Motivering

Allmänt

Internationell rättslig hjälp blir allt vanligare i samarbetet mellan myndigheterna i mål och ärenden där det behövs processhandlingar i någon annan stat än den där den rättsliga myndighet som begär hjälp finns. I takt med att världen internationaliseras har också domstolsmål allt fler internationella kopplingar. Det kommer hela tiden till fler internationella konventioner och en rad andra instrument. Folkrätten bygger till största delen på lagstiftning från 1920-talet även om flera konventioner har setts över. Redan på 1970-talet pekade riksdagen på brister i lagstiftningen om internationell rättslig hjälp. Målet med propositionen är att sätta i kraft moderna och samordnade bestämmelser om internationell civil- och handelsrätt, som bygger på konkreta behov inom rättspraxis.

På civilrättens område beror största delen av de internationella regler som berör Finland på EU. Internationella avtal och EU-lagstiftning måste trots det backas upp och kompletteras med nationella bestämmelser. I mellanstatliga relationer gäller det att alltid följa det system som man har avtalat om med den aktuella staten. Lagförslaget innehåller således en explicit bestämmelse om att i Finland erkänna och verkställa domar eller beslut som har meddelats av en utländsk domstol bara om det särskilt föreskrivs om det i lag eller avtalas om det med en annan stat.

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringsförslag.

Framställning om rättslig hjälp: form och innehåll

I 5 § i lagförslag 1 ingår det bestämmelser om formen och innehållet i en framställning om rättslig hjälp från en utländsk myndighet till en finländsk myndighet. En framställning ska inte behöva följa en form som finns inskriven i en viss lag. Målet är dessutom att förenkla formkraven. De ska anpassas efter dagens kommunikationsteknik och tillåta att en framställning görs bland annat per e-post. Enligt 1 mom. ska en framställning göras skriftligt. Den kan också skickas som elektroniskt meddelande. Muntliga framställningar godtas inte. Myndigheten i Finland kan kräva att en framställning bekräftas skriftligt om det uppstår tvivel om dess eller en bifogad handlings äkthet. Utskottet föreslår att formuleringen förtydligas för att det inte ska uppstår oklarheter. Dessutom rättas ett skrivfel i den svenska lagtexten.

Kostnadsersättningar

I 25 § i lagförslag 1 ingår det bestämmelser om kostnadsersättningar till vittnen och andra som infinner sig i domstol på grund av en framställning om rättslig hjälp. Syftet är att förtydliga kostnadsansvaret och utbetalningen av ersättning. I 1 mom. föreskrivs det att den som har ålagts att infinna sig vid domstol med stöd av en framställning från en främmande stat om rättslig hjälp har rätt att av statliga medel och på begäran få en skälig ersättning för behövliga kostnader för resa och uppehälle och för ekonomisk förlust. Vanligen ersätts inte kostnader för bevisning vid rättegång i brottmål av statliga medel. Kostnader för bevisning, till exempel kostnadsersättningar till vittnen, är ersättningsgilla rättegångskostnader som en part som förlorar sitt mål enligt 21 kap. 1 § i rättegångsbalken är skyldig att ersätta motparten för. Kostnader för att ta upp bevisning ersätts vanligen inte av statliga medel, inte heller vid tvistemål i en domstol i en främmande stat.

Vid internationell rättslig hjälp är det oftare svårare för vittnen eller personer som exempelvis är skyldiga att lämna in handlingar till domstolen att ansöka om och få ersättning för kostnader av en part. Som regel är internationell rättslig hjälp nämligen samarbete mellan myndigheter. Ersättning för kostnaderna för att verkställa en framställning tas som regel inte ut av den stat som kommer med framställning. Lagutskottet anser det rimligt att den som infinner sig i domstol på grundval av en framställning om rättslig hjälp undantagsvis får ersättning av statliga medel för sina kostnader. Dessutom föreslår utskottet ett nytt 3 mom. Det föreskriver att den domstol som verkställer en framställning om rättslig hjälp ska anteckna till protokollet att den som infinner sig i domstol på grundval av framställningen anhåller om ersättning och förmedla detta till den främmande stat som gjort framställningen. Ersättningsansvaret bestäms alltid enligt lagstiftningen i rättegångsstaten.

Bestämmelserna om ersättningsansvar bör förtydligas. Därför anser utskottet att också 26 § om beslut om att göra en framställning om rättslig hjälp i lagförslag 1 bör kompletteras med ett 2 mom. som reglerar läget när en domstol i en främmande stat verkställer en framställning från Finland och samtidigt kräver att få ersättning för sina kostnader för att exempelvis ordna med videokontakt. I sådana fall ska kostnadsersättningen betalas av statliga medel. Kostnaderna ska betalas av staten om det är en myndighet som har beslutat om att göra en framställning. Om en framställning görs på begäran av en part och ersättningarna kommer att vara betydande, kan domstolen ta ställning till om parten ska ersätta staten helt eller delvis. Bestämmelsen stämmer då överens med rådets förordning (EG) nr 1206/2001. Den föreskriver att den ansökande domstolen kan anmodas betala ersättning för arvoden till experter och tolkar plus kostnaderna för att domstolen begärt ett särskilt förfarande.

Styrkande av handlingar

I 29 § anges det vem som har rätt att stryka riktigheten av namnteckningar, intyg och andra handlingar. Det kan vara antingen en tingsdomare eller notarius publicus. Utskottet föreslår att formuleringen förtydligas för att den bland annat ska stämma överens med lagen om notarius publicus.