Allmän motivering

Förslaget till ändring av ärvdabalken omfattar tre viktiga frågor. För det första föreslås i propositionen att de förhållanden under vilka dödsbodelägarna kan tvingas ansvara för den avlidnes skulder begränsas klarare än nu. Förslagen är angelägna, menar utskottet. Det gällande systemet är mycket strängt för delägarna, eftersom de kan bli ansvariga för en främmande skuld till och med till följd av en rätt liten försummelse. Borgenärernas ställning och behovet av att bouppteckningar görs på ett riktigt sätt leder emellertid till att bestämmelserna om delägarnas personliga ansvar för den avlidnes skulder inte helt kan slopas.

Den andra viktiga frågan i propositionen gäller borgenärernas möjlighet att få dödsboet överfört till en boutredningsman. Enligt förslaget ska borgenärernas ställning stärkas i detta avseende vilket kan anses vara ett slags motvikt till att delägarnas personliga gäldsansvar minskar. Men delägarna skall också i fortsättningen kunna undvika en offentlig utredning av ett dödsbo antingen genom att visa att säkerhet kan ställas för den fordran som hävdas av dem som ansökt om en boutredningsman eller genom att delägarna själva ställer sådan säkerhet. Boutredningsmannens befogenheter föreslås dessutom bli utvidgade. En betydande nyhet är att boutredningsmannen i ett överskuldsatt dödsbo föreslås få rätt att besluta om fördelningen av dödsboets medel mellan borgenärerna. Enligt lagutskottets uppfattning är detta förslag synnerligen motiverat eftersom det gör boutredningsförfarandet smidigare och bidrar till att minska onödiga dödsbokonkurser.

I samband med utskottsbehandlingen fästes ändå mest avseende vid den tredje frågan som tas upp i propositionen och som gäller behandlingen av dödsboskulder som enligt utsökningslagen har förlorat sin verkställbarhet. I materitllträttsligt hänseende upphör dessa skulder inte att existera även om de har förlorat sin verkställbarhet. Enligt propositionen skall också dessa skulder tas upp i bouppteckningen och betalas av dödsboets medel. Om boet är överskuldsatt skall emellertid skulder som förlorat sin verkställbarhet betalas i sista hand.

Lagutskottet har formulerat vilka missförhållanden som kan uppstå i den modell som föreslås i propositionen. Missförhållandena har att göra med situationer där en skuldsatt person får en betydande förmögenhet efter att skulderna enligt utsökningslagen har förlorat sin verkställbarhet. Från gäldenärens synpunkt är det största missförhållandet att denne inte motiveras till ekonomisk aktivitet om han eller hon vet att skulderna ändå kommer att beaktas i dödsboet. Detta har negativa effekter särskilt på företagsverksamhet. En mycket skuldsatt person kan dessutom inför sin död överföra egendom på närstående för att undvika att egendomen i samband med boutredningen används till att betala gamla skulder. De föreslagna bestämmelserna kan åtminstone i teorin också på andra sätt ge gäldenären anledning att gå in för finansiella arrangemang som annars inte skulle bli aktuella. Utskottet påpekar att borgenärerna inte är skyddslösa inför detta. Efter gäldenärens död kan borgenärerna ansöka om att dödsboet försätts i konkurs för att på det sätt som föreskrivs i lagen om återvinning till konkursbo (758/1991) ogiltigförklara rättshandlingar som gäldenären har vidtagit. Enligt konkurslagen (120/2004) är det möjligt att försätta ett dödsbo i konkurs också efter de ändringar som föreslås i propositionen bl.a. när detta är ändamålsenligt av särskilda skäl. Enligt utskottet är det klart att detta kriterium uppfylls om det kan antas att medel kan återvinnas till dödsboet. Utskottet har också uppmärksammat att den efterlevande maken i vissa fall kan försättas i en svår situation när dödsboets medel används för att betala också sådana gamla skulder som enligt utsökningslagen redan har förlorat sin verkställbarhet.

Trots de brister som påpekats ovan och oavsett kritiken mot propositionen i övrigt förordar utskottet den också när det gäller behandlingen av dödsboskulder som har förlorat sin verkställbarhet. Utskottet motiverar i hög grad sin inställning med det principiella avgörande som lagutskottet fattade i samband med behandlingen av regeringens proposition med förslag till ändring av utsökningslagen (RP 216/2001 rd) under 2002 års riksmöte. Utskottet accepterade då att utsökningsgrunden när det gäller fysiska personer i regel förlorar sin verkställbarhet efter 15 eller 20 år. Skulden preskriberas emellertid inte slutligt utan gäldenären svarar fortsättningsvis för den. Av lagutskottets betänkande med anledning av ovan nämnda proposition (LaUB 34/2002 rd) framgår att utskottet var mycket medvetet om vilka problem som anslöt sig till den nya regleringen och som återigen aktualiserats i samband med behandlingen av föreliggande proposition. Utskottet påpekar i detta sammanhang också att utgångspunkten vid översynen av utsökningslagen uttryckligen var att underlätta gäldenärens ställning. Av detta följer ändå inte att gäldenärens arvingar skall få fördelar på borgenärernas bekostnad till följd av att en skuld preskriberats i materiellt hänseende.

Utskottet har inte ansett det motiverat att i detta skede skapa normer som utan särskilda förutsättningar skulle leda till att skulder som förlorat sin verkställbarhet samtidigt skulle anses preskriberade i materiellt hänseende när det gäller dödsbon. Utskottet vill därför särskilt understryka att det också i propositionsmotiven (s. 20/II) sägs att regeringen har för avsikt att utreda vilka arrangemang som förutsätts för att skulder som förlorat sin verkställbarhet kunde anses slutligt preskriberade. Lagutskottet menar att det vore synnerligen viktigt att få till stånd en sådan lagstiftning, och påskyndar därför beredningen. I samband med beredningen är det också skäl att utreda om de bestämmelser som föreslås föranleder ändringar i de bestämmelser som nu godkänts, särskilt med beaktande av den efterlevande makens ställning. Tidtabellen för beredningen bör ta sikte på att en proposition kan behandlas och antas under denna valperiod. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande).

Med hänvisning till propositionen och utredning till utskottet finner utskottet propositionen behövlig och motiverad. Utskottet förordar lagförslagen med följande anmärkningar och ändringsförslag.