Allmän motivering
Behovet av en ny lag
Propositionen har som mål att förstärka
besvärssystemet i ärenden som gäller
social trygghet, förtydliga lagstiftningen om försäkringsdomstolen
och göra domstolens organisation smidigare och mera specialiserad.
Vidare är målet att samordna bestämmelserna
om social trygghet för olika kundgrupper. I detta syfte
föreslås det nuvarande besvärssystemet
i en instans bli ändrat till ett system med genomgående
två instanser. Detta skall ske så att besvärsnämnderna
fungerar som första rättsinstans och försäkringsdomstolen
som andra instans.
Försäkringsdomstolen har blivit en besvärsdomstol
för ett brett spektrum av ärenden som gäller
social trygghet. Den behandlar årligen över 10 000 ärenden.
För den enskilda medborgaren spelar det en stor roll att
försäkringsdomstolen fungerar smidigt och väl.
De nuvarande bestämmelserna om försäkringsdomstolen
tillåter inte längre en utveckling av verksamheten.
Också omvärldsförändringarna
kräver en bredare översyn av bestämmelserna.
Därför är det motiverat att utveckla
domstolens organisation och göra den smidigare och mera
specialiserad. Utifrån all den utredning som utskottet
fått tillstyrker det lagförslagen men med följande
anmärkningar och ändringsförslag.
Försäkringsdomstolens sakkunnigledamöter
Bestämmelserna om beslutför sammansättning av
försäkringsdomstolen föreslås
bli förtydligade. Det viktigaste ändringsförslaget
går ut på att besvär över studiestödsärenden
och folkpensioner skall behandlas i en sammansättning med
tre ledamöter. I behandlingen skall inte längre
delta s.k. lekmanna- eller sakkunnigledamöter. I övriga
sammansättningar skall sakkunnigledamöterna finnas
kvar.
De sakkunniga som utskottet har hört har haft motstridiga åsikter
om förslaget. En del har ansett att bestämmelserna
bör följa en konsekvent linje: sakkunnigledamöterna
skall antingen delta i behandlingen av alla ärenden eller
inte i behandlingen av några ärenden alls. Andra
sakkunniga förordar propositionen och menar att den går
i rätt riktning. Vidare har det anförts att intresserepresentationen äventyrar
en opartisk rättegång och ifrågasätter
domstolens oavhängighet.
Utskottet accepterar den föreslagna lösningen
och påpekar att grundlagsutskottet t.ex. i sitt utlåtande
GrUU 35/2001 rd har ansett att det inte finns något
konstitutionellt hinder för att en domstol skall kunna
ha sakkunnigledamöter i sin sammansättning.
Extraordinärt ändringssökande
Behörigheten beträffande extraordinärt ändringssökande
föreslås bli överförd till högsta förvaltningsdomstolen
som skall kunna återbryta ett beslut av försäkringsdomstolen,
om det vid behandlingen av ärendet i försäkringsdomstolen har
inträffat ett sådant fel i förfarandet
som väsentligt har kunnat inverka på beslutet.
Förslaget motiveras på denna punkt med hänvisningar till
procedurfrågor, dvs. att förvaltningsprocesslagen
tillämpas vid försäkringsdomstolen. Samtidigt
inskränks högsta domstolens behörighet
såtillvida att den bara kan pröva ansökningar som
gäller dess egna beslut.
I extrema fall kan propositionen leda till att samma ärende
samtidigt kommer upp som ett besvärstillståndsärende
i högsta domstolen och som extraordinärt ändringssökande
i högsta förvaltningsdomstolen. Att en sådan
konfliktsituation ens är möjlig är inte
god lagstiftning. Trots att det är fråga om extraordinärt ändringssökande
och inte om egentligt ändringssökande inskränker
propositionen parternas rättssäkerhet jämfört
med läget i dag, eftersom extraordinärt ändringssökande
i högsta förvaltningsdomstolen bara vore möjligt
på grund av ett fel i försäkringsdomstolens
förfarande. I övriga ärenden innebär
propositionen bredare möjligheter till extraordinärt ändringssökande.
Lagutskottet anser att högsta domstolens behörighet
i fråga om extraordinärt ändringssökande
skall vara oförändrad. Under de senaste åren har
lagutskottet systematiskt ändrat propositioner så att
riktlinjerna för ändringssökande skall vara
klara och tydliga och leda vägen till en enda domstol.
Utskottets hållning innebär att lagen om olycksfallsförsäkring,
lagen om skada, ådragen i militärtjänst
och brottsskadelagen inte ändras enligt regeringens förslag.
Därmed förändras besvärssystemet
inte heller i ärenden som hänför sig
till lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare,
yrkessjukdomslagen eller lagen om olycksfall i militärtjänst.
Utveckling av lagskipningen i ärenden som gäller
utkomstskydd och verkställighet av den nya lagstiftningen
Lagskipningen och ändringssökandet i ärenden som
gäller utkomstskydd har hamnat långt på efterkälken
i det arbete som utfördes under 1990-talet för
att se över de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna
och lagskipningen i dem. Lagstiftningen ändrades våren
1999 så att det är möjligt att ordna
muntlig förhandling i försäkringsdomstolen
och besvärsnämnderna och att till exempel den
som ansökt om en förmån kan höras
vid dem. I samband med behandlingen av bestämmelserna om
domarjäv uppmärksammade utskottet i sitt betänkande
att bestämmelserna om domarjäv måste
iakttas mycket noga i besvärsnämnderna och försäkringsdomstolen
(LaUB 6/2001 rd — RP 78/2001 rd).
Den föreliggande lagstiftningen avser en betydligt
större ändring för att modernisera verksamheten
i försäkringsdomstolen. Först gäller det
att omorganisera försäkringsdomstolen. Därefter
fortsätter verkställigheten av övriga
förslag som lagts av kommittén för ändringssökande
i beslut om social trygghet och reformarbetet utvidgas till besvärsnämnderna.
Den fortsatta reformen har delvis redan körts i gång.
Efter denna proposition har riksdagen fått två propositioner
genom vilka pensionsnämnden och statens pensionsnämnd
skall lösgöras till självständiga organ.
Däremot har ett förslag till utnämningslag
som har ett nödvändigt samband med lagen om försäkringsdomstolen ännu
inte lämnats till riksdagen.
Ett av problemen med försäkringsdomstolen är
de långa behandlingstiderna, i snitt 13—14 månader.
Målet är att den nya organisationen skall bidra
till att förkorta behandlingstiderna för beslut.
Vid utfrågningen av sakkunniga har mycket varierande bedömningar
av utsikterna för att nå målet lagts
fram. Dels har det ansetts att försäkringsdomstolens
verksamhet gärna kan göras effektivare, dels har
det bedömts att reformen förlänger behandlingstiderna
ytterligare. Utskottet har fått det intrycket att försäkringsdomstolen
har föresatt sig att koncentrera sig på att effektivt
genomföra omorganiseringen. Men för säkerhets
skull bör regeringen ge akt på verkställigheten
av reformen, med hänsyn till domstolens oberoende, och
i förekommande fall hjälpa upp situationen till
exempel genom tidsbestämda extra resurser.
Under behandlingen i utskottet har det kommit fram brister i
försäkringsdomstolens motivering av sina beslut.
Bristerna finns kvar trots att saken har diskuterats och krav har
ställts på bättre motiveringar både
här hemma och i ett beslut från Europadomstolen
för mänskliga rättigheter. Utskottet
anser att så fort den nya organisationen har blivit inkörd
måste åtgärder vidtas för att utveckla
domstolens arbete internt, till exempel beredningen av ärenden
och de skriftliga motiveringarna av beslut.
Muntliga förhandlingar har förekommit mycket
sällan i försäkringsdomstolen. Det ordnas årligen
30—40 muntliga förhandlingar. I besvärsnämnderna
har muntliga förhandlingar varit enskilda rariteter. Det är
skäl att överväga att ordna också muntliga
förhandlingar oftare än hittills.
Utskottet finner det speciellt oroväckande att förtroendet
för hela systemet förefaller att vara mycket svagt
i ärenden som gäller invalidpension. Detta beror
möjligen i stor utsträckning på att arbetsoförmågan
i många fall bedöms utifrån en bristfällig
beredning som inte sker öppet i samråd med den
sökande och på expertutlåtanden som saknar
motivering. Misstroendet bottnar förmodligen framför
allt i att sakkunnigläkarna inte träffar den sökande
personligen på det sätt som läkaren som
undersökt sökanden gör. Misstroendet ökar ännu
mer genom att den sökande får tillgång
till sakkunnigläkarens utlåtande bara om han eller
hon särskilt ber om det. Också sakkunnigläkarnas
roll har kritiserats.
För klarhetens skull påpekar utskottet att
sakkunnigläkare behövs framför allt för
att samordna beslutspraxis i fråga om invalidpensioner
och för att säkerställa att alla sökanden
behandlas lika.
För att öka förtroendet är
det enligt utskottets mening nödvändigt att försäkringsdomstolen
i samråd med besvärsnämnderna utvecklar
och ändrar sina metoder att behandla ärenden som gäller
invaliditetspension så att sökanden åtminstone
i de fall som ser ut att resultera i ett negativt beslut hörs
med anledning av hans eller hennes och nämndens eller domstolens
utredning och bereds tillfälle att komma med ytterligare
utredningar.
Samordning av propositionen med andra anhängiga lagändringar
Under behandlingen i utskottet har det visat sig att riksdagen
samtidigt behandlar två lagförslag om utbildnings-
och avgångsbidragsfonden som går i olika riktningar.
I det femte lagförslaget i den föreliggande propositionen
föreslås ändringar i lagen om utbildnings-
och avgångsbidragsfonden, men i proposition RP 219/2002
rd som lämnats knappa två månader senare
föreslås lagen bli upphävd den 1 januari
2003. Ingendera propositionen innehåller en hänvisning till
den andra som inverkar på samma sak, trots att information
av detta slag enligt anvisningarna för utarbetande av propositioner
skall ingå i en propositions allmänna motivering.
För att kunna samordna dessa sinsemellan motstridiga
förslag har utskottet fått lov att vänta
på behandlingen av proposition RP 219/2002 rd.
Denna har i sin tur haft samband med proposition RP 115/2002
rd med förslag om revidering avlagen om utkomstskydd för
arbetslösa. När nu arbetsmarknads- och jämställdhetsutskottet
i sitt betänkande ApUB 8/2002 rd har godkänt
en ny lag om en utbildningsfond som upphäver den tidigare
lagen om utbildnings- och avgångsbidragsfonden, konstaterar
lagutskottet för sin del att det femte lagförslaget
måste förkastas som obehövligt.
Lagutskottet har flera liknande propositioner under behandling
som måste samordnas, men som inte har uppmärksammats
på beredningsstadiet. Det går inte att undvika
att en sådan beredning leder till ett slumpmässigt
resultat. Med hänsyn till att statsrådets system
för föredragningstillstånd inte kan garantera
en adekvat samordning av ärenden under tjänstemannaberedning
anser lagutskottet att det för beredningen av lagstiftning
behövs ett system som medger tillförlitlig utredning
av anhängiga ändringsförslag i samma
lagar. Därefter skall lagberedarna sättas in i
hur lagförslag samordnas. (Utskottets förslag
till uttalande)
Detaljmotivering
1. Lag om försäkringsdomstolen
8 §. Föredragande.
I paragrafen föreskrivs om behörighet och
tjänstebenämningar för föredragande
vid försäkringsdomstolen samt om utnämnande
av dem.
I lagförslaget finns ingen särskild bestämmelse
om att kortvariga föredragande kan utnämnas för
en viss tid utan alla utnämningar skall behandlas av försäkringsdomstolens
förvaltningssammanträde. I det andra lagförslaget
om ändring av lagen om utnämning av domare föreslås överdomaren
vid försäkringsdomstolen däremot ha befogenhet
att utnämna en domare till försäkringsdomstolen
för en tid av längst två månader. En
sådan skillnad i bestämmelserna om utnämningsbefogenheten
mellan det första och andra lagförslaget leder
till onödig byråkrati. Därför föreslår
utskottet att 4 mom. kompletteras med en bestämmelse om
att överdomaren vid försäkringsdomstolen
kan utnämna kanslichefen, assessorerna och försäkringssekreterarna
för en tid av längst två månader.
11 §. Ledamöter förtrogna med arbetsförhållanden
eller företagsverksamhet.
I underpunkt c i 1 mom. 1 punkten föreskrivs om "avgångsbidrag eller
stöd som beviljas för utbildning".
Lagen om utbildnings- och avgångsbidragsfonden kommer
att upphävas den 1 januari 2003, som förklaras
i den allmänna motiveringen. Därför föreslår
utskottet att dessa ord stryks i paragrafens 1 mom.
18 §. Undanröjande av beslut.
Paragrafen föreslås bli ändrad såtillvida
att den sista besvärsinstansen, försäkringsdomstolen,
skall kunna undanröja ett beslut som vunnit laga kraft
på samma sätt som i andra ärenden som
hör till försäkringsdomstolens behörighet.
Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med
procedurbestämmelser genom en hänvisning till
förvaltningsprocesslagen. Meningen är att 68 § i
förvaltningsprocesslagen skall tillämpas på förfarandet.
19 §. Återbrytande av beslut.
I paragrafen finns bestämmelser om högsta
förvaltningsdomstolens kompetens att återbryta
beslut på grund av fel i förfarandet.
Utskottet hänvisar till sin ståndpunkt om
högsta domstolens ställning i den allmänna
motiveringen och föreslår att paragrafen kompletteras med
ett nytt 3 mom. om att högsta förvaltningsdomstolen
inte skall ha i paragrafen avsedd befogenhet att återbryta
beslut som det går att söka ändring i
genom extraordinärt rättsmedel hos högsta
domstolen.
3. Lag om ändring av 10 § lagen om bostadsbidrag
för pensionstagare
Ingress.
Ingressen beaktar inte lagändringen 684/2002.
Däremot hänvisas där till lag 887/1994
som inte längre behövs, eftersom båda momenten
i 10 § senare har ändrats. Utskottet har gjort
följdrättelser i ingressen.
4. Lag om ändring av 73 § folkpensionslagen
73 §.
Enligt paragrafens 2 mom. får ändring i prövningsnämndens
beslut sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen.
Paragrafen saknar en procedurbestämmelse. Eftersom
lagen om förvaltningsförfarande fortsatt föreslås
bli tillämpad vid försäkringsdomstolen
faller det sig naturligt att denna lag också tillämpas
på besvär. Utskottet föreslår
att momentet kompletteras med att förvaltningsprocesslagen
tillämpas vid besvär.
5. Lag om ändring av 3 b och 3 d § lagen
om utbildnings- och avgångsbidragsfonden
I den allmänna motiveringen framhålls att
lagen om utbildnings- och avgångsbidragsfonden kommer att
upphävas den 1 januari 2003 när den nya lagen
om utbildningsfonden träder i kraft. Av detta följer
att det femte lagförslaget måste förkastas
som obehövligt.
Den nya lagen om utbildningsfonden skiljer sig till sin struktur
och förmånerna från den tidigare lagen.
Där behövs inte de ändringar som föreslås
i den lag som skall upphävas.
6. Lag om ändring av 9 och 14 § lagen om
stöd för skolresor för studerande i gymnasieutbildning
och yrkesutbildning
9 §. Ändringssökande.
Enligt 1 mom. får ändring i ett beslut av
besvärsnämnden för studiestöd
sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen.
Utskottet föreslår att momentet på samma grunder
som i fråga om 73 § i det fjärde lagförslaget
kompletteras med att förvaltningsprocesslagen tillämpas
på besvärsförfarande.
14 §.Hänvisningsbestämmelse.
I paragrafen föreslås en sådan ändring
att försäkringsdomstolen skall kunna återbryta
ett beslut som vunnit laga kraft på samma sätt
som i andra ärenden inom försäkringsdomstolens
behörighet.
I skrivningen har inte tagits hänsyn till de ändringar
som gjorts genom lag 692/2002. Utskottet föreslår
följdändringar i paragrafens lydelse.
Ingress.
Inte heller ingressen beaktar lagändringen 692/2002.
Utskottet har gjort en följdkorrigering i ingressen.
7. Lag om ändring av 7 och 8 § lagen om ersättning
till lantbruksföretagare för självrisktiden
enligt sjukförsäkringslagen
7 §.
Enligt 3 mom. får ändring i olycksfallsnämndens
beslut sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen.
Utskottet föreslår att momentet på samma grunder
som i fråga om 73 § i det fjärde lagförslaget
kompletteras med att förvaltningsprocesslagen tillämpas
på besvärsförfarande.
8. Lag om ändring av 26 § lönegarantilagen
26 §. Förvaltningsbesvär.
Enligt 2 mom. får ändring i arbetslöshetsnämndens
beslut sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen.
Utskottet föreslår att momentet på samma grunder
som i fråga om 73 § i det fjärde lagförslaget
kompletteras med att förvaltningsprocesslagen tillämpas
på besvärsförfarande.
På grund av detta tillägg behövs
det en lagteknisk korrigering i paragrafens 3 mom.
9. Lag om ändring av 24 § lagen om lönegaranti
för sjömän
24 §. Förvaltningsbesvär.
I 2 mom. föreskrivs att ändring i
arbetslöshetsnämndens beslut (om sjömanslöner)
får sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen.
Utskottet föreslår att momentet på samma grunder
som i fråga om 73 § i det fjärde lagförslaget ändras
med att förvaltningsprocesslagen tillämpas på besvärsförfarande.
På grund av tillägget behövs en lagteknisk korrigering
i 3 mom.
10. Lag om ändring av 43 och 53 d § lagen
om olycksfallsförsäkring
43 §.
I 1 mom. föreskrivs att ändring i olycksfallsnämndens
beslut får sökas genom besvär hos försäkringsdomstolen.
Utskottet hänvisar till tillägget i 73 § i
det fjärde lagförslaget och föreslår
att momentet kompletteras med att förvaltningsprocesslagen
tillämpas på besvärsförfarande.
53 d §.
I 2 mom. föreslås en sådan ändring
att möjligheten till extraordinärt ändringssökande
i högsta domstolens beslut stryks. Extraordinärt ändringssökande
i högsta domstolens beslut skulle i vilket fall som helst
styras över till högsta domstolen.
Utskottet har ovan i den allmänna motiveringen stannat
för att högsta domstolens behörighet inte
bör ändras. Därför föreslår
utskottet att momentet inte ändras. Paragrafen bör
därför strykas ur lagförslaget.
Ikraftträdelsebestämmelsen.
I 2 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen finns
en övergångsbestämmelse som har samband
med ändringen i 53 d §. Utskottet
förordar inte en ändring av 53 d § och
därför bör 2 mom. i ikraftträdelsebestämmelsen
strykas i lagförslaget.
Ingressen och lagrubriken.
Av utskottets ändring i 53 d § följer
att också ingressen och lagrubriken måste ses över.
11. Lag om upphävande av 27 § 3 mom. brottsskadelagen
12. Lag om upphävande av 25 § 3 mom. lagen om
skada, ådragen i militärtjänst
I både det elfte och det tolfte lagförslaget
föreslås gällande bestämmelser
om extraordinärt ändringssökande hos
högsta domstolen bli upphävda. Eftersom utskottet
anser att högsta domstolens behörighet skulle
vara oförändrad bör det elfte och det
tolfte lagförslaget förkastas.