Detaljmotivering

5. Lag om ändring av fängelselagen

4 kap. Ankomst till ett fängelse och placering i fängelset

11 §. Beslutanderätt.

Paragrafen ändrades i samband med den nya lagstiftning om övervakningsstraff och elektronisk övervakning i öppna anstalter (RP 17/2010 rd — LaUB 30/2010 rd) som riksdagen antog den 19 januari 2011. Den nu föreslagna paragrafen måste samordnas med den lagändringen. Av samma skäl måste också ingressen ses över.

7. Lag om ändring av lagen om förfarandet vid frigivning av långstidsfångar

1 §. Ansökan.

Ett ärende som gäller villkorlig frigivning av fångar som dömts till fängelse på livstid ska behandlas vid Helsingfors hovrätt. När frågan om villkorlig frigivning prövas, ska enligt 2 c kap. 10 § i strafflagen vikt bl.a. fästas vid arten av det eller de brott som ledde till fängelse på livstid och vid de omständigheter som avses i kapitlets 9 § 2 mom. Enligt den sistnämnda bestämmelsen kan villkorlig frigivning skjutas upp utan en fånges samtycke, om det på grund av fångens beteende eller hotelser finns en uppenbar fara för att han eller hon efter frigivningen kommer att göra sig skyldig till ett brott som grovt kränker någon annans liv, hälsa eller frihet och uppskov med frigivningen är nödvändigt för att förhindra brottet. Helsingfors hovrätt ska alltså redan enligt den gällande lagen ta hänsyn till om en fånge som dömts till livstids fängelse kan tänkas göra sig skyldig till sådana brott.

Enligt det gällande 1 § 2 mom. i lagen om frigivning av långtidsfångar ska Brottspåföljdsmyndigheten i sitt utlåtande om en ansökan om villkorlig frigivning konstatera om den förordar eller motsätter sig frigivning och om fången ska placeras i övervakad frihet på prov enligt 2 c kap. i strafflagen. Till utlåtandet ska fogas Brottspåföljdsmyndighetens bedömning av förutsättningarna för frigivning och annan utredning som gäller fången. I praktiken har hovrätten tillgång inte bara till Brottspåföljdsmyndighetens utlåtande utan också till bl.a. ett utlåtande från fängelsedirektören, en utredning från bedömningscentrumets direktör och i regel ett psykologutlåtande om fången gått hos en psykolog. Bedömningen av hur våldsbenägen en livstidsfånge är bygger i dagsläget på fängelsepersonalens observationer och en psykiatrisk bedömning. Nu föreslår det att det alltid ska göras en rättspsykiatrisk bedömning av risken för återfall och att den bedömningen ska fogas till Brottspåföljdsmyndighetens utlåtande till Helsingfors hovrätt vid sidan av andra utredningar. En psykiatrisk bedömning av detta slag ger hovrätten viktig information som hjälper den att ta ställning till frigivningen. En bedömning av risken för framtida våldsamt beteende bland livstidsfångar i kombination med intensivare övervakning plus handlingsprogram för att minska drogmissbruk och våld ökar den frigivnes möjligheter att leva ett brottsfritt liv och ökar säkerheten i samhället.

Enligt det föreslagna 1 § 2 mom. handlar det om en bedömning av "risken för att fången uppför sig brottsligt". I propositionsmotiven påpekas det att bestämmelsen inte ändrar de grunder för frigivningsprövningen som strafflagen föreskriver. Riskbedömningen ger inte nödvändigtvis underlag för att exakt ange vad för slags våldsbrott fången eventuellt kommer att begå utan pejlar vilken risken för våldsamt beteende generellt sett är. Därför anser utskottet det motiverat att bestämmelsen saknar en explicit hänvisning till 2 c kap. 9 § 2 mom. i strafflagen. Å andra sidan är det inte heller meningen att blotta risken för den allra minsta tillstymmelse till våldsamt beteende ska leda till att en ansökan om villkorlig frigivning förkastas. Utskottet anser att bestämmelsen behöver preciseras och föreslår att där talas om risken för att fången begår ett våldsbrott. Meningen är att utlåtandet ska kommentera återfallsbedömningarna. Beslutet om villkorlig frigivning sker alltid utifrån hovrättens sammantagna bedömning, vilket betyder att det även framöver är hovrätten som avgör om en fånge kan friges villkorligt eller inte.

Psykiatriska sjukhuset för fångar måste absolut få tillgång till alla uppgifter som behövs för bedömningen, menar utskottet. De flesta uppgifter som används i riskbedömningen finns att få inom Brottspåföljdsmyndigheten. I 13 § 2 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter (, nedan patientlagen) står det att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården eller någon annan som arbetar vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård eller utför uppdrag för den inte utan patientens skriftliga samtycke får lämna uppgifter som ingår i journalhandlingarna till utomstående. Med utomstående avses i patientlagen personer som inte vid verksamhetsenheten eller på uppdrag av den deltar i vården av patienten eller i andra uppgifter i samband med vården. Uppgifter som ingår i journalhandlingarna eller exempelvis i handlingar som utvisar hur farlig eller våldsbenägen fången är kan följaktligen lämnas ut internt inom en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård utan skriftligt samtycke av fången, när en tjänsteman behöver dem för att sköta sina tjänsteuppgifter.

I patientlagens 2 § anges vad som avses med verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård. I punkt 4 gjordes genom lag en teknisk ändring i anknytning till organisationsreformen på brottspåföljdsområdet. Enligt den avses med verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård sjukhus, polikliniker och andra verksamhetsenheter inom Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet som inrättats med stöd av lagen om Brottspåföljdsmyndigheten. Men bestämmelsen motsvarar inte den nuvarande organisationsstrukturen. De sjukhus och polikliniker som hör till Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet har ända sedan 2006 utgjort en rikstäckande verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård. Utskottet föreslår nedan ett nytt lagförslag 11 där bestämmelsen ändras för att motsvara nuläget. Samtidigt slipper man oklarheter i tolkningen då det gäller upprätthållande av hälso- och sjukvårdsregister och möjligheten att överlämna sekretessbelagda uppgifter inom Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet.

Om det för riskbedömningen behövs uppgifter från hälso- och sjukvårdsenheter utanför Brottspåföljdsmyndigheten gäller de allmänna bestämmelserna om utlämnade av uppgifter. Enligt uppgift kan riskbedömningar börja göras utifrån gällande bestämmelser. Men det är trots allt viktigt att undersöka om specialbestämmelserna om rätt att få uppgifter behöver kompletteras, menar utskottet. Eventuella kompletteringsförslag kunde t.ex. inlemmas i den pågående beredningen av en ändring av lagen om behandling av personuppgifter vid verkställighet av straff ().

I propositionsmotiven (s. 16/II) står det att om en fånge inte friges villkorligt, kan riskbedömningen utnyttjas i fängelset vid planeringen av sysselsättning och sysselsättningsprogram avsedda att minska våldsamhet och påverka beteendet hos honom eller henne. Om fången friges villkorligt, kan resultaten av riskbedömningen utnyttjas vid planeringen av och under själva övervakningstiden. Utskottet är av den uppfattningen att riskbedömningarna är sekretessbelagda åtminstone i vissa delar enligt patientlagen och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (). Men enligt utredning kräver utnyttjandet av uppgifterna på ovan avsett sätt inte nödvändigtvis att testresultat, hälsovårdsuppgifter eller andra detaljer är offentliga eller att uppgifter trots sekretess kan utlämnas, utan hälso- och sjukvårdspersonalen, dit även en del av psykologerna hör, kan utifrån bedömningen generellt tipsa annan personal som planerar åtgärder för fången om hurdan sysselsättning som kunde ordnas för honom eller henne. Enligt 18 § 2 mom. i lagen om behandling av personuppgifter vid verkställighet av straff kan utan skriftligt samtycke av den berörde lämnas ut sådana uppgifter om hans eller hennes vård eller bemötande som inte anger sjukdomens art eller någon annan detalj om hans eller hennes hälsotillstånd eller vård till andra anställda vid Rättspåföljdsmyndigheten än dess yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Utskottet menar att man i samband med beredningen av ändringar i den lagen även bör titta på hur 18 § fungerar med avseende på den information som avses här och i förekommande fall ta fram förslag till komplettering av bestämmelserna.

8. Lag om ändring av lagen om övervakning av villkorlig frihet

12 c §. Beslutanderätt.

Regeringen föreslår en ny 12 c § med bestämmelser om vilken tjänsteman på Brottspåföljdsmyndigheten som är behörig att fatta de i lagen angivna beslut som påverkar individens rättsliga ställning. Utskottet har utgått från den löpande numreringen och korrigerat paragrafnumret till 12 a. Ändringen bör beaktas även i ingressen.

11. Lag om ändring av 2 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (Nytt lagförslag)

2 §. Definitioner.

Av orsaker som nämns i samband med lagförslag 7 föreslår utskottet en teknisk ändring i 2 § 4 punkten för att definitionen av verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård då det gäller Brottspåföljdsmyndighetens hälsovårdsenhet ska motsvara den nuvarande organisationsstrukturen. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner det nya lagförslaget.