Förslaget till rådets rambeslut

Syftet med förslaget till rambeslut är att uppnå målen i åtgärdsprogrammet för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål och att slå fast på vilka villkor en fällande dom som avkunnats i en medlemsstat kan beaktas i samband med ett nytt brottmålsförfarande på andra grunder i en annan medlemsstat.

Enligt förslaget till rambeslut kan domar som avkunnats i andra medlemsstater jämställas med domar som avkunnats nationellt och få samma verkningar. Verkningarna av tidigare avkunnade domar ska inte samordnas mellan medlemsstaterna utan de ska fortfarande omfattas av tilllämpningsområdet för den nationella lagstiftningen.

Regeringens ståndpunkt

Statsrådet ser positivt på att brottmålsdomar i en annan medlemsstat ska kunna beaktas. Det är bra att det inte längre spelar så stor roll i vilken medlemsstat en persons tidigare brottmålsdomar har givits. Det bidrar till likabehandling av personer som har dömts för brott inom Europeiska unionen. Uppgifter om svarandens tidigare brottslighet som är av betydelse för straffutmätningen kan också antas motsvara verkligheten bättre. Men det finns vissa problem och oklarheter kring förslagets funktion och de bör redas upp vid förhandlingarna om förslaget.

Det faktum att medlemsstaterna inte åläggs skyldighet att i kriminalregistret införa uppgifter om domar avkunnade i andra medlemsstater mot personer som är medborgare eller bosatta i den egna medlemsstaten främjar inte målet med det föreslagna rambeslutet, som är att de som dömts för brott ska behandlas lika. Detta bör framhållas då rambeslutet behandlas i Europeiska unionens institutioner.

Det kan vara mycket svårt att sammanlägga eller på annat sätt beakta straff som dömts ut i olika stater. Motsvarigheten mellan olika typer av straff i olika stater kan också vara ett problem vid sammanläggningen av straff. För att undvika problem borde man se till att tillämpningsområdet för rambeslutet inte omfattar de bestämmelser om gemensamt straff som ingår i 7 kap. i strafflagen.

Enligt regeringen är det viktigt att en person inte särbehandlas för att brottmålsdomar i en annan medlemsstat beaktas vid ett nytt brottmålsförfarande eller för att de antecknas i straffregistret jämfört med att personen utifrån motsvarande fakta skulle ha dömts vid en finländsk domstol. Enligt artikel 5.2 i det föreslagna rambeslutet kan man avstå från att beakta en tidigare dom som avkunnats av en annan medlemsstat, om en person under ett nytt brottmålsförfarande på andra grunder skulle hamna i en sämre situation än om den tidigare domen hade avkunnats av en nationell domstol. Särskilt artikel 5.2 i det föreslagna rambeslutet är oklar på den punkten hur och på grund av vilka uppgifter man har för avsikt att göra jämförelsen. I praktiken kan det vara besvärligt att göra en jämförelse, eftersom grunderna för en brottmålsdom i en annan medlemsstat måste omprövas enligt bestämmelserna i Finlands rättssystem. Uppgifterna i straffregistret räcker i praktiken inte till för en sådan jämförelse. Det gäller att ge akt på vilka möjligheter det finns för att göra en sådan jämförelse.