Detaljmotivering

1. Lag om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar

2 §. Lagens tillämpningsområde.

Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas den föreslagna lagen på högsta förvaltningsdomstolen, förvaltningsdomstolarna och försäkringsdomstolen. Dessutom gäller bestämmelserna marknadsdomstolen, arbetsdomstolen och sådana nämnder som inrättats för behandlingen av besvärsärenden i de fall där förvaltningsprocesslagen

Lagutskottet föreslår i sitt betänkande (LaUB 24/2006 rd) om lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar att bara den lagen ska tillämpas på arbetsdomstolen. Därför föreslår utskottet att hänvisningen till arbetsdomstolen stryks i den berörda bestämmelsen.

4 §. Uppgifterna om en rättegång samt deras offentlighet.

I paragrafen föreskrivs om offentligheten för de grundläggande uppgifterna vid en rättegång. Enligt 1 mom. är, om inte något annat följer av 5 §, bl.a. uppgifter om parters och sakägares identitet offentliga. I den föreslagna formen accentuerar bestämmelsen på grund av ordet "identitet" enbart fysiska personer. Men eftersom juridiska personer också ofta har del i saken, föreslår utskottet att man ersätter "identitet" med "uppgifter som är nödvändiga för att individualisera en part eller sakägare". På grund av de föreslagna ändringarna har utskottet sett över början av momentet.

5 §. Sekretessbelagda identifieringsuppgifter.

Enligt 1 mom. är identifieringsuppgifter om parter eller sakägare sekretessbelagda om de tillsammans med andra uppgifter i förvaltningsdomstolens dokumentregister eller förvaltningsdomstolens beslut röjer en omständighet som enligt de tre punkterna i momentet omfattas av sekretess.

Regeringen motiverar bestämmelsen (s. 24/I) framför allt med integritetsskyddet. Det är möjligt att lämna ut uppgifter om förvaltningsdomstolens beslut och motiven så att identifieringsuppgifterna om en part stryks i dem. Men det går att utreda en parts identitet med hjälp av diarieuppgifter, som beslutsdatum, diarienummer eller liggarnummer. En omfattande offentlighet för diarieuppgifter leder enligt propositionens motivering till att en parts integritetsskydd försvagas genom ändringssökande.

Som regeringen påpekar (s. 24/I) kan offentligheten för förvaltningsdomstolarnas diarieuppgifter begränsas endast av nödvändiga skäl. Vid sådana begränsningar måste offentligheten vid rättegång ställas mot integritetsskyddet. Även om övriga diarieuppgifter, som ärendets exakta art och behandlingsfas, är offentliga medan identifieringsuppgifter hemlighålls, anser utskottet att formuleringen i den föreslagna bestämmelsen ger sekretessintresset omotiverat stor tyngd. För att skapa bättre balans föreslår utskottet att momentet kompletteras med att identifieringsuppgifter om en part eller sakägare ska vara sekretessbelagda bara om det är nödvändigt för att skydda de intressen som avses i momentet. I varje enskilt fall måste det alltså avvägas särskilt och med omsorg om det av offentlighet för de identifieringsuppgifter som avses i bestämmelsen följer att de i kombination med övriga uppgifter om rättegången verkligen röjer en sekretessbelagd omständighet i förteckningen i momentet. Utskottet understryker att det av nödvändighetsvillkoret följer att en mycket obetydlig chans för att en sådan omständighet röjs ännu inte berättigar att hemlighålla identifieringsuppgifter. Dessutom bör det övervägas särskilt i vilken fas av en rättegång en påföljd som berättigar att sekretessbelägga identifieringsuppgifter uppstår.

Lagutskottet erinrar också det som sägs i förarbetena till offentlighetslagen om att diarier och motsvarande dokumentsregister spelar en central roll för att offentlighetsprincipen ska fullföljas i praktiken (se RP 30/1998 rd). Av detta och huvudregeln i 1 och 4 § om offentlighet följer enligt utskottets mening att paragrafen som undantagsbestämmelse måste tolkas snävt för att diarier och liknande dokumentregister i så stor omfattning som möjligt ska kunna anses som offentliga.

Utskottet har sett över lydelsen på samma sätt som i 4 §.

6 §. Utlämnande av sekretessbelagda identifieringsuppgifter.

I paragrafen föreskrivs i vilka situationer identifieringsuppgifter får lämnas ut trots att de enligt 5 § 1 mom. är sekretessbelagda.

I vissa typer av ärenden kan det vara nödvändigt att sekretessbelägga diarieuppgifter så fort ärendet blivit anhängigt för att skydda synnerligen känslig information om en persons privatliv. Så är fallet t.ex. när någon med stöd av mentalvårdslagen (1116/1990) tas in för vård mot sin vilja. Det har framhållits för utskottet att de föreslagna bestämmelserna i en sådan situation åtminstone i extrema fall kan leda till att inte ens de närmast anhöriga kan få information om personens situation.

För att undvika sådana situationer föreslår utskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. om att i övrigt sekretessbelagda identifieringsuppgifter om en part får lämnas ut till dennes lagliga företrädare, nära anhöriga eller någon annan närstående, om det av grundad anledning är nödvändigt för att tillgodose partens rättigheter och intressen. Bestämmelsen kan bli tillämplig t.ex. när en person mot sin vilja tas in för vård och det är befogat att vidta åtgärder för att utse en intressebevakare. De personer som har rätt att få information har bestämts på samma sätt som i 9 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) (se RP 185/1991 rd). För att integritetsskyddet inte heller då ska begränsas i onödan bör den som begär uppgifter enligt den föreslagna bestämmelsen alltid ha en motiverad orsak att begära uppgifterna. Som orsak kan man godkänna också en mycket generell upplysning om vad uppgifterna begärs för. När man överväger att lämna ut uppgifter bör man givetvis dessutom ta hänsyn till om parten själv möjligen har sagt att han eller hon inte vill att uppgifter om saken lämnas ut ens till de anhöriga.

7 §. Rättegångshandlingarna.

I paragrafen anges vad som menas med rättegångshandlingar. Utskottet har preciserat formuleringen i första meningen, men det påverkar inte den svenska texten.

20 §. Ändringssökande i beslut i förvaltningsärenden.

I 1 mom. föreskrivs om ändringssökande i vissa, i paragrafen nämnda domstolars avgöranden om offentlighet vid rättegång. Utskottet har i samband med 2 § föreslagit att lagen inte ska tillämpas på arbetsdomstolen och därför måste hänvisningen till arbetsdomstolen strykas.

2. Lag om ändring av 12 och 22 § i lagen om förvaltningsdomstolarna

I 12 och 22 § i lagen om förvaltningsdomstolarna föreslås sådana ändringar att det i båda hänvisas till lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar. Efter det att propositionen lämnades har 12 § ändrats i sin helhet genom lag 675/2006 som trädde i kraft i början av året. I nya 12 § finns tre moment och det betyder att den nu föreslagna bestämmelsen blir 4 mom.

På grund av ändringen har lagutskottet justerat lagförslagets ingress.

3. Lag om ändring av 8 och 16 c § i lagen om högsta förvaltningsdomstolen

Lagen om högsta förvaltningsdomstolen föreslås bli ändrad så att det av 8 § framgår när högsta förvaltningsdomstolen är beslutsför i ärenden som gäller rättegångens offentlighet. Vidare föreslås 16 c § bli kompletterad med en hänvisning till lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar.

Efter propositionen har lagen om högsta förvaltningsdomstolen reviderats i sin helhet. Den trädde i kraft i början av året. En bestämmelse motsvarande 8 § ingår i 6 § i den nya lagen. Därför har utskottet strukit förslaget om 8 § som överflödigt.

I den nya lagen om högsta förvaltningsdomstolen finns inga specialbestämmelser om offentlighet vid rättegång, eftersom det föreliggande lagförslaget beaktades redan när lagen bereddes. Men när den nya lagen stiftades visste man att den träder i kraft före den här lagen och därför förblev 16 c § i den tidigare lagen med bestämmelsen om offentlighet för rättegång i kraft. Specialbestämmelsen behövs inte längre när den nya bestämmelsen om offentlighet vid rättegång har trätt i kraft, och det finns ingen anledning att ändra den nystiftade lagen om högsta förvaltningsdomstolen genom att lägga till enbart en hänvisning till lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar. Därför har utskottet ändrat lagförslaget så att det upphäver ännu gällande 16 c § i den tidigare lagen om högsta förvaltningsdomstolen.

5. Lag om ändring av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet

16 §. Hur en handling skall lämnas ut.

  I paragrafens 2 mom. föreslås en bestämmelse som begränsar sätten att lämna ut uppgifter när en myndighet har tagit upp förhör eller motsvarande händelser på video eller gjort någon annan upptagning av dem. I så fall får kopior lämnas ut bara av särskilda skäl, om inte den som har hörts vid upptagningen ger sitt samtycke.

Enligt propositionens motivering (s. 47/II) behövs bestämmelsen för att videoupptagning allt oftare används vid lagring av uppgifter. En liknande bestämmelse föreslås också i lagen om offentlighet vid rättegång i allmänna domstolar. I sitt betänkande (LaUB 24/2006 rd) om förslaget anser utskottet att den oro för integritetsskyddet som framgår av bestämmelsens motivering i sig är befogad. Men det anser ändå att bestämmelsen är onödigt inflexibel med tanke på syftet.

Av de här orsakerna föreslår lagutskottet att också det aktuella momentet ändras så att kopior av upptagningar lämnas ut bara om den som har hörts vid upptagningen ger sitt samtycke eller om det med hänsyn till upptagningens innehåll är uppenbart att det inte kränker integritetsskyddet att kopior lämnas ut. Det krävs alltså att domstolen före sitt avgörande om upptagningens offentlighet gör en bedömning, särskilt med hänsyn till upptagningens innehåll, av konsekvenserna av att kopior lämnas ut. Å andra sidan måste det understrykas att också om domstolen lämnar ut kopior av en upptagning, följer det inte ännu i sig att den har rätt att göra upptagningens innehåll tillgängligt för allmänheten t.ex. genom massmedierna. Frågan måste bedömas med hjälp av den övriga lagstiftningen och massmediernas självreglerande bestämmelser.

24 §. Sekretessbelagda myndighetshandlingar.

Paragrafens 1 mom. 27 punkt föreslås bli kompletterad med verkställighetsplan för ungdomsstraff.

I början av oktober 2005 trädde en ny fängelselag (767/2005) i kraft som innebar att en plan för strafftiden för varje fånge infördes som ett centralt verktyg i fångvården. Enligt 4 kap. 6 § 2 mom. i fängelselagen omfattar handlingen placeringen av fången, verksamheten under strafftiden, den övervakade friheten på prov och den villkorliga frigivningen samt en permissionsplan. I god tid innan fången sannolikt friges ska planen kompletteras med en frigivningsplan och en övervakningsplan. Utskottet bedömer att handlingarna omfattar sådana uppgifter om fångens förhållanden och de åtgärder som fången är föremål för att det finns skäl att sekretessbelägga dem. Därför föreslår utskottet att planerna nämns explicit i punkten.

I samband med totalreformen av fängelselagstiftningen stiftades också en lag om förfarandet vid frigivning av långtidsfångar. Lagen föreskriver att ett ärende som gäller villkorlig frigivning av fångar som dömts till fängelse på livstid eller som förordnats att avtjäna hela strafftiden i en straffanstalt ska behandlas vid Helsingfors hovrätt, där ärendet anhängiggörs på ansökan av fången i fråga. Brottspåföljdsverket ska ge ett utlåtande om ansökan till hovrätten. Brottspåföljdsverket ska i utlåtandet konstatera huruvida verket förordar eller motsätter sig frigivning och om fången ska placeras i övervakad frihet på prov enligt 2 c kap. i strafflagen. För ny behandling av den som förordnats att avtjäna hela strafftiden i fängelse ska Helsingfors hovrätt också begära utlåtande om huruvida den som avtjänar strafftiden längre ska anses vara synnerligen farlig för någon annans liv, hälsa eller frihet. Utlåtandet kräver inte någon ny sinnestillståndsundersökning utan bara ett utlåtande om de faktorer som gjorde att den dömde en gång ansågs farlig.

Utskottet anser att också utlåtandena om frigivning av långtidsfångar är av en sådan art att det är befogat att sekretessbelägga dem. Därför föreslås de bli nämnda i punkten.

8. Lag om ändring av 155 § i lagen om kommunala pensioner

Efter propositionen har riksdagen antagit en lag om ändring av lagen om kommunala pensioner utifrån regeringens proposition RP 86/2006 rd. Lagen trädde i kraft i början av året. Genom lagändringen har bestämmelserna i lagen om kommunala pensioner samordnats med den nya lagen om pension för arbetstagare som gäller arbetspensionstryggheten i privat sektor. Samtidigt har kommunernas pensionsnämnd lagts ned. Ändring ska fortfarande sökas enligt lagen om kommunala pensioner, men ärendena behandlas av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden (se RP 91/2006 rd). Bestämmelserna i den tidigare lagens 155 § har strukits som obehövliga. Därför behövs den nu föreslagna ändringen av 155 § i lagen om kommunala pensioner inte och måste förkastas.

9. Lag om ändring av 23 a § i lagen om statens pensioner

Efter det att propositionen lämnades har riksdagen antagit en totalreform av lagen om statens pensioner som trädde i kraft i början av året (se RP 173/2006 rd). Samtidigt har statens pensionsnämnd lagts ned och de ärenden den tidigare behandlade övertagits av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden (se RP 91/2006 rd). Enligt lagförslag 7 i propositionen tas en hänvisning till lagen om offentlighet vid rättegång i förvaltningsdomstolar in i lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Därför behövs det föreliggande förslaget inte och måste förkastas.

11. Lag om ändring av 12 kap. 3 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa

Efter det att propositionen lämnades har en lag om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1089/2006) givits. Den trädde i kraft i början av året. Genom lagen ändrades nämnden för utkomstskyddsärenden till besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och det föreskrivs om den i nya 12 a kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Därför måste lagförslaget ändras så att det gäller 12 a kap. 5 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Eftersom 12 a kap. 5 § 1 och 2 mom. gäller muntlig förhandling i besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden har utskottet strukit de två första meningarna i det föreliggande lagförslaget.

På grund av ändringarna har utskottet också sett över lagförslagets rubrik, kapitelnumrering och kapitelrubriken samt paragrafrubriken.

12. Lag om ändring av 17 kap. 8 § i sjukförsäkringslagen

Efter det att regeringen lämnat propositionen har en lag om ändring av sjukförsäkringslagen (1301/2006) givits. Den trädde i kraft i början av året. Genom lagen har socialförsäkringsnämnderna lagts ner och de frågor som behandlats i dem förts över till besvärsnämnden för social trygghet. I det sammanhanget upphävdes 17 kap. 8 § i sjukförsäkringslagen. Därför behövs det nu aktuella lagförslaget inte längre och måste förkastas.

14. Lag om ändring av 15 § i lagen om besvärsnämnden för social trygghet (Nytt lagförslag)

15 §. Offentlighet vid behandlingen.

  Som beskrivits i samband med lagförslag 12 har en lag om besvärsnämnden för social trygghet (1299/2006) trätt i kraft i början av året. I lagens 15 § föreskrivs om offentlighet vid behandlingen av ärenden i besvärsnämnden. På grund av lagförslag 1 måste bestämmelsen ändras till en hänvisning till den lagen och därför föreslår utskottet ett nytt lagförslag i detta syfte.