Allmän motivering
Med hänvisning till propositionen och övrig
utredning finner utskottet förslagen nödvändiga och
lämpliga. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men
med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Den första propositionen innehåller ett förslag
till ny lag om oljeskyddsfonden (lagförslag 1) samt förslag
till lagar om ändring av lagen om bekämpande av
oljeskador som uppkommer på land (lagförslag 2,
lag om oljeskador på land) och av lagen om förhindrande
av vattnens förorening, förorsakad av fartyg (lagförslag
3, lag om fartygsavfall).
Propositionen avser att revidera bestämmelserna om
ersättningar från oljeskyddsfonden och förtydliga
fondens roll som en subsidiär administrativ ersättningsinstans
när det gäller oljeskador. Lagen om oljeskyddsfonden
får heltäckande och övergripande bestämmelser
om ersättningar. Därför stryks bestämmelserna
om rätt till ersättning i lagen om oljeskador
på land och lagen om fartygsavfall. Ersättningarna
delas in klart och tydligt i ersättningar som grundar sig på lag
(lagstadgade ersättningar) och ersättningar som
prövas (behovsprövade ersättningar). Inga
större ändringar görs i oljeskyddsfondens karaktär
eller i kriterierna för ersättningsskyldighet.
Det kommer alltså fortfarande att betalas ersättning
ur oljeskyddsfonden för oljeskador och kostnader för
bekämpningen i andra hand, när det inte går
att få ut ersättning av den som har förorsakat
skadan eller när det inte går att få reda på vem
som förorsakat skadan.
På senare år har oljetransporterna i Finska
viken ökat avsevärt framför allt på grund
av Rysslands nya oljehamnar och tilltagande oljeexport. I år
beräknas transporterna uppgå till drygt 100 miljoner
ton och 2010 till hela 190 miljoner ton. På grund av den ökade
risken för oljeskador föreslås kapitalgränserna
för fonden bli höjda. Det är viktigt
att Finland garderar sig för den ökade risken
för oljeskador och därför befogat att
grundkapitalet i oljeskyddsfonden höjs permanent för
att fonden ska ha tillräckligt med medel för att
kunna betala ersättningar vid eventuella allvarliga oljeskador,
framhåller miljöutskottet.
Oljeskyddsfonden är en viktig finansieringskälla
för Finlands möjligheter att bekämpa
oljeskador och den har fungerat utmärkt. Med hjälp av
medel från fonden har en högkvalitativ beredskap
kunnat byggas upp och upprätthållas med hänsyn
till den nationellt betingade risken. En översyn av bestämmelserna
om fonden är både befogad och välkommen.
Det är av största vikt att olyckor motverkas och
beredskapen för att bekämpa oljeskador förbättras.
Som utskottet säger ovan har risken för oljeskador ökat
snabbt på grund av de kraftigt ökade oljetransporterna
från Ryssland. Utskottet noterar med tillfredsställelse
att budgetpropositionen innefattar ett förslag till upphandling
av tjänster av isbrytande offshorefartyg. Också samarbetet
med Ryssland och Estland har effektiviserats i syfte att förbättra samverkansmöjligheterna
vid eventuella olyckor. Det är av största vikt
att samarbetet får fortsätta och fördjupas,
understryker miljöutskottet.
Detaljmotivering
Syftet med fonden
I budgetpropositionen för 2005 ingår en fullmakt
för Sjöfartsverket och Finlands miljöcentral
att ingå ett långsiktigt avtal om tjänster
som tillhandahålls av ett isbrytande offshorefartyg med
utrustning för bekämpning av olje- och kemikalieskador.
Under tjugo år kostar avtalet 134 miljoner euro i fasta
serviceavgifter. Finlands miljöcentral står för
uppskattningsvis 44 miljoner euro, cirka 2,2 miljoner euro om året.
Till detta tillkommer kostnaderna för faktiska insatsdagar.
Följaktligen måste anslaget under moment 35.10.27
höjas med uppskattningsvis 2,5 miljoner euro från
och med 2007 till cirka 5 miljoner euro.
I kompletteringspropositionen föreslås att 18 § i
det första lagförslaget om oljeskyddsfonden
kompletteras med att staten också kan få ersättning
för kostnaderna för att upprätthålla
beredskap för bekämpning av oljeskador som beror
på fartyg. Enligt propositionen är möjligheten
att få ersättning generell och gäller
också andra underhållskostnader än
driftskostnaderna för kombiisbrytarens beredskap för
oljebekämpning. I och med att kraven på bättre
beredskap för oljebekämpning till största
delen beror på exporttransporter från Ryssland är
det motiverat att staten får bara en del av ersättningen
för kostnaderna från oljeskyddsfonden och att
en del kommer från anslag från allmänna
medel som avsätts i statsbudgeten. Eftersom ersättningarna från
oljeskyddsfonden ökar måste oljeskyddsavgiften
permanent höjas till 0,50 euro per ton olja. Till följd
av avgiftsförhöjningen kommer det att inflyta
ungefär 1,9 miljoner euro om året till fonden.
Grundlagsutskottet har behandlat frågan ur perspektivet
om lagförslagen innebär att fonden eller dess
syfte utvidgas på ett väsentligt sätt.
I utlåtandet anser grundlagsutskottet att det första lagförslaget
inte leder till att ändamålet med fonden utvidgas
väsentligt trots att det öppnar sig något
fler möjligheter att bevilja ersättningar eller
bidrag ur fonden. Trots att den övre kapitalgränsen
(5—10 miljoner euro) stiger med en miljon euro, alltså är
något högre än i lagen från 1974,
utvidgas fonden inte väsentligt i den mening som grundlagen
avser, påpekar grundlagsutskottet och anser att lagförslagen
kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med hänvisning till utlåtandet från
grundlagsutskottet anser miljöutskottet att det är
godtagbart att oljeskyddsavgiften höjs i enlighet med förslaget.
Utskottet framhåller dock att det krävs medel
i statsbudgeten för satsningar på att förbättra
beredskapen för oljebekämpning. Det är viktigt
att förbättra beredskapen eftersom det alltid är
bättre för miljön, men också billigare
att förebygga skador. Kostnaderna för riskerna
på grund av Rysslands ökade exporttrafik bör
inte bara drabba finländska oljeimportörer utan
fondens aktionsförmåga inom den närmaste
framtiden måste säkerställas genom statsbudgeten.
Utskottet påpekar att risken för oljeskador kommer
att öka ytterligare i framtiden. Därför
kan det bli osäkert om ett adekvat finansiellt underlag
kan säkerställas i huvudsak med hjälp
av en avgift som tas ut av oljeimportörerna (Utskottets
förslag till uttalande).
Kostnader som ersätts
I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att 13 § 2
mom. om kostnader för bekämpning och återställande
i lagförslag 1 är problematiskt på grund
av 80 § 1 mom. i grundlagen eftersom det enligt lagförslaget
bestäms genom förordning vilka kostnader som ersätts.
Enligt lagrummet i grundlagen ska det genom lag utfärdas
bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och
skyldigheter. Därför anser grundlagsutskottet
att lagförslaget måste ha tillräckligt
exakta bestämmelser om vilka kostnader som ersätts. Annars
kan förslaget inte behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Med hänvisning till utlåtandet från
grundlagsutskottet föreslår miljöutskottet
att 13 § 2 mom. preciseras. Normgivningsbemyndigandet ersätts
med definitionen på kostnader för bekämpning
i 4 § i utkastet till förordning. Det är
fråga om en lagteknisk ändring som inte i sak ändrar lagrummet.
Utskottet har gjort språkliga ändringar i bestämmelsen
i utkastet till förordning.
Kommunala myndigheters uppgifter
Genom förslaget till lag om oljeskyddsfonden säkerställs
det att de lokala förvaltningsmyndigheterna inom räddningsväsendet
får ersättning för kostnader som beror
på inköp av bekämpningsutrustning och
på upprätthållande av bekämpningsberedskap,
när dessa finns inskrivna i planer för oljebekämpning.
Kostnaderna ersätts enligt samma principer som kommunerna
får ersättning enligt den gällande lagen.
Lagen om bekämpande av oljeskador som uppkommer på land
och lagen om förhindrande av vattnens förorening,
förorsakad av fartyg kompletteras med en bestämmelse
om att den lokala aspekten måste beaktas på behörigt
sätt i kommunernas räddningsverksamhet. Tanken är
att kommunerna i sin plan för bekämpning av oljeskador
ska ange vilka myndigheter i kommunen som ansvarar för oljebekämpningen.
Detta operativa uppdrag har utan undantag avdelats brand- och räddningsverksamheten.
Därutöver har till exempel hamnar och den tekniska
funktionen fått särskilda uppgifter inom efterarbetet
vid bekämpning av olyckor.
Enligt 5 § 3 mom. i lagförslag 2 ska
de kommunala myndigheterna och verken delta i bekämpningen
av oljeskador och vid behov ha hand om efterbehandlingen i enlighet
med vad som närmare anges i den plan för bekämpning
av oljeskador som avses i 2 mom. Också 12 § 3 mom.
i lagförslag 3 har en liknande hänvisning. Formuleringen
"så som närmare anges i ... planen för
bekämpning av oljeskador" kan förleda en att tro
att de kommunala myndigheternas uppgifter huvudsakligen bestäms
först i bekämpningsplanen, påpekar grundlagsutskottet
i sitt utlåtande. Så kan det inte vara med avseende
på 121 § 2 mom. i grundlagen. Följaktligen
anser grundlagsutskottet att formuleringen måste förtydligas.
Med hänvisning till utlåtandet från
grundlagsutskottet föreslår miljöutskottet
att 5 § 3 mom. i lagförslag 2 och 12 § 3
mom. i lagförslag 3 förtydligas i enlighet med
sitt syfte. Utskottet föreslår att momenten delas
upp på två meningar. Då framgår
det klart att bekämpningsplanen inte anger de kommunala
myndigheternas uppgifter utan bara anger vilka myndigheter och verk
i kommunen som har oljebekämpningsuppdrag.
Dessutom har utskottet ändrat 19 § i ingressen
till lagförslag 3 för lagrummet har ändrats genom
en proposition med förslag till lag om Finlands ekonomiska
zon samt vissa lagar som har samband med den (RSv 126/2004
rd). Bestämmelsen om paragrafens tillämpningsområde
bör därför kompletteras med ett omnämnande om
den ekonomiska zonen.