Sammantaget anser utskottet att lagförslaget behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar. 

Propositionens mål

Målet med propositionen är att förbättra möjligheterna för aktörer som erbjuder studentbostäder att inleda nyproduktions- och ombyggnadsprojekt i en situation där det inte är möjligt att anvisa investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov för produktionen. På grund av det svåra statsfinansiella läget kan investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov beviljas endast i begränsad utsträckning, vilket innebär att understöden i första hand riktas till bostadsprojekt för personer med funktionsnedsättning eller långtidsbostadslösaStaten kan inom ramen för statsbudgeten bevilja investeringsunderstöd för produktion av hyresbostäder för grupper som behöver särskilt stöd i sitt boende. Sådana grupper är till exempel äldre med nedsatt funktionsförmåga eller minnessjukdom, personer med funktionsnedsättning, bostadslösa, rehabiliteringsklienter inom missbrukarvården och mentalvården samt studerande och unga. Lag om understöd för förbättring av bostadsförhållandena för grupper med särskilda behov 1281/2004. . Propositionen gör det därför möjligt att igen få igång det avstannade byggandet av studentbostäder och är därmed mycket välkommen. Det finns ett kontinuerligt och växande behov av studentbostäder på grund av det utökade antalet studieplatser vid yrkeshögskolor och universitet och den ökade efterfrågan på förmånligare boendeformer i och med ändringarna i bostadsbidraget för studerande och det faktum att studiekostnaderna i allt högre grad ska täckas med lån. Till det ökade behovet av studentbostäder bidrar också att nybörjarplatserna i enlighet med målsättningen i högre grad än tidigare riktas till dem som avlägger sin första examen och för vilka studentbostaden är den första formen av självständigt boende.  

I propositionen föreslås det att räntestödslånets maximibelopp i fråga om studentbostäder höjs så att lånebeloppet uppgår till högst 100 procent av de godkända kostnaderna för byggande, anskaffning eller ombyggnad. En förutsättning är att investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov inte beviljas för kostnadernas självfinansieringsandel. Räntestödslånets maximibelopp behöver höjas, eftersom de allmännyttiga samfund som producerar studentbostäder i regel inte har möjlighet att samla eget kapital till lånets självfinansieringsandel. För närvarande är räntestödslånet förenat med låntagarens självfinansieringsandel, som är minst 5 procent, det vill säga räntestödslånet kan täcka högst 95 procent av de godkända kostnaderna för projektet. Fram till 2024 kunde staten bevilja investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov för att täcka självfinansieringsandelen för studentbostadsprojekt. Understödet utgjorde högst 15 procent av kostnaderna, medan räntestödslånets andel i dessa projekt i allmänhet var 85 procent av kostnaderna. Utskottet betonar att möjligheten till hundraprocentigt räntestödslån är ett undantag från de allmänna låne- och riskhanteringsprinciperna. Godkännandet av räntestödslånet är enligt förslaget fortfarande behovsprövat och ansökningsspecifikt.  

Utskottet betonar att utöver de allmänna förutsättningarna för godkännande av alla räntestödslån är en förutsättning att det på orten finns ett långvarigt behov av bostäder för studerande och att bostäderna är lämpliga för studerandes bruk. Den statsunderstödda produktionen av studentbostäder riktas i huvudsak till orter med högskoleutbildning. Av bostäderna finns 85 procent i universitetsstäder. Utskottet betonar dock att bedömningen är ansökningsspecifik och att det alltid ska bedömas från fall till fall om förutsättningarna uppfylls. Det faktum att största delen av bostäderna finns i universitetsstäder hindrar inte att en del av bostäderna vid behov placeras på mindre orter om förutsättningarna uppfylls och man beaktat beståndet av understödda bostäder som helhet. 

Inverkan på hyrorna

Full lånefinansiering höjer i någon mån projektets kapitalkostnader och påverkar således självkostnadshyrorna. I propositionen bedöms det att höjningen av räntestödslånets täckning från 95 procent till 100 procent kalkylmässigt inverkar cirka 3 procent på de nya objektens initialhyror. Om man jämför med nivån på 85 procent som tidigare använts för räntestödslån för studentbostäder, så har inverkan på initialhyrorna kalkylmässigt varit cirka 10 procent. Utskottet betonar att hyrorna i praktiken dock inte stiger enligt den kalkylerade andelen, utan hyrorna för studentbostäder med samma ägare kan jämnas ut oberoende av om investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov eller enbart räntestödslån har beviljats för byggandet av dem. Ju mer bostadssamfundet äger studentbostäder, desto mindre inverkan har ändringen på hyrorna. Utskottet anser det vara ändamålsenligt att bestämmelserna om utjämning av hyror förtydligas i lagförslaget och att det blir möjligt att utjämna hyrorna för alla studentbostäder som finansierats med statligt understöd och som omfattas av begränsningar. 

Ett ökat antal studentbostäder kan också ha indirekta konsekvenser för bostadsmarknaden på orten. När en större del av de studerande kan få en studentbostad förbättras de övriga invånarnas möjligheter att få en liten hyresbostad till rimligt pris. På motsvarande sätt ökar en betydande brist på studentbostäder efterfrågan på övrigt bostadsutbud och höjer hyresnivån då efterfrågan överstiger utbudet. 

Riskerna för statsfinanserna

Räntestödslån omfattar räntestöd och fyllnadsborgen som statligt stöd. Staten betalar räntestöd för den del som överstiger självriskräntan. Fyllnadsborgen innebär att staten vid insolvens gentemot det finansiella institut som beviljat lånet svarar för den del av lånet som inte kan täckas med intäkterna från realisering av säkerheten. I propositionen konstateras det att räntestödslån på 100 procent är exceptionellt och ökar statens och finansiärernas risk särskilt om räntenivån stiger. Staten kan i egenskap av borgensman förlora en större andel av det beviljade lånet, om efterfrågan på bostäder är lägre än väntat eller om kostnaderna överskrids. På grund av det svåra statsfinansiella läget bör man i alla lösningar beakta statens skuld som länge ökat samt borgensansvar. 

Utskottet betonar att den beskrivna risken dämpas på många sätt. Den ökade risken dämpas genom att förutsätta projektspecifika bedömningar av att bostäderna är lämpliga för studerandes bruk och att de studerande har ett långvarigt behov av bostad på orten (19 a § 2 mom.). Vid den projektspecifika prövningen av finansieringen beaktas alltid också det rådande utbudet av bostäder i området som helhet för att undvika långvarigt underutnyttjad statsunderstödd bostadsproduktion. Det är också viktigt att från fall till fall bedöma behovet av produktion av studentbostäder på lång sikt i enlighet med prognoser om antalet studerande på orten. 

Utskottet anser att det med tanke på statens riskhantering också är av betydelse att bestämmelser om skyldighet att bedöma låntagarens ekonomiska ställning och betalningsförmåga utfärdas på lagnivå i det föreslagna 4 § 4 mom. Dessutom har Centralen för statligt stött bostadsbyggande fortfarande möjlighet att kräva självfinansieringsandel också i fråga om studentprojekt, om riskbedömningen så kräver. Dessutom bör det noteras att beslut om nivån på räntestödsfullmakten fattas i samband med budgeten och att fullmaktsanvändningen vanligtvis fortfarande styrs genom en dispositionsplan som utfärdas genom beslut av statsrådet. Ökningen av räntestödslånestocken för studentbostadsprojekt kan alltså styras och vid behov begränsas genom ett budgetbeslut, även om propositionen möjliggör en ökning av maximibeloppet för lån för ett enskilt projekt.  

Snabbt ikraftträdande viktigt

Det finns ett behov av studentbostadsproduktion, eftersom antalet nybörjarplatser vid högskolorna har utökats betydligt under de senaste åren och efterfrågan på studentbostäder överstiger utbudet på alla högskoleorter. Genom lagändringen blir det lättare att föra vidare pågående projekt och planera nya. Det föreslås att den nya regleringen ska tillämpas också på ansökningar om godkännande av räntestödslån som är anhängiga när lagen träder i kraft, så sökandena behöver inte fördröja anhängiggörandet av sina ansökningar. Enligt uppgifter till utskottet har för närvarande sammanlagt tio projekt inletts och befinner sig i det skede då det villkorliga förbehållsbeslutet eller beslutet om godkännande av planer och kostnader ska fattas. Projektens sammanlagda värde är knappt 200 miljoner euro. Dessutom är några ansökningar om reservering anhängiga, så att sammanlagt cirka 200—250 miljoner euro på kort sikt kan riktas till ansökningar om räntestödslån för studentbostadsprojekt. 

Utskottet anser att den föreslagna ikraftträdandebestämmelsen är motiverad. Den gör det möjligt att gå vidare också med de projekt för studentbostäder som i slutet av 2024 beviljades ett nominellt investeringsunderstöd och för vilka den behövliga självfinansieringsandelen har saknats. Utskottet påskyndar således lagens ikraftträdande. Genom ändringen skapas också förutsättningar för att starta nya byggprojekt nästa år, vilket bidrar till att hjälpa byggbranschen under lågkonjunkturen. Det är dock klart att största delen av de studerande för närvarande och även i fortsättningen bor antingen i en fritt finansierad hyresbostad, hos sina föräldrar eller någon annanstans, så produktionen av studentbostäder löser de studerandes behov av boende endast delvis. 

Det är dock ytterst viktigt också i fråga om projekt som inleds efter lagens ikraftträdande att huvudregeln är att räntestödslånets maximibelopp och investeringsunderstödet är alternativa stödformer. Det gör det möjligt att höja och utnyttja investeringsunderstödet för grupper med särskilda behov utan lagändringar när statsfinanserna förbättras. Utskottet anser det vara viktigt att konsekvenserna av lagändringen följs upp för att man ska kunna bedöma hur dessa alternativa stödformer fungerar på lång sikt.  

Utskottet konstaterar i detta sammanhang att utvecklingen av stödet för boende för grupper med särskilda behov sammantaget är en omfattande, tväradministrativ utmaning som vid sidan av miljöministeriet hör till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Utskottet uppmuntrar till fortsatt utvecklingsarbete. Till exempel Arbetsgruppen för utveckling av statsunderstödd bostadsproduktion bedömer i sin rapport behoven av boende för andra grupper med särskilda behov. Den så kallade äldreomsorgslagen, dvs. lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga, förpliktar kommunerna och välfärdsområdena att utarbeta planer för utveckling av den äldre befolkningens boende. Boendeservicen behandlas också i social- och hälsovårdsministeriets pågående servicereform inom socialvården. Villkoren för statligt subventionerat boende påverkas också av SGEI-beslutet (Services of General Interest, SGEI) om tillåtna regler om statligt stöd, som kommissionen förväntas fatta före utgången av året.