Motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning finner utskottet förslaget behövligt
och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslagen
men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
1. Lag om ändring av tingsrättslagen
Allmänt.
Syftet med lagförslaget i propositionen är
att få tingsrätterna att arbeta effektivare. Med
tanke på de förestående sammanslagningarna
av tingsrätterna föreslås också att
en tingsrätt efter sammanslagningen ska kunna ha två lagmanstjänster
och till den ena av dem ska höra att tjänstgöra
som chef för ämbetsverket.
Lagutskottet har tidigare uppmärksammat att domarna
vid större tingsrätter åtminstone i viss mån
kan specialisera sig på vissa typer av mål (se LaUU 18/2004
rd). I detta sammanhang påpekar utskottet också att
den nödvändiga sakkunskapen på vissa
specialområden kan säkerställas genom
bättre och närmare samarbete mellan tingsrätterna.
Genom samarbete kan det vidare ses till att de personella resurserna
i övrigt räcker till. Enligt uppgift till utskottet
har t.ex. domarna inom Rovaniemi hovrätts distrikt förordnats
till andra tingsrätter när det har behövts en
förstärkt sammansättning. Utskottet erinrar också att
tingsrätternas rättsliga tjänster bör
vara tillgängliga för alla inom rimliga gränser.
Därför kan beslut om att slå samman tingsrätternas domkretsar
inte fattas enbart med tanke på eventuella kostnadsbesparingar
utan det bör alltid ske med hänsyn till att besluten
inverkar på de personers möjligheter att vända
sig till domstolsväsendet som vill få sin sak
behandlad i domstolen. När domkretsar slås samman
skall tillgången till tjänster tillgodoses till
exempel genom valet av sammanträdesplatser. Utskottet fäster
sig också vid 122 § 1 mom. i grundlagen där
det sägs att när förvaltningen organiseras
ska en indelning i sinsemellan förenliga områden
eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga
befolkningens möjligheter att erhålla tjänster
på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.
1 §.
Paragrafen kompletteras med ett nytt 4 mom., som innebär
att om det vid tingsrätten finns fler än en lagmanstjänst,
ska till en av tjänsterna höra att tjänstgöra
som chef för ämbetsverket. I så fall
tillämpas på den lagman som tjänstgör
som chef vad som föreskrivs om lagmannen i lag eller förordning.
Enligt propositionens motivering (s. 9/I) kan det när
tingsrätter slås ihop uppstå sådana
situationer att lagmanstjänsterna vid de sammanslagna tingsrätterna överförs
till en och samma tingsrätt. Därför behövs
det en särskild bestämmelse i lag om att en tingsrätt
kan ha fler lagmanstjänster än en. Enligt motiveringen är
en sådan situation exceptionell och temporär.
Enligt information till utskottet är det i princip
möjligt att omkring 60—80 procent av lagmännen
under nästa femårsperiod avgår med pension,
vilket i sig gör det möjligt att sammanslå tingsrätterna.
Men eftersom pensionsåldern nuförtiden är
mycket flexibel kommer så här många lagmän ändå inte
att gå i pension. Lagutskottet anser att förslaget är
motiverat inte minst som det medger att man planerar en sammanslagning
av tingsrätterna oberoende av den slumpmässiga
faktor när lagmannen vid någondera av de tingsrätter
som skall slås samman går i pension. Genom reformen
kan man samtidigt åtminstone i viss utsträckning
undvika de principiella nackdelarna bl.a. för domarnas
oavhängighet vid långvariga förordnanden
till vakanta lagmanstjänster.
Av momentets formulering framgår ändå inte att
det handlar om en exceptionell situation i samband med sammanslagningen
av tingsrätter. Ett sådant mellantillstånd
i tingsrättens tjänstestruktur upphör
senast när den lagman som inte tjänstgör
som chef för ämbetsverket går i pension.
Lagutskottet föreslår att momentet tydliggörs
för att syftet klarare ska framgå.
18 a §.
Enligt 1 mom. kan tingsrätten vara indelad
i avdelningar. Utifrån 2 mom. kan en avdelning
inrättas för att trygga behövlig sakkunskap
i olika rättskipningsärenden och för
att garantera en smidig behandling av ärendena. I tingsrättens arbetsordning
bestäms om inrättande av avdelningar.
Enligt 3 mom. kan en avdelning också inrättas
för att se till att ämbetsdistriktets finskspråkiga
och svenskspråkiga befolknings möjligheter att
erhålla tjänster på det egna språket
tillgodoses enligt lika grunder. Denna rättighet bör inte
tillgodoses bara genom bestämmelser om det språk
som ska användas utan också med andra legislativa
metoder som kan främja rätten att använda
det egna språket. Lagutskottet tillstyrker därför
förslaget att särskilda avdelningar kan inrättas
vid tingsrätterna för att säkerställa
att språkgrupperna behandlas på lika grunder. Å andra
sidan påminner utskottet att det inte går att garantera
enbart genom lagstiftning att den enskilde människans rätt
att använda sitt eget språk faktiskt fullföljs
(se också LaUU 18/2004 rd). Utom
att lagstiftningen bör utvecklas bör därför också domarnas
kunskaper i det andra inhemska språket upprätthållas
och förbättras både genom utbildning
och lämpliga löneincitament.
Utskottet föreslår nedan att det föreskrivs
särskilt om språkkunskapskraven för domartjänsterna
inom avdelningar som inrättats på språkliga
grunder. Därför behövs sista meningen
i paragrafens 3 mom. inte och bör enligt utskottets mening
strykas.
I propositionens motivering (s. 12/I) framhålls
också att om sådana avdelningar som avses i paragrafen
inrättas främjar det möjligheterna att
auskultera på svenska. Men regeringen bedömer
att notarietjänster uppenbarligen inte kommer att öronmärkas
för de avdelningar som inrättats på språkliga
grunder för att notarierna under auskulteringen ska få en
så allsidig uppfattning av tingsrättens arbete
som möjligt. Som utskottet ser det svarar detta mot den
allmänna ambitionen att utveckla auskulteringen mera i
riktning mot utbildning.Se t.ex. betänkande Domarutbildning
från domarutbildningsarbetsgrupp 2, s. 19 (justitieministeriets
arbetsgrupps betänkanden 2004:2) och betänkandet
från Kommittén från utveckling av domstolsväsendet,
s. 350 (kommittébetänkande 2003:3).
18 b §. (Ny)
Handläggningsspråket i brott- och tvistemål
samt ansökningsärenden vid tingsrätten
bestäms utifrån 14—16 § i språklagen (423/2003).
Tillämpningen av de här bestämmelserna
kan dock leda till att handläggningsspråket i
ett ärende vid den inrättade avdelningen rätt
ofta är majoritetsspråket inom ämbetsområdet.
Situationen svarar i så fall inte mot syftet med att inrätta
avdelningen. Lagutskottet föreslår därför
att lagen kompletteras med en ny paragraf om att handläggningsspråket
i ett ärende vid en avdelning som inrättats med
stöd av 18 a § 3 mom. med avvikelse från
14—16 § i språklagen är minoritetsbefolkningens
språk inom ämbetsområdet. Med tanke på de
här fallen föreslår utskottet att huvudregeln
i paragrafen kompletteras med en bestämmelse om att domstolen
med hänsyn till parternas rätt och intresse kan
besluta att använda majoritetsspråket i domstolens ämbetsdistrikt.
Momentets andra mening innehåller en hänvisning
till språklagens bestämmelser om tolkning och översättning
av expeditioner och andra handlingar. Bestämmelserna tilllämpas
också vid en tingsrättsavdelning som inrättats
på språkliga grunder.
Samtidigt vill utskottet påminna att en part och den
som ska höras i saken utifrån 10 § i språklagen
oberoende av handläggningsspråk har rätt
att använda antingen finska eller svenska i en sak som
behandlas vid en tingsrättsavdelning som inrättats
på språkliga grunder.
18 c §. (Ny)
Enligt 26 § i den gällande språklagen
använder statliga myndigheter som sitt arbetsspråk
majoritetsspråket i ämbetsdistriktet, om det inte är
mer ändamålsenligt att använda det andra
språket eller båda språken eller av särskilda
skäl ett främmande språk.
Utskottet föreslår ovan att handläggningsspråket
vid en avdelning som inrättats med stöd av 18
a § 3 mom. i regel ska vara minoritetsspråket
i ämbetsdistriktet. För att domarna och den övriga
personalen vid avdelningen ska kunna upprätthålla
sina språkliga färdigheter är det därför
motiverat att minoritetsspråket också används
som arbetsspråk vid en sådan avdelning. Utskottet
föreslår därför att lagen kompletteras med
en ny paragraf om detta.
Ingress.
Utskottet har föreslagit att lagen kompletteras med
nya 18 b och 18 c § och därför måste
också lagförslagets ingress ses över.
2. Lag om ändring av 12 § i lagen om utnämning
av domare (Nytt lagförslag)
12 §. Behörighetsvillkor som gäller
statsanställdas kunskaper i finska och svenska.
Enligt 6 § 2 mom. i lagen om de språkkunskaper
som krävs av offentligt anställda (424/2003)
finns bestämmelser om språkkunskapskrav för
domartjänster i lagen om utnämning av domare.
Behörighetsvillkoren har nyligen setts över (se
LaUB 3/2003 rd — RP 103/2003 rd).
Utskottet har ovan uttalat sig för att en särskild
avdelning inrättas vid tingsrätten för
att tillgodose den svensk- och finskspråkiga befolkningens
språkliga rättigheter i tingsrättens ämbetsdistrikt.
Meningen är uttryckligen att den språkliga minoritetens
rättigheter tillgodoses och därför är
det nödvändigt att föreskriva särskilt
om behörighetsvillkoren som gäller kunskaper i
finska och svenska för en domartjänst vid en sådan
avdelning. Utskottet föreslår därmed
att behörighetsvillkoret beträffande minoritetsspråket
till dessa tjänster i ämbetsdistriktet ska vara
utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i språket.
Domarna vid avdelningen ska å andra sidan klara av att
handlägga ärenden på båda nationalspråken
och därför föreslås det samtidigt
att behörighetsvillkoren för domare vid avdelningen
ska vara goda muntliga och skriftliga kunskaper i majoritetsspråket
i ämbetsdistriktet.
Utskottet föreslår att det nya momentet lagtekniskt
tas in som ett 2 mom. i paragrafen. Det betyder att hänvisningsbestämmelsen
i nuvarande 2 mom. blir 3 mom.
3. Lag om ändring av språklagen (Nytt lagförslag)
16 a §. Undantag från handläggningsspråket.
Utskottet föreslår ovan att handläggningsspråket
vid en tingsrättsavdelning som inrättats med stöd
av 18 a § 3 mom. i tingsrättslagen ska läggas
fast i 18 b § i tingsrättslagen. För
att detta specialfall med handläggningsspråket
ska framgå också av språklagen föreslår
utskottet att språklagen kompletteras med en paragraf som
innehåller en hänvisningsbestämmelse.
26 §. Statliga myndigheters arbetsspråk.
Enligt den gällande paragrafen använder statliga
myndigheter som sitt arbetsspråk majoritetsspråket
i ämbetsdistriktet, om det inte är mer ändamålsenligt
att använda det andra språket eller båda
språken eller av särskilda skäl ett främmande
språk.
Utskottet föreslår ovan att arbetsspråket
vid en avdelning som inrättats med stöd av 18
a § 3 mom. i tingsrättslagen också ska
vara minoritetsspråket i ämbetsdistriktet. Bestämmelser
om detta finns i 18 c § i tingsrättslagen. För
att detta specialfall med handläggningsspråket
ska framgå också av språklagen föreslår
utskottet att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. med den
behöriga hänvisningsbestämmelsen.