Motivering

Lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (, nedan vävnadslagen) och lagen om assisterad befruktning () har olika regler för hur länge uppgifter om donatorer av könsceller eller embryon ska förvaras. Enligt 16 § i vävnadslagen ska uppgifterna i registret bevaras i 50 års tid efter givarens död eller, om dödstidpunkten är okänd, 100 år efter den sista registeranteckningen. Dessutom föreskrivs det i 20 i § att vävnadsinrättningarna ska bevara de uppgifter som krävs för att garantera fullständig spårbarhet i minst 30 år efter kliniskt bruk. Förvaringstiderna i vävnadslagen bygger på lagens syfte, att trygga kvaliteten och säkerheten i fråga om vävnader och celler som används på människor. De långa registertiderna borgar för att uppgifter finns att tillgå även i det fall att en sjukdom upptäcks långt efter att vävnader eller celler överförts. Enligt 19 § i lagen om assisterad befruktning ska donatorns identifieringsuppgifter utplånas två år efter det att de donerade könscellerna eller embryona användes eller förintades eller överläts för lovligt ändamål. Med hänsyn till den maximala förvaringstid på 15 år som 6 § föreskriver ska de uppgifter och handlingar om donatorn som finns i tjänstetillhandahållarens arkiv utplånas senast 17 år efter donationen.

Regeringen vill med propositionen tydliggöra rättsläget genom att ändra lagen om assisterad befruktning så att det i den lagen hänvisas till vävnadslagens bestämmelser om bevarandetid. Därmed samordnas lagen om assisterad befruktning och vävnadslagen i fråga om bevarandetid. Samtidigt uppfylls även vävnadsdirektivets krav på att vävnader och celler ska kunna spåras på behörigt sätt i tjänstetillhandahållarnas verksamhet med assisterad befruktning.

Sammantaget sett anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.