknadsdomstolens
beslut sökas hos högsta, om den beviljar besvärstillstånd
. Bestämmelser om kriterierna för besvärstillstånd
finns i 30 kap 3 § i rättegångsbalken.
Prejudikatsgrunden är det viktigaste kriteriet. I sitt
utlåtande påpekar grundlagsutskottet att besvärstillstånd
också kan beviljas på den grunden att det finns
andra vägande skäl. Lagutskottet instämmer
med grundlagsutskottet och anser att andra vägande skäl
i immaterialrättsliga mål bör bedömas
med beaktande av målets betydelse och behovet att garantera rättssäkerheten
och med hänsyn till att högsta domstolen är
den enda besvärsinstansen i immaterialrättsliga
mål.
Överklagande till högsta förvaltningsdomstolen
I sitt utlåtande stannar grundlagsutskottet för
att de föreslagna bestämmelserna om att söka
besvärstillstånd i administrativa besvärsärenden hos
högsta förvaltningsdomstolen inte är
problematiska med avseende på 21 § i grundlagen. Grundlagsutskottet
hänvisar till sitt färska utlåtande (GrUU
32/2012 rd) där det ansett sig ha skäl
att justera sin tidigare ståndpunkt om att systemet med
besvärstillstånd är exceptionellt och
samtidigt konstaterat att det inte längre finns skäl
att i princip förhålla sig restriktivt till systemet
med besvärstillstånd eller en utvidgning av det.
Med tanke på 21 § i grundlagen är det
väsentligt att se till att systemet för att söka ändring överlag
garanterar både att det finns tillgänglig och
tillräcklig rättssäkerhet och att ärendena
behandlas så snabbt det går med hänsyn
till kravet på rättssäkerhet. Med tanke
på garantierna för rättstryggheten är
det enligt grundlagsutskottet i den aktuella propositionen väsentligt
att ändring i registermyndighetens beslut i framtiden kan
sökas hos en oberoende domstol, dvs. marknadsdomstolen,
där rättegångsförfarandet uppfyller
de krav på rättvis rättegång
som framgår av 21 § i grundlagen. Grundlagsutskottet
ser det också som betydelsefullt att avsikten är
att sakkunskapen i industriellträttsliga frågor
avses bli garanterad i marknadsdomstolen och att systemet med besvärstillstånd
sannolikt förkortar den genomsnittliga behandlingstiden
i ärenden av denna typ, där kravet på snabb
behandling är essentiellt.
Lagutskottet anser att de föreslagna bestämmelserna
om ändringssökande är motiverade och behövliga.
Utskottet tillstyrker dem. Dessutom noterar utskottet här
för tydlighetens skull att regeringen inte föreslår
några ändringar i bestämmelserna om sammansättningen
i högsta förvaltningsdomstolen. Det betyder att
de gällande bestämmelserna om sammansättning
ska följas när högsta förvaltningsdomstolen
behandlar besvärsärenden som gäller uppfinningar.
Om det t.ex. handlar om en ansökan om besvärstillstånd
i ett patentärende kan högsta förvaltningsdomstolen avgöra ärendet
antingen i en sammansättning med tre ledamöter
eller i en sammansättning som utöver de tre ledamöterna
inkluderar de sakkunnigledamöter vars deltagande i sammansättningen
i övrigt föreskrivs särskilt, eller i
en sammansättning med fem ledamöter och de sakkunnigledamöter
vars deltagande i sammansättningen i övrigt föreskrivs
särskilt (6 § i lagen om högsta förvaltningsdomstolen
och 1 § 2 mom. i lagen om högsta förvaltningsdomstolens
sakkunnigledamöter).
Uppföljning
Förslaget innebär stora ändringar
i behandlingen av immaterialrättsliga mål och ärenden.
Därför är det viktigt att noga ge akt
på hur reformen fungerar och vilka effekter den har.
Detaljmotivering
1. Lag om marknadsdomstolen
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §. Uppgifter och behörighet.
Riksdagen antog den 20 november 2012 en lag om ändring
av 1 och 5 § i lagen om marknadsdomstolen (RP 32/2012
rd — EkUB 11/2012 rd)
i anknytning till omarbetningen av lagstiftningen om värdepappersmarknaden.
I fråga om mål som behandlas i marknadsdomstolen
bestämdes det att marknadsdomstolen härefter bara
ska behandla mål som gäller påföljder
enligt lagen om Finansinspektionen. Därför har
bland annat 1 § i lagen om marknadsdomstolen ändrats
så att marknadsdomstolen också ska behandla de ärenden
som ingår i dess behörighet enligt lagen om Finansinspektionen.
Den aktuella propositionen innehåller ett förslag
till ny lag om marknadsdomstolen, så den gällande
lagen om marknadsdomstolen upphävs. Det betyder att den
här ändrade riktlinjen behöver beaktas
i lagförslaget.
Enligt 1 mom. är marknadsdomstolen en specialdomstol
för konkurrens- och upphandlingsärenden, mål
och ärenden som gäller industriella rättigheter
och upphovsrätt samt marknadsrättsliga ärenden.
Utskottet anser att mål och ärenden som gäller
sådana påföljder som avses ovan inte
naturligt hör till någon av de här kategorierna.
Därför föreslår utskottet att
momentet nämner "konkurrens- och tillsynsärenden".
2 kap. Personal.
4 §. Behörighetsvillkor för och
utnämning av ledamöter.
Av de orsaker som redovisas ovan i detaljmotiven till 1 § föreslår
utskottet att 4 § 1 mom. justeras på så sätt
att överdomaren och marknadsrättsdomarna dessutom
ska ha förtrogenhet med konkurrens- och tillsynsärenden.
Utskottet har dessutom gjort en del små språkliga justeringar
i den finska versionen av momentet.
7 §. Behörighetsvillkor för sakkunnigledamöter
.
Paragrafen föreskriver om behörighetsvillkoren för
sakkunnigledamöter i marknadsdomstolen. I anknytning till
omarbetningen av lagstiftningen om värdepappersmarknaden
som riksdagen antog den 20 november 2012 ändrades 5 § 3
mom. i lagen om marknadsdomstolen på så sätt
att sakkunnigledamöter som deltar i behandlingen av ärenden
enligt lagen om Finansinspektionen ska ha den behörighet
som anges i momentet. Eftersom den föreliggande propositionen
innehåller ett förslag till ny lag om marknadsdomstolen
och den gällande lagen om marknadsdomstolen upphävs
behöver den här ändringen beaktas i den aktuella
paragrafen. Utskottet föreslår följaktligen
att 1 mom. kompletteras med orden "marknadsföring"
och "värdepappersmarknaden". Av de orsaker som
anges ovan i detaljmotiven till 1 § föreslår
utskottet att konkurrens- och tillsynsärenden
nämns i momentet.
3 kap. Handläggning av mål och ärenden.
29 §. Förordnande till ordförande
för en sektion.
Utskottet har gjort en språklig justering i den finska
versionen av 1 mom. Ändringsförslaget
påverkar inte den svenska texten.
2. Lag om rättegång i marknadsdomstolen
1 kap. Allmänna bestämmelser.
2 §. Konkurrensärenden.
I detaljmotiven till 1 § i lagförslag 1 ovan
beskrivs den ändrade riktlinjen med anknytning till omarbetningen
av lagstiftningen om värdepappersmarknaden (RP 32/2012
rd — EkUB 11/2012 rd) och ändringarna
i den gällande lagen om marknadsdomstolen. Eftersom den
gällande lagen om marknadsdomstolen som sagt upphävs
behöver ändringarna beaktas i lagförslag
2 i den aktuella propositionen. I 2 § finns bestämmelser
om de ärenden som ska behandlas som konkurrensärenden
i marknadsdomstolen. Av de orsaker som anges ovan i detaljmotiven
till 1 § i lagförslag 1 föreslår
utskottet att rubriken i den aktuella paragrafen ändras
till "Konkurrens- och tillsynsärenden" och att
en motsvarande ändring görs i det inledande
stycket i 1 och 2 mom. Därför föreslår
utskottet att 1 mom. kompletteras med en ny 7 punkt med
en hänvisning till lagen om Finansinspektionen (878/2008).
4 §. Mål och ärenden som gäller
industriella rättigheter och upphovsrätt.
Utskottet föreslår att uttrycket "tvistemål
och ansökningsärenden" i 2 mom. omformuleras till
"tvistemål" så att det lyder lika som i 10 a § i
lagförslag 19.
5 §. Behörighet i tvistemål
som hänför sig till ett mål som gäller
industriella rättigheter eller upphovsrätt.
Paragrafens 1 mom. föreskriver om marknadsdomstolens
behörighet att behandla andra tvistemål med anknytning
till ärenden som gäller industriella rättigheter
och upphovsrätt. Möjligheten finns om käranden
väcker talan samtidigt mot samma svarande eller mot olika svarande
och käromålen stöder sig på väsentligen
samma grund. Den här möjligheten ses som motiverad
ur parternas synvinkel. Det är ett absolut villkor att
talan väcks samtidigt mot samma eller olika svarande. Avsikten är
att så exakt som möjligt avgränsa marknadsdomstolens
behörighet.
Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna är
motiverade och lämpliga men menar att det absoluta kravet
på att talan ska väckas samtidigt i vissa enskilda
fall kan leda till ett slutresultat som är oändamålsenligt
för käranden och strider mot syftena med bestämmelserna.
Det kan röra sig om att svaranden i ett genkäromål enligt
2 mom. uppger någon ny omständighet som ger käranden
anledning att utvidga eller ändra käromålet
i något annat tvistemål som avses i 1 mom., men
det går inte att göra på grund av förbudet
att ändra käromålet. Därför
föreslår utskottet att kravet på att
talan ska väckas samtidigt blir en huvudregel som marknadsdomstolen av
särskilda skäl får göra avsteg
från. Men det är befogat med en exakt tidsgräns
för när talan ska väckas i sådana
fall. Därför föreslår utskottet
att en tidsgräns införs för väckande
av talan.
6 §. Marknadsrättsliga ärenden
.
Paragrafen innehåller en allmän bestämmelse
om de ärenden som ska handläggas som marknadsrättsliga ärenden
i marknadsdomstolen. Där finns hänvisningar till
de lagar som föreskriver om de marknadsrättsliga ärenden
som hör till marknadsdomstolens behörighet eller
uttryckligen till de bestämmelser där det sägs
att ett visst ärende som ska handläggas som ett
marknadsrättsligt ärende som avses i paragrafen
hör till marknadsdomstolens behörighet. Avsikten är
att paragrafen i sak ska stämma överens med motsvarande
bestämmelse i den gällande lagen om behandling
av vissa marknadsrättsliga ärenden (1528/2001). Den
lagen ska nu upphävas (8 kap. 1 § 2 mom. i lagförslag
2).
Riksdagen antog den 6 november 2012 en lag om ändring
av 3 § i lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden
(RP 108/2012 rd — EkUB 9/2012 rd). Lagen
stadfästes den 30 november 2012 och träder i kraft
den 1 januari 2013. Hänvisningen till lagen om Konsumentverket
omformuleras till lagen om Konkurrens- och konsumentverket. Den
aktuella paragrafens 1 mom. 2 punkt bör harmoniseras
med lagändringen, så utskottet föreslår
att laghänvisningen i punkten justeras.
I 1 mom. 6 punkten nämns lagen om Finansinspektionen
(878/2008) och i 7 punkten värdepappersmarknadslagen
(495/1989). Riksdagen antog den 20 november 2012 en lag
om ändring av lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden
(RP 32/2012 rd — EkUB 11/2012 rd). Då upphävdes
3 § 1 mom. 5 och 6 punkten. Ändringen hör
samman med omarbetningen av lagstiftningen om värdepappersmarknaden,
som innebär att lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden
inte längre tillämpas på ärenden
som avses i lagen om Finansinspektionen eller värdepappersmarknadslagen.
Den aktuella paragrafens 1 mom. 6 och 7 punkter svarar i sak mot
de upphävda bestämmelserna, så utskottet
föreslår att de stryks. Följaktligen ändras numreringen
av de följande punkterna.
Riksdagen antog den 27 november 2012 en lag om betalningsvillkor
i kommersiella avtal (RP 57/2012 rd — EkUB 14/2012
rd). I 10 § i den lagen står det att användningen
av villkor enligt 8 eller 9 § kan förbjudas genom
domstolsbeslut på det sätt som föreskrivs
i lagen om reglering av avtalsvillkor mellan näringsidkare (1062/1993).
I den aktuella paragrafens 1 mom. 8 punkt (10 punkten i propositionen)
nämns den här lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare.
Punkten kan alltså tillämpas också i ärenden som
avses i lagen om betalningsvillkor i kommersiella avtal. Utskottet
anser att det blir klarare om lagen om betalningsvillkor i kommersiella
avtal explicit nämns i en egen punkt under 1 mom. Utskottet
föreslår därför att momentet kompletteras
med en ny 9 punkt. I och med ändringen blir ordningstalet
för de följande punkterna ett nummer högre.
2 kap. Handläggning av konkurrensärenden.
1 §. Handläggning av konkurrensärenden.
Av de orsaker som anges ovan i detaljmotiven till 1 § i
lagförslag 1 föreslår utskottet att rubriken
på 2 kap. och 1 § och ordalydelsen
i 1 och 2 mom. ändras till konkurrens- och tillsynsärenden.
5 kap. Handläggning av marknadsrättsliga ärenden.
2 §. Vem som har rätt att väcka
ett ärende
.
Vem som har rätt att väcka ett ärende.
I paragrafen bestäms det om vem som har rätt att
väcka marknadsrättsliga ärenden. Avsikten är
att paragrafen i sak ska stämma överens med motsvarande
bestämmelser i lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden,
som ska upphävas.
Laghänvisningen i 1 mom. 2 punkten till lagen om Konkurrens-
och konsumentverket behöver ändras på samma
sätt som ovan i 1 kap. 6 § 1 mom. 2 punkten.
Riksdagen antog den 27 november 2012 en lag om ändring
av 3 § i lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden
(RP 57/2012 rd — LaUB 14/2012 rd). Då kompletterades
1 mom. med en ny 7 a punkt och 8 punkten ändrades. Ändringarna
byggde på ändringar som samtidigt gjordes i lagen
om indrivning av fordringar. Den aktuella paragrafens 1 mom. 3
punkt behöver harmoniseras med lagändringen.
Riksdagen antog den 20 november 2012 en lag om ändring
av lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden
(RP 32/2012 rd —EkUB 11/2012 rd). Då ändrades
3 § 1 mom. 9 punkten på så sätt
att hänvisningen till ansökningar av den som Finansinspektionen
utövar tillsyn över ströks. Den aktuella
paragrafens 1 mom. 4 punkt bör harmoniseras med lagändringen,
så utskottet föreslår att motsvarande
hänvisning i punkten stryks.
Samtidigt upphävdes 3 § 1 mom. 5 punkten i lagen
om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden,
som föreskrev att ärenden som ska behandlas med
stöd av värdepappersmarknadslagen väcks
på ansökan av Finansinspektionen. I 1 mom 5
punkten i den aktuella paragrafen föreslås
det att man beaktar den ändring av värdepappersmarknadslagen
som gjordes genom lag 891/2008 och som innebär
att ett i värdepappersmarknadslagen avsett ärende
som hör till marknadsdomstolens behörighet ska
väckas av den som Finansinspektionen utövar tillsyn över
och inte av Finansinspektionen. Men den här ändringen
har blivit onödig på grund av att riktlinjen ändrades
i anknytning till omarbetningen av lagstiftningen om värdepappersmarknaden,
så utskottet föreslår att punkten stryks.
Samtidigt upphävdes 3 § 1 mom. 6 punkten i lagen
om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden,
så utskottet föreslår att den aktuella
paragrafens 1 mom. 6 punkt stryks. I och med ändringen
blir ordningstalet för de följande punkterna två nummer
lägre.
Riksdagen antog den 27 november 2012 en lag om ändring
av 3 § i lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden
(RP 57/2012 rd — LaUB 14/2012 rd). Då ändrades
1 mom. 4 punkten på grund av ändringar som gjorts
i lagen om reglering av avtalsvillkor mellan näringsidkare.
Den aktuella paragrafens 6 punkt (8 punkten i propositionen)
behöver harmoniseras med lagändringen.
I 5 mom. finns bestämmelser om att väcka
ansökan som gäller utdömande av vite
som ett förbud har förenats med. Riksdagen antog
den 20 november 2012 en lag om ändring av lagen om behandling
av vissa marknadsrättsliga ärenden (RP 32/2012
rd — EkUB 11/2012 rd). Då ändrades
3 § 2 mom. på så sätt att hänvisningen
till ansökningar av Finansinspektionen ströks.
För att harmonisera den aktuella paragrafen med den här
lagändringen föreslår utskottet att 5
mom. 2 och 3 punkten stryks. Dessutom behöver
momentet harmoniseras med ändringen i 3 § i lagen om
behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden
som riksdagen antog den 27 november 2012 (RP 57/2012 rd — LaUB
14/2012 rd), så utskottet föreslår
att momentet kompletteras med en ny 2 punkt. I och med ändringarna
blir ordningstalet för den sista punkten ett nummer lägre.
3 §. Subsidiär rätt att väcka ärenden
.
Laghänvisningen i 1 mom. till lagen om Konkurrens- och
konsumentverket behöver ändras på samma sätt
som ovan i 1 kap. 6 § 1 mom. 2 punkten
Riksdagen antog den 20 november 2012 en lag om ändring
av lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden
(RP 32/2012 rd — EkUB 11/2012 rd). Då upphävdes
4 § 2 mom. i den lagen, som motsvarar 2 mom. i
den aktuella paragrafen. För att harmonisera den aktuella
paragrafen med den här lagändringen föreslår
utskottet att 2 mom. stryks.
8 §. Delgivning av en ansökan i vissa andra
fall.
.
På grund av de ovan beskrivna ändringarna
i 2 § 1 mom. bör 8 § 1 mom. justeras
så att där hänvisas till 2 § 1
mom. 5 punkten och 2 mom. så att där
hänvisas till 2 § 1 mom. 7 punkten.
Riksdagen antog den 20 november 2012 en lag om ändring
av lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden
(RP 32/2012 rd — EkUB 11/2012 rd). Då ströks
hänvisningen till Finansinspektionen i 12 §. Den
aktuella paragrafen stämmer i sak överens med
12 § i den lagen. För att harmonisera den aktuella
paragrafen med den här lagändringen föreslår
utskottet att motsvarande hänvisning i 2 mom. stryks.
9 §. Handläggning av ett yrkande på temporärt förbud.
Laghänvisningen i 2 mom. till lagen om Konkurrens-
och konsumentverket behöver ändras på samma
sätt som ovan i 1 kap. 6 § 1 mom. 2 punkten.
15 §. Ersättning av statens medel
.
Laghänvisningen i 1 mom. till lagen om Konkurrens-
och konsumentverket behöver ändras på samma
sätt som ovan i 1 kap. 6 § 1 mom. 2 punkten. På grund
av de ovan beskrivna ändringarna i 2 § 1 mom.
bör 15 § 2 mom. justeras så att
där hänvisas till 2 § 1 mom. 7 punkten.
6 kap. Särskilda bestämmelser.
5 §. Rättegångens offentlighet.
Av de orsaker som anges ovan i detaljmotiven till 1 § i
lagförslag 1 föreslår utskottet att konkurrens-
och tillsynsärenden nämns i paragrafen.
7 §. Meddelande eller avkunnande av beslut i förvaltningsprocessärenden.
Av de orsaker som anges ovan i detaljmotiven till 1 § i
lagförslag 1 föreslår utskottet att konkurrens-
och tillsynsärenden nämns i 1 mom.
7 kap. Sökande av ändring i marknadsdomstolens
avgöranden.
1 §. Sökande av ändring
i konkurrens- och upphandlingsärenden.
Av de orsaker som anges ovan i detaljmotiven till 1 § i
lagförslag 1 föreslår utskottet att också tillsynsärenden
beaktas i paragrafrubriken och inne i paragrafen. Utskottet
har dessutom gjort en del språkliga justeringar i momentet
i den finska versionen..
2 §. Sökande av ändring i besvärsärenden
.
Enligt 1 mom. ska besvär anföras inom 30 dagar från
delfåendet av marknadsdomstolens beslut. Avsikten är
att den vanliga besvärstiden på 30 dagar enligt
förvaltningsprocesslagen också ska gälla
i besvärsärenden om industriella rättigheter.
I 2 mom. föreskrivs det om en möjlighet
att ansöka om en ny tid för ändringssökandet.
Utskottet ser det som viktigt att försöka korta
ner behandlingstiderna i ärenden som gäller industriella
rättigheter. Därför är huvudregeln
om en besvärstid på 30 dagar välkommen.
Utskottet menar ändå att det är motiverat
att domstolen i enskilda fall på ansökan kan förlänga
den utsatta tiden. Enligt utredning kan det nämligen förekomma
besvärsärenden som gäller industriella rättigheter
där en besvärstid på 30 dagar är
för kort.
16. Lag om upphävande av lagen om om behandling av
besvärsärenden vid patent- och registerstyrelsen
2 §.
De tjänstemän vid Patent- och registerstyrelsens
besvärsnämnd som har uppdraget som huvudsyssla
och som uppfyller behörighetsvillkoren i lagförslag
1 kan när den här lagen träder i kraft
förordnas att sköta en tjänst som marknadsrättsdomare
eller marknadsrättsingenjör vid marknadsdomstolen
för högst två år. Det är
justitieministeriet som beslutar om överföringen, som
förutsätter tjänstemannens samtycke.
I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att bestämmelserna
inte strider mot grundlagen, men att det med hänsyn till
grundlagens 102 § samt 3 § 3 mom. om oberoende
domstolar ändå är lämpligare
att marknadsdomstolen och inte justitieministeriet förordnar
tjänstemännen till deras uppdrag. Lagutskottet
instämmer och föreslår att 1 mom. ändras
i analogi med detta.
Bestämmelserna kräver inte att de tjänstemän som
avses i bestämmelsen förordnas till marknadsdomstolen,
utan det finns prövningsrätt i fråga
om överföringen. Utskottet anser att prövningsrätten är
väl underbyggd och lämplig. I motiveringen till
paragrafen står det att tjänstemännen
inte kan överföras till ordinarie domartjänster
vid marknadsdomstolen. Alla nya tjänster som marknadsrättsdomare
och marknadsrättsingenjör kommer att tillsättas
genom normalt ansökningsförfarande. Den aktuella
paragrafen som tillåter att vissa tjänstemän
förordnas till marknadsdomstolen utgör alltså ett
undantag från den här principen. Det som också talar
för prövningsrätt är att överföringen
av tjänster blir aktuell först i början
av 2014.
19. Lag om ändring av lagen om otillbörligt förfarande
i näringsverksamhet
10 a §.
Utskottet föreslår att 2 mom. förtydligas
språkligt i relation till 1 mom.
22. Lag om ändring av lagen om säkerställande
av bevisning i tvistemål som gäller immateriella
rättigheter
Ikraftträdandebestämmelsen.
Utskottet föreslår en tydligare formulering
i sista meningen i 3 mom.
36. Lag om ändring av 10 kap. i värdepappersmarknadslagen
10 kap. Särskilda stadganden.
3 a §.
Riksdagen antog den 20 november 2012 en ny värdepappersmarknadslag,
genom vilken värdepappersmarknadslagen (495/1989)
av den 26 maj 1989 upphävs (RP 32/2012 rd — EkUB 11/2012
rd). Därför har lagförslag 36 i den föreliggande
propositionen blivit onödigt, så utskottet föreslår
att det förkastas.
41. Lag om ändring av 44 § i lagen om Finansinspektionen
(Nytt lagförslag)
44 §. Skyldighet att infinna sig till marknadsdomstolens
sammanträde och att lägga fram handlingar.
Riksdagen antog den 20 november 2012 en lag om ändring
av lagen om Finansinspektionen (RP 32/2012 rd — EkUB
11/2012 rd). Enligt 44 § 2 mom. ska bestämmelser
om behandlingen och utredningen av ärenden i övrigt finnas
i förvaltningsprocesslagen och marknadsdomstolslagen (1527/2001).
Dessutom ska det särskilt föreskrivas om behandlingens
och handlingarnas offentlighet. I den aktuella propositionen föreslås
det att en ny lag om rättegång i marknadsdomstolen
(lagförslag 2) stiftas och att den ska innehålla
bestämmelser om behandling och utredning av ärenden
i marknadsdomstolen. Där hänvisas till förvaltningsprocesslagen
och föreskrivs om behandlingens och handlingarnas offentlighet.
Utskottet föreslår följaktligen att 44 § 2
mom. i lagen om Finansinspektionen justeras så att där
bara hänvisas till lagen om rättegång
i marknadsdomstolen och att momentets sista mening om behandlingens
och handlingarnas offentlighet stryks.